Piratpartiet och världen

”Men Piratpartiet kommer aldrig att få någon reell makt. Ni kommer aldrig ta er över fyraprocentspärren.”

Jag tror inte jag är den enda som hört det påståendet, och speciellt vanligt är det att det kommer från en sympatisör som egentligen helst skulle rösta PP, men som inte tycker att det känns värt det.

Det är då det är så fantastiskt att faktiskt kunna säga att vi redan har lyckats. Vi har bara inte tagit oss dit i Sverige än. Piratpartiet grundades i Sverige 2006, men rörelsen har sedan dess spridit sig som en löpeld över både Europa och världen. Idag finns det registrerade piratpartier i nästan alla europeiska stater, Kanada, Australien, Brasilien, och flera delstater i USA. I andra delar av världen, speciellt i Asien, finns det aktiva piratpartier som på grund av odemokratiska lagar inte får registrera sig som partier – exempelvis i Ryssland, där de inte får registrera sig eftersom namnet enligt ryska staten syftar på olagliga aktiviteter.

Och det är inte bara det att vi finns. Vi gör skillnad. Vi har hundratals pirater invalda i kommuner, landsting och delstater i Österrike, Kroatien, Tjeckien, Frankrike, Tyskland, Island, Nederländerna, Spanien och Schweiz. Sedan 2009 sitter vi i Europaparlamentet först från svenska sidan (Andersdotter och Engström 2009-2014) och nu från den tyska (Reda 2014-2019).

Det ännu färre verkar inse är att Piratpartiet dessutom blivit invalda i det isländska alltinget, motsvarande den svenska riksdagen. I en ny opinionsundersökning ligger stödet där på 11.4%, efter att ha ökat stadigt i över två år, och efter att under 2014 ständigt legat mellan 8% och 12%. Det är alltså i samma storleksordning som svenska Miljöpartiet och Vänsterpartiet fick tillsammans i den senaste större opinionsundersökningen i Sverige.

Piratpartiet lever och frodas, och är allt annat än det vrak som media gärna får oss att framstå som. Nu är det upp till mig och dig att göra en lika stor succé i Sverige. Bli pirat!

Partiorganisatör, statusrapport vecka 1

Jag blev nyligen utsedd till partiorganisatör, och eftersom jag gillar både transparens och att sno Mickes idéer tänkte jag börja göra statusrapporter och berätta lite om vad som händer nu.

Uppdraget

Uppdraget jag fick ser ut ungefär såhär:

Partistyrelsen ger partiorganisatören ansvaret för följande processer och uppgifter:

  • Att leda arbetet med partiets ekonomihantering och redovisning.
  • Att hålla kontakten, följa verksamheten i och understödja partiets lokalföreningar med det som behövs från centralt håll i partiet.
  • Att sköta styrelsens åliggande vid förberedelser och genomförande av medlemsomröstningar och medlemsmöten samt att understödja arbetet i valberedning, mötespresidium m m.
  • Att leda arbetet i partiet med IT-frågor, partiets hemsida och övrig webnärvaro såsom t ex medlemsforum samt partiets centrala arbete i sociala medier.
  • Att leda partiets arbete med medlemsservice och mailgrupp.
  • Att leda partiets utbildningsverksamhet.

Utöver vad som framgår av andra beslut delegerar partistyrelsen följande befogenheter till partiorganisatören:

  • Att fatta löpande beslut om partiets ekonomihantering.
  • Att företräda styrelsen gentemot övriga delar av organisationen i det dagliga operativa arbetet.
  • Att fatta löpande operativa beslut kring IT -användning, webbnärvaro och sociala medier.

Partiorganisatören ska rapportera på vilket sätt hen har skött sina åliggande och använt sin delegation på varje styrelsemöte.

Den här första veckan har varit en blandning av ren planering och att faktiskt ta tag i saker. Det bästa med det här uppdraget är dessutom att jag kan ta credz för saker som andra gjort, så i praktiken har jag mest delegerat det mesta i listan nedan.

Planering och uppdragsgivning

Från styrelsemötet hade jag med mig en lista på olika uppdrag som behöver fyllas innan 1 januari. En del av dem är likadana som de varit under den tidigare partiledningen, andra är helt nya och andra kommer att ändras en del. Jag har suttit med bland andra valsamordnaren Mikael Holm och ett par från styrelsen och pratat om en del av uppdragen. Det har sedan varit många och stundtals långa samtal med mängder av olika medlemmar och aktivister. De här är de färdigbestämda uppdragen:

  • Ekonomiansvarig kommer den närmsta tiden att förbli Jan Lindgren, för att sedan avbytas med tiden. Arbetet kommer snart påbörjas med att utse en efterträdare, och en tråd om det går snart upp i medlemsforumet. Henrik Brändén och Mikael Holm arbetar dessutom tillsammans på att fixa klart årets bokslut samt att lansera ett nytt ekonomiskt system som kommer utveckla en hel del för ekonomiansvarige framöver.
  • IT-ansvarig är Ola Nyström.
  • Ansvarig för medlemsservice och mailgruppen är Mikael Holm.
  • Forumansvarig är Magnus Andersson.
  • Teknisk webmaster är Björn Flintberg fram till sommaren. Björn ansvarar tillsammans med sitt team för det tekniska och grafiska på piratpartiet.se.
  • Innehållsmässig webmaster är Henrik Brändén och jag. Vi fixar till gamla texter och skriver nya.

Utöver det är det en del uppdrag som ligger på valsamordnaren och som diskuteras i hens statusrapport. Det är också flera uppdrag som inte är helt klara ännu, och som jag sitter med den kommande veckan.

Konkreta saker som händer

Det har börjat hända en del konkreta saker också.

Ekonomin går ihop lite med att jag samtidigt fått uppdraget att tillsammans med Göran Widham skriva beslutsunderlag till partistyrelsens budget, som ska beslutas om i januari. Jag har tillsammans med ekonomiansvarige Jan Lindgren börjat skära i kanterna på en del saker vilket minskar utgifterna framöver. Vi har också börjat kolla på att dra igång ett autogiro, samt dragit igång ett bitcoinkonto för donationer.

Forumet har fått dels ett speciellt underforum för extravalet och även ett par underforum för lokalavdelningar. Partistyrelsen är också på väg att dra igång sitt internforum. Men där är allt tack vare Magnus. 🙂

Webben har det hänt en del på. Björn, Jim, Annie, och säkert någon mer jag inte kommer ihåg nu har dragit igång en blänkare på förstasidan där man kan höra av sig om man vill donera till valfonden. Samtidigt har Micke suttit och dragit igång en test av den nya crowdfundingsidan inför extravalet. Flera sidor har fått en rejäl uppdatering både i texten och grafiskt (mer bilder på tomma sidor, till exempel), bland annat sidan Piratpartiet i korthet. Ett par gamla sidor har rensats ut helt. Nu finns det även en sammanfattande sida på engelska som berättar lite om partiet, ger kontaktuppgifter, uppmanar till att donera och har större nyheter på engelska.

Donationer kommer att vara oerhört viktiga för att klara både extravalet och partiets vanliga verksamhet. Trots att vi skär undan en del utgifter kvarstår faktum att vi lever helt på donationer och att de verkligen behövs just nu. Därför har det nu dragits igång en decemberkampanj för att få fler att donera med minst 100 kronor i månaden, på medlemsforumet och Facebook. Hittills är det minst tretton nya guldpirater på mindre än en vecka, så det känns som en bra start. Nu går det som tidigare nämnt även att donera med bitcoin, och det har även det börjat riktigt bra. Som sagt håller dessutom valsamordnaren på att dra igång den nya crowdfundingsidan, som ska lanseras den närmsta veckan.

Sådär, det tror jag var allt för första veckan. Mer nästa gång. 🙂

Och pizzerian slog igen

The Pirate Bay har fallit. Kanske i några dagar. Kanske för alltid. Jag skulle vilja säga att jag inte bryr mig, men det stämmer inte – jag vill med hela mitt hjärta att TPB kommer igång igen. Men det betyder inte att jag faktiskt använder sidan, eller tycker att den är speciellt användbar längre.

Johnny Olsson skrev på Twitter: ”TPB har blivit den där bron i Den gode, den onde, den fule. För länge sedan irrelevant men av prestige fortsätter slaget om den.” Jag kan inte göra annat än att hålla med. De flesta kommentarorer verkar ha en liknande bild, att det egentligen inte spelar någon roll om TPB är uppe eller ej, men att fan, vi måste ju ändå hålla den uppe, för annars har vi förlorat striden.

När jag växte upp låg det en pizzeria precis runt hörnet. De serverade usel mat, godiset var gammalt och mögligt, och när en ny, fräsch pizzeria öppnade upp ett kvarter bort slog de igen. Jag saknar den än idag, inte för den äckliga pizzan och den mögliga godisen, utan för att det var där jag alltid gick och hämtade pizza åt familjen så länge som jag kan minnas. Det var där jag träffade kompisar, det var till och med där jag hade min första dejt. Vi var ensamma på pizzerian, för vem ville egentligen ha den där äckliga pizzan?

The Pirate Bay är den där pizzerian. När jag lärde mig något annat än FTP-överföring var det här jag tankade Nightwish-skivor och lärde mig älska The Twilight Zone. Det var här jag upptäckte indieartister jag inte visste om fanns, det var här jag upptäckte Devil Doll och Agalloch och det var här jag tankade min första porr som en nervös femtonåring. Idag har jag inte använt TPB på hur länge som helst, och en del av mig sörjer att jag kanske aldrig får göra det igen, även om det är en väldigt liten del.

Men det är inte det det handlar om. Det får inte bli någon nostalgitripp av en torrentsite, lika lite som man ska fortsätta äta äcklig pizza bara för sakens skull. Det här handlar inte om rätten att tanka på Pirate Bay. Det här handlar om rätten till ett fritt internet. När Pirate Bay slås ned, så stoppas kulturens vägar. När Pirate Bay slås ned, så kan vad som helst slås ned. Om TPB i den här långrandiga metaforen är pizzerian runt hörnet, så har jag absolut ingenting emot om de gör som Brokep föreslår, inser att det finns bättre pizzerior ett kvarter bort och slår igen. Men jag tänker inte stå och se på när polisen bankar på dörren och slår igen det åt dem för att den andra pizzerian ska slippa konkurrens.

Det är därför vi slåss. Och det gör vi den 20 december, Mynttorget, Stockholm.

Sagan om zombievraket

I torsdags dödförklarades Piratpartiet på nytt, den här gången med rubriken ”Piratskeppet är inte mer än ett vrak”. Vi har nu dödförklarats tillräckligt många gånger för att även jag, som tycker mig ha ett rätt okej sifferminne, ska ha tappat räkningen. Det hände 2006, igen 2010, och vid två olika val 2014. Och när Anna Troberg för en vecka sedan meddelade att hon avgår som partiledare den 31 december, då lyckades vi på något vänster dödförklaras på nytt.

Men för att ta till det Mark Twain-citat som jag nästan är lika trött på som Voltaires: ryktet om vår död är högst överdrivet. Det märktes inte minst när extravalet utlystes, och mängder av pirater genast började prata om hur spännande det blir med en ny valrörelse, en ny chans att berätta om vår politik. Det märktes inte minst den här helgen, då den tillträdande partistyrelsen träffades för att diskutera frågor som extraval och ny partiledare, ackompanjerade av fler nyfikna partimedlemmar än vi någonsin tidigare haft på ett möte. För det där vraket som alla pratar om, det lyckas alltid på något vis att som en zombie resa sig ur graven. Om än i en tämligen påtvingad dubbelmetafor.

Jag har i helgen fått uppdraget att från och med den 1 januari 2015 vara partiorganisatör för Piratpartiet under en period vi nu går in i utan partiledare. Det innebär det svindlande ansvaret att leda partiets day-to-day-aktiviteter och ansvara för de krav som kommer från partistyrelsen och medlemmarna. Samtidigt har Mikael Holm fått uppdraget som valsamordnare till extravalet den 22 mars, och jag ser enormt mycket fram emot att arbeta både med honom, resten av partistyrelsen, och alla medlemmar och aktivister runtom i landet.

Det kommer att komma en dag då Piratpartiet dödförklaras, då jag nickar instämmande och tänker att det var kul så länge det varade. Ett parti ska inte vara för evigt, det behövs efterträdare. Men den dagen är inte idag. Idag är dagen då vi tar tag i det här, dagen vi kämpar, dagen vi ställer oss upp och kräver förändring. Dagen då vi skriker oss trötta för ett parti med framtidsanda, med politik som begriper att framtiden knackar på dörren och att vi ska vara nyfikna, inte rädda.

Jag är inte galen. Jag fattar att oddsen till en riksdagsvalseger 2015 är minimala. Men det är en chans – en chans att prata om vår politik och att förbereda oss för en valseger 2018, när zombievraket lägger till kaj på Helgeandsholmen och vi vandrar in i riksdagen.

Det finns gott om människor som vill se det där vraket sjunka, och än fler som tror att det redan sjunkit. But what do we say to the god of death?

Elden som räddade London

För nästan 350 år sedan drabbades London av en massiv brand som förstörde stora delar av innerstaden. Trots sorgen och skadorna den orsakade, ledde brandens uppbyggnad till ett stort arbete där arkitekter och politiker slogs om att få bygga upp staden på nytt, och kämpa vidare i att skapa en av världens mest framgångsrika storstäder. Resultatet blev en stad med moderna hus och strukturen, med betydligt högre brandsäkerhet och större skydd mot sjukdomar och andra katastrofer.

För nästan tre dagar sedan drabbades Piratpartiet av en serie avhopp som försatte partiet i intern panik och förvirring. Trots sorgen och skadorna det orsakade, ledde avhoppen till ett stort arbete där medlemmar och aktivister slogs om att få bygga upp partiet på nytt, och kämpa vidare i att skapa en av världens mest framgångsrika politiska rörelser. Resultatet blir ett starkare parti med en förnyad intern struktur, med en spännande utveckling som säkrar en valseger 2018.

Att partiledningen lämnar sina poster går genom partiet som en eld. Men det är en eld som ger oss en chans. När askan svalnat är det vi medlemmar och aktivister, vi människorättskämpar, vi internetälskare och framtidsvisionärer som ser ut över fältet och bygger upp en bättre stad, ett bättre parti. Ett parti där alla hör hemma, ett parti där det som spelar roll inte är hur du ser ut eller vem du är, utan om du bryr dig om dina medmänniskor och är beredd att arbeta för dem.

Avhopp är sällan kul, och detsamma gäller med kritik, ens konstruktiv sådan. Men det behövs, speciellt i ett parti som står inför förnyelse och har framtidstro som en av sina absoluta grundpelare. Nu på söndag beslutar partistyrelsen om hur vi arbetar framåt, och jag har ingen tvekan om att vårt parti efter detta blir starkare än någonsin förut. Vi har mycket jobb framför oss, och jag har omedelbart blivit pepp att på nytt engagera mig som aldrig förr.

Fire is catching. Nu kör vi.