Att tro på framtiden, att tro på teknik

Med modern teknik kommer nya utmaningar och nya chanser – goda såväl som onda. Ny medicin och förbättrade odlingstekniker förlänger och räddar miljarder liv, samtidigt som vätebomber och allt dödligare vapen kan förinta mänskligheten. Bilar ledde till en enorm effektivisering av hela samhället, samtidigt som bilismen nu kräver hundratusentals liv varje år.1

Teknik kan vara fantastiskt. Teknik kan vara förödande. Och allt beror på hur vi som civilisation, vi som människor, implementerar den. Vill vi se internet som en källa för kommunikation, utbyte av information, undervisning och glädje? Eller som ett sätt att bevaka befolkningen, att styra deras tankar genom att censurera och ändra informationen som når dem, och ett sätt att leta rätt på oliktänkande med syftet att fängsla eller döda dem?

antonnordenfur-jagarpirat Med modern forskning får vi chansen att gräva oss djupare i universums absoluta grund, samtidigt som vi aldrig får sluta bry oss om varandra. Som Carl Sagan skrev – ”For small creatures such as we the vastness is bearable only through love.” Det är vi, inte tekniken, som är goda eller onda. Det är vi som fattar våra beslut, och vi som bestämmer om vi ska fatta dessa beslut baserat på kärlek, omtänksamhet, ett vurmande för personlig frihet och en tro på en bättre framtid. Eller om vi vill se varje människa som en potentiell fiende, om vi vill fängsla alla vi är oense med med målet att själva styra över vårt lilla hörn av kosmos.

Vi får aldrig fastna i att se teknik som någonting fundamentalt farligt. Vi får aldrig hamna i ett konservativt hål där vi blockerar allting nytt för att det kan bli fel. Vi måste alltid se på ny teknik med ett barns ögon, och drömma om möjligheterna. Vi måste alltid ge oss efter att göra det bästa vi kan av vår korta tid på jorden, innan vi också försvinner och blir damm på nytt.

Piratpartiet är det enda parti som faktiskt tror på framtiden. Vi ser modern teknik som verktyg som kan ta mänskligheten framåt – snarare än en bur där vi kan fängsla den. För att återigen citera Carl Sagan – ”somewhere, something incredible is waiting to be known”. Det är därför jag är pirat.

I Corren om nätfrihet och #backabbb

Idag skriver jag i Corren om den pågående blockeringsdomen mot Bredbandsbolaget och vad det kan komma att innebära för framtidens nätfrihet. För lite fler perspektiv skrev jag även om det här på bloggen i fredags.

Utdrag från debattartikeln:

När en bredbandsleverantör får denna makt och ansvar så ändras deras roll från att tillhandahålla en tjänst till att leka polis. Det blir privatägda bolag snarare än statliga myndigheter som tvingas bestämma om en sida bryter mot lagen. Inte ens posten har ansvar för de som skickar olagliga varor – men av någon anledning vill vi på internet ge bredbandsleverantörer just det ansvaret.

När internet blir en allt större del av vår närvaro, en allt tydligare kraft i samhället som är i stort sett obligatorisk vid handel, social kontakt, jobb, utbildning och myndighetskontakt, blir de internetrelaterade frågorna också allt viktigare. Trots detta vill ytterst få partier ens röra dessa frågor. Piratpartiet är det enda partiet som tror på framtiden, som tror på tekniken, och tror att vi kan komma längre om vi bara tänker längre.

Låt oss prata om Asimov

Självkörande bilar har på väldigt kort tid gått från att vara en högtflygande fantasi till att bli en rejäl verklighet. Med Teslas nya mjukvara kör bilar nu helt själva på gator i hela världen, och antalet kommer att stiga exponentiellt de kommande åren. Det juridiska är fortfarande i en gråzon, men det är bara en fråga innan det blir helt klart – i de stora tester som genomförts har det stått väldigt klart att självkörande bilar är bra mycket säkrare än människor.

Ethical carsMen det här väcker också en fråga som börjats diskuteras nu, alldeles för sent. Vilken moral ska vi lägga på de maskiner som tar över våra vardagliga beslut? Technology Review lyfter flera problem i en väldigt intressant artikel med titeln ”Why Self-Driving Cars Must Be Programmed to Kill”. Det stora problemet är ett klassiskt etiskt dilemma – om en självkörande bil av någon anledning hamnar i en situation där den måste välja mellan att köra på och döda en grupp människor, eller att köra in i en vägg och förstöra bilen och döda föraren, vad är rätt?

Rent antalsmässigt är det att välja mellan att döda flera människor och att döda en, och det torde vara enkelt. Samtidigt skulle de flesta människor om de fick bestämma med största sannolikhet hellre döda andra än sig själv, alternativt försöka hitta en irrationell mellanlösning som riskerar att vara ännu farligare. Så bör biltillverkarna programmera bildatorn att alltid skydda så många liv som möjligt, oavsett vilka liv det är? Eller bör de programmera den att alltid försöka rädda sig själv och sin förare, oavsett kostnaden?

Men det blir såklart ännu mer komplicerat. Vad händer om självkörande bilar programmeras att i vissa sammanhang prioritera andra liv framför sin förare, och det resulterar i att fler låter bli att köpa dessa bilar, och istället kör själva – vilket i längden kostar många fler liv?

CC BY-SA Manfred Werner.

CC BY-SA Manfred Werner.

Etik är ytterst komplext, på fler än ett sätt. Alla beslut vi tar får djupa konsekvenser i många steg, och vår hjärna har utvecklats i miljarder år för att på bästa sätt kunna hantera detta. Det är därför högst problematiskt att denna etik inte automatiskt delas av de maskiner vi skapar. Detta har diskuterats i sci-fi-litteraturen i ett hundratal år, populariserat av bland andra Isaac Asimov som tog fram tre (senare fyra) lagar med syftet att reglera artificiell intelligens:

0. En robot får inte genom handling, eller underlåtelse att handla, orsaka att mänskligheten skadas.
1. En robot får aldrig skada en människa eller, genom att inte ingripa, tillåta att en människa kommer till skada.
2. En robot måste lyda order från en människa, förutom om sådana order kommer i konflikt med första lagen.
3. En robot måste skydda sin egen existens, såvida detta inte kommer i konflikt med första eller andra lagen.

Det är nu, när en allt större del av vår vardag digitaliseras och styrs av maskiner, som det är dags att börja tänka på robotetik i praktiken. Det handlar om bilar, men det handlar också om mycket, mycket mer som kan hamna i liknande situationer där teknik kan riskera människors liv. Så kan vi äntligen börja diskutera det?

Sveriges första blockeringsfall

Igår och idag ägde huvudförhandlingarna rum i Sveriges första blockeringsfall, där en fällande dom kan resultera i en ny praxis där bredbandsleverantörer får rollen som polis på nätet, med uppdraget att blockera sidor som bedöms vara medhjälp i brott, speciellt upphovsrättsbrott. Jag var på tingsrätten idag med ett gäng pirater och passade på att livetwittra från Piratpartiets konto.

Sidan som är i centrum är (förstås) The Pirate Bay, och bredbandsleverantören är Bredbandsbolaget. Det finns en rad anledningar för varför det hela är en dålig idé, men här är några highlights:

1. Blockeringen vore helt ineffektiv, och slösar därför bara på resurser

Det vi sett i de länder som redan provat denna typ av blockering är att det helt enkelt inte fungerar. Blockeringen kostar – inte minst i att den kräver en stor rättegång – och har absolut ingen effekt. Den som vill fildela kommer att fortsätta fildela, och är sidan blockerad hittar man helt enkelt sätt att kringgå det. Det är inte svårt.

2. Bredbandsleverantörer får enorm makt över internet 

Genom att ge bredbandsleverantörer det här ansvaret får de också genom praxis ett ansvar att ständigt agera polis på nätet. Plötsligt är det en bredbandsleverantör, inte en rättegång, som bestämmer om en sida är olaglig. Utöver det öppnar det också upp ytterligare för att bredbandsleverantörer baserat på sina kommersiella intressen eller sina ideologiska åsikter blockerar eller saktar ned sidor de inte gillar – ett stort hot mot nätneutralitet, en värld där internet kan se olika ut beroende på hur mycket pengar du har och var du bor.

3. Riktiga problem riskerar att bagatelliseras istället för att tas på allvar

Det faktum att blockeringen inte fungerar gör också att det bagatalliserar riktiga problem, eftersom man har idén om att det räcker att blockera. Om vi använder ineffektiva metoder för att hantera lagbrott skapas antingen en falsk trygghet, eller så tappas respekten för lag och polis. Bägge är hemskt dåliga.

4. Det öppnar en farlig praxis för andra sidor

Sist men inte minst, och någonting Bredbandsbolagets försvar tog upp under rättegången – om vi börjar med Pirate Bay, var ska det då sluta? Det finns gott om sidor som bryter mot lagen i någon grad, speciellt när vi pratar om upphovsrätt. Vill Bredbandsbolaget kan de använda samma argumentation för att stänga ned Facebook, där det finns tusentals bilder som laddats upp utan tillstånd. Eller random politisk blogg. Ett partis webbsida. Eller WikiLeaks.

Så är det värt det? Vad har vi att vinna på det?

27 november släpps domen.

Bild av Elin Andersson.

TV-döden närmar sig

Många pratar om streamingens stora genombrott, när allt fler regelbundet tittar på streamingtjänster som Netflix, Hulu och HBO Nordic, men få – speciellt i de äldre generationerna – verkar förstå vad det faktiskt betyder.

I en ny rapport från företaget Nielsen, som undersöker konsumentbeteende och antagligen är mest kända för ”Nielsen ratings”, fortsätter TV-tittandet att gå ned allt mer. Trenden märks allra tydligast i åldersgrupperna 12-17 och 18-24 – 2011 såg en amerikansk 12-17-åring i genomsnitt 25 timmar traditionell TV i veckan, i andra kvartalet av 2015 var siffran nere på 15 timmar. Både åldersgrupperna 12-17 och 18-24 tittar nu 40% mindre på TV än de gjorde för bara fyra år sedan.

Graf som visar hur antalet TV-timmar sjunkit 2011-2015, indelat i tre åldersgrupper.

Graf som visar hur antalet TV-timmar sjunkit 2011-2015, indelat i tre åldersgrupper.

Det känns som att ytterst få pratar om den stora TV-döden, samtidigt som exempelvis papperstidningsdöden fått otroligt stort utrymme i media. När jag nämner för äldre generationer att vi i vårt fyrpersonskollektiv inte har en enda TV möts jag väldigt ofta av förvåning, och uttryck som ”vadå, tittar ni aldrig på TV?” I mina föräldrars och deras föräldrars generationer (1960-tal respektive 1940-tal) är TVn ett självklart inslag i vardagen. Samtidigt känner jag ytterst få i min generation (1990-tal) som har en TV hemma.

Så vad innebär det här? Blir det slutet på TV-program? Slutar vi producera högkvalitativa eller dyra TV-serier? Knappast. Resultatet verkar vara svårt för speciellt äldre generationer att förstå – det handlar inte om att sluta titta på serier, det handlar om att sluta titta på just traditionell TV. Det handlar om att sluta ha en TV-box som sänder kanaler som SVT, TV3 och alla andra kanaler (jag har inte ens koll på vilka kanaler som finns, så lite ser jag på TV). I USA, som rapporten kommer ifrån, är det kanaler som ABC, CBS och Fox. Men Netflix ökar. Hulu ökar. HBO Nordic ökar. Vi tittar på program, men inte i en utdaterad TV-apparat som under 2000-talet började ersättas av datorer.

Vi har ingen TV hemma. Men vi har en dator med en stor skärm framför soffan, där vi kan slå på det vi känner för antingen som en nedladdad fil eller på streamingsidor som Netflix, YouTube och Popcorn Time. I stil med när nätet började utdatera CD-skivor som musikmedium finns det ingen anledning att oroa sig – bara att anpassa sig. Vissa kanaler har gått före, andra ligger fortfarande efter och lär snart vara döda.

Och om tjugo år är en TV-apparat helt utdaterad. Vi kommer att se tillbaka på den och inte riktigt förstå vad poängen var, när internet är så mycket bättre. Välkomna till framtiden, där vi slänger ut det vi inte behöver och använder ny teknik till precis det vi vill.

Öppna era ideologiska kompass

I mitt senaste inlägg nämnde jag i förbifarten att jag ibland kan komma överens med kommunister. Låt mig skriva om det till ”socialister”, och låt mig prova. Det här inlägget är till er – Henrik Brändén, Lannistersex, och alla andra kära socialistvänner jag har.

Henrik Alexandersson (Hax to his friends) parafraserar Reinfeldt i en bloggpost rörande den pågående flyktingkrisen, och får en del mothugg av Johannes Westlund. Jag går lite off topic från Johannes svar, men måste ge mig in på något de två inläggen påminner mig om, något jag känt klia i mig sedan en tid tillbaka, rörande vad bland andra Hax skrev om för över ett år sedan – ”Demokrati, generell välfärdsstat och öppna gränser – det sägs att man bara kan välja två.”

Som någon som står nära Hax politiskt (galet höger libertarian / anarkokapitalist) landar jag också på samma ställe som jag tror Hax landar på – att det som måste bortprioriteras är välfärden. Jag är i grunden kraftigt positiv dels till demokrati men speciellt till idén om öppna gränser – jag ser fri rörlighet som en oerhört viktig rättighet, och undantag bör endast ske när du genom att resa skadar en annan person eller hens ägodelar. Och jag är i grunden mot statlig välfärd och för ett på riktigt solidariskt system där vi kan hjälpa varandra utan tvång. Det sagt gillar jag att förtydliga att jag är pragmatiker, och att jag inte ser någon större vinst i att radikalt vaska välfärdsstaten på en natt, innan vi byggt upp de skyddsystem som krävs i form av bland annat ett stärkt civilsamhälle som klarar sig utan skattefinansierade bidrag. But I digress.

På Hax blogg den senaste tiden har jag läst något som jag även läst från en hel del andra högerdebattörer, och det är att vi redan nu, i och med ökad invandring och en växande polarisering i migrationsdebatten, hamnat vid ett vägskäl där vi redan nu måste fatta ett annat beslut än det utopiska. Att benet som ska falla på kort sikt inte är välfärden, eftersom det skulle orsaka en sådan plötslig meltdown i samhället, utan de öppna gränserna – de vi inte ens öppnat på riktigt än. Med andra ord – minimera invandringen, eller håll den i alla fall så låg som den är idag.

Låt oss för en stund ignorera det faktum att vi tänker olika ideologiskt (jag vet att det aldrig fungerar när jag skriver så, men jag måste fortsätta försöka, för hur ska vi annars förstå varandra?). Jag är höger, du kanske är vänster. Jag vill vaska välfärden, du kanske vill stärka den. Vi struntar i det ett par minuter, och vi hanterar istället en kris tillsammans.

Jag skräms av det faktum att Sverige sedan decennier tillbaka drivs av politiska värderingar som står så rakt emot mina. Men det finns viktigare saker att hantera just nu. Jag är beredd att vänta med min frihet ett par år (jag har det faktiskt rätt nice trots världens högsta marginalskatt) mot att vi hjälper lite. Mot att vi faktiskt satsar lite extra och hjälper de som behöver hjälp, trots att det kan vara tungt. Rent krasst, vad vi än tycker om det lever vi idag i ett socialistiskt samhälle där enorma delar av varje medborgares inkomst tas av staten för att finansiera det våra representanter i Stockholm tycker är viktigt. Och det minsta vi kan göra då är att använda dessa system för att hjälpa i den pågående flyktingkrisen.

Så höj min skatt. Och använd den för att rädda liv.

Och när det är hanterat kan vi vaska välfärden.

PS. Och hela grejen med att invandrare och flyktingar på grund av andra värderingar och system skadar oss som redan bor här med sin blotta existens?1 Kom igen, Hax, jag vet att du är liberal. Du kan fan bättre än att komma med sådana skitargument som bemötts sedan John Lockes tid. Den som begår ett brott ska straffas för det. Oavsett ursprung. Punkt slut. DS.

Debatt 101 – cannabis, veganism och rasbiologi

Det är få saker jag stör mig lika mycket på som när någon helhjärtat stödjer min åsikt, men argumenterar för den med helt felaktiga argument.

Inte att de inte håller med mig om varenda steg mot argumentet, alltså. Jag kan komma överens med kommunister om vilka företag vi ska bojkotta trots att vi inte är överens om exakt varför vi ska bojkotta dem. Nej, det jag stör mig på är när någon håller med mig ideologiskt hela vägen men tvunget ska ta fram ett logiskt felaktigt argument på vägen dit.

veganism-out-of-hereDet finns två riktigt bra exempel – cannabis och veganism. Jag är en stolt förespråkare av både cannabislegalisering och av veganism – men många ur de grupper som håller med mig tenderar också att presentera urbota korkade argument, speciellt när de ska börja dra in medicin i det hela.

Låt oss göra det enkelt, och låt oss för en kort stund helt förbise vad du som läser själv tycker om dessa två ämnen. Det enda som, enligt min ideologiska kompass, krävs för att argumentera för cannabislegalisering är att det inte skadar någon annan än brukaren, och att det därför bör vara upp till var och en att stoppa precis vad hen vill i sin egen kropp.1 Och det enda som, i min mening, krävs för att argumentera för veganism är att det är fel att skada andra varelser mer än vad som behövs för att själv leva ett drägligt liv.

Problemet uppstår när diverse cannabis- och veganismförespråkare går bortom dessa argument, som i grunden är baserade i moral och filosofi, och istället drar in betydligt mer komplexa frågor. Det är vanligt att som del av en debatt om cannabis höra påståenden om hur växten kan bota cancer,2 och det är precis lika vanligt att i en debatt om veganism höra påståenden om hur veganer lever längre och bättre liv och att människan ”egentligen inte är till för att äta kött”.

rasbiologi-bushkvinna-apaMan kan tänka att argumentationsfelet uppstår när förespråkaren väljer att ta till ett argument som de inte själva studerat klart utan bara förutsätter stämmer för att de hörde det någonstans, men det är faktiskt inte ens så enkelt. Argumentationsfelet uppstår när förespråkaren väljer att gå bortom de principer med vilka hen började, och väljer att ta till någonting mer.

Ibland är det väldigt lockande att, som del av en argumentation, presentera en väldigt lång rad olika argument. Tyvärr blir resultatet i princip alltid att kvantitet väljs framför kvalitet, och att de argument som är någorlunda starka försvagas av de som går att slå hål på. Du öppnar också upp för att tvingas utvärdera din ståndpunkt om argumenten motbevisas, någonting de flesta inte är beredda att göra. Vad händer när det står helt klart att cannabis inte alls botar cancer? Slutar du förespråka det då? Eller går du vidare till nästa argument? Om du gör det senare, så har du gjort fel hela tiden.

Ett avslutande exempel presenterades av Steven Novella på podcasten The Skeptic’s Guide to the Universe, och tog upp hur vissa antirasister argumenterade för lika värde genom att arbeta för att motbevisa de rasbiologiska semistudierna som i sin tur försökte vissa att svarta var dummare eller mindre moraliska än vita.

Så låt oss öppna Pandoras ask. Om det visar sig, trots all nuvarande forskning, att mörkhyade människor är något mindre intelligenta än ljushyade – betyder det att rasism blir okej?

Det fantastiska övervakningssamhället

Jag lever enorma delar av mitt liv i en Sony-telefon med Android. Jag skriver det här blogginlägget inloggad i Google Chrome. Hade inte min Chromebook varit på lagning hade jag antagligen skrivit det i den. Jag handlade nyss mat med mitt Ica-kort. Alla dessa saker låter företag som Sony, Google och Ica övervaka vartenda steg jag tar. Och jag gör det helt frivilligt.

Någonting jag ofta brukar ta upp när jag diskuterar övervakning är hur det finns en väsentlig skillnad mellan att låta någon (Google, Facebook, Ica, Espresso House, vad som helst) spåra dig efter att du skrivit ett avtal med dem1 och att påtvingas övervakning vad du än säger – som fallet är med exempelvis svenska FRA eller amerikanska NSA, som spårar dig vare sig du vill det eller ej, utan att du egentligen kan göra någonting åt det. Men att säga att det är en väsentlig skillnad där det ena är okej men det andra inte är det är också en extrem förenkling.

De riktiga problemen uppstår när dessa system – även när de började som helt frivilliga – börjar bli normen till den grad att du sticker ut när du inte hänger med. Har du inte Facebook? Trist, då kan du inte delta i skolan på samma sätt. Vill du inte registrera dig hos Google? Trist, då kan du inte få någon jobbmail, vi använder Gmail. Har du inte ett konto på en fysisk bank, utan använder dig helt av kontanter eller en kryptovaluta, trots att du följer alla lagar och betalar skatt? Jobbigt, då får du inte lön och du utreds nästan omedelbart för misstänkt skattebrott. Och det är du, bara du, som ska bevisa att du inte är galen eller kriminell. Det är ju du som sticker ut.

Det finns många saker som får dig att sticka ut som en suspekt medborgare, bara för att du lever lite annorlunda än oss andra. Bara för att du inte följer normen. Och med allt det här som listats pratar vi inte ens om alla de enorma fördelar som används för att få folk att registrera sig och låta sig bli spårade – allt det som får de flesta som i början vägrar att förr eller senare ge med sig. Alla kundbonussystem och allt annat som underlättar min vardag varje dag, där det enda jag betalar med är min egen själ och mitt eget privatliv.

I Kina har det nyligen lanserats ett helt nytt övervakningssystem – ett system där olika uppgifter om dig samlas in och låter skapa en kreditvärdighet som sedan kan användas av olika företag. I grunden är det samma system som används över i stort sett hela världen, inklusive Sverige, för att se en individs kreditvärdighet. Men det är så mycket snabbare, och så mycket mer effektivt. Det kinesiska systemet är otroligt effektivt och otroligt praktiskt, i alla fall om du råkar vara rätt person. Om du däremot sticker ut lite – om du hänger med fel människor, om du inte följer normen och flyttar runt mycket eller om du har ovanliga projektanställningar snarare än en fast anställning – då är det allt annat än smidigt. Då har du grävt dig in i ett djupt hål, vad du än tycker om det. Och det finns ingen utväg.

Tyvärr.

Du sticker ut.

Hejdå.