Quote of the Day #24

”Hold my hand, Doctor. Try to see what I see. We’re so lucky we’re still alive to see this beautiful world. Look at the sky. It’s not dark and black and without character. The black is in fact deep blue. And over there! Lighter blue. And blowing through the blueness and the blackness, the winds swirling through the air. And there shining, burning, bursting through, the stars! Can you see how they roll their light? Everywhere we look, the complex magic of nature blazes before our eyes.”
– Vincent van Gogh (Doctor Who S05E10)

Nu breddar vi Piratpartiet! Fri forskning och open access

Här är mitt bidrag till Piratpartiets breddningsblogg. Kommentarer är avstängda här, men gå gärna till den sidan och kommentera!

Transparens är grundpelaren i forskning sedan vetenskapens födelse. Transparens krävs för att forskare ska kunna undersöka, kritisera och replikera varandras resultat, och det krävs antagligen allra mest för medicinsk forskning på droger, för att undvika att forskare helt enkelt ljuger ihop sina data, och att en dåligt testad drog släpps på marknaden.

Tyvärr är forskningen inte alltid så transparent som man skulle önska. Om du som privatperson vill läsa en publicerad vetenskaplig artikel, kan du knappast räkna med fri tillgång till den – du möter prenumerationsavgifter på tusentals kronor, alternativt att köpa enstaka artiklar (5-40 sidor) för uppemåt 200 kronor.

Om du däremot är student eller forskare på ett universitet, har du antagligen tillgång till prenumerationer på de största tidskrifterna. Fantastiskt, kan tyckas, men there’s no such thing as a free lunch. Smällen åker istället på universitetsbiblioteket, och det leder till att universitet budgeterar tiotals miljoner kronor på digitala filer som är helt kostnadsfria att dela. Det är pengar som skulle kunna läggas på bättre lokaler, utbildning åt lärare och större forskningsprojekt. Kostnaden gör att alla som vill läsa forskningen inte kan det, och att forskare inte kan undersöka och vidarearbeta på varandras arbete lika lätt.

Den lösning som växt fram heter open access. Open access är att släppa forskningen fri – att släppa den med en öppen licens, nedladdningsbar på nätet för vem som än vill läsa den, forskare som privatperson. Forskningen blir helt transparent till sist. Piratpartiet bör se som sitt mål att ha en framtid där all forskning kan läsas av vem som helst, oavsett om den personen är en framgångsrik mikrobiolog, en fattig doktorand eller en medelålders skrivmaskinsförsäljare. Dyra kostnader ska inte få vara en mur mellan forskarna och folket.

Så vad kan vi göra? Idag finns en utveckling med open access, men den går för långsamt. Detta skulle snabbas på om vi införde en subventioneringsmetod till open access-förlag under en övergångsfas, i stil med subventioneringen av e-tidskrifter vid millenieskiftet. Vi borde också införa en statlig standard, där vi är tydliga med att forskningsinstitut förväntas övergå till att släppa artiklar under open access snarast möjligt. Vidare måste vi införa ett krav på att all forskning som sponsrats av staten måste släppas under open access. Den betaldes av folket genom skatten, och den ska således också finnas att läsas av folket utan kostnad eller komplikationer.

Forskningen vill vara fri, och Piratpartiet vill släppa den fri.

PP:s breddningsarbete sätter igång på allvar

Det rör sig i seglen. Piratpartiet har på förvånande kort tid kommit rakt in i ett breddningsarbete, med stora mängder motioner på vårmötet (just nu pågående) om ren sakpolitik – bostad, vård, forskning, et cetera – som tidigare legat utanför partiets räckvidd. Partiet är plötsligt överens om att 2014 ska vi kunna besvara precis varenda fråga potentiella väljare ställer.

Nu har nästa steg satt igång. Anna Troberg och Henrik Brändén har satt igång en breddningsblogg, dit intresserade kan skicka sina inlägg som sedan postas och kan diskuteras i kommentarsfälten. Hittills har det postats om mångfald, jobb, EU, tvångssterilisering och maktbalans. Jag har skickat in en post om open access, en av mina hjärtefrågor, som jag länkar till när den kommer.

Det rör sig i seglen, och det är en fantastisk utveckling.

Tyskland öppnar upp för det fria ordet – Mein Kampf släpps till sist

Mein Kampf (”Min kamp”), Adolf Hitlers självbiografiska bok som han skrev när han satt fängslad 1923, har inte släppts i Tyskland sedan strax efter andra världskrigets slut. Den vanligaste myten (som jag själv trodde på tills nyligen) är att boken är förbjuden, men anledningen är snarare att delstaten Bayern äger upphovsrätten, och att de helt enkelt vägrat trycka upp den för att undvika att den används av nynazister (läs mer). Boken finns dock sedan länge tillgänglig i de flesta länder (inklusive Sverige) samt förstås på nätet.

2015 slutar upphovsrätten att gälla, vilket helt klart leder till att den börjar släppas av alla möjliga förlag, och därför går Bayern nu steget före och låter släppa sin egna version, som tydligen ska vara kritiskt för att samtidigt upplysa om hur fel Hitler hade i vad han skrev.

Det är fantastiskt att de äntligen inser hur idiotpropaganda som antisemitism och nazism egentligen ska behandlas. Oavsett hur fruktansvärt fel en person har, oavsett hur galen eller korkad en person är, ska han eller hon aldrig stoppas från att uttrycka sina åsikter. Och även i döden ska ingenting göras för att stoppa dessa åsikter. Vad som istället ska göras är att låta dem komma ut, och konstant vara noga med att berätta varför de är fel till att börja med.

En bok som Mein Kampf kan aldrig allena användas för att övertyga en vanlig person till nazismens människosyn. Den som skulle övertygas är en person med en redan mycket sned människosyn, en person som redan är förlorad. Det boken däremot kan användas till är att förstå hur galen en människa kan bli, hur fel en människa kan vara, och därför borde Mein Kampf vara en rekommenderad läsning för alla människor, oavsett bakgrund eller politiska åsikter.

Faktoider · SvD

Pioneer One på DVD och BluRay

Nu finns den fantastiska drama/thriller/sci-fi-serien Pioneer Ones första säsong på DVD och BluRay. Beställ idag! Den släpps med undertext på engelska, franska, spanska, italienska och svenska, och ja – det är jag som gjort den svenska. Nu är jag nästan världskändis.

Pioneer One är unikt i att det är otroligt välgjort självständigt projekt som släpptes helt gratis genom internet, och överlevde på att uppmuntra donationer, samt nu genom att sälja DVD och BluRay. Utöver det som redan finns på nätet följer det med alternativa scener, kommentarer från tillverkarna, bakom scenerna-material, och annat. Om du inte sett serien, köp den eller se den online, den är värd det.

”Open sesame” – The Economist om open access

En läsvärd ledare om open access släpptes nyss i amerikanska The Economist, där de argumenterar för vad jag argumenterade för i min motion till Piratpartiets vårmöte – ett krav att släppa all statligt sponsrad forskning fri till medborgarna. Privata företag ska inte få tjäna pengar på forskningen om det som resultat gör att universitetsbibliotek blir fattiga och att medborgarna inte får chansen att ens läsa arbetet.

There is a simple way both to increase access to publicly funded research and to level the playing field for new journals. Government bodies that fund academic research should require that the results be made available free to the public. So should charities that fund research. This would both broaden access to research and strengthen the hand of “open access” journals, since many researchers would then be unable to publish results in closed ones.

Piratvågen sträcker sig över Europa

Tyska Piratpartiet är nu Tysklands tredje största parti i opinionsmätningarna, med 13 % av rösterna. Samtidigt sprider sig vågen till Österrike, där deras parti har fått 7 % i mätningarna, och i valet till delstaten Tyrolen kom de in på första försöket med 3.8 %.

Det är intressant att se hur vågen så kraftigt stärker sig när den väl kommer igång. I min erfarenhet med svenska Piratpartiet har vi mängder med sympatisörer som väljer att inte rösta på oss för att de inte tror vi kan komma in, och såleds inte vill ”kasta bort sin röst”. Det är förstås inget vidare tänk, eftersom vi självklart inte kommer in om alla tänker så.

Så vad skulle hända om svenska PP plötsligt skulle börja visa 2-3 % i opinionsmätningarna? Jag är övertygad om att det finns mängder av potentiella väljare därute som skulle börja rösta och aktivera sig om de väl såg att i hade en chans.

Det gäller bara att sno de första få procenten, och det kräver hårt arbete.

Kommersiell digitalmusik som den ska vara

Kommersiell digitalmusik – affären bakom att sälja musik i sin digitala form och inte som fysisk CD – har ett otroligt dåligt rykte. Det förtjänar det. Vi är just nu i en övergångsfas när digital teknik används allt mer, och allt fler lyssnar på musik genom datorer, mobiltelefoner, musikspelare, och så vidare. Jag äger själv sedan flera år tillbaka ingen stereo, utan lyssnar på all musik genom min dator eller min iPod, både nedladdad och med skivor i datorns CD-spelare. Stereon är en döende form, liksom är antagligen CD-skivan. Vi behöver se nya vägar.

Anledningen till att det går så långsam är i mångt och mycket baserat på en rädsla för tekniken. Det finns en underliggande rädsla för att ge lyssnarna för mycket kontroll över det de köper, en rädsla som försäljarna av digital musik måste släppa om de någonsin ska kunna tjäna tillräckligt för att överleva. Musik som köps genom alla större tjänster är idag förstörd av DRM-skydd och är omöjlig att använda som man vill. Jag vill kunna få de filer jag köper, och vill kunna göra en backup på min externa hårddisk, vill kunna föra över dem till min iPod för att lyssna när jag åker inlines till skolan. När jag köpt den är det min musik.

Idag köpte jag en digital skiva av Symphony of Science, i en process som förbluffade mig eftersom den upfyllde precis alla mål en bra modell för kommersiel digitalmusik ska uppfylla. Låt oss gå igenom dem.

  1. Jag klickar mig in på en nedladdningssida på deras webbsida. Där kan jag lyssna på all musik online, eller klicka ”Buy Now”.
  2. Jag får skriva hur mycket jag vill betala, från ingenting alls till hur mycket jag känner för. Jag betalar direkt genom bankkort eller Paypal.
  3. Jag kommer till en nedladdningssida där jag får välja mitt favoritformat – allt från MP3 320 till FLAC, Ogg, ACC och mer.
  4. Jag får välja ännu ett format. Jag laddar ner både FLAC och MP3, eftersom min iPod inte klarar FLAC. Jag kan välja fler, men det räcker.

Jag köpte inte musiken för att jag ville ha musiken egentligen. Det är det som är poängen. Jag kunde få den hur som helst. Precis som att jag kan få tag på Katy Perrys senaste album gratis om jag vill – skillnaden är att hon inte vill det. Anledningen till att jag köpte musiken var för att jag ville sponsra skaparen, och för att jag ville att det skulle gå enkelt. En torrentnedladdning hade inte gått alls lika snabbt, jag hade inte kunnat vara säker på kvalitén, och jag hade inte helt säkert kunnat hitta FLAC, som trots allt är relativt ovanligt, speciellt för mindre kända skivor.

Symphony of Science kan erbjuda gratis musik för att de vet att folk vill betala, och att de som inte vill betala ändå inte skadar dem ekonomiskt. Att sälja över internet i digital form är helt gratis, och det finns inget som helst förlustvärde när någon låter bli att betala. Detsamma gäller inte i fysisk form, där det faktiskt kostar att trycka upp varje CD-skiva. När ska detta inses, och när ska varje försäljare av digital musik inse dessa enkla grunder?