Hjälp Piratpartiet till Pride

Piratpartiet har varit med på Stockholm Pride varje år sedan vi grundades – men för att vara med igen behöver vi din hjälp. Därför har vi nu dragit igång en crowdfundingkampanj på crowdfunding.piratpartiet.se.

Vi har en strålande politik för HBTQ-personer och andra sexuella minoriteter, och utsågs senast 2014 som Sveriges bästa HBTQ-parti enligt RFSL. Vår närvaro på Pride är ständigt uppskattad, och vi lyckas alltid värva både sympatisörer och aktivister. Självklart vill vi göra det även i år – allra minst i paraden, och om vi får tillräckligt med donationer även i Pride Park, där vi kan nå många fler sympatisörer betydligt mer direkt.

  • Första nivån är 3 000 kr. Då kan vi vara med i paraden som ses av hundratusentals människor. Pengarna går till allt runtomkring, som flaggor, giveaways, kroppsmålningar, och mycket mer.
  • Andra nivån är 6 000 kr. Då kan vi även trycka upp flyers med HBTQ-tema, för att dela ut antingen när vi går i paraden eller, om vi når tredje steget, i Pride Park. Får vi in ännu mer kan vi trycka upp nog med flyers för att kunna dela ut även på andra ställen, som på lokala Pride-festivaler.
  • Tredje nivån är 25 000 kr. Då kan vi vara med i Pride Park hela veckan ut, och prata med tusentals besökare om vår fantastiska politik.
  • Fjärde nivån är 30 000 kr. Då kan vi ha ett bättre tält i Pride Park, med ett bra bord och en snygg matta och bättre utsmyckningar så att vi får det snyggaste tältet i parken.

Läs mer om Stockholm Pride på stockholmpride.org.

Ansvarig för partiets närvaro på Pride är Ebba Karlsson, som just nu letar efter glada aktivister som vill hjälpa till. Henne når ni på ebba.cecilia.karlsson@piratpartiet.se.

Ett viktigt inlägg med en viktig slutkläm

Det här blir ett ganska personligt inlägg (what else is new?), men unna mig lite.

Piratpartiet är ett svårt parti att hantera. Det är ett parti som liksom alla andra kräver tydligt ledarskap. Ibland med hela handen, ibland med en klapp på ryggen. Men det är också ett parti som, till skillnad från många andra, ogillar eller rentav hatar auktoriteter. Vi gillar inte när folk säger åt oss vad vi ska göra – det var liksom därför vi blev pirater. Vi älskar decentralisering och hatar centralstyrning, vi vill alltid bestämma själva, vi hatar när någon kollar över våra axlar eller läser våra mail, när de säger åt oss hur vi ska prata eller hur vi ska kolla på film. Det var liksom därför vi blev pirater.

Vi är jobbiga. Vi stör. Vi ställer frågor. Vi kritiserar. Dels våra gemensamma fiender, och dels våra vänner. Våra partikamrater. De vi ska stå sida vid sida med. Vi är de som alldeles för ofta står på en demonstration mot massövervakning och lägger ned mer tid på att kritisera flygbladets utsmyckningar eller varandras slagord, än vi lägger på att kritisera massövervakningen.

I grunden är kritik en bra sak. Det behövs, och jag är rent krasst hellre med i ett parti där jag får skit när jag gör fel, och uppskattning när jag gör rätt, än i ett parti där jag ignoreras helt eller, ännu värre, omringas av ja-sägare. Vi behöver kritiken. Så länge den kan kombineras med värme och uppskattning – både när vi gör helt rätt och det blir succé, och än mer när vi försöker och det blir helt åt helvete, men vi verkligen ansträngde oss och verkligen trodde att vi gjorde rätt.

Det är en spännande motsättning att vara i ett parti som både kräver individualism och som samtidigt suktar efter ledarskap. Det är speciellt intressant när det suktas efter en ledande individ trots att vi faktiskt har en ledande kraft, en styrelse som tar sitt ansvar på allvar. Som nu senast antagit tidsplanen att låta medlemmarna välja en ny partiledare tillsammans med vice partiledare och partisekreterare på ett medlemsmöte innan året är slut, istället för att stressvälja någon utan medlemmarnas inflytande.

När jag gick med i Piratpartiet 2008 ville jag förändra världen. Jag ville skapa en värld som anammade teknik för att underlätta för människor, snarare än att se det som ett verktyg för att förslava dem. Som såg internet som en väg mot mer demokrati och ökad jämlikhet, snarare än ett vapen i arsenalen för diktatur, hat och våld. När jag blev ansvarig för partiet i Linköpings kommun efter valet 2010 kände jag mig helt inkompetent, och det var ett under att jag lyckades få någonting gjort alls. Att vi lyckades få ett stöd i kommunvalet 2014 som var över dubbla landets genomsnitt.

När jag valdes in i partistyrelsen 2012 kände jag mig som en dvärg bland jättar. Men det blev jättar som tog emot mig med kramar och visade hur jag kunde göra för att hjälpa till. När partiledningen med kort varsel avgick i december 2014 ställde jag upp som partiorganisatör, högsta internt ansvarig från styrelsen. Jag förstår fortfarande inte riktigt hur det gick till. Eller hur jag kunde få den fantastiska respons och det fantastiska stöd som jag fick från människor jag inte ens visste att jag kände.

När jag stod i en TV-studio för första gången bultade mitt hjärta som en slagborr och jag visste att allt skulle gå fel. Men efteråt fick jag nästan bara beröm, undantaget en idiot som smsade att jag var tjock. Jag har blivit utskrattad i skoldebatter, och jag har debatterat sönder riksdagsledamöter. Jag har stått på torg i regn och talat tyst inför uttråkade kaffedrickare, och jag har hållit brandtal inför hyllande massor. Jag har misslyckats, jag har blivit utskälld, jag har fått lära mig den hårda vägen vad som är rätt och vad som är fel. Hur man ska prata, hur man ska tänka, hur man ska behandla sina medmänniskor. Jag har knappast blivit perfekt. Men jag har kommit en bit på vägen.

Jag har alltid velat förändra världen. Göra den mer mänsklig. Anamma teknik. Lära politiker att respektera individer. Jag har länge trott, och tror fortfarande, att Piratpartiet är det allra starkaste verktyget för att nå denna utopi. Det parti som kan förändra, som fortfarande lyssnar på nya idéer och där riksdagskandidaterna inte bara är kåta efter makt eller förblindade av existerande politiska system. Och någonstans på vägen kunde jag, tack vare fantastiska vänner både i och utanför partiet, lära mig att lita på mig själv och tro på min egen förmåga att förändra.

Piratpartiet kommer att vinna val – även om det tar tid. Vi kommer att förändra världen – inte på en månad, utan under många år. Vi kommer att vinna slaget om mänskliga rättigheter, slaget om internets frihet, slaget om medmänsklighet. Och jag vill stå längst fram i det slaget, hand i hand med dig och tusentals andra.

Och det är med dessa ord jag tillkännager att jag ämnar kandidera som partiledare.

Kontakta mig en smula säkrare

Det är rätt irriterande att vara medveten om att alla kommunikationsvägar ständigt övervakas av bl a FRA, NSA, och diverse företag. Det är också ganska viktigt att förstå de faktiska konsekvenserna.

Kryptering är inte heller det en 100% säker lösning, men det gör det lite jobbigare för de som vill lyssna. Så nu har jag tagit tag i att faktiskt anstränga mig lite, och jag hoppas att det ska komma till någon nytta. Från och med nu kan du alltså skriva till mig krypterat på min privata mail (anton@nordenfur.se, genom Gmail – så Google ser i alla fall), på min partimail (anton.nordenfur@piratpartiet.se, genom PPs server), på SMS (076 314 99 82 genom TextSecure) och med telefonsamtal (över RedPhone).

Alla nycklar och mer info finns här.