Ahlinders förvirrade bibbelbubbla

Biblioteksbladet har idag med en intervju med Svenska förläggarföreningens VD Kristina Ahlinder, där hon först försöker smutskasta Piratpartiet med guilt by association och sedan försöker argumentera mot e-böcker i biblioteken, med argument lika gamla som e-böcker.

Det finns ingen kommersiell marknad idag och det måste förlagen få en chans att bygga. Varför skulle du som lånar gratis e-böcker på biblioteket överhuvudtaget vilja klicka in dig på nätbokhandeln för att köpa en e-bok?

Exakt samma argument kan föras mot bibliotek i allmänhet, och exakt samma argument användes av bokbranschen när bibliotek började dyka upp. Varför skulle någon vilja gå och handla böcker om de finns gratis på biblioteken? Jag skulle kunna sitta här och berätta varför, men svaret är egentligen irrelevant – huvudsaken är att folk gör det.

Bild är CC BY-NC-SA av Jenn Calder.

Schweiz får piratborgmästare i Eichberg

Den schweiziska staden Eichberg har fått en pirat borgmästare, Alex Arnold, i helgen. Hurra för det! När ska vi få vårt första kommunalråd? Jag skriver i lite mer detalj på Pirate Times.

Bild är CC BY-SA Schofför.

”Born to Rock” kan inte has på tröjor

Gitarrtillverkarna Born to Rock har vunnit en juridisk kamp mot t-shirtsidan CafePress. Över vad? Ja, tydligen får du inte skriva gitarrföretagets namn på tröjor. Detta trots att uttrycket ”born to rock” onekligen är ett vanligt amerikanskt uttryck, som funnits långt längre än det här smått okända företaget.

Det bör också påpekas att det inte heller är företagets logo som använts. Nope, bara orden. Världen är upp och ned.

Läs mer på Ars Technica.

Samma lagar på internet och i den fysiska världen

För någon vecka sedan skrev jag ett svar till en ledare om upphovsrätt i Smålandsposten, men tyvärr verkar den inte ha kommit med. Här publiceras den således i sin helhet.

SMP:s ledare skriver på torsdagen om att lag och ordning även bör gälla på nätet. Det håller Piratpartiet med om till hundra procent. Vi anser också att polisen ska ha rätt att undersöka brott och gripa misstänkta brottslingar. Vi vill att lagar ska vara vettigt utformade, och att straff ska vara proportionerliga mot de begångna brotten. Alla dessa riktlinjer bör gälla både i den fysiska världen och på nätet. Dessvärre finns det gott om fall där de inte gör det.

Upphovsrättslagen är utformad helt utan hänsyn till det moderna samhället, där miljoner svenskar fildelar regelbundet. Allt visar på att lagen måste förändras, inte minst för att det som idag klassas som brott mot lagen inte skadar kultursektorn ett dugg. Enligt många opartiska rapporter tjänar kulturskapare idag betydligt mer än de gjorde innan fildelning blev så utbrett som det är. Därför arbetar Piratpartiet för legalisering av fildelning för eget bruk, och minskad upphovsrättstid för kommersiellt bruk.

Det kan också ifrågasättas om polisens befogenheter verkligen är större i den fysiska världen än på nätet. Sedan FRA-lagen infördes 2007 och sedan IPRED infördes 2009 övervakas all digital kommunikation på ett sätt som aldrig skulle tolereras utanför Internet. Medan brev aldrig får öppnas utan avsändarens tillåtelse, övervakas all e-post som skickas rutinmässigt, oavsett om avsändaren är misstänkt för ett brott eller om kommunikationen är privat. Medan vi aldrig skulle tolerera att polisen satte upp inspelningsutrustning i caféer utan konkret misstanke, är detta exakt vad som sker på exempelvis chattrum.

Varför ska detta tolereras på nätet när liknande attacker mot den personliga integriteten aldrig skulle accepteras i den fysiska världen? Jag trodde att lag och ordning skulle gälla överallt?

 Anton Nordenfur
Styrelseledamot Piratpartiet

Bild är CC BY-NC-SA Giulia Forsythe.

Uwingu – A New Way to Fund Space Exploration, Research, and Education

Uwingu is an amazing new concept for funding space exploration, research and education. They’re currenty in their final few days on Indiegogo, where individuals can sponsor their needed start-up of $75 000. Check it out!

Uwingu is a small start-up company, a for profit LLC, consisting of prominent astronomers, planetary scientists, former space program executives, and educators who passionately want to create new ways for space exploration, research, and education to be funded.

We are planning a series of projects that will earn revenue to generate a new, private sector funding stream of millions or even tens of millions of dollars annually for space projects of all kinds, which we call The Uwingu Fund. The Uwingu Fund will provide grants to those that propose meritorious projects to us in space exploration, space research, or space education.

A solar eclipse as seen from Mars

I’m sure no-one’s missed the Curiosity rover’s legendary landing on our planet neighbour Mars. Since it’s landing on August 6 it has taken thousands of pictures, many of which are available for download through NASA’s website. For a good overview, check out Phil Plait’s picture summary of the first week.

The picture above is taken on September 13, as Mars’ moon Phobos passed by the Sun. That is indeed something awesome, that is indeed a partial solar eclipse, as seen from Mars. That helps reminding me in a very strange way that that is indeed a different planet in our solar system, one not all too different from our world.

Picture credit to NASA.

Free Alber Saber

Egyptian blogger Alber Saber Ayyad ran a Facebook page for atheists, until a neighbour found out. After word spread of Alber’s activism, a mob formed around his house (video). When police arrived, Alber was arrested for the crime of insulting Islam.

Little seems to be known of what’s happened to Alber since his arrest, but there have been reports of other inmates attacking him with razor blades after the guards told them his crime. Alber’s mother released the following statement yesterday (September 19):

My son has been tortured for 3 days in jail. Alber is being tortured. Lawyers left the case after receiving death threats. Police broke into her home and took all the document without a warrant. No lawyer wants to represent Alber after lawyers received death threats. D.A asked Alber about his religion and if he performs religious rituals. Only Christians get sentenced for blasphemy in Egypt. The angry mob tried to break in and kill us. The angry mob threatened to burn the house and the nearby church. Alber’s face had many marks of beating and neck bleeding. Police and DA have asked me what is my and Alber’s religion. Alber friends and organizations trying to help have received many threats.

Internet petitions are generally useless, but they sometimes do have an effect, and they’re not much work. Please take a moment to sign this.

Ett dilemma

Min vän Torbjörn Wester har hamnat i ett väldigt intressant dilemma. Det är häftigt hur snabbt debatten kring ”det enda rätta svaret” blivit extremt polariserad, med starka anhängare på bägge sidor. Efter vad jag sett har den sida en argumentör hamnat på inte heller haft någonting att göra med ens religiösa bakgrund.

Jag skrev ett svar till Torbjörn som jag ser det, och tänkte återposta det här. Jag är fortfarande extremt osäker.

Angående exfrusituationen, jobbig sits. Jag läste blogginlägget och de flesta kommentarerna på Facebook. Kommentarerna gjorde mig knappast klokare.

Jag försöker tänka vad jag själv skulle gjort, och är helt vilse. Det beror förstås till viss del hur du känner för henne, men även om du känner stor respekt och/eller vänskap till henne (vilket jag förstår det som att du gör) är det en extremt svår fråga.

Jag tror det enda jag vet med säkerhet är att du inte på något vis ska känna dig skyldig oavsett hur du gör. Någon i kommentarerna skrev (parafraserat) att det handlar om huruvida du vill förstöra någons liv. Så enkelt är det inte. Till en viss grad har du trots allt frivilligt lämnat JV, och du ska inte känna dig skyldig för några regler de har, oavsett om de påverkar dig direkt eller inte. De borde ha full respekt för att du inte vill lägga ut ditt privatliv på det viset.

Om det var upp till mig skulle jag antagligen ha skrivit intyget, tror jag. Men jag är verkligen osäker. Det handlar inte om att bry sig om en annan människa mot personliga principer, som någon antydde – det handlar om en annan människas känslor mot dina egna känslor.

Just den avvägningen är den svåraste en människa någonsin kan göra. Älska dina fiender. Älska dina vänner. Älska dig själv.

Bild är CC BY-ND av Rupert Ganzer.

Min kandidatur till Piratpartiets styrelse

tl;dr: I våras ställde jag upp till det fyllnadsval till Piratpartiets styrelse som hölls. Till min egna förvåning blev jag invald, och jag har haft drygt tre fantastiska månader i styrelsen. Till årsskiftet 2012-2013 kommer den tid jag valdes in för att ta slut. Jag vill inte att det ska ta slut, och således kandiderar jag nu till en förlängning. Ni kan komma och fråga ut mig på mötesforumet.

Vem är jag?

Jag är en 20-årig Linköpingsbo som just nu studerar ett kandidatprogram i fysik och nanovetenskap, med andra ord mycket matte och mycket fysik. Jag är väldigt intresserad av forskning, och är en amatörastronom med ett mycket gulligt teleskop.

Utöver skolan skriver jag skönlitteratur, och just nu befinner jag mig i tomheten mellan min första och min andra bok. Jag spelar också en del musik, just nu mest på keytar och basgitarr, men jag föredrar att leka framför att faktiskt bli duktig.

Varför Piratpartiet?

Jag är aktiv inom Piratpartiet för att det är det enda partiet som på allvar diskuterar de tre frågor jag brinner allra mest för – en reformerad upphovsrätt, ett skyddat privatliv och ett starkt kunskapssamhälle. I partiet har jag valt att fokusera min energi på det senare av de tre frågorna. Därför har jag lagt motioner om open access och open research, och jag har skrivit flera debattartiklar och bloggposter i ämnet.

Utöver Piratpartiets principer klassar jag mig som liberal humanist, som anser att varje människa har en rätt att bestämma över sitt eget liv till den grad att den inte låter det gå ut över någon annan.

Min styrelseerfarenhet än så länge

På vårmötet hade jag valet att kandidera till 2012:s årsslut, eller till 2014. Jag valde den kortare period eftersom jag inte var säker på hur upplevelsen skulle vara, och om jag skulle klara av det. Jag ville inte vara den som hoppade av och utsatte styrelsen för någon belastning. Jag har nu fått en försmak på styrelsearbetet, och jag har insett att jag vill och kan satsa längre.

Under min tid i styrelsen har jag varit med på många intressanta och givande diskussioner. Jag har varit med och arbetat fram både underlag och en proposition. Jag sitter just nu som sammankallande i den grupp som går igenom föreningar som söker  lokalavdelningsstatus hos Piratpartiet. Jag har tillsammans med resten av styrelsen varit med och diskuterat och röstat kring ett fyrtiotal sakpolitiska propositioner till höstmötet.

Styrelsearbetet är otroligt tufft men också otroligt givande. Jag har älskat resan än så länge. Jag har offrat en hel del fritid på partiet, och det kommer jag att fortsätta med oavsett om jag blir omvald eller ej. Jag brinner för Piratpartiet, och jag brinner för att se det utvecklas framåt.

Mitt engagemang i PP och UP utanför partistyrelsen

Jag gick med i Piratpartiet i november 2008, 16 år gammal, och var under 2009 med och återupplivade Ung Pirat Linköping, där jag blev ordförande. Under valrörelserna 2009 och 2010 var jag aktiv med att få ut valsedlar, kampanja på gatorna med mera. I kommunvalet var jag femte namnet på Linköpings lista.

I början av 2012 valde jag att inte omkandidera som ordförande i UP Linköping, för att fokusera på min kandidatur till partistyrelsen. I maj kom jag in i partistyrelsen. I juni var jag med och startade upp Piratpartiet Linköping, där jag blev ordförande. Sedan dess har vi arbetat med att bygga fram ett politiskt kommunprogram.

Under sommaren 2012 valdes jag som ordförande för Ung Pirats östra distrikt. Till skillnad från det tidigare arbetet i UP Linköping har jag här kunnat fokusera på det rent organisatoriska. Jag har därigenom kunnat hjälpa till att återuppliva en UP-förening i Norrköping, har startat upp två nya temaföreningar, och håller nu på att återuppliva Piratstudenterna i Linköping.

Corren Debatt: ”Linköpings bibliotek måste ta bort sin censur och massövervakning”

Idag skriver jag i Corren om Linköpings biblioteks Internetregler. Kommentarerna är stängda här, men gå gärna dit och kommentera.

Någon som skriver ett arbete om rasismens historia får inte undersöka direktkällor på internet på biblioteket. Det skriver Anton Nordenfur, Piratpartiet, som har reagerat på bibliotekets regler för att använda internet.

Sedan bibliotekens gryning har de varit kända som platser för fri efterforskning, kritiskt tänkande och ocensurerat informationsflöde. De har alltid varit sedda som den plats dit vem som helst kan gå och ta reda på riktiga fakta, oavsett sin bakgrund eller sina förutfattade meningar. Ingen ska kunna ifrågasätta vad du läser om och varför, för vi alla söker samma sak – en djupare förståelse av världen.

Linköpings stadsbibliotek bryter väldigt obehagligt mot denna fina kultur. Biblioteket erbjuder (som det borde) fri internetanslutning för informationssökning, men den som kopplar upp sig på nätet måste först godkänna en serie regler.

Enligt dessa regler är det förbjudet att söka ”extrempolitiska” eller ”rasistiska” texter och bilder. Detta kan låta som sunda restriktioner, men låt oss tänka på vad det faktiskt betyder. Det innebär att någon som skriver ett arbete om rasismens historia inte får undersöka direktkällor från Ku Klux Klan-medlemmar. Det betyder att den som är intresserad av svensk politik och vilka valmöjligheter de har inte får läsa om det nationalsocialistiska Svenskarnas parti.

Det finns en anledning till att alla åsikter, även de vi inte gillar, är fullt lagliga i Sverige. Det är inget brott att vara rasist, sexist eller nazist även om vi må se ned på det – yttrandefriheten omfattar alla åsikter, även de avskyvärda. Varför har stadsbiblioteket tagit på sig att sträcka dessa lagar längre än våra folkvalda politiker har, och skapa speciella regler i en biblioteksbyggnad som borde stå för det fria ordet?

Biblioteksreglerna förbjuder också användare från att ”försöka dölja sin användaridentitet”. Detta har betydligt värre konsekvenser. Det innebär att den som lever med skyddad identitet kan glömma att nyttja det skattefinansierade nätet. Det betyder att en whistleblower som vill rapportera oegentligheter kan råka extremt illa ut.

Biblioteket tar lagen i sina egna händer, och avslutar reglerna med att meddela att all nätaktivitet övervakas. Att undersöka brott, misstänka och eventuellt gripa en misstänkt brottsling bör rimligtvis hamna på polisens bord. Det är inte någonting som en bibliotekarie ska tvingas ta hand om, när denne har tillräckligt underuppskattade arbetsuppgifter som det är.

Det finns inga fel i att biblioteket påminner internetanvändare om de lagar vi har i samhället, men det ska inte vara bibliotekets uppgift att agera polis. Lika lite ska det vara en kaféägares uppgift att spela in alla samtal i kaféet för att kunna anmäla brottsliga diskussioner till polisen.

Vi skulle aldrig låta biblioteket spela in alla privata samtal som sker vid de fysiska borden. Vi skulle aldrig låta någon bestämma att man inte får låna extrempolitiska verk som Karl Marx Das Kapital eller Ayn Rands Och världen skälvde. Låt oss bevara det ocensurerade informationsflödet i biblioteken, inte bara i de fysiska rummen utan även på internet, och låt polisen göra sitt eget jobb.

Anton Nordenfur
Styrelseledamot i Piratpartiet
Ordförande för Piratpartiet Linköping

Bild är CC BY-NC-SA av Jenn Calder.