Att inte be om hjälp

Jag mår lite kasst just nu. Eller ja, sämre än jag gjort hittills i mitt liv, och det är fruktansvärt ansträngande att över huvud stå ut.

Men det här inlägget handlar inte om det, utan om något bredare. Jag skrev om hur allt är på Facebook,1 (text i fotnoten) och bad då inte alls om hjälp. Ändå fick jag en lavin med just det, och jag upptäckte mig själv med att bli irriterad.

Mind är en fantastisk organisation som driver självmordslinjen 90101. De letar ständigt både donationer och volontärer: www.mind.se

Mind är en fantastisk organisation som driver självmordslinjen 90101. De letar ständigt både donationer och volontärer: www.mind.se

Varför lägger de sig i? Varför tror de att de kan hjälpa mig? Varför tror de att jag inte redan får hjälp? Jag fick höra i mina öron självklara saker som att jag borde ha andra omkring mig. Att jag skulle söka hjälp i öppenvården. Se över mediciner. Ett antal skrev och erbjöd sig att lyssna om jag behövde prata.

Och jag blev irriterad, och blev irriterad på mig själv över att jag blev irriterad. De försöker bara hjälpa mig. Försöker hjälpa en vän de ser falla nedför ravinen. Och jag blir irriterad.

Jag insåg att min anledning till att bli irriterad var att det kändes som att de inte förstod. De förstod inte var jag var just nu, att jag faktiskt får hjälp på de flesta sätt jag kan och ändå mår som jag gör.

Att jag får regelbundna besök med en kontaktperson och en psykiatriker. Att jag går på tunga och höga doser mediciner som vägrar börja fungera. Att jag har i alla fall ett par vänner omkring mig jag kan prata med.

Men det är lite som att skriva ”blir du ens förvånad?” om random parti som beter sig illa. Det är liksom inget någon tjänar på, däremot betonar det hur pålästa vi måste vara och hur lite vi får bry oss när hemska saker händer.

Det är bra att alla så snabbt vänder sig till mig när jag mår skit, oavsett om jag behöver det eller inte. Jag kunde inte uppskatta det mer. Inte för att jag behöver det just nu, utan för att det är en sådan sak som för ett fåtal år sedan räddade mitt liv. För att det är en sådan sak som räddar mängder av liv varje år.

Ni vänder er åt precis de som behöver det. Ni räddar så många liv. Jag kunde inte tacka er nog för det.

Related posts:

  1. Saker förändras alltid, ibland positivt och ibland negativt. För mig just nu är tyvärr det mesta negativt. Jag har isolerat mig själv och låtit bli att prata om en rad jobbiga saker, och känner att jag måste röja allt på en gång.

    TL;DR: Depression, lägenhetslet, relationsförändringar, hund.

    För att börja med är jag sedan tre veckor tillbaka i den djupaste depressionen jag varit med om, och det kulminerade i onsdags med självskadebeteende och självmordstankar som tog mig till akutpsykiatriska där jag fick starkare och förhoppningsvis bättre mediciner.

    Vidare, jag kommer att behöva flytta vid årsskiftet, och letar alltså desperat efter lägenhet i stockholmsområdet. Hyra är relativt irrelevant, det viktiga är att det går att bo där.

    Jag och Fabian har efter att ha varit tillsammans och bott ihop i drygt ett och ett halvt år valt att göra slut. Vi skiljs som vänner och fortsätter bo ihop den närmsta tiden. Om vi ska flytta tillsammans eller separera vid årsskiftet vet vi inte.

    Min partner Ali har samtidigt mer eller mindre flyttat ihop med oss, och är här att hjälpa mig genom min depression och ta hand om min och Fabians hund Orlando.

    Orlando, när jag ändå nämner hen, är numera inte min och Fabians hund utan min. Ali och jag tar nu hand om hen tillsammans.

    Jag vet inte om jag kan betona hur mycket jag just nu uppskattar Ali Aryn Gasanin och allt hon gör, allt hon hjälper mig med. Att jag får gråta och skrika och att hon lyckas trösta mig. Att ta hand om Orlando när jag inte kan eller orkar. Att hon följde mig till psykakuten och talade för mig när jag knappt kunde yttra ett ord. Att hon lagar mat åt mig, hjälper mig städa, och viktigast av allt är där med mig.

    Jag vet ärligt talat inte var eller om jag skulle vara om hon inte var här just nu.

    Nu fortsätter jag att isolera mig. Hejdå.