Snow!

I was opening the door to check if my cat wanted to come inside, when I saw it. SNOW! white, wonderful SNOW! It’s snowing! Last year, it didn’t start snowing till the end of December. Oh dear, how I love snow…

Right now I’m working on my english essay, a review of american film Inside Man. I hope to finish it tonight, it should be finished by Monday next week.

"Gurktraff" Report #5; The Last Report

I’ve got over the fact that the first copy of this report was destroyed (see the last post) by now… This is a shortening, not the entire message.

I woke up at 5.00 am and realised I was sharing both a sofa and one quilt with Eavie, with her taking up circa 85 % of the space we had. I am to nice to wake someone up, so I didn’t wake her up to hell here to move, but just slept sitting for the rest of the night.

On the afternoon Alice and Jessie returned to the Gurkträff and we played Super Smash Bros. Melee the entire day.

Later we went to Linkoping City and I bought some new black nailpolish.

Tim, I and Linnea got home at 7.30 pm, Linnea will stay here till saturday.

The films I ordered is here by now! It’s two bunches of Halloween special horror movies, the anime Berserk volume one and last but not least Lost: Complete Second Season.

DAMN DAMN DAMN.

DAMN IT! I just want to kill anyone around me. Earlier today, I tried posting the longest blog post ever on Aki’s Blog, just to get the answer that the server didn’t respond. Aki’s Blog was currently down. Therefore, the entire message was destroyed. -.- I’m really upset right now.

Saw II

Evelina arrived to the Gurkträff today. Tonight we ate pizza, played some Super Smash Bros. Melee and last but not least watch the horror film Saw II, the sequiel of bestseller Saw.I believe the film was great, but didn’t catch the sequences that the first film did. It was a bit dizzier. The greatest thing about it was that it had much more examples of the serial killer’s way to kill his victims, something I was missing from the first film.

 *******seven stars

Dream: The Adventures of the Chess Awards

I believe I am playing to much of the wonderful game of chess. For example, tonight I dreamt I was out in the woods a dark night. On the top of a steep hill, around some drunks there was a bookcase with lots of chess trophies and chess awards – my bookcase. This was what I have been looking for, and when I was trying to rescue the bookcase from the drunks, I heard Tim screaming for me. Scared to death (I can’t get why), I let go off the bookcase, and ran down the hill again.

After running for a while, I suddenly appered to be in Linkoping City, and met some chess buddies at a café. I followed them home and used their shower.

This was the moment when Linnea woke me up.

Favorite music

This is my list of favorite music groups.

  • Nightwish
  • Sonata Arctica
  • Evanescence
  • Panic! at the Disco
  • H.I.M
  • My Chemical Romance
  • System of a Down
  • Within Temptation

Supertux

I’ve recently realised that I am adicted to Supertux. Supertux is an open source Linux version of the classical game Super Mario, with a penguin instead of Mario.

The game can be downloaded for free and it works fine at not only Linux, but also Windows.

"Gurktraff" Report #4

For a couple of hours Tim, Linus, Jessica and Tina was playing Super Smash Bros. Melee, and I and Alice was watching anime at the Internet. At 11.00 pm Alice and Jessica had to go home and now the only ones left are me, Tim, Tina, Toxaz, Linus and Linnea. Tomorrow Evelina arrives sleeping here the last night.

Now Tina and Linus are playing No One Lives Forever, Tim and Linnea are… uhm… in the bedroom, and I think I’ll play Age of Empires II: Age of Kings for a while.

So long!

Carl Jonas Love Almqvist – Det Går An

This is an essay about 19th century writer Carl Jonas Love Almqvist’s swedish book Det GÃ¥r An, that I wrote in school last week (the entire essay is in swedish).

Carl Jonas Love Almqvist & Det går an

Carl Jonas Love Almqvist föddes i Stockholm i november 1793 och startade sin karriär redan 1819 med Murnis. 1834 skapade han den roman som skulle få honom att för alltid bli ihågkommen i Sveriges litterära hjärta, Drottningens juvelsmycke. Fem år senare skapade han sitt andra stora verk, Det går an.

Vid femton års ålder flyttade Carl till Uppsala för att på universitet där studera historia och filosofi. Efter avklarade studier flyttade han sedan tillbaka till Stockholm för att arbeta som ämbetsman. 1824 flyttade han till Värmland för att på en bondgård gifta sig med en fyra år yngre kvinna, för att sedan tröttna på lantlivet och resa tillbaka till Stockholm.

Efter ett tag kom det fram att han av en ockrare lånat en pengasumma som med dagens växelkurs kan räknas i miljoner. Efter att ha anklagats för minst tre mordförsök på mannen flydde han till Förenta Staterna. Han tog en ny identitet och gifte om sig. 1865 bestämde sig Carl för att göra ett försök att återvända hem, men han hann inte ända till Sverige. 1866 avled Carl Jonas Love Malmqvist i Tyskland.

Under första halvan av 1800-talet började romantiken. Kristendomen hade under nÃ¥got Ã¥rhundrade inte alls varit lika viktig som tidigare. Sveriges befolkning började förlora sin tro. Varför skulle man be varje kväll? Fanns det verkligen en gud? Gör vi verkligen rätt? Är minsta lilla smÃ¥sak, en bön före middagen, kyskhet tills man hittar den rätta, är det sÃ¥ viktigt? Kan man inte helt enkelt strunta i reglerna? Landets syn pÃ¥ religionen var i obalans. Plötsligt gjorde det ingenting om man missanvände Faderns namn, medan man för hundra Ã¥r sedan skulle bli dödad. Och frÃ¥gorna dök upp; mÃ¥ste man gifta sig? En mÃ¥nga decennier lÃ¥ng diskussion, som än i vÃ¥ra dagar – etthundrafemtio Ã¥r senare – existerar, lÃ¥g framför var svensks fötter, och alla väntade pÃ¥ ett svar, alla ville ha rätt. Och 1839, ur asken pÃ¥ alla sönderbrunna, ingen stans ledande diskussioner reste sig Carl Jonas Almqvist med sin punkt; en roman ägnad Ã¥t problemet, ägnad Ã¥t diskussionen. Det gÃ¥r an upprörde plötsligt mÃ¥nga svenskar, medan andra sÃ¥g alla svar elegant pekas ut genom denna skönlitterära följetong. Recensionerna, svaren och idiotiseringarna följde genast, och redan i slutet av samma Ã¥r kunde alla vara säkert beredda pÃ¥ en mÃ¥nga, mÃ¥nga Ã¥r lÃ¥ng diskussion med ständigt nya argument. De första responserna var visserligen positiva, men det skulle bli värre. Snart utkom hela böcker som respons, inte sällan med titlar i stil med Det gÃ¥r icke an eller liknande. För att friska upp diskussionen skrev Carl själv en anonym artikel i tidningen Freja där han förklarar varför han anser att kvinnor och män inte alls borde gifta sig, utan hellre helt enkelt skulle ha ett jämnlikt förhÃ¥llande. Efter detta vände dock all positiv respons. Carl fÃ¥r bland annat höra att Sara Videbecks (den kvinnliga huvudpersonen) beteende är allt för osannolikt och att kvinnan redan har alla rättigheter hon behöver.

Den första boken som kritiserade Det går an var Det går an. En tafla ur lifvet publicerad i februari 1840 av finländaren J.V. Snellman. Boken var en uppföljare som med Almqvists skrivsätt i boken parodiserade Saras och Alberts beteende och fick det att verka egoistisk, dumt och ogenomtänkt. Malla Silfverstolpe hette nästa författarinna, som anonymt gav ut boken Månne det gå an?, som även den var en uppföljare men ett slag för Almqvists armé. Så här fortsatte det i flera år, tills glöden lägren emellan allt saktare svalnade ned. Dock har egentligen inte diskussionerna avslutats, trots att folk kanske inte säger det rakt ut längre. Tänk på det som är insändare i tidningar, recensioner och så vidare, och du kommer se. Mycket är en del av denna tvåhundra år gamla, ännu pågående diskussion.

Det går an

Under en båttur med ångbåten Yngve Frey från Stockholm till Lidköping bekantar sig underofficern Albert med glasmästardottern Sara Videbeck. Efter att de under båtturen blivit relativt bra vänner bestämmer sig Albert för att följa den medresenärslöse Sara en bit på vägen, en bit som snart blir hela vägen fram. Speciellt Sara kritiserar boken igenom kyrkans grepp om samhället, och saker som på 1800-talet var så självklara som de kunde bli, som kvinnans rätt i samhället, och varför man ens gifter sig; det blir ju inte till någon kärlek för det.

Jag tror att boken egentligen var litet orealistisk redan när den publicerades – det fanns nog inte mÃ¥nga kvinnor som var sÃ¥ starka angÃ¥ende vad de trodde pÃ¥ sÃ¥som Sara Videbeck var i boken. Flera responser baserades dessutom pÃ¥ hennes osannolika beteende. Men självfallet är det än värre i dag. Hur mÃ¥nga kvinnor, och hur mÃ¥nga män skulle bete sig som karaktärerna i boken egentligen?

Boken var i min mening inte jobbig just genom språket; jag har inget som helst problem med äldre svenska. Men min bästa förklaring till varför jag inte precis älskar boken är helt enkelt att det inte är min genre, jag ogillar den här sortens böcker. Dessutom tror jag inte jag riktigt kan inse hur upprörande, hur ur mängden utstickande denna bok var. Som jag förstår det har samhället ändrats så avsevärt mycket sedan mitten av 1800-talet, att jag inte ens har något att jämföra Almqvists argument med. Dessutom känns historien så ogenomtänkt, men detta kanske helt enkelt kan bero på att det på den här tiden inte fanns mycket att försöka slå; historierna blir ju numera allt mer komplexa.