Hur vi vinner valet – en personlig målsättning

1469816_10201086210258509_2087012480_n2014 är året då Piratpartiet får förnyat mandat i Europaparlamentet, väljs in i riksdagen, och väljs in i flera kommuner och landsting runtom i Sverige. Det här är min personliga målsättningen för vad jag ska göra för att hjälpa partiet så mycket som möjligt.

Det här är mina högst personliga tankar om hur jag kommer att arbeta. Den som vill får gärna kopiera eller remixa dem för sig själv. En del mål är mer långsökta än andra, men inga är omöjliga och alla är mer möjliga ju mer tid som läggs på dem.

Mitt arbete kommer under året vara tredelat. Jag ska:

  1. Arbeta strategiskt i partistyrelsen för att se till att partiet går framåt i hela landet.
  2. Arbeta som kandidat till riksdagen och EU-parlamentet samt som innovationspolitisk talesperson för att uppmärksamma våra frågor i media.
  3. Arbeta för att Piratpartiet ska lyftas så mycket som möjligt i Östergötland och speciellt Linköping.

Detta ska göras genom följande delmål. De som pågår nu eller är avklarade är gröna, övriga är röda. Jag kommer att uppdatera den här listan varje vecka i nya blogginlägg.

  • Linköping:
    • Anordna regelbundna träffar för att hålla igång aktivism i Linköping.
    • Ringa runt till alla medlemmar i PP Linköping.
    • Kontakta alla Linköpings skolor för att påminna om att ta med oss på skolbesök.
    • Varje vecka sätta upp minst tjugo affischer i Linköping.
    • Varje vecka dela ut minst femtio flygblad i brevlådor i Linköping.
    • Få till ett bra kommunprogram med resten av medlemmarna.
    • Få ihop en bra kommunlista med resten av medlemmarna.
  • Östergötland:
    • Dyka upp på norrköpingspiraternas träffar när jag har tid.
    • Starta upp lokal aktivism i Mjölby, med UP-förening och, om underlag finns, PP-förening.
    • Starta upp lokal aktivism i Motala, med UP-förening och, om underlag finns, PP-förening.
    • Starta upp lokal aktivism i Åtvidaberg, med UP-förening och, om underlag finns, PP-förening.
    • Starta upp lokal aktivism i Finspång, med UP-förening och, om underlag finns, PP-förening.
  • Sverige:
    • Delta på lokala träffar runtom i landet och hjälpa till att stimulera aktivism.
    • Planera strategiskt arbete med partistyrelsen.
    • Hjälpa till i mailgruppen genom att svara på email Piratpartiet får, minst två gånger i veckan.
    • Skriva minst en insändare eller debattartikel i veckan och skicka in till lokalmedia eller riksmedia.
    • Göra regelbundna utspel, minst ett i månaden, som innovationspolitisk talesperon.
    • Blogga regelbundet om piratfrågor och min aktivism för att uppmuntra andra.
  • Internationellt:
    • Bidra med en artikel i veckan till Pirate Times för att stimulera internationell uppmärksamhet och aktivism.

Jag tror det var det mesta. Listan lär utökas framöver. Det är en himla massa, ja, och jag kommer att lägga många timmar och mycket jobb på det. Men det kanske också blir värt det.

Vad ska du göra för att hjälpa Piratpartiet vinna valet?

Filmrecension: ”The Counselor” (2013)

Spoilerfri recension.

The-Counselor_JMThe Counselor är ett bedrövligt försök till en djup actionthriller som mest faller samman i en pöl av halvtaskig, meningslös, upprepande, känslolös, misogyn idioti.

IMDbs beskrivning av filmen täcker upp ungefär så mycket som du behöver veta om den – en advokat finner sig själv över huvudet med problem efter att hamnat mitt i en stor drogaffär. Det är ungefär det filmen handlar om.

Jag har de senaste två åren börjat förstå mig bättre på actionfilmgenren, och har lärt mig att acceptera och ibland till och med uppskatta actionfilmer som bara gjorts för kortsiktiga thrills snarare än djupare insikter och originella idéer – tänk Die Hard, Mission Impossible, eller kanske till och med James Bond.

Med Inception fick vi den första filmen på ett bra tag som faktiskt lyckades ta actiongenren ett steg längre och binda den samman med en djupare tankegång, mycket tack vare ett briljant manus tillsammans med snygga scener och bra bakgrundsmusik.

The Counselor kändes som ett nytt försök att få till något djupare, något snyggare, något mer poetiskt. Vi har halvtaskiga poesireferenser, en semiteologisk diskussion, och kraftfull musik med lite tårar och uppgivna sorgevrål framåt slutet. Men det går aldrig hela vägen – allt försök till att nå lite djupare är upprepande dravel som alla redan förstår, ingenting är nytt, och allt varvas av alldeles för mycket med sex- och våldsscener som utan tvekan bara är där för att hålla publiken vaken.

Karaktärerna är ensidiga och tråkiga, manuset har inte en enda minnesvärd rad, och kvinnorna presenteras som manipulativa sexmonster alternativt ögongodis alternativt i ett par fall en något finare roll som männens servitriser. Ett försök görs att uppfinna en intressant maskin att få berättelsen lite fastare, men den faller platt och blir helt funktionslös och ooriginell.

Jag brukar leta efter bra saker i filmer, men The Counselor har ärligt talat ingenting bra med sig. Musiken är urtråkig. Skådespelarna är alla submediokra. Manuset är kasst. Filmandet och klippandet ooriginellt.

Förlåt, men verkligen ingenting är bra.

En tidning om Piratpartiet

Screenshot 2014-01-05 01.48.07Idag kommer Opassande ut med en tidning hon redakterat om Piratpartiet. Jag har med ett inlägg där om hur viktigt internet faktiskt är, en remixad variant av ett blogginlägg jag hade på den här bloggen för runt två år sedan. Finns med på sida 21 i tidningen.

Här nedan följer det jag skickade till emma, som hon gav titeln ”Internet är på riktigt”.

”Men frihet på internet?”, sade hon. ”Bryr du dig inte om riktiga världen? Varför kämpa för internet?”

Och jag berättade varför.

Jag föddes i mars 1992, ett drygt halvår efter att Tim Berners-Lee lade upp det första meddelandet på webben i augusti 1991. Jag har växt upp med internet. Jag hade möjligheten att växa upp under en tid när en uppkopplad dator utvecklades från att vara en häftig grej som bara ett fåtal familjer i området hade, till att vara någonting som alla har och använder. Internet har sakta men säkert tagit över mig, har sakta men säkert slukat mig. På ett fantastiskt sätt. På ett gudomligt sätt.

Internet har fått mig att hålla kontakten med gamla vänner billigare och mer effektivt. Innan internet blev lika vardagligt smsade jag hela tiden, och när det började kosta för mycket slutade jag prata med mina vänner om jag inte hade dem nära. Internet hjälper mig prata med sociala kontakter när som helst, via smartphone eller platta eller dator, och jag kan hålla kontakter med vänner på ett sätt som jag aldrig tidigare kunnat, var i världen vi än bor.

Internet har fått mig att upptäcka den kultur som jag vill konsumera. Det fanns en tid när jag gick till bokaffärer, skivaffärer, och seriebutiker och letade mig blind efter någonting som såg vackert ut på omslaget. Aldrig mer. Nu kan jag upptäcka fler böcker, fler serier, fler filmer, och fler artister och band genom så otroligt många tjänster, inte minst torrentteknik. Jag är fortfarande en väldigt fysik konsument och köper i nästan alla fall fysiska böcker och CD-skivor, men numera köper jag dem väldigt sällan utan att först ha börjat läsa eller lyssna på dem elektroniskt.

Internet har fått mig att hjälpa indiekulturen. Genom system som Flattr och Kickstarter kan jag stödja allt från bloggare till musiker och filmskapare med allt från några kronor till flera hundra, helt enkelt för att jag vill se dem fortsätta göra vad de gör. Jag, tillsammans med resten av världen, kan hjälpa musiker, filmskapare, författare, och speldesigners att genomföra projekt som de aldrig skulle ha kunnat klara av med ett bolag – projekt som ofta är av smal karaktär men som kan hitta sin publik genom internet.

Internet har fått mig att älska, och har hjälpt mig att leva. Det var där jag träffade mina första riktiga vänner. Det var över internet jag fick min första flickvän, som jag aldrig annars hade träffat. Och det var på internet jag fick hjälp av ett antisjälvmordsforum när min tonårsdepression var på väg att ha ihjäl mig.

Internet har gjort mig till en aktivist. Jag brukade vara fullständigt ointresserad av politik. Nu brinner jag för det. Internet har hjälpt mig att upptäcka vad som är fel med världen, och hjälper mig att kämpa för vad som behöver göras. Jag kan donera vaccin till sjuka. Jag kan stå på rätt sida i kriget mot censur. Jag kan gråta för de döda, och jag kan slåss för att vi aldrig ska få se det igen, och jag kan stödja de som kämpar för fred i en brinnande värld.

Jag älskar dig, internet. Jag älskar er som utgör internet. Jag älskar den värld vi siktar mot, den värld vi kommer att nå.

Varför kämpar vi för internet? För att internet är någonting i den här sjuka världen som är värt att slåss för.

Supervalåret är ett supervalår

1417754_10152106189207065_1801853413_oNu när det nya året kommit börjar vi vakna upp och inse att det faktiskt är valår. Inte imorgon, inte nästa månad, inte nästa år. Nu. Partierna drar igång, och media börjar också dra igång.

I år är ett unikt supervalår, där vi på våren röstar till EU-parlamentet och på hösten röstar till riksdag, kommun, och landsting. Det är ett otroligt spännande val, med kamp mellan två block som håller på att falla samman och med två partier som har sitt första omval – Piratpartiet till EU-parlamentet, och Sverigedemokraterna till riksdagen.

I torsdags skrev Aftonbladet om hur de ”tar valet i egna händer” genom att börja hålla längre intervjuer med partiledare för att uppmärksamma supervalåret. Tyvärr börjar de redan säga emot sig själva, när de först poängterar vikten av EU-valet, och sedan i nästa stund säger att de bara ska intervjua partierna som sitter i riksdagen.

Det är tyvärr ett vanligt fenomen att helt utesluta EU-valen från den politiska debatten, trots att EU-parlamentet har mer inflytande över ditt vardagliga liv än du någonsin kan föreställa dig. Markus Berglund blev irriterad och skickade iväg en tweet, och jag blev irriterad och skickade iväg ett mail till journalisten bakom artikeln, Hanna Olsson:

Hej!

Jag tycker det är jättebra att ni drar igång och pratar om supervalåret, för det är ju onekligen ett unikt valår. EU-valen brukar tyvärr inte uppmärksammas tillräckligt, så det är jättekul att se att ni tar tag i det.

Men först pratar ni om att ta med både EU- och riksdagsvalen, och sen i nästa stycke säger ni att ni bara intervjuar riksdagspartierna. Varför struntar ni i Piratpartiet, som är ett av Sveriges större partier i EU-parlamentet och som ställer upp till omval? Det som sker då är ju egentligen att ni struntar i EU-valet och bara fokuserar på riksdagen.

Tacksam för svar om hur ni tänkte.

Ha en fantastisk helg,
Anton Nordenfur, som röstar på Piratpartiet