Imorgon sätter det igång – om Spectrial 2.0

Imorgon sätter det igång – hovrättens rättegång mot The Pirate Bay. Som många påpekat är det här just ett spektakel, en rättegång som inte ens bör vara till att börja med. Det finns inte någonting som The Pirate Bay skulle kunna fällas för, och ändå kommer argument efter argument för motsatsen, alla lika irrelevanta.

Så låt oss ta det från början.

The Pirate Bay är en ickekommersiell webbsida dit människor kan gå för att sprida vidare information sinsemellan. Denna information skickas via så kallade torrents. En torrentfil är helt enkelt en liten fil som berättar vilka som har en viss mapp. När någon så vill ha denna mapp laddar den ned det genom denna torrent, och mappen skickas så direkt från de som har den till de som inte har det, utan inblandning av denna mellanhand som är torrenttrackern – i detta fall The Pirate Bay. Det TPB alltså gör är att de visar upp vilka mappar som finns, och berättar vem de kan få det av. TPB har som policy att inte ta bort filer, eftersom de förstår att ögonblicket någon lägger ut det så finns det ute på hundratals andra sajter, och det kommer läggas upp en ny, identisk version tio sekunder senare. Se det lite som att gå omkring på stranden och kasta tillbaka maneter i havet, när hundra nya kastas tillbaka varje minut.

Tror du att The Pirate Bay är ett näste för barnpornografi och en vidareförsäljning av piratkopierade filmer? Mja, vidareförsäljning är det inte tal om, utan allt är fritt för alla utan minsta spårning, och TPB har aldrig gått med vinst, utan lägger ned både pengarna de får in av reklam och donationer på att sponsra sidan. Men är det ett näste för barnpornografi och piratkopierade filmer? Tyvärr har inte detta minsta betydelse – låt oss gå tillbaka till maneterna på stranden.

Men det är relevant. The Pirate Bay har aldrig varit olagliga. The Pirate Bay är olagliga till samma grad som Posten är marijuanasmugglare om jag skickar en påse maja till dig i ett brev.

Och i och med detta kommer vi till det slutliga problemet. Vad säger då antipiraterna att sajter som TPB – sajter som stödjer spridandet av legal information – ska göra? Jo, de ska undersöka precis allt som går igenom dem och kontrollera så att allt går rätt till. Kontrollera varenda en av sina just nu 2.6 miljoner torrenter.

Ja, det gör de nog samma dag som Posten börjar ånga upp och kontrollera alla brev som går mellan dem.

Smygrasismen börjar

Idag märkte jag eftereffekterna av SDs intåg. Idag märkte jag precis varenda invandrare jag stötte på. Varje gång en tjej med burka satte sig framför mig på bussen. Varje gång en högutbildade läkare hade lite mörkare hy eller dialekt på US. När en irakisk kvinna gick med sin barnvagn. Åtskilliga första generationens invandrare på skolan. Jag kunde inte låta bli att tänka ”vi har nu ett parti i riksdagen som inte vill ha dem här”. Och än värre, ”ser dem mig och tänker ‘är han en av dem?'”.

Jag vill inte se det som invandrarna och svenskarna på var sin sida. Jag har aldrig sett det så förut. Jag har ärligt talat skitit fullständigt i om den jag snackar med är svart eller vit eller gul eller grön. Men det börjar krypa. Frivilligt eller ofrivilligt spelar ingen roll, sakta men säkert blir det dem och vi.

Sverige förlorade i natt

Det finns mycket att säga om valnatten. Jag satt själv tillsammans med fantastiska vänner i PP Linköpings valvaka på The Champ, med lila balonger och flaggor runt om i rummet, med sex TV-skärmar med Twitter och valresultat. Vi alla såg på hur Piratpartiet sjönk och Sverigedemokraterna höjdes. Vi alla såg hur Nazistpartiet 2.0 reste sig upp som det gäng snoriga skitungar det är, och hejade ramsor om vårt lands pinsammaste val någonsin. Men jag är inte helt orolig över Sverigedemokraterna. De är för små. De andra vill inte samarbeta med dem, och de flesta av dem är helt enkelt för blåsta för att göra en skillnad.

Men vi alla såg också hur Piratpartiet föll och brann. Jag var nära att gråta när valresultaten kommit halvvägs igenom och vår högsta prognos var 0.7 %. Jag skrev ett par timmar tidigare på Twitter att jag trodde – inte hoppades – på 2.49 %. Jag var verkligen helt övertygad om att vi skulle hamna en bra bit över 1 %, jag var övertygad om att vi skulle komma långt. Men det gjorde vi inte. Men det var också då som (jag tror) Marit sade, ”jaha, dags för nästa val”.

Hon har rätt. Precis som Anna Troberg har rätt. Vi är en Fågel Fenix som nu reser sig ur askorna. Vi har lärt oss mycket av denna bästa valrörelse hittills, och vi vet vad vi behöver ändra. Jag blev oerhört lycklig av stämningen när valresultatet var framme i går, för det vi pratade om var inte förlust – det var hur vi skulle ta oss vidare. Yan pratade om hur mycket han kunde göra för sina frågor i kommunen även utan mandat. Henry började prata samhällsinformation om FRA och IPRED, att släppa den information som regeringen och EU-parlamentet ständigt kämpar för att komplicera som en statsbudget.

Vi börjar vår mobilisering nu. The Pirate Bay-rättegången börjar om åtta dagar och då kommer vi inte vara tysta. Jag vet att vi kommer få mer stöd väldigt plötsligt. Jag vet att jag kommer ha lust att säga Vad var det jag sade?, men det kommer jag inte. Jag måste ständigt påminna mig om att jag röstade Vänsterpartiet i skolvalet 2006, med argumentet Jag stödjer PP i sina frågor men det är inte tillräckligt viktiga frågor. Det var inte förrän 2008 jag blev aktiv pirat. Men våra frågor är viktiga.

Vi måste kämpa vidare. Inte för att vi annars lagt ned fyra år av våra liv på ingenting (och det har vi inte – vi har nu flera kommunmandat och förstås Christian Engström i EUP), utan för att vi behövs. Vi behövs i riksdagen oavsett vad de andra partierna försöker påstå, och det kommer vi snart att märka ytterligare. Tyvärr.


Anton Nordenfur

Hur ska skapare få betalt om fildelning legaliseras?

Jag fick ett mail av Jan Bertil Widmark (kd), som undrar hur en kulturskapare ska kunna få betalt om Piratpartiet får sin politik igenom, nämligen att all fildelning för privat bruk legaliseras. Det här är mitt svar till honom.

Hej Jan,

Det finns väldigt många sätt, och det vi i Piratpartiet ska göra är egentligen inte att hitta ett sätt för det att utvecklas, utan att sluta förstöra för de som vill att det ska utvecklas. Om du är ens lite insatt i ekonomi vet du att varje marknadsekonomi är uppbyggd efter utbud och efterfråga – om jag har hundra chokladbitar och bara tio vill ha en kan priset sänkas ganska rejält, medan jag kan höja priset om det finns tusentals som desperat vill ha en av mina hundra chokladbitar.

Detsamma gäller egentligen här, och problemet är att bland annat KD istället föreslår att det bildas nya lagar som tvingar utbudet att sänkas medan efterfrågan förblir densamma, en omöjlighet utan en autokratisk planekonomi. Självklart är ett argument emot att det ju inte handlar om att utbud ökat i och med IT-revolutionen, utan att vi skapat ett fiktivt utbud som originalförsäljaren inte tjänar på. Problemet är, dock, att utbudet aldrig skulle kunna minskas igen oavsett taktik. Ingen kommer kunna stoppa Internet och vidhålla ett demokratiskt samhälle, eftersom det då skulle krävas en kontroll av precis allt som förs mellan alla användare av Internet (ett antal som räknas i miljarder). En sådan kontroll – som bland annat ert parti just nu försöker bygga upp – är högst odemokratiskt oavsett vad.

Men låt oss föra tillbaka det hela till din fråga. Du undrar hur skapare av kultur kan tjäna pengar när deras material ges bort på annan väg. För det första kommer folk alltid att vilja betala för kultur. När jag köper en ny stol blir jag sällan exalterad och överlycklig och tänker att jag nu vill skänka pengar till tillverkaren, men som du kanske vet har kulturen ofta just denna effekt på oss. Många artister tar aldrig betalt för sina tjänster utan accepterar bara frivilliga donationer, ett exempel på detta är gatumusiker. Ett annat exempel är tidningar som lägger upp sina nyheter både på webben och i tidningen, och där är det rent av bättre på webben eftersom det finns interaktiva kommentarsfält och nyheterna uppdateras och läggs till konstant, till skillnad från tidningen som bara görs periodiskt (en gång om dagen, om veckan et cetera). Ändå köper folk tidningar. Ännu ett exempel är bibliotek, som när de kom ansågs vara bokförsäljarens död – vem skulle vilja köpa böcker om de finns att låna gratis? Och när köpfilmen kom, ja, då var det biografens död, för vem skulle vilja se på film i biograf när man kan göra det i hemmets bekvämlighet? Just det sistnämnda är en perfekt analog, eftersom räddningen för bio var just extra saker. Före detta var biografer ofta bara en filmvisning, medan de nu började inarbeta att sälja läsk och godis, ha bättre ljudanläggning, bekväma stolar, och allra senast 3D-effekter, som kommer dröja innan de finns billigt tillgängligt hemma. Och biograferna 2009 besöktes mer än på sextio år, trots att det dessutom var större nedladdning av filmer illegalt än någonsin förut – minst 2.2 miljoner svenskar fildelar. Så varför? För att folk gillar biografer, och folk kommer alltid vilja betala för kultur.

Emma ”Opassande” skriver i en blogg om olika exempel på artister som istället för att kämpa emot teknologin accepterar den och nyttjar den, och tjänar stora summor på det. Självklart är detta bara ett urval, och självklart är de som tjänar mest på det mindre artister, och de som förlorar på det är de som vägrar ta emot framtiden och istället gör allt för att hållas kvar. Jag tycker jag ser en rätt tydlig koppling till övriga fall där staten går emot den naturliga marknadsekonomin och försöker uppbygga en planekonomi utan grundläggande argument – ett direkt exempel är självklart det forna Sovjetunionen.

Och nej, detta är inte kultursamhällets död. Om vi förutsätter att 2.2 miljoner svenskar fildelar varje vecka (statistik från The Pirate Bay, som bara är en av tusentals liknande fildelarsidor) är det ungefär 25 % eller en fjärdedel av Sveriges befolkning. Enligt övriga undersökningar är det just dessa som dessutom handlar mest kultur och nyttjar den. Varför? Är det inte uppenbart?

Det är en sann kulturälskare som konsumerar enorma mängder kultur, på laglig eller olaglig väg.

Statistik som denna visar tydligt hur fildelning verkligen inte förstör för branschen, utan gynnar den. Det ger reklam och sprider information om verket, gratis.

Med vänliga hälsningar,
Anton Nordenfur (pp)

När ett rättssamhälle faller i bitar framför våra ögon

När ett rättssamhälle faller i bitar framför våra ögon finns det en slags lins mellan oss och rätten som verkar förändra allting, polarisera och defragmentera, bygga upp och förändra bilden och få den att verka stark. När ett rättssamhälle påstås ta vartenda brott i universum tror vi på det som galna höns inför nackhuggningen, och inte förrän efter hugget börjar vi splattra som vi skulle gjort från början.

Brott kommer alltid finnas och kommer aldrig att utraderas. Så enkelt är det. Men låt oss påstå att det rättssamhälle som både Alliansen och de rödgröna vill framföra fungerar. Övervakningskameror täcker varje yta av EU, den ultimata polisstaten, och varje samtal du gör, digitalt eller biologiskt, lagras genast och utan undantag. Så fort som ett brott görs spåras han eller hon som gjort det – alla kameror har koll på alla hela tiden och inom minuter är brottslingen bakom lås och bom. I teorin fungerar det.

I teorin. I praktiken faller rättssamhället sönder, och vi ser inte för den där jävla polariserande linsen hur världen inte förstärks, den förstörs. Brott sjunker och allt är säkert, en utopia av omåttlig proportion. Men är det så rättssamhället ska fungera?

En rätt i en demokrati ska analysera ett brott och finna den skyldige. När en person verkar misstänkt för brottet (han eller hon var på den platsen vid tillfället, DNA-spår, vittne, et cetera) ska personen i fråga analyseras ytterligare – frågas ut, kanske till och med övervakas och avlyssnas i framtiden, et cetera.

Ett rättssamhälle ska inte ta in fakta om allt och alla, och när ett brott sker använda denna fakta för att finna en skyldig bland alla nio miljoner misstänkta. Jag vägrar att bli misstänkt sekunden jag föds, för brott jag aldrig begår.

Det behövs inte mer. Detta är nog skäl att stoppa vägen som rättssamhället är på väg. Även om precis alla brott stoppas sker det till ett fruktansvärt pris, ett pris vi aldrig får betala. Oavsett vad vi ?får i åtgäld skall vi aldrig, aldrig, aldrig, ge upp vår frihet och vår integritet. Oavsett vad vi får i retur ska vi aldrig lägga våra liv i en annans händer.

Oavsett hur du ser på saken, har ökad övervakning i precis alla fall lett direkt till ett diktaturiskt polissamhälle där regeringen stått på en piedestal och sett invånarna som arbetare i deras stora maskin. När en regering ser alla sina invånare som potentiella ?brottslingar har någonting gått otroligt fel.

Folket ska inte behöva vara rädda för sin regering.

Regeringen ska vara rädd för sitt folk.


Anton Nordenfur,
Piratpartist

Bild är CC BY-NC-SA av Danilo.

Varför Piratpartiet behövs

Allt för ofta hör jag som piratpartist att vi står för vettiga saker men vi inte har ett nog brett synsätt. Att vi är ett enfrågeparti, att en röst för oss skulle vara en röst i havet, för oavsett våra åsikter kommer vi aldrig att ändra världen. Men vi är inte ett enfrågeparti – vi är ett fokusparti.

Många kallar Piratpartiet är en bunt slynglar som bara vill ha gratis musik. Men denna debatt handlar inte om illegal nedladdning – problemet som startade vårt parti var att regerande politiker ansåg Internet vara ett laglöst land vi var tvungna att sätta upp nya regler för, och att det behövdes en reaktion. Vi tror att de som just nu tar hand om världen helt enkelt bara ser hur Internet kan hota ett totalitärt samhälle. Det Internet gör är att tillåta en realtidskommunikation som inte bara stödjer vänskap och relationer, spel, arbete och studier, utan dessutom tillåter en utökad politisk debatt och spridning av information såsom Muhammedbilderna i Jyllandsposten eller Wikileaks spridning av krigsresultat. Självklart är detta ett politiskt vapen världens ”härskare” söker kontroll över. Du behöver inte söka länge för att få veta hur många miljoner sidor som är blockerade i Kina.

Thomas Jefferson sade att när en myndighet växer minskar folkets frihet. Vi har vant oss vid frihet och demokrati; jag vet att jag kan vara emot vårt lands vanligaste religion, vår regering eller till och med grundläggande vetenskapliga åsikter. Aldrig skulle jag bli avrättad eller fängslad för mina åsikter. Ändå var det först nyligen som vi fick denna lyx, och i stora delar av världen är de inte där än. Ännu avrättas antikommunister i Kina, och homosexuella och ickeislamister i mellanöstern.

Ett samhälle där du inte får säga din åsikt känns avlägset, men det hotar alltid runt hörnet. Och övervakningskameror, datalagringsdirektiv och FRA-lagar bara stödjer en eventuell revolution.

När en myndighet växer minskar folkets frihet.

Tycker du inte vår myndighet börjar bli skrämmande stor?


Anton Nordenfur, Ordförande i Ung Pirat Linköping och röstande piratpartist 19 september

Detta inlägg var med i lokaltidningen Extra Östergötland för en vecka sedan.