Rymdpolitisk utveckling i Sverige och i EU (motion till PP:s vårmöte)

Bakgrund

Rymdforskningen har under de senaste decennierna fått allt större betydelse i samhället. Teknik som uppkom i samband med rymdforskning, som GPS-navigering, används nu i allt fler fordon, mobiltelefoner och datorer, och med satellitteknologi har direktsänd TV blivit en del av nästan allas vardag. Sverige är idag framstående i rymdrelaterade forskningsområden som nanoteknik, som i framtiden kan revolutionera en mängd områden, inklusive medicin och infrastruktur. Än viktigare, är det tack vara rymdforskningen som vi upptäckt miljö- och klimathot som global uppvärmning och eventuellt dödliga asteroidnedslag, och framtida resultat av forskningen kan bland annat innebära en stabil energiproduktion och – på länge sikt – en utveckling av mänskligheten bortom vår enda planet i kosmos.

Rymdforskningen är viktig även för andra forskningsområden, som matematik och fysik. En potentiell upptäckt av liv utanför jorden skulle vara en revolution för ämnen som biologi och medicin. Rymden är ett av de ämnen som inspirerar många studenter att läsa vetenskap och ingenjörskap, områden som betyder mycket för Sveriges utveckling och ekonomi, och det är ett fantastiskt sätt att få barn och ungdomar intresserade av vetenskap, teknik och kritiskt tänkande.

I en tid när USA:s rymdprogram NASA har tappat stora delar av sin budget på relativt kort tid, har EU:s program ESA här en chans att bli världsledande i rymdforskning, en position som USA haft sedan 1960-talet. Vi behöver sund konkurrens i forskningen och tekniken. Vi måste satsa på svensk och europeisk forskning, nu när bland annat Kina och Indien börjat få allt större rymdprogram, och det är en reell möjlighet att Kina tagit över rymden inom bara ett par decennier.

Rymdforskning har tidigare diskuterats inom Piratpartiet och Ung Pirat genom bloggar, sociala nätverk och speciellt Isak Gersons motion “En progressiv rymdpolitik”, som röstades igenom på Ung Pirats årskongress 24 mars 2012.

Framtagande av en sammanhållen rymdpolitik

I dagsläget finns ingen sammanhållen rymdpolitik i svensk politik, utan rymdrelaterade frågor faller under forsknings- och näringspolitik. Rymdpolitiken har just nu en stor betydelse i det svenska samhället, då Sverige har ett av världens största rymdprogram jämfört med sin befolkning, och då rymdforskning blir allt viktigare vid forskning och lösning av miljöfrågor och ny teknik. Därför anser Piratpartiet att en konkret rymdpolitik behöver tas fram i riksdagen.

Ökad ekonomiskt budget för rymdforskning i Sverige och i EU

Rymdstyrelsen, Sveriges ansvariga för rymdverksamhet, har en budget som inte räcker till för de uppdrag de får av ESA (European Space Agency) och svenska staten, och en utveckling av rymdforskning kan bara fortgå om de ekonomiska anslagen ökar, efter att ha varit stadiga i snart 10 år. Piratpartiet vill utöka Rymdstyrelsens budget för att kunna utföra de viktiga uppdrag de får av Sverige och EU.

Detta kommer självklart att kosta skattepengar, men vi måste ha ett långsiktigt tänkande. Sverige är idag framstående och ibland även världsledande inom rymdrelaterade områden, och vi är unika i Europa med vår rymdbas Esrange i Kiruna. Om vi behåller och utvecklar detta försprång kan resultatet bli nya svenska teknologiska innovationer, rymdturism genom Esrange, fler studenter inom vetenskap och ingenjörskap, och många nya jobb inom både rymdbasen och de teknologiska branscher det leder till, som nanoteknik och byggandet av astronomiska farkoster.

Det arbete som idag genomförs av EU:s rymdorganisation ESA kan effektiviseras och förstärkas enormt genom ökad budget. Detta möjliggör att de både bemannade och icke bemannade resorna som planeras till bland annat Mars och månen Europa faktiskt kan genomföras.

Transparans och access av statsfinansierad forskning

Sveriges rymdprogram samlar in mängder av data om speciellt nordisk miljö, och EU:s ESA samlar in stora mängder astronomiska data i flera olika andra områden. En stor del av denna information släpps fritt på internet, men en hel del göms fortfarande undan, och det finns ingen direkt standard i varken EU eller Sverige för hur det ska hanteras. En spridning av all statlig forskning, både rådata och rena rapporter, gör det möjligt för både privatpersoner och andra forskare att undersöka och utvärdera informationen enkelt och billigt. Det hjälper också att göra EU och Sveriges stat mer transparanta, och gör det svårare att genomföra fusk eller gömma undan skattepengar.

Piratpartiet ska arbeta för att all forskning som finansierats av Sverige eller av EU ska göras tillgängligt för alla gratis och enkelt genom internet.

Kortsiktiga och långsiktiga mål

Piratpartiet anser att det är upp till de specialiserade forskarna i området att besluta vilka mål som just nu är de viktigaste att nå, men att politiker bör ha en viss insyn i vilka som verkar lämpligast och mest givande.

Piratpartiet stödjer ett helomfattande europeisk rymdprogram som fortsätter att forska om solsystemet, galaxen och universum på distans, samtidigt som det satsar på att bygga en permanent månbas för att därifrån utforska solsystemet med både sonder och människor, inklusive en bemannad resa till Mars och en sondutforskning av himlakroppar med potentiellt liv i vårt solsystem.

Byggandet av miljövänliga bränslen

Bristen på giftfria bränslen är ett stort problem inom modern rymdfart – eftersom budgeten för de flesta rymdorganisationer (NASA, ESA, et cet) är så pass låg tvingas de flesta arbeta med miljöfarliga bränslen. Rymdstyrelsen har de senaste åren satsat sina resurser mer på att utveckla miljövänliga bränslen, som dessutom är mer effektivt, lättare, och billigare att frakta än alternative bränslen. Sverige är idag unika med detta, och en framtida utveckling möjliggör både billigare, mer miljövänlig rymdfart för Sverige, samt exportmöjligheter till bland annat USA:s rymdorganisation NASA, som visat intresse. Rymdstyrelsen säger dock själva att detta är ett försprång som snart kan förloras om inte deras ekonomi förstärkt.

Piratpartiet stödjer utvecklingen av giftfria rymdbränslen, både för miljöns och för ekonomins skull.

Utveckling av ett svenskt centrum för planetär forskning

Genom Esrange i Kiruna har Sverige sedan länge en stor del i miljöforskning och uppskjutande av satelliter, samt antagligen en stor framtida del i kommersiell rymdturism. Samtidigt saknar Sverige ett centrum för planetär utforskning, vilken skulle göra det möjligt för de engagerade svenska forskarlagen att arbeta på hemmamark istället för att splittras och arbeta i andra länder. Utvecklingen av ett sådant centrum skulle locka många forskare att arbeta i Sverige istället för utomlands, samtidigt som det lockar utländska forskare att arbeta i Sverige, samt fungera som en inspiration för barn och ungdomar intresserade i vetenskap, teknik och rymden.

Piratpartiet vill arbeta för en utveckling av ett svenskt centrum för planetär forskning, som möjliggör en bred astronomisk forskning från Sverige, inklusive forskningen av planeter, exoplaneter, utvecklandet av ny teknik samt deltagande av de internationella projekt som idag är bortom vår kapacitet.

Stöd till nya privata företag inom rymdbranschen

Medan astronomi i dagsläget inte kommit igång på privat nivå ännu, främst på grund av de stora kostnaderna inblandade och osäkerheten om finansiell return, är detta onekligen framtiden för rymdbranschen. Piratpartiet stödjer utvecklingen av privatägda alternativ till de rymdorganisationer som just nu sköts på statlig eller europaparlamentarisk nivå. Privata företag kan i framtiden antingen komplementera eller rent av konkurrera ut statliga organisationer.

ESA har sedan ett par år tillbaka ett verktyg för att utveckla lokala rymdföretag av denna typ, kallat ESA Business Incubation Center (BIC). Fem BIC finns idag runtom i Europa, och de hjälper nya företag att starta upp och stärka sin verksamhet för att utveckla teknologi och vetenskap inom rymdrelaterade forskningsområden. Piratpartiet anser att BIC behövs i Sverige för att stödja de mindre företag som redan finns, och för att uppmuntra fler att starta.

Skydd mot främmande himlakroppar

“Dinosaurierna blev utrotade för att de inte hade ett rymdprogram. Och om vi blir utrotade för att vi inte har ett rymdprogram, då är det rätt åt oss!” – Larry Niven

Idag har vi möjligheten att upptäcka och förhindra asteroidnedslag på jorden, någonting som för bara ett par decennier sedan kunde ha kommit helt oväntat och orsakat enorma naturkatastrofer. Dessa nedslag har skett förut, senast 1908 i Tunguska i Sibirien, ett nedslag som ödelade 2000 km² skogsmark, och som motsvarade över 3000 Hiroshimabomber i sin kraft (läs mer). En Tunguskahändelse i ett befolkat område idag skulle vara en katastrof, och än värre än så är de asteroider som flera gånger varit nära att utrota allt liv på jorden – allra mest känt är antagligen den som mörklade himlen för 65 miljoner år sedan, då den utrotade i princip alla större djur på jorden, bland annat dinosaurierna. Om människan levt på den tiden hade hade hon utrotats på veckor.

Rymdorganisationer som ESA och NASA har program som spårar alla potentiellt farliga objekt i solsystemet, och kollar av deras färdbana så att vi har en viss förvarning om någon är på väg åt vårat håll. Det råder forskning om hur en asteroid som är på väg in i jorden kan hindras, och flera välutvecklade planer har utformats, men forskningen går långsamt på grund av en låg budget.

Det finns flera potentiella risker i en nära framtid, och dessutom är det svårt att bedöma färdbanan helt eftersom någonting oväntat kan hända som får dem att byta bana relativt hastigt. Dessa program har inte alls så mycket finansiering som de behöver, och om vi upptäcker en riskabel asteroid imorgon kan de inte göra annat än att vänta på ett nytt beslut i EU som ger dem mer pengar. Denna byråkrati fördröjer processen, och för varje dag som går blir det svårare och dyrare att göra någonting. Piratpartiet vill att dessa program ska gå ett steg före. Vi anser att vi genom EU ska ge dem större budget så att de kan förbättra sina sökmetoder och sin forskning, samt förbereda en plan för vad som händer om vi upptäcker en potentiellt farlig asteroid imorgon.

Konkreta yrkanden

Vi yrkar att…

  1. Piratpartiet ska ta politisk ställning för att Sveriges riksdag ska tillkännage att rymdforskning är en viktig del av svensk forskning och teknik, och därför arbeta fram en sammanhållen rymdpolitik.
  2. Piratpartiet ska ta politisk ställning för en stor utökning av Rymdstyrelsens budget, för att möjliggöra uppfyllandet av de uppdrag de får av European Space Agency och svenska staten.
  3. Piratpartiet ska ta politisk ställning för en stor utökning av European Space Agencys budget genom EU, för att möjliggöra en mer effektiv och en bredare utforskning av rymden.
  4. Piratpartiet ska ta politisk ställning för att all rymdforskning som finansierats av Sverige eller av EU ska göras tillgängligt för alla gratis och enkelt genom internet.
  5. Piratpartiet ska ta politisk ställning för ett europeiskt rymdprogram som fortsätter att forska om solsystemet, galaxen och universum på distans, samtidigt som det satsar på att bygga en permanent månbas för att därifrån utforska solsystemet med både sonder och människor, inklusive en bemannad resa till Mars och en sondutforskning av himlakroppar med potentiellt liv i vårt solsystem.
  6. Piratpartiet stödjer utvecklingen av giftfria rymdbränslen, både för miljöns och för ekonomins skull.
  7. Piratpartiet ska ta politisk ställning för utvecklingen av ett svenskt centrum för planetär forskning, som möjliggör en bred astronomisk forskning från Sverige, inklusive forskningen av planeter, exoplaneter, utvecklandet av ny teknik samt deltagande i de internationella projekt som idag är bortom vår kapacitet.
  8. Piratpartiet stödjer uppstartandet och utvecklandet av privata företag i rymdbranschen, som kan komplementera och konkurrera med de statliga.
  9. Piratpartiet ska ta politisk ställning för att utveckla ett ESA Business Incubation Center (BIC) i Sverige, för att stödja mindre privata företag inom rymdbranschen.
  10. Piratpartiet tillkännager att asteroid- och kometnedslag är reella faror för nationell och internationell säkerhet.
  11. Piratpartiet ska ta politisk ställning för utökad budget till organisationer och program med mål att analysera riskerna för asteroid- och kometnedslag och forska om hur dessa kan förhindras.


Vidare läsning

Följande undertecknare av motionen stödjer den och önskar att den införs som Piratpartiets sakpolitk inom rymdområdet.

Anton Nordenfur
Kristofer Pettersson

Victor Hugo: Ringaren i Notre Dame

Jag hittade en tre år gammal (2009-03-13) recension av Hugos ”Ringaren i Notre Dame”, och tänkte att den kanske är av intresse. Recensionen skrevs från början som en tredelad läslogg, jag för ihop dem här. Recensionen skrevs i skolan för ett arbete om ”att växa upp”, det är därför jag vid något tillfälle diskuterar hur boken relaterar till det temat.

Jag lärde först känna historien om Ringaren i Notre Dame när jag såg Disneyfilmatiseringen när jag var i femårsåldern, och som liten var det en av mina favoritfilmer, och det är det än idag. Jag lärde mig med tiden att filmen faktiskt var baserad på en bok, och jag lärde mig också att trots att filmen är ganska mörk, grym och sorglig är boken än värre. Mycket mer än så visste jag inte, förrän jag nu för två veckor sedan bestämde mig för att läsa boken som skrevs 1831 av Victor Hugo.

Boken liksom filmen utspelar sig år 1482 i och runt den berömde Notre Dame-katedralen i Paris. Till skillnad från filmen och många missuppfattningar (boken heter på orginalspråk ”Notre Dame” och nämner inte en ringare i titeln) handlar inte boken speciellt om en person, utan om miljön i Paris på 1400-talet. Den berättar romantiskt om den vackra katedralen, och uppmuntrar konstant till att sluta modernisera och förändra den, vilket var väldigt konstant under 1700- och 1800-talen. Hugo skrev boken som en homage till katedralen, som han själv kallar den ”egentliga huvudpersonen”.

Boken inkluderar mycket djupa beskrivningar av byggnader och platser, och mindre karaktärer, ofta med namn och långa bakgrundshistorier även om de bara har en enstaka rad att säga och sedan försvinner. Allt detta visar tydligt författarens förkärlek i Paris och Notre Dame, och boken är ett typexempel av romantiskt litteratur med längtan tillbaka till de bättre tiderna innan allt förändrades och moderniserades. Hugo gör allt för att ge en verklig bild av livet på 1400-talet, och trots att majoriteten av berättelsen är påhittad finns många historiska karaktärer med. Han påminner samtidigt mycket om när det är det utspelas, säger ofta ”fjortonhundratalet”, årtalet specifikt, eller – som i introduktionen – ”för trehundrafyrtioåtta år, sex månader och nitton dagar sedan”.

De karaktärer som är mest centrerade är ringaren själv, den missformade puckelryggen Quasimodo, som blivit uppfostrad av ärkedjäknen Claude Frollo då ingen annan ville ha att göra med ”ett monster”, och som bor i kyrkan och som blivit döv av att ringa i klockorna. Till skillnad från bland annat den ljusare Disneyversionen beskrivs Quasimodo som han är i folkets ögon – ett hänsynslöst, ondskefullt monster utan egentliga känslor.

Esmeralda är en sextonårig vacker zigenerska som dansar och tigger i Paris. Quasimodo, som generellt hatar alla människor för att de ser honom som ett monster, blir kär i Esmeralda och försöker kidnappa henne. Hon är istället förälskad i Febus, som hon anser är en sann man. Hon har också en tam get, Djali, som hjälper till i hennes tiggande konster genom att stava i marken, stampa dagen av månaden och så vidare.

Claude Frollo är den gamle ärkedjäknen och Quasimodos adoptivfader. Han har tagit hand om honom sedan barnaben och han är den enda person utöver Esmeralda som Quasimodo anser vara god – helt enkelt för att han blivit lärd att det är så. Frollo inser snart att han är förälskad i Esmeralda, trots sitt celibatlöfte som präst och trots att han hatar zigenare.

Pierre Gringoire är en misslyckad poet och pjäsförfattare delvis baserad på Victor Hugo själv. Det är ur hans syn majoriteten av historian beskrivs. Han upptäcker av misstag zigenarnas hemliga gömställe, och för att inte avslöja det måste han antingen avrättas eller gifta sig med en zigenerska. Han gifter sig med Esmeralda, till hans glädje och hennes sorg.

Febus de Chateaupers är en kapten i kungens armé, som räddar Esmeralda när Quasimodo försöker kidnappa henne. Han blir förälskad i Esmeralda, som älskar honom tillbaka, till Quasimodos och Frollos sorg och ilska. Han beskrivs som alfahannen i boken, stilig och en ”perfekt man”.

Ringaren i Notre Dame är en väldigt komplex historia, med många både mindre och större handlingar inblandade. Enligt Hugo själv handlar inte boken just om Quasimodo, som den svenska titeln säger, utan den handlar om själva Notre-Dame och folket omkring den. I bokens andra akt finns det många utvecklade problem och konflikter; Pierre Gringoire, den misslyckade författaren, råkar gå in i Mirakelgården, och för det blir han nästan avrättad. Samtidigt stegras Esmeraldas udda förhållande med Febus där hon älskar honom mer än världen, och han bara utnyttjar henne som en bland alla andra vackra kvinnor. Här går vi också djupare in i vad Claude Frollo, huvudantagonisten i berättelsen, som vi förut bara sett skalet på.
Det slår mig hur karaktärerna i boken i regel är enkla typfigurer, men ändå lyckas vara väldigt djupa och komplicerade på samma sätt. Esmeralda växlar ständigt mellan den platonska vita ros som alla vill åt men ingen kan nå, och det oskyldiga föräldralösa barnet som trots att hon är sexton år är otroligt naiv och rentav korkad, eller i alla fall godtrogen. Det blir aldrig helt klart om hon faktiskt tror att Febus älskar henne, eller om hon bara tycker om honom så mycket att hon är nöjd med att få dela på honom: ”jag skall vara din älskarinna, din förströelse, ditt nöje, när du vill, en flicka du kan göra vad du vill med […] och när jag blir gammal och ful, när jag inte duger till att älska dig längre, skall du låta mig få tjäna dig.” [1] Samtidigt slits Esmeralda mellan sina egna tankar, på grund av den gamla traditionella myten att hon inte kommer kunna hitta sina föräldrar igen om hon bryter sitt kyskhetslöfte, någonting hon till sist beslutar sig för att strunta i. Hon beslutar att när hon väl har Febus, då har ingenting annat den minsta betydelse.
På samma sätt kan även Febus delas in i två. Han är karikatyren av en ädel riddare av hög rang, men egentligen är han självisk, egenkär, okänslig och – även han – ganska korkad. Han utnyttjar tydligt Esmeralda för hennes skönhet (”Om jag älskar dig, du mitt livs ängel! […] Kaptenen hade så många gånger tidigare uttalat samma ord att han svepte dem ur sig i ett enda andedrag utan att staka sig en enda gång.” [2]) och han säger vid ett annat tillfälle att ”hur kan man älska en som inte är blondin” (å andra sidan är Esmeralda svarthårig, men det förtäljer inte denna historia). Han döljer deras förhållande, delvis på grund av Esmeralda som inte vill att det kommer ut hos sina egna, men också för sin egen skull då hon ju bara är en zigenare.
Claude Frollo, den kyska ärkedjäknen som hatar zigenerskor, och människor i allmänhet för den delen, debatterar konstant med sig själv hur han ska göra. Han är i sanning förälskad i Esmeralda, men gör allt för att dölja det och låta bli att falla för frestelsen. Han sitter under stora delar av boken i sin kammare och försöker arbeta, men kan inte låta bli att tänka på henne.
Exakta konflikter är i övrigt svåra att märka ut på grund av det sätt boken är skriven. Boken har en enorm mängd huvudkaraktärer varav vissa bara nämns i korta men andra får långa berättelser om sitt ursprung och sin samtid. I många åseenden är inte Ringaren i Notre-Dame riktigt en bok, utan en samling med berättelser som alla utspelar sig dessa månader i Paris.

Jag själv blev väldigt förvånad för bokens vändpunkt, trots att den hade planerats och utvecklats helt perfekt och placerades i just den tidpunkt när den behövdes.

När Claude Frollo får veta att Febus och Esmeralda har ett förhållande, förföljer han dem och gömmer sig i en garderob invid rummet där de har ett hemligt kärleksmöte, och spionerar på dem. Han ser på under en lång tid och hör deras samtal, och till sist står han inte ut längre, och han kommer ut med en dolk, med vilken han hugger ned Febus i bröstet flera gånger. Esmeralda svimmar och Frollo flyr, och när det sedan blir upptäckt antas det att det var Esmeralda, som redan antagits för att ha varit en ond häxa.

Vändpunkten var plötslig och förvånande, speciellt för mig som bara sett Disneyfilmen innan och inte hade en aning om vad som skulle hända. Härefter följde en rad med händelser. Ursäkta att det är en väldigt förvirrande och antidramatisk text som följer, men det är det mest kortfattade jag kan författa för en som inte läst boken. Esmeralda blir arresterad och dömd för mordförsök, ty Febus överlevde. Frollo, högt stående i kyrkan som han är, besöker henne i sin fängelsehåla och säger henne att han kan skona henne från döden om hon tar honom som sin make, någonting hon vägrar. Så ska hon avrättas. Vid avrättningen kommer den episka scenen när Quasimodo svingar sig ned för katedralens väggar, slår sig förbi soldaterna, kidnappar Esmeralda och tar in henne till katedralen, varpå han skriker ”fristad!”. I månader efter bor Esmeralda hos honom i Notre-Dame, dit de inte får träda in och ta henne. Till slut kommer dock den dagen då domaren fått tillstånd av kungen själv, och natten därinnan planerar zigenarna att bryta sig in i katedralen och ta tillbaka henne innan hon blir dödad. På natten stormar de kyrkan och Quasimodo, troendes att de vill skada antingen Notre-Dame eller Esmeralda, gör allt för att stoppa dem genom att kasta ned enorma stenar och hälla smält bly på folkmassorna. Till sist tas ändå Esmeralda till fånga av zigenarna, efter många människooffer, men därefter blir hon på nytt tagen av den kungliga armén. Quasimodo ser ned från Notre-Dames tak, där även Frollo står, och ser hur de på torget nedanför avrättar Esmeralda innan han hinner göra något. Frollo, ovetandes om att Quasimodo står bakom honom, börjar skratta av skadeglädje, varpå Quasimodo inser hela händelseförloppet, och knuffar ned sin fosterfar för taket. Ett fall på sextio meter dödar honom, och Quasimodo ser ut över de två människorna han någonsin älskat, bägge döda. Ringaren i Notre-Dameär en tydlig tragedi. Det är en berättelse som är sorgsam och deprimerande från första till sista sidan. Det är Skönheten och Odjuretdär Skönheten överger Odjuret, där sista rosbladet faller och han dör, helt enkelt för att han var för ful. Trots att Quasimodo kämpade som han gjorde från början till slut bestraffades han bara med mer tragedi i ett slut så långt ifrån Disneyfilmen (där alla utom Frollo överlever, och Quasimodo blir hyllad av Paris som en hjälte) som man bara kan komma. Boken avslutas av en sorts epilog av två korta kapitel, Febus Bröllopoch Quasimodos Bröllop. Här berättas om hur folket antog att Quasimodo var Djävulen som dräpte prästen, och om hur Esmeralda fick hänga kvar på torget i två dagar innan hon slängdes i en håla. Här berättas om Gringoire, som i sista stunden hade chansen att rädda Esmeralda men istället räddade hennes get Djali. Vi får också i en enda mening få veta Febus öde: ”Febus de Châtaupers fick också ett tragiskt slut. Han gifte sig.[3] Quasimodos slut är något av det sorgsnaste jag läst. Det berättas om hur man åratal efter händelserna vid Notre-Dame var i hålan där de slängde de som ej förtjänade en begravning, och där hittade man skelettet av en mycket krokryggig, enögd man med ett ben kortare än det andra, omfamnande en avrättad kvinna. Detta var Quasimodos bröllop.

Jag tyckte att Ringaren i Notre-Dame var ett utmärkt val i temat jag valde, Att Växa Upp, just för att det är en så otroligt unik uppväxt.

Visst skulle jag ha kunnat valt en bok om en vanlig uppväxt - även dessa är i många fall ypperliga och det är lätt att känna igen sig och känna nostalgi, speciellt när man är äldre än jag, skulle jag kunna föreställa mig.
Sedan hade jag kunnat välja en uppväxt som var realistisk till den grad att många är med om den hela tiden, men tillräckligt få för att jag inte ska ha varit det. Barn som blivit misshandlade av psykotiska föräldrar, exempelvis. Men jag tror ändå att mitt val var betydligt intressantare.
Man får veta relativt lite om Quasimodos uppväxt jämfört med vad jag skulle önska, men å andra sidan är det kanske en bra del av romanen att den lämnar en hel del öppet för läsaren själv att föreställa sig.
Quasimodo föddes som barnet av en zigenare tjugo år innan romanen tar sin början. Han var dock alldeles för ful för att bli accepterad, och byttes ut mot ett "vackrare" barn av en vanlig medborgare av Paris. När även hon vägrade acceptera barnet som sitt eget tänkte hon först döda honom, men hon övertalades till sist att lämna in honom till kyrkan. Även de ville först döda honom, men ärkedjäknen Claude Frollo, då blott sexton år gammal, valde istället att ta hand om honom som sin egen. Frollo försökte först att undervisa barnet i vetenskapen och religionen, båda vilka han var gravt passionerad i, men med tiden gav han upp detta, och när Quasimodo (namnet Frollo gav honom betyder halvformad) växte upp fick han jobbet att ringa i klockorna och göra småarbeten i katedralen, främst hantverksjobb, som att laga trasiga tak. Med tiden lärde sig Quasimodo att folket höll sig undan från honom, hatade honom utan att känna honom enbart på grund av hans utseende, och som svar höll han sig ifrån dem och hatade dem alla, förutom Frollo - hans mästare och fader. Det är den typiska Skönheten och Odjuret-legenden född på nytt men verkligare - ty allt som händer i boken är ju egentligen realistiskt och skulle kunna hända. Quasimodo är det fula odjuret som egentligen har ett gott hjärta, och han skulle egentligen inte ha någonting emot människorna. Men nu är det inte så enkelt, utan människorna är fördomsfulla och hatar honom, och vad svarar han då med? Jo, hat. För hat föder hat. Och detta är precis vad som händer i mindre omfattning varje dag exempelvis i skolan, speciellt då grundskolan: vissa blir utstötta, och när de inser att folket håller sig undan från dem börjar de också hålla sig undan från folket, och de börjar känna ett fördomsfullt hat mot dessa. Förhoppningsvis slutar ju inte dessa händelser i samma sorgsamma draman som det vid Notre-Dame i diktens värld år 1482, men de är likväl ständiga tragedier.
Det är på det sättet som jag tycker att Ringaren i Notre-Dame var det bästa valet jag kunde ha gjort i temat: det är både verkligt och vardagligt till den graden att många, inklusive jag, varit med om det, och det är samtidigt överdrivet och uppbyggt för att göra det till en mycket mer intressant och dramatisk historia.
När jag började läsa Ringaren i Notre-Dame var det enda jag visste om berättelsen vad som funnits i Disneyfilmen från 1997. Jag hade hört ett par andra saker om det, men ingenting speciellt avgörande för historien. Och det är jag glad för.
Att jag inte visste mycket mer exakt om boken, speciellt slutet, gjorde att jag blev betydligt mer överraskad när vändningar skedde, och det lämnade mig betydligt mer tårögd av slutet. Allt för att jag inte väntat mig det.
Allra tydligast som exempel är vändpunkten, när Claude Frollo kommer fram bakom Febus och hugger ned honom, skyller på zigenaren Esmeralda och lämnar honom att dö. Detta hade jag inte alls väntat mig, och det ändrade på många sätt min syn på Frollo helt. I filmen blev Febus dödligt skadad när han flydde från Frollo efter att ha vägrat döda en oskyldig familj. Han blev jagad ned i en flod och skadade sig där. Även här skadades han med andra ord av Frollo, men enligt min mening är det en stor skillnad på att jaga ned någon i en flod och att hugga denne upprepat med dolk. Dessutom var anledningarna olika; i filmen ville han döda Frollo för att han vägrat lyda order, i boken på grund av en kvinna. Att det i boken handlade om en kvinna visar tydligt Frollos besatthet av Esmeralda på ett annat sätt än i filmen.
Jag blev också överraskad av boken när Esmeralda till sist fann sin sedan länge förlorade moder i slutet av boken, strax innan sin avrättning - detta var inte med det minsta i filmen (jag borde dock ha anat det eftersom de flera gånger innan diskuterade hur mycket Esmeralda ville återse sina föräldrar, men så smart är jag tydligen inte).
Även slutet var helt annorlunda, men dessvärre hade jag redan läst om stora delar av det i förväg. Jag visste att Esmeralda och Quasimodo skulle dö, och tyvärr förstörde det en hel del. Men ändock visste jag inte omständigheterna, och när jag kom till slutet var det tillräckligt episkt och sorgligt för att det ska räknas som en helt otrolig bok.

Fotnoter
[1] Sida 272
[2] Sida 269
[3] Sida 429

Främjandet av svensk rymdturism (motion till PP:s vårmöte)

Detta är en motion jag lämnat in till Piratpartiets vårmöte 2012. Dit och rösta och kommentera med dig.

Den 8 juli 2011 skedde den sista uppskjutningen med NASA:s rymdfärja, efter 30 år i drift, som ett ödets ironi nästan precis tio år efter att den första rymdturisten Dennis Tito for upp i rymden den 28 april 2001. Rymdturismen har år 2012 fortfarande inte börjat ordentligt, men andelen företag som satsar på branschen har stigit kraftigt det senaste decenniet. Richard Bransons Virgin Galactic blev 2011 det första kommersiella företaget i rymden, och planerar att 2013 eller 2014 genomföra de första turistresorna. Priset ligger på $200 000 US, bara en tiondel av vad Dennis Tito betalade för tio år sedan, och 500 miljonärer har redan skrivit på de första avtalen.

Sett till sin folkmängd är Sverige ett av världens ledande rymdnationer, och raketbasen Esrange i Kiruna har redan valts ut av Virgin Galactics som en av de mest intressanta platser att använda som europeisk bas. Esrange genomför sedan årtionden tillbaka världsledande astronomiska och geologiska undersökningar, och Kiruna är en utmärkt plats att utgå framtida rymdturism från, med redan etablerad professionell personal och en ovanligt god infrastruktur för en relativt isolerad stad. Detta är Sveriges chans att få vara med i början och utnyttja en helt ny bransch, som kan leda till en enorm mängd turism, förstärkt förtroende i astronomiska sammanhang, och en boom i Sveriges vetenskapliga utveckling.

Ingenting är dock säkrat, och ett annat alternativ är Skottland. Det är nu Sverige måste utnyttja det försprång vi har med en färdigbyggd rymdhamn i Kirunas Spaceport Sweden. Redan idag erbjuder de resor på höga höjder för att uppleva norrskenet, men om inte Sverige satsar på Spaceport Sweden finns en stor risk att vi hamnar efter och missar en enorm chans.

För att Sverige ska vara redo att ta hand om rymdturismen när den börjar måste arbetet starta redan nu, vilket snart tas upp i riksdagen med motion 2011/12:Ub323 “Nationell strategi för rymdturism”, som behandlas i april. Oavsett hur det går med denna motion behöver Piratpartiet ta en ställning för att försvara Sveriges plats i den kommande rymdturismbranschen, för att veta var vi står när vi kommer in i riksdagen. 2014, ett år vi har en chans att komma in i riksdagen, är också ett år då rymdturismen kan börja bli en viktig fråga för svensk turism och forskning.

Jag yrkar att…

  1. Piratpartiet ska se rymdturismen i Kiruna som en potentiellt viktig del av Sveriges framtida turism.
  2. Piratpartiet ska ta politisk ställning för att utveckla staden Kiruna med onejd inför den potentiella rymdturismen.

Tobias Jernér: ”Nya reglerna för datalagring är fel”

Rubriken är lika dålig som de flesta av Extra Östergötlands rubriker, men insändaren är bra, av Tobias Jernér, ordförande UP Linköping (och UP Öst i allmänhet, men who counts?).

Sharing is caring!

 

Kritiskt tänkande i skolan (motion till PP:s vårmöte)

Detta är en motion jag lämnat in till Piratpartiets vårmöte 2012. Dit och rösta och kommentera med dig.

Kritiskt tänkande, förmågan att utvärdera och förstå information, blir ständigt allt viktigare i den digitala informationseran. Information blir allt mindre auktoritär när alla kan kolla upp i stort sett vad som helst på internet. Nästan alla högstadieelever och uppåt bär idag ständigt med sig en smartphone med möjligheten att ta reda på precis all världens kunskap på ett par sekunder. Inom den nära framtiden kommer det att bli en självklarhet att alla åldrar, från småbarn till pensionärer, både har och nyttjar denna möjlighet.

Detta är bra, och det är någonting Piratpartiet aktivt förespråkar. Informationseran gör att vem som helst på sekunder kan skriva vad som helst och få det att spridas över hela världen, och det har hjälpt i allt från att sprida banala rykten till att utveckla allmänkunskap och fälla antidemokratiska regimer. Samtidigt finns nackdelarna med detta – för varje sida med välskriven korrekt information finns massor med sidor med utdaterad, lögnaktig, ensidig eller slarvigt skriven information. Det är viktigt för varje människa i informationseran att kunna utvärdera information för att inse om den är att lita på eller inte. Detta gäller i alla livets sfärer: i skrivandet av skoluppsatser; i kontorsarbeten; när du ska självdiagnosera möjligt farliga sjukdomssymptom. Att kunna kritiskt tänkande är idag en viktig egenskap för att överleva informationseran, och det kommer att bli ännu viktigare framöver.

De kunskaper som förväntas av en individ har förändrats, och kritiskt tänkande har blivit allt viktigare. I takt med detta bör således även skolväsendet ändras, eftersom poängen med skolväsendet är att förbereda barn och ungdomar inför vad som förväntas dem senare i livet. Lika mycket som vi idag belyser vikten av att kunna läsa och räkna, bör vi också belysa vikten av kritiskt tänkande. I Sveriges framtida skola ska vikten av kritiskt tänkande inte bara vara en mindre punkt i ett par kurser, som idag, utan det ska vara en ständig röd tråd genom alla kurser i alla skolår, samt vara en egen obligatorisk kurs genom högstadiet och gymnasiet.

Den exakta läroplanen för en kurs i kritiskt tänkande ska inte bestämmas med denna motion, utan hoppas bli ett resultat av framtida diskussioner inom och utanför partiet. I en kort sammanfattning skulle elever i en kurs arbeta med att utvärdera material från olika källor, och gå igenom de viktigaste varningsflaggorna för felaktig, utdaterad och ensidig information. Eleverna kan få exempel på webbsidor eller texter och utvärdera hur trovärdiga de är, och varför. Vidare bör elever undervisas i logik och logiska felslut i argumentation, vilket hjälper dem både i verkliga livet och i den akademiska sfären. Kursen kan även ta upp hur källcitering och liknande system fungerar, eftersom dessa förekommer igen i andra kurser och på högskolenivå. Allt detta underlättar både för elevernas personliga liv, deras skolliv, deras framtida arbetsliv, och eventuella vidare studier. Detta inte bara allmänbildar eleverna, utan förstärker Sveriges arbetskraft och akademiska trovärdighet. Det är både ett kortsiktigt och ett långsiktigt projekt som kan placera Sverige i fronten av informationseran.

Dessa idéer är inte nya. Bland andra PP:s partiledare Anna Troberg och UP:s ordförande Gustav Nipe har tidigare tagit upp hur kritiskt tänkande blir allt viktigare, och andra partier och organisationer har också diskuterat och förespråkat frågan.

Jag yrkar att…

  1. Piratpartiet ska ta politisk ställning för införandet av en obligatorisk kurs i kritiskt tänkande i grundskolans år 7-9.
  2. Piratpartiet ska ta politisk ställning för införandet av en obligatorisk kurs i kritiskt tänkande i gymnasieskolan.
  3. Piratpartiet ska ta politisk ställning för införandet av kritiskt tänkande som en röd tråd genom grundskolans kurser samtliga år.
  4. Piratpartiet ska ta politisk ställning för införandet av kritiskt tänkande som en röd tråd genom gymnasieskolans kurser samtliga år.

Open access på svenska universitet och institutioner (motion inför PP:s vårmöte)

Detta är originalversionen av den rapport jag skrev om open access-läget i Sverige och vad Piratpartiet jag kan göra för att förbättra det. En förkortad version som tar upp de viktigaste delarna, men utan fördjupning eller källhänvisningar, är en motion vid Piratpartiets vårmöte 2012. Kommentera gärna här eller (om du är medlem) på mötet.

Bakgrund

I forskarvärlden har sedan länge demokrati och transparens varit återkommande teman, och i realiteten kan vem som helst, oavsett utbildning eller position, utföra forskning och komma med resultat som publiceras i prestigefyllda tidskrifter som Science och Nature, och därmed ha en reell påverkan på den vetenskapliga världen.
På samma sätt har det länge varit ett mantra att vem som helst ska kunna läsa vilken vetenskaplig artikel som helst, så länge den har släppts i en refereegranskad tidskrift. Detta ska göra det enkelt för vem som helst, forskare som student som privatperson, att dubbelkolla källor om påståenden som att aspirin fungerar, eller att leta rätt på originalrapporten för att kunna replikera en studie, en grundpelare i forskning.

Detta har sedan länge följts – i teorin. Visserligen är i princip alla tryckta artiklar tillgängliga för alla, oavsett om de är forskare, studenter eller privatpersoner, men de är inte tillgängliga gratis. Den som idag kollar upp en artikel på nätet (där de flesta som tur är läggs upp, ofta till och med snabbare än i den fysiska tidskriften) möts av en kort sammanfattning på mindre än en sida, samt förfrågan om man vill köpa artikeln. Idag kostar en artikel på 5-40 sidor i de flesta tidskrifter ungefär $30-35 US (ungefär 210-250 SEK), och i de flesta fall är det man får möjligheten att läsa artikeln online i ett fåtal dagar. Att prenumerera på papperstidningen varierar, från cirka $100 (700 SEK) per år för de billigaste till över $500 (3 500 SEK) i de dyraste lagen. [1]

Detta är inte allt för mycket om året för de flesta arbetande forskarna, men vi måste också räkna med att en bra forskare inte bara läser en tidskrift, utan håller koll på vad dussintals olika tidskrifter publicerar. Och även en enda tidskrift blir genast för dyr för den privatperson som inte har annat än personligt intresse att vinna på en prenumeration. Samtidigt är det inte så att de utan licens inte är intresserade av forskningen – tidskriftdatabasen JSTOR rapporterar att de årligen nekar tillträde för 150 miljoner försök att nå artiklar utan licens. [7]

Många universitet köper in både papperstidningen och onlinelicenser som kan nås av lokala studenter och forskare, och för de flesta universitet kostar detta årligen en väsentlig del av bibliotekens budget. 2012 budgeterade KTH 21.8 miljoner kronor till tidskrifter, varav merparten gick till e-licenser. [16] LiU lade samma år 19 miljoner kronor, varan “en mycket liten del av den summan” gick till papperstidskrifter. [17]

Framsteg hittills

Allt fler universitet har på senare tid börjat stödja open access, rörelsen för att släppa alla forskningsrapporter och alla paper fritt. Många svenska universitet uppmuntrar idag sina studenter och forskare att förutom vanliga tidskrifter också släppa sina arbeten i universitetens elektroniska verk, vilket gör arbeten tillgängliga åt alla som vill läsa dem utan kostnad. Målet för detta är just att göra det enklare för andra elever och forskare, oavsett läroverk, att läsa arbeten, replikera studier och arbeta vidare på det arbete som påbörjats.

”]Undersökningar har även visat andra fördelar, som att artiklar som släppts i open access citeras betydligt oftare än artiklar som släppts i låsta tidskrifter (se figur 1 nedan).  [4]  [11]  Citeringar är ett simplistiskt sätt att mäta en artikel och en forskares kvalitet, men det är också ett sätt att mäta hur tillgänglig en artikel är, vilket i sin tur resulterar i ökad kunskap och vidare forskning. Det är svårt att förneka att inlåsta artiklar hämmar både forskningen och allmänbildningen.

Redan 1991 grundades arXiv.org, som släpper arbeten under open access. I dagsläget finns nästan 750 000 artiklar registrerade. [2] Institutioner som släpper alla eller vissa artiklar under open access kan även registrera sig på ROARMAP, där allt fler institutioner registrerat sig konstant sedan starten 2003 (se figur 2 nedan). [3a]

I Sverige har 10 institut registrerat sig i ROARMAP. [3b] Detta är imponerande i jämförelse med resten av Europa, där många länder har färre än så och där bara 21 av 50 länder är representerade, [3c] och det är än mer imponerande om vi jämför med USA, där enorma andelar tidskrifter kommer ut, men som bara har 97 registreringar på ROARMAP jämfört med Europas 217. [3d] Men trots att dessa siffror reflekterar gott på Sverige, kan de vara mycket starkare. Finland har nästan tre gånger så många open access-registreringar som vi, trots sin mindre befolkning. Detsamma gäller med Italien, och Storbrittanien (som visserligen är betydligt större på forskningsfronten) har fem gånger så många registreringar som vi. [3c]

”]

Under den senaste tiden har allt fler akademiker börjat protestera mot storproducenter av tidskrifter, speciellt Elsevier, som årligen står bakom tusentals olika tidskrifter. [5] Förutom att ta ut hutlösa priser har Elsevier dessutom stött SOPA, PIPA och RWA (Research Works Act) [14] för att säkerställa kontrollen på sina artiklar. På grund av en massprotest i vilken över 8 000 forskare lovat att bojkotta Elsevier, har de nu valt att låta bli att stödja RWA, men de står fortfarande bakom ett flertal liknande lagar, inklusive SOPA och PIPA, och deras priser har ännu inte sänkts. [6]

Det finns även andra tecken på viljan till en förbättring. Den enorma och ideella tidskriftsdatabasen JSTOR, tog i januari 2012 det första steget mot open access. Besökare kan nu registrera sig gratis och läsa artiklar online, dock bara tre artiklar per 14 dagar, och bara från ett 70-tal utvalda tidskrifter. Det här kan vara ett första steg mot mer open access, men det är ett alldeles för litet steg. [8]

Läget i Sverige

De som främjar open access i Sverige är OpenAccess.se, ett program som drivs av Kungliga biblioteket i samarbete med bland andra Vetenskapsrådet och Kungliga Vetenskapsakademien. Programmet uppmuntrar institutioner till att släppa verk under open access, samt driver en väl uppdaterad blogg med nyheter och tankar om open access i Sverige och internationellt. [9a]

10 svenska institutioner är registrerade i databasen ROARMAP: Blekinge Institute of Technology, Chalmers University of Technology, Karolinska Institutet, Lund University, Malmö University, Swedish National Library, Swedish Research Council Formas, Swedish Research Council Vetenskapsrådet, University College of Borås. [3b] Enligt Kungliga Bibliotekets databas är dessa dock betydligt fler, 46 stycken. Enligt en studie de genomförde i september 2011 hade hälften av läroverken i Sverige en policy där de rekommenderade eller krävde att arbeten släpptes under open access. [12]

Den exakta varianten av open access som används av de olika institutionerna varierar något, men en stor andel använder en Creative Commons-licens som öppnar upp helt för spridning men ej redigering i icke-kommersiellt bruk, så länge författarna ackrediteras. Många av dessa institutioner kräver att arbeten som sponsras av institutionen också släpps open access, medan andra enbart uppmuntrar det. Det finns också en växande grupp finansiärer av forskning som kräver att all forskning de sponsrar måste släppas som open access. Senast anslöt sig Forskningsrådet för Arbetsliv och Socialvetenskap (FAS) till dessa i januari 2012. [10]

Det som hittills har gjorts är främst att helt enkelt uppmuntra institutioner och finansiärer att kräva att arbete de sponsrar släpps under open access. Eftersom denna finansiering i många fall sker genom ren välgörenhet spelar det ingen roll för finansiärerna om slutresultatet kostar eller inte. Många av dessa finansiärer är dessutom ideella föreningar. De som eventuellt förlorar på utökad open access är storproducenterna som Elsevier.

Liksom när det gäller piratkopiering av musik, är det dock möjligt att ingen behöver förlora. Bland andra Kungliga biblioteket har föreslagit att fritt tillgängliga böcker kan ge ökad försäljning, i stil med hur studier visat att illegal nedladdning av musik lett till att fler köper skivan. KB skriver att “[f]ritt tillgängliga vetenskapliga böcker kan leda till ökad försäljning eftersom att många inte vill läsa en hel bok på nätet”, [9b] vilket även hänger samman med de studier som visat att artiklar inom open access får större spridning än inlåsta artiklar. [4] Övertalandet av de kommersiella institutionerna och producenterna är med andra ord mycket likt situationen med skivbolag, medan övertalandet av ideella organisationer snarare handlar om att få ut informationen.

I det politiska rummet tog Miljöpartiet de gröna i oktober 2011 fram motionen “Kunskapsbaserad samhällsutveckling” (motion 2011/12:Ub359), i vilken de bland annat tillägnar en sektion åt Open Access: [13b]

3.5 Vidareutveckling av öppna arkiv

För att kunskap ska kunna spridas och att fler ska kunna ta del av och bidra till den behöver kunskap vara tillgänglig. Öppna arkiv är en förutsättning för att det ska fungera så bra som möjligt. ”Open Access” betecknar en modell för publicering där forskningspublikationerna är fritt tillgängliga på nätet. Den nuvarande modellen med licensavtal för elektroniska resurser innebär att tillgången till forskningsinformationen på nätet är beroende av betalningsförmågan varför många utestängs från möjligheten att ta del av ny kunskap. Det är exempelvis mycket kostsamt för biblioteken, som här kan spela en mycket viktig roll. Med Open Access menas, enligt Berlindeklarationen 2003, att läsaren har fri tillgänglighet till forskningsresultat på internet, det vill säga kostnadsfritt kan läsa, citera, ladda ner och skriva ut vetenskapliga artiklar. I Sverige har Sveriges universitets- och högskoleförbund (SUHF), Vetenskapsrådet och Kungl. biblioteket med flera undertecknat Berlindeklarationen. I oktober 2009 beslutade Vetenskapsrådet att kräva fri tillgång till forskningsresultat som kriterium för att ge ut bidrag. Allmänheten och andra forskare ska ha fri tillgång till forskning som finansierats av allmänna medel.

Regeringen bör i samverkan med högskolebiblioteken och Kungl. biblioteket följa upp de initiativ som tagits för att all offentligt finansierad forskning i Sverige ska vara tillgänglig för allmänheten och återkomma till riksdagen med förslag på en vidare utveckling.

Den sjätte förslagspunkten i motionen sammanfattar detta “Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att regeringen bör följa upp de initiativ som tagits för att offentligt finansierad forskning i Sverige ska vara tillgänglig för allmänheten och återkomma till riksdagen med förslag på en vidare utveckling.” [13a] Förslaget kommer att behandlas 19 april 2012. [13c]

Vad kan Piratpartiet göra?

Jag yrkar att…

  1. Piratpartiet ska ta politisk ställning för införandet av en nationell policy om open access, i vilken Sveriges forskare och forskarinstitutioner rekommenderas gå över till att publicera samtliga vetenskapliga artiklar under en open access-licens som gör artikeln gratis tillgänglig över internet för alla som vill läsa den.
  2. Piratpartiet ska ta politisk ställning för statlig subventionering av forskares publicering hos open access-förlag, för att minska kostnaderna för forskare och forskarinstitutioner under en övergångsfas.
  3. Piratpartiet ska ta politisk ställning för att alla vetenskapliga artiklar som är resultat av statligt finansierad forskning ska släppas under en open access-licens som gör artikeln gratis tillgänglig över internet för alla som vill läsa den.
  4. Piratpartiet ska bilda en arbetsgrupp med uppdrag att förtydliga hur en nationell policy om open access i Sverige skulle se ut, hur den skulle appliceras, och vad det skulle kräva för förändringar.
  5. Piratpartiet ska bilda en arbetsgrupp med uppdrag att analysera open access-läget i EU, och vad Piratpartiets parlamentariker kan göra för att förbättra det.
  6. Piratpartiet ska bilda en arbetsgrupp med uppdrag att
    • förtydliga hur en nationell policy om open access i Sverige skulle se ut, hur den skulle appliceras, och vad det skulle kräva för förändringar,
    • analysera open access-läget i EU, och vad Piratpartiets parlamentariker kan göra för att förbättra det.


Argument för enskilda punkter

1. Att verket ska gå att nå gratis av vem som helst över internet är det allra viktigaste för ett open access-system. Vidare detaljer bör med fördel diskuteras inom partiet i ett senare skede efter att medlemsmötet godkänt denna utgångspunkt.

2. Det stora problemet i nuläget är att det är mer kostsamt för institutioner att publicera under open access, eftersom de större förlagen inom open access ofta kräver publiceringsavgifter på 25 000 – 30 000 kronor. Denna kostnad är till för att förlagen ska kunna bekosta sin verksamhet, vilket är svårt eftersom i princip alla open access-förlag är relativt nystartade. Summan är ofta för hög för en enskild forskargrupp, vilket försvårar open access-publicering. En statlig subventionering skulle kringgå detta tills förlagen kan bekosta det själva. Detta har gjorts lyckat förut, 1998-2002 i samband med övergången från tryckta till elektroniska tidskrifter. 2002 subventionerade Utbildningsdepartementet universitetsbibliotek sammanlagt 10 miljoner kr, en subventionering på 16 %, för att biblioteken skulle övergå till licenser för elektroniska tidskriftsdatabaser istället för papperstidningen. Detta lindrade de stora kostnaderna kring att installera ett helt nytt system på biblioteket, och ledde till att allt fler bibliotek köpte licenser och sade upp sina gamla pappersprenumerationer. [15]

3. Medan det vore odemokratiskt att kräva att all forskning släpps under open access, oavsett finansiär, är det viktigt att all forskning som bekostats helt eller delvis med skattepengar ska släppas under open access. Folket ska ha rätt att se vad deras skattepengar resulterade i, utan att behöva betala för det.

4-6. En grupp behöver analysera hur en open access-policy bäst ser ut och vad den skulle göra för infrastrukturen och läroverken. Ytterligare en grupp behöver gå in på djupet om hur open access-läget är i EU och inte bara i Sverige. Om detta ska vara en och samma grupp (alternativ 6) eller två olika (4 och 5) beslutar medlemsmötet.

Hänvisningar

  1. Sandra Porter, Discovering Biology in a Digital World: “How much does it cost to get a scientific paper?” (2012-01-09, hämtad 2012-03-19)
  2. arXiv.org, Cornell University Library (hämtad 2012-03-19)
  3. ROARMAP (Registry of Open Access Repositories Mandatory Archiving Policies) (hämtad 2012-03-19)
  4. David Hill, Singularity Hub: “8,200+ Strong, Researchers Band Together To Force Science Journals To Open Access” (2012-03-18, hämtad 2012-03-19)
  5. Elsevier: “All Journals” (hämtad 2012-03-19)
  6. The Cost of Knowledge (hämtad 2012-03-19)
  7. Alex Madrigal, The Atlantic: “Every Year, JSTOR Turns Away 150 Million Attempts to Read Journal Articles” (2012-01-13, hämtad 2012-03-19)
  8. Jennifer Howard, The Chronicle of Higher Education: “JSTOR Tests Free, Read-Only Access to Some Articles” (2012-01-13, hämtad 2012-03-19)
  9. Kungliga Biblioteket, OpenAccess.se – Vetenskaplig publicering (hämtad 2012-03-19)
  10. Forskningsrådet för Arbetsliv och Socialvetenskap: “Open access – fri tillgänglighet till forskningsresultat” (hämtad 2012-03-19)
  11. Dr Diane McDonald, JISC: “Value and benefits of text mining” (2012-03-14, hämtad 2012-03-19)
  12. Aina Svensson, OpenAccess.se, Nationell Samverkan, Kungliga biblioteket: “Open access vid svenska lärosäten – en enkätundersökning” (2011-09, hämtad 2012-03-19)
  13. Riksdagen: “Motion 2011/12:Ub359 Kunskapsbaserad samhällsutveckling” (2011-10-04, hämtad 2012-03-19)
  14. RWA är antagligen mer okänt för pirater än SOPA och PIPA. Enligt tidigare godkända amerikanska propositioner måste statligt sponsrad forskning släppas fri, och ett av målen med RWA är att återställa detta. Förslaget är antagligen dött för tillfället, men kommer troligen att komma igen, liksom den gjort flera gånger förut.
  15. Kungliga biblioteket: “Årsredovisning 2002” (hämtad 2012-03-20)
  16. E-postkonversation med Nils Jansson, Kungliga Tekniska Högskolan (2012-03-20).
  17. E-postkonversation med Axel Tiderman, Linköpings universitetsbibliotek (2012-03-21).

Rekommenderad läsning

The Beautiful Cosmos: Jupiter and Io

When talking astronomy pictures, it’s difficult to say which pictures  are ”real” and which ones are not. A great deal is obviously just computer generated or hand drawn, but the ones I post as part of the Beautiful Cosmos blog series all have some degree of validity to them. The first problem that crops up is simply that as soon as you get a photo from some distance (from a good telescope or a probe) the light you catch is not just visible. Most astronomy pictures try to represent the many variations of colours that the human eye simply isn’t capable to capture or comprehend.

Jupiter and Io as captured by NASA's New Horizons probe in 2007. Click to embiggen.

A problem is that we can’t really estimate the exact colours of nebulae, supernovae and galaxies when they are basically impossible to see on close-up without… you know, dying. So the basic answer to how for example a nebula would look from just a couple of light years is… you wouldn’t see it. It’s surrounded by clouds of dust blocking vision and – again – killing you. The best the astronomers can do is a rough estimate.

When it comes to planets and moons, it’s a little different. Almost all pictures of moons (including our) and the planets (including Earth) that you’ll see, including ones I post, are composites of several different pictures, sometimes just a couple and sometimes several dozens. That doesn’t make it the less real, it just allows for much higher precision than if you took a photo of the entire planet at the same time. The end result is basically how it’d look in real life. To me, this is real enough.

A great deal of high-detail photos that include several objects (such as a planet and its moon(s)) are ”fake” in that they are composited of different pictures. All photos you have ever seen of several planets (close up) at the same time are totally fake. Planets simple aren’t close enough, and photographing two planets in our solar system together is akin to photographing two flies on opposite sides of a football field. Obviously it can be done – planets like Venus, Jupiter, Uranus and Mars can all be viewed simultaneously on Earth’s night sky – but they won’t be in such high detail.

This picture, of Jupiter and it’s moon Io, is both real and fake. It’s all real, but the Jupiter part is made up of three composites, and the Io part is taken at a different time and then added. Still, they seem to fit in proportion, and from the right angle this is just as awesome as it would look. Read more about the authenticity of this particular picture on the Bad Astronomer Phil Plait’s blog.

The hidden giraffe

I love optical illusions, though I’m sadly generally really bad at seeing the underlying patterns (partly due to bad sight and colour blindness). I was so glad I found this one almost immediately, I had to repost it.

Can you find the hidden giraffe?

Click to embiggen.

The Beautiful Cosmos: Aurora Borealis from Space pt. 2

My old post with a photo of aurora borealis as seen from the International Space Station (ISS) really is nothing in comparison with this new 30-second video. The ISS is filming from above Canada, with the awesome green light reflections shimmering beneath.

Osänkbara gummiankor i antipiratismens tecken

När han pratar om vikten att besegra vidskepelse och pseudovetenskap i vårt samhälle, brukar illusionisten James Randi prata om vad han kallar för ”unsinkable rubber ducks” – osänkbara gummiankor. Det är de fenomen som nästan alltid har funnits, och som antagligen alltid kommer att finnas kvar. Det är fenomen och idéer som vi kan visa inte stämmer om och om igen, men som alltid kommer att finnas kvar. De kanske går i perioder, där de sjunker och sedan stiger igen, precis som en gummianka i ett badkar, men de kommer onekligen alltid att stiga igen.

Randi använder detta just när han pratar om vidskepliga fenomen som astrologi eller homeopati, men osänkbara gummiankor förekommer inom i princip alla områden i världen, inklusive politik och inklusive piratism.

Osänkbara gummiankor grundar sig i okunskap. Anledningen till att miljoner människor tror att dagen de föddes gör en skillnad för deras beteende (astrologi) är grundat i en bristande kunskap i hur biologi och fysik fungerar, samt en otillräcklig förståelse av psykologiska fenomen som konfirmeringsbias. På samma sätt tror jag att anledningen till att så många är emot piratismen, är brist på kunskap om vad den faktiskt går ut på, och brist på kunskap i vad det innebär.

Som rörelse kommer vi aldrig att bli av med de frågor som vi har besvarat hundratusentals gånger förut. Varje gång jag pratar om att förändra upphovsrätten eller att gå emot övervakningslagarna, får jag exakt samma frågor, och mycket sällan får jag en helt ny fråga. Det är till att inse att folk alltid kommer att fråga saker som ”hur ska då musikerna få betalt?” och ”men den som har rent mjöl i påsen har väl ingenting att dölja?” Och det är vår skyldighet att lära oss att svara dessa frågor rättvist.

Mina svar har börjat bli automatiska, och det gäller nu att lära sig att svara dem ärligt och korrekt utan att låta oförskämd eller uttråkad. Den som är på den andra sidan, den som inte är det minsta insatt i piratismen eller Piratpartiet, är inte en idiot. Det här är ärliga, intresserade, ofta intelligenta och utbildade människor, som helt enkelt inte vet vad det går ut på, och som inte tänkt tillräckligt mycket på saken eller gjort tillräckligt mycket efterforskningar för att inse att det finns en poäng bakom det vi säger. I många fall har jag upptäckt att den som i början är mycket kritisk mot Piratpartiets mål totaländrar sig när jag faktiskt förklarar varför vi vill vad vi vill. I relativt få fall håller personen på andra sidan fast vid sin kritik efter att ha lämnat lite utrymme att få svar på sina frågor.

Det finns någonting mycket viktigt att ta med sig om detta. Det är väldigt lätt att börja se hela den icke-piratiska populationen som en gemensam grupp, men det är naturligtvis inte fallet. Om du spenderar en halvtimme med att förklara för antipiraten Adam att Datalagringsdirektivet är dåligt, betyder detta absolut ingenting när du pratar med antipiraten Ingrid tio minuter senare. Det är fortfarande en helt ny person, med en helt annan uppfattning av vår politik. Med precis samma missförstånd.

Det räcker inte med att vi förklarade allt det här under förra valrörelsen. Klockan tickar och snart är det val igen, och 2014 får vi förvänta oss att återigen besvara potentiella väljare om vad vi vill göra och varför.

Och det är extremt fördelaktigt för oss om vi har några svar när det gäller.