Daesh stoppas inte med ord, men det har inte heller någon påstått

I dagarna blev det klart att svenska regeringen gör som en rad andra före dem, och officiellt börjar titulera terrororganisationen tidigare känd som IS / ISIS / ISIL som Daesh.

A member of the Islamic State in Syria and the Levant.Ordet kommer från arabiskans داعش och är en förkortning på organisationens tidigare fullständiga namn Islamiska staten i Irak och Levanten, och har växt i popularitet samtidigt som Daesh själva blivit allt tydligare med att de hatar det, främst på grund av hur ordet är snarlikt arabiskans ord för ”krossa”. De har bland annat förordat att den som använder ordet ska straffas med att få sin tunga avskuren.

I en krönika i SvD kritiseras beslutet av Ivar ”Sauron” Arpi, med en rad tokiga argument baserade antingen på missförstånd eller medvetna halmgubbar. Arpi skriver bland annat att namnet gör att vi underskattar hotet organisationen utgör, eftersom det baserar sig på det geografiska området ”i Irak och Levanten”, som Daesh redan sträckt sig bortom – han anser därför att IS (Islamiska staten) som de själva använder sedan de utropade ett världsomfattande kalifat i juli 2014, är ett bättre namn.

Här verkar Arpi själv tro på just den ordmagi och Harry Potter-ifiering han själv kritiserar regeringen för. Vem är det som bedömer Daesh styrka efter deras namn? Hur många vet ens vad Daesh betyder, eller vad IS, ISIS eller ISIL står för? På vilka sätt påverkar vad vi kallar dem hur allvarligt vi ser på dem?

Ivar Arpi

Ivar Arpi

Arpi argumenterar vidare att ”[…] vi kommer inte att besegra IS genom att kalla dem Daesh. De kommer inte ta så illa upp att de tappar stridsmoralen. Så nedsättande är inget ord. Denna nästan vidskepliga tro på ordmagi är mer skadlig än konstruktiv. Om vi skulle börja kalla Ryssland för Lilla Björn skulle det knappast hjälpa oss varken militärt eller diplomatiskt.”

Här verkar Arpi om något helt missförstå syftet med namnet. Ingen som jag sett – annan än just Arpi själv – har påstått att syftet med att använda namnet Daesh är att krossa dem. Jag har inte sett någon som naivt tror att man kan krossa en terrororganisation genom att kalla dem ett skällsord.

Namnbytet fyller två syften. För det första gör det att vi använder samma namn som en massa andra länder, vilket gör det lättare att samarbeta och gör allt mer tydligt. För det andra gör det dem arga. Och att göra terrorister arga är precis det vi behöver göra. Målet med terrorism är just att genom skräck leda en befolkning att begränsa sig själva, vilket är just det som de allt för ofta lyckas med. Genom att säga, rakt ut, att vi inte tänker tolerera det, och att vi inte tänker acceptera dem för något annat än de myror de är, är vi på en god väg att lyckas i kampen mot terrorismen.

Å andra sidan vet jag inte om man kan vänta sig så mycket av den krönikör som anser att Sauron är hjälten i Sagan om ringen.

Så vad är crowdfunding?

Efter tisdagens bloggande om den nya (mja, typ, men läs inlägget) beskattningen av crowdfunding uppkom en något oväntad diskussion på Facebook.

crowdfundingVad är crowdfunding?

Eller snarare, vad skiljer crowdfunding från de två mest närliggande begreppen – donationer och förskottsbetalningar?

Efter långa diskussioner med olika parter, efter en del tänkande och en del research, har jag försökt formulera någon slags definition. Problemet är att det blir lite som att klargöra en skillnad mellan en vara och en tjänst – det är evigt flytande. När någon jobbar som översättare kan hen antingen argumentera att det är en tjänst att hen översätter, eller så kan hen argumentera att det som säljs är en färdig vara – den översatta texten. En restaurang erbjuder både tjänsten att servera kunden en trevlig upplevelse, och själva maten. Allt är inte svart och vitt, trots att Skatteverkets regler gärna försöker klämma in allt i fack.

Crowdfunding är, i de allra flesta fall och med en rad undantag, en slags blandning mellan en donation och en förhandsbeställning. En crowdfundingkampanj försöker samla in mindre summor från en mängd individer som tillsammans gör någonting möjligt, och den bästa särskiljningen jag kan göra från förhandsbeställningar är att det där ofta redan är möjligt att åstadkomma grunden, och att beställningarna mest säkrar företaget ifråga från att göra stora förluster då det står klart från början att produkten går att sälja i tillräckliga volymer. När det gäller crowdfundingen så brister eller bär projektets framgång på om tillräckligt stora summor samlas in.

apple_money

I en diskussion på Facebook påstods det att en crowdfundingkampanj måste ske utan någon motprestation, och att de som ger någonting i utbyte egentligen inte genomför crowdfunding utan snarare möjliggör förhandsbeställningar.

Rent krasst är det inte så enkelt – det finns i stället ett spektrum av olika exempel på allt från en ren förhandsbeställningskampanj, vidare till en crowdfundingkampanj, vidare till en donationskampanj. Allt som inte riktigt är vare sig en förhandsbeställningskampanj eller en donationskampanj, utan hamnar mitt emellan, är i mina ögon en crowdfundingkampanj. En kampanj på Kickstarter tenderar exempelvis att få rena donationer utöver de belöningsnivåerna som ger produkten ifråga, och skiljer sig på det viset från en traditionell förhandsbeställningskampanj (vem donerar $10 till Apple istället för att lägga till mellanskillnaden och förhandsbeställa en iPhone?).

Frågan är varför det är viktigt. Vad är betydelsen av vad vi kallar det? Det är här det blir riktigt intressant, när man tänker på exemplet ovan. Det är näst intill galenskap att donera pengar till ett storföretag som Apple, men när en kickstarterkampanj görs av ett annat storföretag är det acceptabelt (och vanligt!) att människor väljer att donera utan motprestation, helt enkelt för att de gillar idén och vill stödja den.

Det är mycket som ligger i ord, och ett ord som crowdfunding har fått en väldigt speciell betydelse. Det är någonting som görs av folket, för folket – en gemensam insats där vi hjälps åt.

Crowdfunding är, spännande nog, precis där vi hamnar när kapitalism och kommunism möter varandra och skakar hand.

Veganglass den stora nya trenden på Sigep 2016

Massor med veganglassmaker runtom i hela mässan, från ett flertal tillverkare.

Massor med veganglassmaker runtom i hela mässan, från ett flertal tillverkare.

I helgen var jag med jobbetSigep-mässan i Rimini, Italien. Sigep är en fantastisk mässa som fokuserar på allt som har att göra med tillverkningen och försäljningen av glass, konfektyr och bakverk, och fyller Rimini Fieras enorma lokaler med glass, kaffe, choklad, bakverk, och allt som har någon som helst koppling till det. Jag var främst där för att kolla in nya glassmaskiner och glassdiskar, men kunde inte låta bli att märka den stora trenden som översköljde mässan.

Jag hade precis blivit vegan när jag besökte Sigep senast, i början av 2014. Då fanns det absolut ingenting där för mig, annat än någon espresso. Veganglass var helt enkelt inte en grej. Nu var veganglassen omöjlig att missa – med allt från enorma reklamskyltar vid ingångarna till hundratals olika smaker man kunde prova på.

En av ett antal broschyrer om veganglass som delades ut på Sigep.

En av ett antal broschyrer om veganglass som delades ut på Sigep.

Ett antal tillverkare passade på att skryta om sina nya produkter, och det var långa köer med vad jag gissar var både veganer och ickeveganer som ville prova. Även tillbehörsavdelningarna hade smittats, och bland annat flera glasstruttillverkare presenterade veganska alternativ. Detsamma gällde andra områden, och det fanns exempelvis ett antal bakverk som skyltades som veganska.

Även utanför mässan syntes fenomenet – för första gången någonsin såg jag skyltar som marknadsförde caféer som veganska, och de hade tydliga skyltar vid olika bakverk. Jag lyckades för första gången någonsin i det här landet äta en vegansk, god och mättande frukost ute i form av en fantastisk croissant.

Ett antal stora reklamskyltar för veganglass syntes runtom på mässan, bland annat denna vid ingången.

Ett antal stora reklamskyltar för veganglass syntes runtom på mässan, bland annat denna vid ingången.

Veganglass har växt i alla fall på den svenska marknaden, i takt med andra veganska produkter, de senaste åren. Bland andra Oatly har lanserat helt okej burkglass som finns i de flesta mataffärer, Rice-glass i strut finns lite här och var (men det är snarare ett undantag) och mer är på gång – bland annat Ben & Jerry’s meddelade i höstas att de arbetar på veganglass gjord på mandelmjölk. Men att det växt så här mycket, och speciellt på den italienska marknaden (det här är landet som när jag pluggade där för några år sedan inte hade ett väletablerat ord för ”vegetarian”), var en rejäl chock.

Så vad betyder det? På kort sikt, vi kommer att se fler veganska alternativ på marknaden, både internationellt och i Sverige. Så stora trender från mässor som Sigep tar sig alltid runt. Räkna med mer veganglass, i alla fall i de större glassaffärerna och proffsgelaterierna. Och på längre sikt? Omöjligt att säga. Det kan vara en kortvarig trend, det kan stanna kvar. Only time will tell.

Ny beskattning av crowdfunding är inte så kontroversiellt som det låter

Idag införs, som rapporterat av bland andra IDG, bestämmelser över hur mervärdesskatt (moms) ska gälla för crowdfunding. Det hela verkar missförstås vitt och brett av många som gillar crowdfunding och som är upprörda över beslutet, men rent krasst är det här en väldigt logisk utveckling.

Det beslutet i grunden säger är att om dConcept of a plant and a lot of golden coins isolated on white backgroundu genom crowdfunding säljer en vara (exempelvis genom att crowdfunda ett album och ge albumet till de som donerar en viss summa), så ska moms tas ut på försäljningen. Om du däremot inte ger någonting i gengäld, eller ger någonting rent symboliskt som uppenbart är värt betydligt mindre än pengagåvan, så ses det som en donation, vilken är fri från moms.

Det som nu görs är med andra ord att reglerna klargörs efter en lång period då många helt enkelt förutsatt att en kickstarterkampanj på något viss skiljer sig från liknande försäljning. För den som vill se alla varor och tjänster behandlas lika, oberoende av medium, är det problematiskt att skatten ignorerats för vissa nya tjänster som uppstått på nätet – vi ser liknande problematik med exempelvis Airbnb, där inkomsten är skattepliktig över ett visst årsbelopp, trots att många struntar i det, och Uber, där förare får en inkomst de själva väntas skatta för, och där en del helt enkelt låter bli.

Vissa verkar se det här beslutet som någon slags ”extraskatt” på crowdfunding, eller någonting som särskiljer crowdfunding från andra typer av inkomster. Så är alltså inte fallet, utan resultatet blir snarare att crowdfunding ses som precis vilken intäkt som helst – när varor eller tjänster säljs beskattas inkomsten, och en del av intäkten består av moms på 6, 12 eller 25% som senare deklareras.

Den stora skillnaden är att de som använt crowdfunding som ett sätt att sälja varor och tjänster utan att skatta ordentligt nu tvingas skatta. Vilket, återigen, inte bör vara ett problem för de av oss som vill att skattereglerna ska behandla alla lika oavsett medium. Och de som använder crowdfunding som ett rent donationsverktyg, eller som ger en rent symbolisk gåva i gengäld, slipper som tidigare undan helt. Precis som det ska vara.

Det är du som är eliten, och det är okej

povertyOxfam släppte nyligen en ny rapport som fick stort spel i media, där de riktar grov kritik mot världens rikaste 62 personer, som enligt deras statistik äger mer än världens fattigaste 3.6 miljarder.

Det här gav utan tvekan en del vatten på kvarnen åt de som gillar att kritisera rika mer eller mindre enbart för att de är rika, någonting som ständigt förbluffar och förvirrar mig. Oxfam har – precis som tidigare – fått en hel del kritik för sina märkliga metoder, bland annat för att de räknat med skulder vilket gör att en random svensk medelklasstudent är fattigare än någon som varje dag kämpar för att äta.

Som Johan Norberg påpekar i Metro finns det dock ett större bekymmer i sättet som allt fler vill beskylla världens rikaste för världens fattigdom. Den trend vi sett under 1900-talet och framåt är att andelen som lever i fattigdom minskat drastiskt, och fortsätter att minska. Rika blir, som Oxfam noterar, allt rikare, men detsamma gäller för fattiga. Enligt World Bank har andelen som lever i extrem fattigdom (tjänar $1.90 eller mindre per dag) minskat från 37% 1990 till 12.7% 2012, vilket är betydligt bättre än de mål som satts upp i kampen mot fattigdom – det storslagna målet att halvera andelen i extrem fattigdom innan 2015, något vi lyckades med fem år tidigare än planerat.

Världen blir för varje dag som går bättre och bättre, med alla objektiva mått som går att mäta. Människor lever längre och har mer pengar att leva på, färre dör i våldsbrott och situationen för minoritetsgrupper som HBTQ-personer blir allt bättre, även om det fortfarande finns mycket att göra. Vi blir inte lika sjuka som förr, och har större frihet än förr. Världen blir ständigt en bättre plats, även om det med nostalgi i instagramfiltret kan vara svårt att se det när vi själva lever så korta tid och påverkas så pass av subjektiva minnen och tankar, för att inte tala om politisk propaganda.

Det viktigaste att ta hem från allt detta, är att om någon är världens elit så är det du. Du, du, du. Kan du bara läsa det här betyder det att du kan svenska, vilket med största sannolikhet gör dig till en av de friaste, rikaste människorna på jorden. Och de rikaste? De rikaste är också de som betalar mest i skatt, som driver de företag som enorma delar av världens befolkning får sin lön av. De som skapar de komplex du handlar i. De som byggt din lägenhet. De som byggt det där flyget du tar till semesterön, som byggt de hotell som du bor i. Och guess what? Det är du som ger dem pengar, av fri vilja, för att de levererar någonting du gillar.

Sluta basha dig själv.

Fuck jante.

Repeat.

Grattis till Wikipedia på femtonårsdagen!

Wikipedia är en av de där sidorna som bara tas för givet av så enorma delar av befolkningen, en av de få sidor som nästan är som en statlig institution.

För min generation av 1990-talister är Wikipedia något som nästan alltid funnits där, något som alltid hjälpt oss när vi letat efter snabba fakta och detaljerad information. Ett ställe där man kunnat hitta en bra, tydlig överblick tillsammans med källhänvisningar och bra tips på hur man kan lära sig mer. Det är lätt att glömma att det faktiskt inte är en kubrisk (nymyntat ord, grattis världen) monolit utan snarare produkten av miljoner människor som samarbetar och genom hårt arbete lyckas skapa något fantastiskt.

Jag har tappat bort mitt ursprungliga wikimediakonto, men minns hur jag började redigera någon gång på högstadiet. Jag lade upp bilder och blev överlycklig när de spreds, med eller utan creds till mig. Jag minns hur överlycklig jag blev när en veteran tackade mig för mitt hårda arbete på någon ursprungligen liten artikel (antagligen någonting om fysik eller kvantmekanik). Att vara med och hjälpa till på en wiki, helt gratis, helt utan något obligatoriskt tack, är en fantastisk känsla. Och det är någonting jag planerar att fortsätta med.

Wikipedia fyller idag femton år, och jag är väldigt optimistisk för framtiden.Wikipedia är det perfekta exemplet på vad som kan åstadkommas med ett fritt internet, hårt arbetande individer, och en stark svärm. Med min gamla kollega Anna Troberg som ny verksamhetschef för Wikimedia Sverige är jag otroligt spänd inför vad som komma skall, både för Wikipedia i stort och den svenska sidan.

Femton år till!

Läsvärt på Wikimedias blogg 1, 2.

Tioåringen

2016 är året Piratpartiet fyller tio år. Det är en speciell känsla, en mäktig känsla.

När jag blev pirat i november 2008 – för hela sju år sedan – hade jag ingen aning om att jag skulle lägga såhär mycket tid och energi på partiet. Jag har blivit så överraskad, både positivt och negativt. Men när jag ser tillbaka på det ångrar jag inte en sekund. Det har varit fantastiskt. Jag har träffat så många människor som blivit mina kollegor och nära vänner. Människor jag älskat, som försvunnit från mitt liv eller kvarstått.

jubileumsloggaSå himla många – Malin, emma, Rick, Christian, Torbjörn, Elin, Erik, Wanja, Fabian, Gonte, Evelyn, mlg, Emelie, Anna, Leffe, Henrik, Troed, Magnus, Göran, Sarah, Johannes, Katarina, Tobie, Anastasia, Sanna, Jacob, Markus, Calle, Niklas, Hampus, Lars, Sergej, Nicholas, Esther… och precis alla andra. Det är ni som gör det här äventyret så värt att leva, dag för dag in i oändligheten.

Jag spenderade nyårsafton på en fest hos min partistyrelsekollega och vän Calle Rehbinder, tillsammans med ett gäng pirater, bland dem min pojkvän Fabian, partiets grundare Rick Falkvinge och vår förra EU-parlamentariker Christian Engström. Vid årsskiftet skålade vi och hyllade 2016 som året vi försöker igen. Det var en nostalgisk och bitterljuv känsla.

Det är ett hårt arbete att förändra världen. Det går inte alltid som man vill. Vi har många, långa, slitsamma år framför oss. Och jag är beredd att slita för framtiden.

Nu fortsätter vi.

header4