Behovet av kontroll

Ett vanligt argument mot fildelning är att det genast gör att skaparen förlorar kontrollen över sin skapelse. Den kanske släpper ett album i special edition i 1000 exemplar, och argumentet är alltså att skaparen därefter borde kunna veta att det finns just 1000 exemplar av varan, men att piratvärlden förstör detta. Försäljningssiffror betyder helt plötsligt ingenting på 2000-talet, vilket görs uppenbart av artister som Devil Doll, som bara gav ut sina album i exemplar om 1000 men enligt Last.fm har 725 000 lyssnare.

Men varför behöver skaparen ha detta kontrollbehov till att börja med? Och har skaparen någonsin haft kontroll?

En skapare har aldrig haft mer kontroll än år 2010.

En kulturskapares värsta fiende har alltid varit plagiariseringen. Sedan den första lerfiguren för tiotusentals år sedan har kulturen levt på kopiering. Kopiering är i grund och botten mycket bra – att ta en produkt och göra den bättre är grunden till precis allt skapande. Som både kompositör och författare själv vet jag att jag inte skulle kunna göra någonting utan de författare och musiker jag inspireras av och härmar – jag tar pianosolon av Beethoven, fiolkomp av Mozart, symphrockdualitet av Therion och så vidare. Det är ingen hemlighet.

Det ständigt återkommande problemet är dock inte den bra delen av kopiering, utan den dåliga. Om jag under antiken var en kringresande trubadur kunde jag höra en melodi spelas i Brittania och härma den i Rom, där jag själv utgav mig för att vara skaparen. Kanske blir jag en kändis, och turnerar Romarriket runt. När jag sedan far förbi Brittania kan den stackars trubaduren som skapade stycket sitta där och hävda att det är han som ska vara känd, men vem tror honom? Jag var först, och jag var proffsigare på PR och blev känd med det.

Det är fortfarande osäkert vem som skapade många kända stycken under den klassiska eran, för att inte tala om många psalmer och texter. Berättelser som Homeros Odyssén tror historiker idag inte att han hittade på – han bara skrev ned en gammal muntlig saga. Han plagierade.

När världen blev allt mer modern blev också världen allt mer globaliserad. Stammar blev till länder och flertal länder blev till utarbetade allianser, ofta sammanförda av handel och strävan efter världsfred. Telefonen, flyget och Internet är alla enorma utökningar av globaliseringen, och idag kan jag enkelt kontakta en afrikan på sekunder, någonting som för inte länge sedan tog många månader. Och för att komma tillbaka till mitt påstående: Idag kan jag inte hitta en melodi i Storbritannien och släppa en skiva med låten på hur som helst. Idag är det hur enkelt som helst för originalartisten att söka upp mig på nätet och dagar efter släppet bevisa att han var först. Idag har artister mer kontroll än någonsin.

Skivsläpp skapades som ett supplement. Detta är någonting få antipirater verkar vilja förstå. Skivor var aldrig tänkta att ersätta konsertspelningar. Under exempelvis den klassiska perioden när storheter som Mozart turnerade, var det dessutom ett fruktansvärt dåligt samarbete mellan länder, och om jag kände för det kunde jag börja spela någon av hans operor i Stockholm utan att han kunde göra något. Det enda som fanns att falla tillbaka på var att hoppas att fans skulle respektera hans vilja, eller hoppas att kopian aldrig skulle bli riktigt lika bra som originalet.

Kopiering idag har inte alls samma syfte som under denna period. Kopiering på nätet handlar inte om att tjäna pengar på någon annans jobb (de flesta sidor, exempelvis The Pirate Bay, är helt ideella, trots att det alltid också kommer finnas de som inte är det), eller att utge sig för att vara författaren till ett verk – om någon gör det tar det inte lång tid innan det avslöjas. Fildelning handlar inte om att tjäna någonting på det hela. Det handlar om att dela med sig, för sharing is caring, hur cheesy det än må låta.

Behöver en skapare kontroll över sitt verk?

Men om vi nu bortser från ren plagiarisering, och ser över att skaparen helt enkelt bara vill att hans verk ska släppas i just 1000 exemplar. Har vi rätt att gå emot viljan? Till att börja med måste vi fråga oss varför skaparen skulle vilja detta.

Jag kommer på tre argument för att vilja detta, och därför tar jag upp just dessa tre. Om du som läsare av detta vet fler, tro inte att jag har hoppat över dem för att jag inte hade ett svar – jag tänkte helt enkelt inte på dem. Skriv till mig och jag svarar, jag lovar.

Hitlistor

Hitlistor har blivit en allt större del av mångas vardag under 1900-talet. Från dagen då vinylskivor började säljas har en artists popularitet kunnat mätas i sålda enheter, och det är först på 2000-talet som detta börjat falla. Det finns halvkändisar som inte släppt en enda skiva utan slagit igenom via torrentsiter, Last.fm eller YouTube. Det finns band som var små men efter att de lagt ned blivit Internetfenomen, som tidigare nämnda gothbandet Devil Doll. Och artister som förut sålde sina skivor till alla som ville lyssna går nu att ladda ned online, och antalet som köper skivorna är inte längre antalet som lyssnar, utan just antalet som köper skivorna. 2000-talet är hitlistornas död. Men behövs hitlistor? Jag personligen bryr mig inte ett dugg om dem, men det finns säkert också de som baserar sina inköp endast efter vad andra tänker och inte efter deras egna åsikter. Kommer de plötsligt inte inse vad de ska köpa? Nej. Kolla bara in The Pirate Bays top 100.

Special editions

Special editions är nästa argument. Jag själv är ingen riktig sucker för dessa album, som jag mest tycker är giriga, men jag förstår om andra är det. Special editions är för de som inte vet en ofta dyrare, mer exklusiv version av ett album eller en film, där det ofta finns en extra låt eller en plus-DVD med en video eller liknande – helt enkelt något tillägg. Ofta ges albumet ut i en bestämd upplaga, exempelvis 10 000 exemplar, vilket ju gör att om det släpps fritt överallt försvinner poängen. Vad som är grundläggande fel med detta är just tanken med en begränsad upplaga. Tanken att kulturen av okänd anledning ska hållas inom en viss grupp människor. Kultur ska vara fri, och om möjligt tillgänglig för precis alla. Om vi tänker oss ett perspektiv där extramaterialet är helt enastående, revolutionerande för mänskligheten, och kopiering är omöjligt. Vad händer? Någon ställer sig och spelar in en olaglig kopia. Ett plagiat. Så vad är värst, en likvärdigt bra kopia eller en sämre variant på samma sak?

Artisten vill inte släppa det till att börja med

Detta är någonting jag har full förståelse för – jag har själv både texter och musikverk jag inte skulle vilja att andra läste eller hörde, i alla fall inte förrän efter min död. Vissa artister har musik de inte vill släppa. Tidigare nämnda Devil Doll har ett första album som trycktes i ett exemplar som överhuvudet själv har, exempelvis, med argumentet att han bara tycker den är pinsam. Men hur fungerar det om artisten släpper en skiva i sin ungdom och senare ångrar sig? Tyvärr faller allt tillbaka till att det är för sent ögonblicket det släpps. Det går bara inte att försöka begränsa det på det sättet. Antingen gäller det eller så gäller det inte. Men material som aldrig släpps. Tja, du kanske borde gå tillbaka och läsa Anne Franks dagbok och överväga om hon faktiskt planerade att publicera det hela.

Related posts:

Bookmark the permalink.
  • Sofie

    Du glömde möjligheten att vara yrkesverksam, även i en digitaliserad tillvaro. Och det där med att ”skivan aldrig var tänkt att ersätta konsertspelningar” låter ju bra. Vad ska alla sharing caring pirater dela då, om artisterna slutar spela in sin musik?

  • Sofie: Som redan sagt handlar denna post speciellt om behovet av kontroll, inte huruvida nedladdning i sig skadar försäljningar. Posten handlar om argumentet ”en skapare ska få bestämma över sin konst”, inte ”en skapare ska kunna få betalt för sin konst”. Jag rekommenderar att du läser t ex följande post om svar på detta. http://blog.mangaworld.se/2010/09/19/hur-ska-skapare-fa-betalt-om-fildelning-legaliseras/

  • Sofie: Att jag skriver att skivor var tänkta som ett supplement betyder inte att jag tror att skivor kommer att utrotas, som du verkar vilja påstå. Jag säger däremot att det finns olika metoder att få betalt för det man gör. Att skivan utrotades likställs för ofta med att kulturen utrotas, vilket helt enkelt inte är sant; för mycket fokus läggs på vad som egentligen bara är en del av något större.

  • Fredrik Schandorff (S)

    Det är naturligtvis bra att en skapare idag har större möjligheter att kontrollera sina verk än förr. Att skivsläpp från början var tänkt som ett komplement spelar ingen större roll, det har utvecklats till att bli mycket mer än bara ett komplement. För många artister är det själva huvudprodukten i deras skapande och liveuppträdanden är ett kompliment.

    Personligen ser jag inget fel i nedladdning, en konsument har och ska ha rätt att framställa en kopia av ett allmänt publicerat verk. Sökmotorer som pirate bay skiljer sig inte nämnvärt från Google och Yahoo, man kan hitta samma material i alla tre.

    Problemet är de som laddar upp och därmed fråntar skaparen kontrollen över sitt verk. Du skriver ett par exempel men argumenterar bara kring problemet. Ditt första exempel med hitlistor förstår jag inte alls, det andra exemplet utgår från att kultur ska vara fri. Det påståendet tycker jag är märkligt, den som skapar kultur utför ett arbete som inte vem som helst kan göra, de lägger ned mycket tid och möda för att skapa kvalitet. När de är klara så äger de sitt verk och bestämmer helt själva hur de vill att de ska nå ut med sin konst. Är det en musiker kanske de väljer att sälja rättigheterna till ett skivbolag, de kanske ger ut skivan själva eller så släpper de den fritt på nätet. Det är deras rätt att själva bestämma över sitt arbete. Det en pirat gör när han laddar upp någons annans material på nätet är ytterst respektlöst, han säger rent ut att konstnärens arbete är värt så lite att jag kan behandla det precis hur jag vill, tom lägga ut det på nätet mot upphovsmannens vilja.

    Att det finns många positiva effekter med fildelning kan säkert stämma, men det ger fortfarande inte pirater rätten att ta kontrollen över någon annans arbete. Vill konstnären föra ut sitt verk på nätet så är det otroligt enkelt att göra, vem som helst klarar av det med 2-3 musklick. Men om upphovsmannen inte vill distribuera sitt verk på det sättet, vad ger då piraterna rätten att ta det beslutet åt upphovsmannen?

    Ditt tredje exempel har en intressant nutida parallell, nämligen författaren till ungdomsböckerna i twilligt-serien, Stephanie Meyer. Hennes opublicerade verk Midnight sun, http://en.wikipedia.org/wiki/Midnight_Sun_(novel), rent ut sagt stals av en pirat som lade ut det ofärdiga verket på nätet. Författaren tog väldigt illa vid sig och har lagt ned hela bokprojektet. Är det att visa respekt för en konstnärs arbete att bete sig på det viset?

  • Hej Schandorff, kul att du hittade hit. 🙂

    För att ta det från slutet: Att släppa en artists verk olovligt under utvecklingsstadiet / dagar innan det riktiga släppet (leak) står jag aldrig bakom, och det ska inte heller vara lagligt. Jag blir alltid lika förbannad när jag hittar ett album jag längtar efter leakad veckor innan releasen, för jag själv är en CD-älskare och den mest fantastiska känslan är att spela skivan först när man har den i handen… och när den leakat missar man det. Som jag skrev om Devil Doll ska artisten ha all rätt att bestämma om någonting släpps eller inte, och vad jag försökte få fram med Anne Frank var att det dock finns undantag. I detta fall gällde det dokument som hjälpt något otroligt med att sätta ett namn på offren i Förintelsen, och det är ett argument för att hålla fröken Frank åt sidan. Det jag försökte få fram även om jag kanske var otydlig var att det i grund och botten är fel, men det finns undantag. Att leaka material är dock inte huvudsaken i pirattänket, utan det är en sidosak, en olycklig utveckling. Tyvärr kan jag inte komma på ett sätt att stoppa det här (förutom att bara låta tillförlitliga människor ha skivan/boken/filmen), men det ska helt klart stoppas, eftersom det mycket uppenbart förstör för skaparen.

  • @Shandorff:

    Att det skulle vara respektlöst att distribuera ett verk utanför skaparens önskan förstår jag inte. Om jag har någonting emot Stockholm och säger att jag inte vill att min bestseller som släppts över hela världen inte får läsas där, kommer jag inte höra annat än skratt. Om jag vill släppa min bok enbart på engelska kommer den översättas om den blir tillräckligt känd, svårare än så är det inte. Det handlar inte om respekt, det handlar om marknadsekonomi som den ska vara.

    Någonting att komma ihåg är dessutom att PP inte _uppmuntrar_ till att ladda ned olagligt. Vi vill förändra lagen och skaparnas åsikter på frågan, och poängen med en stor del av vårt kampanjande och bloggande är att informera att pirattänk till skillnad från vad bland andra IFPI och Antipiratbyrån säger inte är någonting dåligt, att det inte skadar försäljningssiffror utan, som alla studier visar, hjälper dem. Jag tror att alla skapare som vet detta inte kommer ha någonting emot att deras verk släpps på nätet, och då försvinner det problemet till att börja med. Mitt mål med detta är egentligen främst att skapare faktiskt ska kolla in på båda sidors argument, och inte helt blint följa den som de nu följer. Om du vill kan du gärna kolla in Anna Trobergs historia – hon började som författare och riktig antipirat men sitter idag som PP:s vice partiledare.

  • Fredrik Schandorff (S)

    ”Om jag vill släppa min bok enbart på engelska kommer den översättas om den blir tillräckligt känd, svårare än så är det inte.”

    Detta stämmer inte. Vill ett förlag översätta en bok från engelska till svenska så måste de köpa den rätten av upphovsrättsinnehavaren. Det kan vara författaren eller mer vanligt, ett annat förlag.

    Ditt andra stycke tycker jag är bra. Det är så man ska bedriva politik. Det finns många fördelar med att släppa material på nätet, men det ska ske på upphovsmännens villkor. Det är de som lägger ned arbete, tid och möda på att skapa, det är bara rätt att de får bestämma över hur verken ska distribueras. I framtiden tror jag många konstnärer kommer släppa sina verk direkt på nätet, men vi är inte där ännu och måste leva med det regelverk som gäller i dagens samhälle.

  • @Schandorff: Jag tror du missförstod mig (om stycke ett). Om förlaget har ett kontrakt med författaren att aldrig översätta boken kommer de inte att sälja den (i 99 fall av 100). Det jag menade var att om jag släpper en helt gudomlig bok enbart på engelska, som säljer hundra miljoner exemplar och är älskad av alla engelsktalande i världen, kommer det förr eller senare vara t ex en engelsktalande ryss som vill sprida boken vidare till den mängd i hans land som inte förstår språket, och han skulle översätta den (olagligt). Det är så världen fungerar, oavsett om vi gillar det eller inte. Om Lady GaGa skulle sälja sitt nya album i tio exemplar skulle ändå miljontals människor ha hört den första veckan. När det gäller immateriella objekt går utbudet att öka efter efterfrågan, till skillnad från fysiska material. Speciellt år 2010 med kopieringsformer på Internet är det otroligt enkelt, och detta måste skapare förstå och anpassa sig efter, oavsett om de som kopierar gör det med moralisk rätt eller inte, för tekniken kommer inte att gå att stoppa. Som jag sade i ett annat inlägg är enda sättet att stoppa nedladdning att stänga ned Internet, liksom enda sättet att stoppa fortkörningar är att förstöra alla fordon.

    Angående stycke 2, tack. 🙂