Almedalen 2017

Det här blev tredje gången jag kom till Almedalsveckan i Visby, och det är lika kul varje gång.

Det är också första gången jag åker privat, istället för för Piratpartiet. Det var ett beslut jag väntade till sista minut med, men det jag kom fram till var att det kan vara skönt att vara fri och kunna göra lite vad jag vill utan press. Jag har en del seminarier att gå på, men passar även på att ta det lugnt i den vackra naturen, hänga med vänner, och sitta på kaféer och få saker gjorda. En sjukt trevlig vecka.

Jag får lite samma insikt som jag fick när jag började gå på musikfestivaler i tidiga tonåren. Jag var med på ett par festivaler med ganska mycket press och stress, där jag både själv och på grund av andra kände mig tvungen att gå på varenda konsert för att det vore slöseri att inte göra det när jag väl betalat och dykt upp. Jag kom sedan till insikten att det blir det jag gör det till, och föredrar jag att skippa en konsert för att ta det lugnt är det helt upp till mig – det är viktigt att göra det man faktiskt vill, inte det man tvingar sig själv till utan att få ut något av.

Det påminner lite om ”sunk cost fallacy”. Som att köpa en öl och inte riktigt vara sugen efter halva, men ändå dricka upp för att man ju redan betalat för det. Det finns inte riktigt någon logik bakom det, och ingen riktigt anledning att göra så, men det är något vi alla gör hela tiden.

Jag, liksom en del andra, spekulerar i att vi närmar oss slutet för Almedalsveckan. Jag tror det är svårt att undvika ganska mycket aktivitet nästa år på grund av valen, men jag kan satsa en hel del på att Almedalen 2019 och framåt blir allt mindre, för att sedan dö helt inom några år. Intresset känns helt enkelt rejält fallande, och i år är första året som näringslivet satsat mindre på veckan än föregående år (jag hittar inte den nyhetsartikel jag läste det i, om någon vill bevisa eller motbevisa får ni gärna göra det). Hyrorna stiger bortom rimliga nivåer, och många – inklusive statsministern, högt uppsatta ministrar och för den delen Feministiskt initiativ – väljer att inte åka i år. Hela debaklet kring Nordiska motståndsrörelsen gör sedan knappast något bättre.

Så vi får se hur det blir. Ett politiskt klimat utan Almedalsveckan vore tråkigt, jag ser ett riktigt behov av veckan. Det kanske inte är en stor chans för oss privatpersoner och mindre kända att faktiskt göra skillnad, men det är en fantastisk miljö i vilken man kan lära känna andra, träffa de man kanske inte träffar så ofta afk, och lära sig nya saker både om sina existerande intressen och nya. Det är en fantastisk chans att ta sig lite bortom sin bubbla och studera och samtala med meningsmotståndare.

Så jag hoppas Almedalsveckan överlever ett tag till, eller får en vettig ersättare. Men jag tror inte det.

Men vi kör på de sista dagarna!

Related posts: