Update on second edition of ”Home”

I’ve now finalised pretty much everything for the second edition of my book Home, the first wider edition. There’s a great deal of internal changes with approximately 10-15 % brand new content, design changes, and a great new cover design by Louise Qvarfordt.

If all goes as planned I will have the second edition available for sale in at the most two weeks from now.

The book will be sold through this website as well as through Amazon and some other online book stores. The standard price will be at $12.00 / £7.40 / €8.80 / 75 SEK.

I’m already taking pre-orders – if you’re interested, comment below or send me an email at anton@nordenfur.se, and you will get the book as soon as I do.

Bok och bibliotek med Piratpartiet

Jag kom precis hem från en långhelg med Piratpartiet på Bok- och biblioteksmässan i Göteborg. Mässan är riktigt kul i sig, men det som är desto roligare är att se vilket bemötande vi får där. Under hela helgen var det bara ett par som dök upp för att säga att de verkligen ogillade oss, men extremt många kom fram för att säga att de älskade oss eller var nyfikna på oss. I många fall kände de till oss och var glada när de fick veta mer om vår politik och hur det går för oss. I andra fall var det människor som aldrig hört talas om oss, men som blev förälskade direkt när de fick veta mer.

För ungefär ett år sedan fick partiet ett komplett bibliotekspolitiskt program, och det har nu tryckts upp i en snygg folder som delades ut på mässan. Många verkade uppskatta att vi hade ett syfte bakom att vara på mässan och att vi faktiskt hade politik i relevanta områden. De två andra partierna som var där, Sverigedemokraterna och Miljöpartiet, hade inte med sig det utan diskuterade istället helt andra frågor som inte hade med kultur att göra.

Under lördagen pratade jag med sångaren i hårdrocksbandet Brimstone, som skällde ut oss för vår syn på upphovsrätt. Efter en lång diskussion kom vi dock överens om att vi ändå höll med varandra om mycket och hade ungefär samma syn på skapande, även om vi skiljde oss på slutpunkten om hur lagarna skulle se ut.

Under söndagen – sista dagen – kom det fram en kvinna som var helt förbluffad över vår existens. Efter att ha fått höra att vi funnits sedan 2006 och har två mandat i EU-parlamentet  frågade hon flera gånger om, ”men var har jag hållit hus som missat det?” Då vi gått igenom politiken var hon såld, och frågade om hur hon kunde börja bli aktiv.

Det allra viktigaste med att vara med på events som Bokmässan är att vi når ut till de som röstade på oss i EU-valet 2009. Om de som gjorde det inte hör talas om oss mellan att de röstade och nästa val, kommer de självklart att anta att vi dog och inte är värda ännu en röst. Om vi däremot låter dem veta att ja, vi finns och ja, vi gör skillnad – då kan vi få ytterligare en möjlighet att fortsätta med just detta. Bara en ”hej, vi lever” gör en enorm skillnad.

Självklart är det också viktigt att synas hos de som aldrig hört talas om oss, och att göra ett så gott första intryck som möjligt. Dessa kommer antagligen inte att rösta på oss bara för att de såg oss en gång, men det ökar chanserna att de lägger större märke till oss nästa gång de ser oss, oavsett om det är på ännu en mässa, på ett torgmöte, på internet, eller på en valsedel i vallokalen.

Pirate Times article – ”Sarah Palin Sued for Copyright Infringement of 9/11 Photo”

I’m writing on Pirate Times about an interesting case:

The American politician Sarah Palin and her political action committee has been sued for copyright infringement after publishing a famous 9/11 photograph.

The story is reminiscent of the recent story in which the Swedish Pirate Party reported the Minister of IT for copyright infringement, a case later dropped because the pirate party was not the copyright owner. In this case, Palin has been sued by the copyright owner, the North Jersey Media Group, reports CNN. According to Jennifer Borg of the North Jersey Media Group, they first tried asking Palin and her political action committee to remove the photograph, and only after getting no reply did they decide to go through the courts.

The famous photograph called “Raising the Flag at Ground Zero” was taken on September 11, 2001 by photographer Thomas E. Franklin. The photo shows three firefighters raising the American flag at Ground Zero after the terrorist attacks of the day. The photograph made it onto several newspaper covers the days after the attacks, and was made into a stamp in 2002 in remembrance of the event.

Palin’s case raises an issue often brought up by pirates seeking to reform copyright laws, arguing that these crimes are committed every day by most people, who don’t think twice about what photos or other content they upload on Facebook, Twitter or a blog.

Featured image CC BY-NC-SA lakelandlocal2.

Hela grejen med lila

Imorgon demonstrerar Piratpartiet mot Obamas övervakning när han besöker Stockholm. Andra som demonstrerar tillsammans är bland annat en hög vänsterextrema och kommunistiska partier. Några är väldigt arga över det.

qeruiem skriver om hur ”Piratpartiet girar babord” (vilket jag måste ge henom är en väldigt bra titel) och tar upp exempel på politiska ställningstaganden partiet tagit som i hens mening är lite väl åt vänster.

JRL, som jag sedan tidigare vet står en bit ifrån mig försvarspolitiskt, skriver bland annat om hur det är fel att demonstrationen även kritiserar USA:s krigspolitik.

Bältet spändes åt ett snäpp till när SvDs ledarskribent Per Gudmundson idag skrev om hur partiet borde byta namn till ”Piratpartiet (revolutionärerna)”. Det torde vara lite av en symbol för hur långt denna debatt tas – sist jag minns tidningar skriva om vår interna diskussion var det någon liten barnporrsincident för runt tre år sedan.

Det alla dessa skribenter har gemensamt, och det som ärligt talat gör mig väldigt besviken på både qeruiem och JRL, är att de inte fattar hela grejen med lila. Än värre är de fast i en 1900-talssyn på politik. Och sist men inte minst förstår de inte poängen med Piratpartiet.

Någon (mlg?) påpekade i helgen för mig att det faktum att qeruiem ens skriver att vi ”girar babord” är ett tecken för att hen missförstår hela konceptet. Om vi går åt höger eller åt vänster betyder det att vi har börjat någonstans på skalan. Jag skulle vilja påstå att hela grejen med lila är att vi aldrig funnits på skalan. Det handlar inte om att lila är ett mellanting precis i mitten mellan rött och blått. Det handlar om att vi är varken eller, och att vi förnekar hela den barnsliga idén om en så simplistisk skala.

skalanNär random person på gatan frågar mig var PP står i skalan brukar jag väldigt stolt säga det intränade ”ingenstans alls – vi väljer den politik som är bäst för samhället enligt våra grundläggande principer om mänskliga rättigheter och kulturdelning, oberoende av hur andra skulle vilja placera dessa ställningstaganden på en skala.”

I nio fall av tio möts detta av ett leende och nickande. Det möts av en glädje över hur nytänkande vi är som inte religiöst följer simplistiska idéer som alla andra partier gör.

Nackdelen med detta är förstås att den som identifierar sig som höger eller vänster måste stå ut med att idéer som inte traditionellt är just detta kommer att läcka in i partipolitiken om det är bra idéer. Således har vi ett gäng vänster ställningstaganden.

Således har vi ett gäng höger ställningstaganden.

Således demonstrerar vi med högerpartier när vi är överens.

Således demonstrerar vi med vänsterpartier när vi är överens.

Det är inte en nyhet – vi har demonstrerat med andra partier flera gånger förut. Jag har själv anordnat demonstrationer där både höger- och vänsterpartier varit med. Hela grejen med lila är att inte bry oss om stämpeln, utan att bry oss om vad som är vettig politik som kan göra samhället fantastiskt.

Att gilla det när det är överens med din identifiering men inte när det inte är det, är ingenting annat än rent hyckleri.

Bilder i public domain.