Någonting saknades i Annie Lööfs tal

Annie Lööfs (c) tal i Almedalen har hyllats av många, både centerpartister och utomstående såsom analytiker,  som lagt fokus på att hon för varje tal blir allt tydligare i den klassiskt liberala ideologin. 

Jag har full förståelse för många liberalers tankar om talet – det var onekligen ganska hardcoreliberalt på sina ställen, med prat om hur skatten inte är statens ägodel som en uppenbar highlight. Men att Centerpartiet siktar på att utgöra en liberal kraft i ett vänstervridet politiskt klimat får mig samtidigt att sätta hårdare krav, någonting jag betonade när jag igår var med i Frihetspodden och diskuterade ur ett både piratpartistiskt och liberalt perspektiv.

Någonting saknades, Annie Lööf, och det som saknades var den allra största liberala frågan i modern tid, en fråga som människorättskämpar ur både den liberala och socialistiska falangen bör kunna enas om. Du missade integritetsfrågan. Det faktum att en ny generation växer upp under en stat som övervakat alla deras digitala rörelser sedan 2008 är skrämmande ur ett generellt perspektiv, men speciellt ur ett frihetligt och liberalt perspektiv. Hur kan ett parti som står för ”närodlad politik” och individens frihet från staten samtidigt tala utan att ens nämna FRA-lagen? Eller för den delen binda starkare relationer till den amerikanska staten samtidigt som de avslöjas spionera på flera europeiska statschefer?

Centerpartiet har historiskt ställt sig emot bland annat FRA-lagen, baserat på just deras liberala värdegrund – att låta staten spionera på sin egen befolkning innan det ens finns en misstanke går helt enkelt inte ihop med grundläggande liberala principer om individens frihet från majoritetens förtryck. Under FRA-omröstningen 2008 fick de uppleva ett enormt tryck från Alliansens partipiska, en piska som fortfarande hänger i luften trots att Annie Lööf och Centerpartiet vinner allt mer makt och i stort sett närmar sig att ta över som ledande alliansparti.

Men ursäkten att Centerpartiet måste anpassa sig efter Moderaterna håller helt enkelt inte längre, speciellt inte under ett mellanvalsår. När Centerpartiet satsar allt hårdare på klassiskt liberala värderingar och att stå ut som det enda ickeauktoritära allianspartiet har de också chansen att vara mer kontroversiella i områden som integritet och övervakning, vilket kan låta dem vinna väljare och öka sitt förtroende i god tid innan de måste börja kompromissa med övriga allianspartier inför valåret 2018. Ursäkten håller inte, och det finns bara en kvar.

Centerpartiet bryr sig inte, för att integritetsfrågorna inte ger några röster. Det är den sorgliga, enkla, frustrerande sanningen. Och med den insikten är jag beredd att högaktningsfullt förkasta Lööfs prat om liberala värderingar som struntprat. Jag känner inte ett uns av tillit. Jag förstår kompromisser. Jag förstår prioriteringar. Men att prioritera bort en så grundläggande liberal fråga är oförlåtligt.

Ni har era chanser att visa att ni bryr er, Centerpartiet. Börja ta dem.

Bilden: Annie Lööf talar i Almedalen 2015. Bild av Per Pettersson, Frihetssmedjan.

Almedalen dag 2

Fabian väckte mig ohemult tidigt. Följde med till ett expresstryckeri så att han kunde få visitkort. Drog på ett seminarium om mångfald i datorspelsbranschen. Letade veganmat, misslyckades.

Drog och kollade på bröllopsringar. Just ja, jag gifter mig på torsdag. Hurra!

Åt pommes. Gick på seminarium om digitalisering i skolan, gick vidare till debatt om cannabislegalisering mellan Centern och ett nykterhetsförbund. Stötte på Jacob Dexe, kollade på ett seminarium om utbildning i ett digitaliserat samhälle.

Blev uppringd av en rysk reporter som ville prata om tvåårsjubiléet av Snowdens avslöjande – jag beskrev min pessimism över att avslöjanden får några reella konsekvenser annat än att NSA blir mer diskreta i sitt spionerande, och lyfte vikten av att dels skydda sin information själv, dels arbeta politiskt för ändrade lagar och för att slänga ut de partier som väljer att spionera på sitt folk och sina allierade.

Gick vidare och hängde med CUFare under Stefan Löfvéns tal.

Och så tatuerade jag mig!

Almedalen dag 1

Första dagen på Almedalen  närmar sig sitt slut, Annie Lööf drönar på i bakgrunden och jag har nästan helt slutat lyssna. Nu väntar kvällen och vad den nu innebär.

Första halvan av dagen gick åt att flytta tältplatsen  närmare Almedalen, nu är vi runt tjugo minuter ifrån centrala Visby. Sedan drog vi ned till Almedalsdammen, där alla pirater i Visby träffades över en trevlig fika, följt av ett seminarium om rasism där jag stötte på Sebastian Krantz och Per Pettersson, följt av ett gäng olika hoppskuttningar som slutade på Donners Brunn och sedan en snabb visit på Ung Pirats hem. Och nu är jag snart på väg tillbaka till tältet. Livet är rätt okej.

På plats i Visby – lite tidigt

Nu är jag i Visby och blickar ut över Almedalen! Och innan ni hinner säga något, ja, jag vet att Almedalsveckan börjar först på söndag. Men jag är lite tidig!

Från idag (torsdag) fram till på söndag kommer jag att tälta med Ung Pirat Friluftsliv, som efter att en efter en fick förhinder eller ändrade planer blev till jag, Fabian och Johannes. Jag och Fabian drog hit i morse och sitter nu på Almedalsbiblioteket och jobbar innan vi drar vidare ut i den groteskt gotländska vildmarken (eller stranden, vad vet jag), Johannes kommer senare ikväll och framåt lördag-söndag börjar allt fler pirater ansluta.

Från och med söndag är det en helvecka av representation som gäller, men representation som mest av allt handlar om att prata med dels andra pirater, dels random makthavare och annat trevligt folk. Dussintals seminarier, mingel, och andra evenemang, och när jag försökt välja har fokuset legat på evengemang om infrastruktur, integritet, kultur, forskning, och större samhällsutveckling. Säga vad man vill om Almedalen, men det finns många människor att träffa och mycket att lära sig.

Under veckan kommer jag både försöka blogga, och försöka spela in lite videoklipp. Men vi får se hur det går. Nu ska jag sitta i ett tält i några dagar. Vi hörs, internet!

Filmrecension – Jurassic World (2015)

Jag hade precis kommit hem efter en lång jobbdag när Sarah knackar på och frågar om jag vill med och se premiären av Jurassic World. Jag var trött, sur, seg, och ville mest sitta och spela Diablo III med en påse chips. Men Jurassic World? Klart jag sade ja. Här kommer recensionen!

Självklart fylld med spoilers – se filmen först!

Grymt snygg fan made poster av Jurassic World (2015).

Grymt snygg fan made poster.

Som många andra i min generation växte jag upp med att se Jurassic Park, och när jag var liten älskade jag dinosaurier än mer än jag gör nu, vilket säger en hel del. Även i efterhand är första filmen, och för den delen uppföljaren The Lost World, riktigt grymma filmer, med en bra blandning av skräck, science fiction, och äventyr. Och det är för den delen fantastiskt härligt att se enorma dinosaurier stampa runt och käka hjälplösa människor. (Jurassic World III kan vi glömma på ungefär samma sätt som vi glömmer Star Wars I-III, okej?)

I korta drag är Jurassic World en utomordentlig fortsättning på berättelsen, och den verkar dessutom fungera bra stand alone för den nya generation som inte sett de tidigare filmerna. Den har kvar de element av skräck och vördnad för naturen som gjorde de två första filmerna så bra, och den tar utöver det en helt ny spin på berättelsen så att det inte bara är samma sak på nytt – att för första gången se en fullt fungerande park känns otroligt tillfredsställande.

Ett tema jag ständigt älskat är idén om karaktärer som kan sitt jobb och gör allt de kan för att lyckas, men ändå besegras av starkare krafter. Jag älskar H. P. Lovecraft, som ständigt använder det temat – när du väl möter en Old One kommer du att dödas eller drivas till galenskap, det är bara en fråga om tid. Och när dinosaurierna i Jurassic Park-serien vill bryta sig fria, då kommer de att lyckas. Scenerna i Jurassic World där Indominus rex besegrar grupp efter grupp av personal som försöker stoppa hen är helt enkelt gudomliga, och skräcken när en inser att varelsen rör sig allt närmare entrén med tiotusentals försvarslösa besökare är fenomenal. Scenen där Indominus rex kraschar in i fågelobservatoriet och diverse flygande dinosaurier började flyga ut är mind blowing, för att inte tala om scenerna när de dyker ned på det massiva folkhavet vid entrén. Omg.

De flesta i filmen är ungefär lika dödsdömda som den här hajen.

De flesta i filmen är ungefär lika dödsdömda som den här hajen.

Några saker hade jag däremot hoppats skulle ha blivit bättre med åren, och en sak irriterade jag mig nog mycket på tidigare, men det kändes som att det bara blev värre nu.

Först av allt – jag kan förlåta originalets könsroller som en produkt av sin tid (1993), och tycka att den lyckades få fram ovanligt bra kvinnliga karaktärer för sin tid. I 2015 års Jurassic World känns detta helt bortblåst snarare än utvecklat. Tittarnas (och speciellt barnens) representation i filmen är två bröder, en tonåring och en yngre (spelade av Nich Robinson och Ty Simpkins), alltså bägge pojkar. I Jurassic World spelades i princip samma roller av en pojke och en flicka, vilket öppnade upp för både pojkar och flickor att representeras på ett sätt som försvåras här. Tråkigt.

De två andra huvudrollerna är en man (Chris Pratt som en velociraptortränare) och en kvinna (Bryce Dallas Howard som en av parkens högsta chefer), och trots att det är snyggt att ha en kvinna i rollen som högt uppsatt och någorlunda dominant chef, hamnar hon ändå snabbt i en väldigt typiskt kvinnlig roll. Hon försöker rädda sig själv, men blir ständigt räddad av Chris Pratt, den sexiga mannen på en vit velociraptorhingst. Det känns helt enkelt förutsägbart och väldigt trist. Och utöver det finns det egentligen inga riktiga kvinnliga karaktärer som har någon större roll annat än comic relief.

Varför inte satsa på en kvinna som faktiskt inte ständigt behöver en sexig man för att klara sig?

Varför inte satsa på en kvinna som faktiskt inte ständigt behöver en sexig man för att klara sig?

En annan grej som jag kan förlåta Jurassic Park för – var är alla fjädrade dinosaurier?! Forskningen kring dinosaurier har utvecklats en hel del sedan 1993, och en av de mest intressanta fynden är hur många, om inte alla, dinosaurier antagligen hade färgade fjädrar. De hade lätt kunnat ändra utseendet på dinosaurier här, och ursäktat hur de såg ut 1993 med att de genmanipulerade dinos de tog fram då inte var helt kompletta – eller för den delen något om grod-DNA. Att de inte brydde sig om att fixa det här känns bara lat, och det ger tyvärr allt fler en felaktig uppfattning av hur dinosaurier såg ut.

Sist men inte minst, och det är det här jag tycker blivit värre sedan de första filmerna – snälla, gör symboliken lite mer subtil! Jag fattar att ni vill göra ytterligare en ”vi ska inte leka Gud”-film, men seriöst, det är så uttjatat. Jag vill så mycket hellre se en film om att det är fine att leka Gud, men att man ska vara lite försiktig och inte låta militären ha komplett kontroll över proceduren. Det hade faktiskt gjort allt så mycket mer intressant.

Kom igen, en T-rex kan faktiskt ha fjädrar och färger och fortfarande vara sjukt läskig.

Kom igen, en T-rex kan faktiskt ha fjädrar och färger och fortfarande vara sjukt läskig.

Så sammanfattningsvis – en grym film. Det är jättekul att se massiva dinosaurier käka soldater och oskyldiga. Indominus rex gjorde dinosaurier läskigare än de varit sedan Jurassic Park. Ögonblicket när originaltemat kickar in fick mig att vilja skrika som en tioåring. Den nya tekniken såg fantastisk ut. Skådespelarna var fantastiska. Och ja, några grejor störde jag mig på, men filmen är definitivt sevärd. Se den!

Ny rapport om fildelning och streaming i Sverige

Film- och TV-branschens Samarbetskommité, en branschorganisation som arbetar mot internet, har kommit ut med en ny rapport om hur pass svenskar använder sig av olaglig fildelning och streaming. Det är en spännande rapport eftersom det är en av rätt få som mäter både fildelning och streaming, och resultaten är rätt så intressanta.

Bland annat visar rapporten att så mycket som 61% av svenskar 16-29 år är öppna med att de fildelar eller streamar. Inte helt oväntat sjunker andelen ju högre i åldern man kommer, och det är fler män som är öppna med att de fildelar och streamar än kvinnor. Rapporten mäter också hur vanligt streaming är jämfört med fildelning, och kommer fram till att streaming (19%) är lite vanligare än fildelning (17%).

Rapportens skapare börjar visa sig när de börjar analysera hur stora ”förlorade inkomster” fildelningen och streamingen leder till. I princip följer de samma mönster som de alltid gör, där de förutsätter att alla som laddar ned på nätet lika gärna skulle ha betalat för det, vilket är ett ganska stort antagande.

Rappporten kollar också attityder till fildelning och streaming, och kommer fram till att 15% av befolkningen tycker det är rätt medan så mycket som 61% tycker det är fel. Bland de som fildelar eller streamar är motsvarande siffror 31% och 42%. Det intressantaste här är i min mening hur dåligt det hänger ihop med huruvida folk tror att fildelning och streaming skadar industrin. Bara hälften tror att fildelning och streaming leder till att färre filmer produceras, ändå är det så få som stödjer avkriminaliserad fildelning. Jag hade hoppats på att undersökningen skulle gå djupare och fråga vad det var som gjorde fildelning och streaming fel, men så djupt gick de tyvärr inte.

Det är förstås ett propagandeverktyg, men det är ändå intressant. Undersökningen finns att läsa här (och nej, jag har inte frågat om tillstånd att dela den).

Flattrrapport för maj 2015

Jag har börjat använda Flattr en del igen, och då tänkte jag rapportera vad jag flattrar också. Det blev ganska homogent den här månaden – det finns ju inte lika många bloggar som sist jag var aktiv med Flattr runt 2012. Better luck next month! I princip kör jag principen att om jag besöker en sida och om jag gillar det som står, så flattrar jag om jag hittar en knapp.

Thing Owner
Donera till Piratpartiet Piratpartiet
Wikipedia WikimediaFoundation
About Us Pirate_Times
The Team Pirate_Times
Bli guldpirat Piratpartiet
Piratpartiet on Flattr Piratpartiet
Pirate_Times on Flattr Pirate_Times
Vår politik Piratpartiet
Donationsstatistik Piratpartiet
Donera Piratpartiet
Partiprogram Piratpartiet
Pirate Times: Your Independent Pirate News Source Pirate_Times
Mänskliga rättigheter, motherfucker emma
Results for Pirates in the UK Elections Pirate_Times
Aktivera dig i Piratpartiet Piratpartiet
regnbagspiraterna regnbagspiraterna
Piratpartiet vill avskaffa sexköpslagen regnbagspiraterna
Dokument regnbagspiraterna
Förtroendevalda regnbagspiraterna
Varför är du pirat? – Jan Lundstein Piratpartiet
Partiprogram Piratpartiet
Piratpartiet i korthet Piratpartiet
Kongress-pepp! regnbagspiraterna
Leaders of PPAU and PPUK Step Down Pirate_Times
Varför är du pirat? – Emma Marie Andersson Piratpartiet
Varför är du pirat? – Sofia Larsson Piratpartiet
PPSE Votes to Leave Pirate Parties International (PPI) Pirate_Times
Talespersoner Piratpartiet
1. Världsbild och principer (principprogram) Piratpartiet
Valmanifest Piratpartiet
Kontakt Piratpartiet
Styrelse Piratpartiet
SL-kortet höjs med 110 kr Perzec
Ingeborgs bageri: Fackets blockad är ”maffiametoder” Perzec
Varför du inte bör säga ”negerboll” ur ett språkvetenskapligt perspektiv Perzec
Flash: Nordisk Ungdom trakasserar Aftonbladets chefredaktör Perzec
Christian Engström: Citizenfour visar hur källskyddet urholkats av massövervakningen Perzec
It is Pirates’ Time, it’s your Time! Pirate_Times
Helgens kongress regnbagspiraterna
Protokoll från partistyrelsemöte den 3 maj 2015 Piratpartiet
Results for Pirates in the Spanish Local Elections Pirate_Times
Kallelse till (extra) Medlemsmöte för Piratpartiet Uppsala! 27/5 kl.18 Piratpartiet

Bloggdesign version ingen-aning

Så har bloggen fått ett nytt facelift. Positivt imo, mer modernt, stilrent och lättare att överblicka och läsa. Med tanke på att bloggen snart fyller nio (herregud) är det kanske inte så konstigt att den genomgått en rad förändringar under tiden den flyttat runt (från att ursprungligen ha legat på blog.mangaworld.se).

Temat är 2014, utan någon vidare modding. Headerbilden kopierad från okänd källa och tillfixad med Lato-font. Flattr tillagd till vänster, arkivet borttaget (ingen klickade på det i alla fall).

Kom gärna med tips på förbättringar, jag är inte något vidare på design.

Nu ska jag hem och lägga mig.

Edit: Okej, en massa detaljer ändrade igen.

Låt oss bygga ett piratparti, del 2 – the five year mission

Det är mycket som händer i Piratpartiet, och det är ännu mer som planeras. Så det är precis det den här bloggserien handlar om – låt oss bygga ett piratparti.

Piratpartiet efter valen 2014 är ett förändrat parti. Inte för att vi bytt åsikter, utan för att vi måste ändra arbetssätt för att på bästa möjliga sätt kunna visa upp vår politik och vinna stöd. Det är en hel del buggfixar, något 2015 i stort ägnas åt, och det är mycket att planera för framtiden.

”Space, the final frontier. These are the voyages of the starship Enterprise. Its five-year mission: to explore strange new worlds, to seek out new life and new civilizations, to boldly go where no man has gone before.”

James T. Kirk

Enligt verksamhetsplanen: “Partiet skall under 2015 ta fram en långsiktig plan för hur partiet ska utvecklas under den kommande femårsperioden, för att vinna framtida val.” Eller som jag föredrar att kalla det, att skapa vår five year mission.

Så hur vill vi att Piratpartiet ska utvecklas? Jag slängde ut frågan i medlemsforumet i januari, tyvärr utan allt för många kommentarer, och har en himla massa idéer själv om hur jag vill se partiet utvecklas. Helst vill jag förstås skapa en diskussion – kommentera!

IMG_20150305_0918272015 – buggfix och planer

Hur jag ser på 2015 var det stora fokuset i del 1 av den här bloggserien. Men i korta ordalag är det ett väldigt introvert år, där fokus verkligen läggs på att fixa de buggar som byggt upp sig och som vi inte haft möjlighet att reparera, samt att planera ordentligt för framtiden.

Det senare präglas av stadgerevisionen, som om tidsplanen håller går igenom under hösten, följt av att de nya sätten implementeras med att en medlemsvald partiledare väljs innan året är slut, med mandat 2016-2017.

2016 – introducera de nya systemen, ny partiledare, visa att vi inte är döda

Den 1 januari 2016 har vi en helt ny partiledare att introducera till samhället och mediaetablissemanget. Detta kör vi ut samtidigt som talespersonssystemet utvecklas och samtidigt som en kampanj lanseras under våren, med syfte att återlansera Piratpartiet som en del av den politiska sfären och att värva nya aktivister. På intern front fortsätter diskussionerna om politiska ställningstaganden, medan styrelsen diskuterar och presenterar förslag på reviderat principprogram.

bob2017 – tagga inför valåret

Under 2017 är det bara ett år till valen, och en hel del börjar förberedas för att ha färdiga system på plats nästa år. Detta samtidigt som partistyrelsen färdigställer uppdaterade partiprogram så att politiken är helt klar inför nästa års kampanjer.

Samtidigt förstärks aktivismen, fortsatt med mål att värva aktivister. På hösten väljs partiledare med mandat 2018-2019, antingen en ny eller omval av existerande.

2018 – val till kommun, landsting, och riksdag

2018 inleds med de sista förberedelserna för höstens stora val, inklusive planering av höstens stora kampanjer. Och så kampanj, kampanj, kampanj. Behövs det sägas mycket mer? Hösten vinner vi!

2019 – EU-val

Redan direkt året därpå är det dags för EU-val. Lite mer tid mellan valen än 2014, men ändå inte. Har vi lyckats ordentligt 2018 är det nu vi använder det för att hålla aktivismen uppe och ta oss in i EU-parlamentet. Kampanj, kampanj, kampanj!

Så vad tycker ni? Vad går att utveckla på? Vad är fel? Vad är rätt? Kommentera!

Låt oss bygga ett piratparti, del 1 – har Piratpartiet somnat in?

Det är mycket som händer i Piratpartiet, och det är ännu mer som planeras. Det här är därför första delen i en serie där jag kommer att gå igenom vad som händer, och vad mina tankar och idéer är. Låt oss bygga ett piratparti.

Häromdagen skrev Hax ett blogginlägg, där han i förbifarten nämnde att ”Piratpartiet tycks ha somnat in”. Det är inte första gången det nämns, och det kommer inte heller att vara den sista, och det är en väldigt naturlig tanke från någon som bevakar partiet lite utanför – och tyvärr även till viss del för många av våra medlemmar.

Så varför ser vi döda ut? Varför verkar vi ha somnat in? Är det för att folk tröttnat, för att ingen arbetar längre? Eller är det, som jag skulle vilja påstå, att vi är fullt upptagna med det där grundarbetet som tyvärr är väldigt svårt att visa upp utåt?

2015 planerades tydligt att vara ett ganska introvert år, där vi skulle bygga om grunden i partiet och fixa mycket av det vi inte haft tid med innan supervalåret, som legat och stört och varit i vägen. Efter att ledningen avgick med så kort varsel blev det här ännu tydligare, och vi fick utöver allt vi redan hade stå utan en tydlig extern person, och dessutom internt behöva diskutera lösningen av de problemen.

Som följd tvingas vi lägga enorma resurser på internt arbete, som tyvärr syns väldigt lite dels till våra egna medlemmar men ännu mindre utåt. För den som bevakar partiet utifrån (eller ännu värre, den som inte alls bevakar oss utan bara rycker till när hen ser oss nämnas) ser vi verkligen döda ut just nu. Det är tråkigt, men det är i alla fall till en viss grad en naturlig följd av hur vi planerat att strukturera upp vårt arbete. Jag märker själv personligen hur jag till exempel verkligen inte har någon tid att kampanja eller skriva debattartiklar eftersom all min tid går till administration och internt arbete.

Så har vi somnat in? Nej. Men vad händer då? Var är transparensen? Här är transparensen.

Det i stort sett osynliga arbete som både partistyrelsen och jag som partiorganisatör jobbat på under året och fortsätter att jobba på skulle jag dela in i tre delar:

1. Hålla igång allt det administrativa

Det här är den tråkigaste punkten, men den är också sjukt viktig. Vi håller igång ekonomin, har medlemsmöten, hanterar medlemsservice, svarar på mail, uppdaterar partiets sidor i sociala media, sköter all IT, och så vidare och så vidare. Allt annat än sexigt, men väldigt viktigt.

2. Uppdatera det som börjat bugga

En hel del har börjat bugga de senaste åren, och det har skjutits upp eftersom vi inte alls hade tid för det precis innan och under det stora supervalåret 2014. Nu tar vi tag i det. Vårt ekonomisystem har buggat länge, vilket skapar en massa manuellt extraarbete – nu fixar vi ett nytt ekonomisystem. Hanteringen av möten har buggat ett bra tag – nu planeras nytt mötessystem.  Vi har stabiliserat ekonomin för att ha råd både med årets verksamhet och för framtiden. Vi har byggt upp ett nytt aktivistnätverk

3. Planera inför framtiden

Den mest spännande delen – det är nu vi bygger ett nytt piratparti. Piratpartiet efter valen 2014 är ett förändrat parti, inte för att vi bytt åsikter eller politik utan för att det krävs organisatorisk förändring. Vi står sedan januari utan partiledning för första gången sedan… ja, någonsin. Vi har väldigt tydliga tryck mot förändringar. Sättet vi arbetar på har inte fungerat. Det behövs förändring.

Nyckeln i en enorm del av detta är stadgerevisionen, som styrelsen beslutar om på sitt möte den 14 juni, och som kommer att läggas fram på medlemsmöte i höst. Bland de många saker som stadgerevisionsgruppen föreslagit vill de ta bort ledningen och istället införa en medlemsvald partiledare, vice och partisekreterare att sitta i ett arbetsutskott som en del av styrelsen. Den föreslår teknikneutrala möten, så att vi kan ha möten både online, afk, och i hybridform. Den föreslår ett mycket enklare regelverk kring lokala föreningar.  Och mycket, mycket annat. Enligt styrelsens tidsplan väljer vi nya stadgar i höst, och en medlemsvald partiledare innan året är slut.

2015 är ett år med många förändringar. Och ja, det gör att vi lägger krafterna inåt under en period och inte satsar fullt lika mycket på att synas externt. Man måste prioritera helt enkelt, och som jag ser det är det en bättre prioritering att säkerställa partiets framtid än att sikta kortsiktigt och sabotera framtiden.

Och när det är klart är jag helt otroligt sugen att dra mig ur och dela ut flyers, sätta upp affischer, skriva debattartiklar och prata piratpolitik.