Det bra året

Jag älskar nyår. Jag älskar att stanna till för en stund och tänka på hur året gått, att utvärdera vad som gick som jag ville, vad som gick helt annorlunda. Allt det oväntade. Allt det bra. Allt det dåliga.

2015 har brännmärkts som ett kasst år nästan överallt jag kollat. Det var året för Daesh och terrorism, först med Charlie Hebdo och senare Parisattackerna i november. Det var året då opinionen i flyktingfrågan vände totalt. Och för min egen del var det året en vän dog efter en lång tids sjukdom. Det var året då min mentala ohälsa vände till det värre för första gången på flera år.

Men det var också ett bra år. Ett otroligt år. 2015 var året jag fick ett nytt jobb. Året då jag blev förälskad i Fabian, som förändrade mitt liv mer än vad jag trodde var möjligt. Det var året då jag flyttade till Uppsala, och lärde känna Sarah och Hampus. Och senare året jag flyttade till Stockholm.

Året jag träffade och föll totalt för Johanna. Året jag helt oväntat hamnade i en soffa med mys och Pink Floyd med Alissa, och fortfarande inte lyckats ta mig därifrån.

Året jag antagligen hade mer och bättre sex än under alla tidigare år tillsammans. Tack för fantastiska kvällar på Sesam och BDSM Stockholm, tack för fantastiska stunder med fantastiska människor. Jag älskar er.

Here’s for a great 2016.

Fy, SVT, fy

Jag trodde det var ett skämt först. Jag dubbelkollade, jag trippelkollade, jag kvartuppelkollade. Jag försökte se om min dator kanske drabbats av något virus, eller om jag fått en plötslig psykos. Men nej. SVT har, mer eller mindre, startat en ledarsida där de kan publicera sina subjektiva, skattefinansierade politiska åsikter.

Genom sin nyhetssida har de idag publicerat en krönika av sin egna Helena Zachariasson, om föräldraledighet och jämställdhet. Jag har egentligen inga åsikter om innehållet – jag kan inte fokusera, jag är för chockad. Det är inte det som är poängen. Poängen är att ett statligt företag, som finansieras genom att tvinga alla TV-ägare att ge dem pengar på ett sätt som bara statliga våldsmonopol kan, använder dessa pengar för att sprida det de anser är korrekt politik.

Jag har gjort min åsikt om public service tydlig förut. Jag har många gånger påpekat det skrämmande i att statlig TV så många gånger visat sig allt annat än politiskt oberoende, att deras makthavare och reportrar så tydligt använder SVT som en plattform för att sprida personliga åsikter. Men inte ens jag trodde att det var såhär allvarligt. Och rent krasst, om jag skulle ha makten över ett så kraftfullt och så välfinansierat propagandeverktyg skulle jag försöka vara lite mer diskret när jag manipulerade befolkningen till att rösta som jag vill.

Det värsta av allt, tyvärr, är att det är väldigt svårt att göra något åt detta. STs Marcus Bohlin misstänker att det här är en testballong för att börja publicera politiska krönikor mer framöver. Jag fruktar att det stämmer. Problemet är att SVT är otroligt populära både hos svenska folket och hos de regerande partier vars sympatisörer utgör en bred majoritet av SVTs makthavare och reportrar. Och med allt minskande politiskt oberoende ökar SVTs chanser att behålla just denna roll i samhället.

Jag tänker i alla fall bojkotta. Eller snarare fortsätta att göra det. Men det kanske mest är för att ingen modern människa äger en TV.