Betygsgrundande slutuppgift i studieteknik, Svenska A

Författat september – oktober 2008 av Anton Johansson (SpNv1c)Lärare: Linda Gustafsson

Fotnot: Då denna text är helt personlig ska allt skrivet – även det som syftas på som fakta – tas med en nypa salt. Detta är reflektioner över min personliga studieteknik, och jag beskriver hur det hjälper mig – inte alla.

Innehållsförteckning

§  Inledning: Reflektion över mitt skolastiska liv och vikten av en bra studieteknik

§  I. Grundläggande studieteknik

§  II. Instuderingsfrågor

§  III. Vikten av psykiska påfrestningar

§  IV. Lokalisering av studieplatsen och störningar utifrån

§  V. Planering av ett bra arbete

§  VI. Förknippandet av god hälsa och studier

§  VII. Grupparbete

§  Post scriptum: Mina framtidsplaner och dess påverkan på min studieteknik

 

 

Inledning: Reflektion över mitt skolastiska liv och vikten av en bra studieteknik

Jag har länge och ofta reflekterat över min personliga studieteknik och inlärningskapacitet, främst under högstadiet och koncentrerat under årskurs sju och åtta. Jag har i hela mitt skolliv ansett mig själv vara – ursäkta blygsamheten – intelligent, och över genomsnittet inom fält såsom logiskt tänkande och personlig mognad. Ändå har jag alltid haft mer eller mindre problem med skolan, ofta i perioder. Under lågstadiet var jag väldigt intresserad av allting nytt, speciellt engelska och matematik, men när jag bytte skola till fyran sjönk intresset, samtidigt som kompisar greppade mig. Mobbning upplevdes, och när jag blev bland de äldsta skolan blev jag, liksom många andra mobbade, en mobbare (jag skäms att erkänna det). Vi hade visserligen inte betyg i skolan, men jag visste att lärarna var bekymrade över min utveckling. Jag läste mycket, men kanske inte rätt litteratur. Mycket skräck och blod hjälpte att häva ut aggressioner, och än mer så i de mediokra, blodiga noveller utan egentlig handling som jag skrev själv. I och med att jag började sexan på en ny skola, IESL, som även var strängare än min förra, kunde jag mogna enklare, och med mer struktur kunde jag bli av med det barnsliga beteendet. Men en blandning av de onda tingen i mitt liv – relation, min fars drickande, känslan av att höra folk skrika ”bög” efter en i korridoren – byggde upp en depression jag sedan fick veta även var genetisk. När jag började skära mig, började klä mig i svart, när jag slutade prata och slutade bry mig så ökade depressionen, för att sedan till sist sjunka när jag äntligen fick grepp om mig själv. Men då var jag halvvägs in i nian, och hade redan fastställt många betyg grundade på idoti.                      Väldigt mycket, kanske mer än jag tror, av detta är på grund av dålig studieteknik. Nietszchtiska idéer om att tänka sig själv i centrum, att försöka tänka att bara man anstränger sig klarar man mycket mer än vad man själv och alla andra först tror, alla dessa idéer låter väldigt  bra men i praktiken hjälper det inte att enbart tro på sig själv. Inte utan handling. Och visst låter det fint att en man instängd på livstid, torterad tills han knappt kan stå varje dag i sin lilla kalla cell, visst låter det fint att han skulle orka genomföra en stor flyktplan enbart med kraften från hans stenhårda vilja att komma hem till sin älskade… men så fungerar det sällan i praktiken. Vi behöver inte enbart oss själva för att göra vad som helst,
vi behöver mer
. Vi behöver idéer, tankar och logiska uträkningar för vad som fungerar. Vi behöver tänka igenom, ”vad behöver jag”, och vi behöver rent fysiska material. Detta, främst de förstnämnda fyra, var någonting jag saknade i mitt liv innan skolan hjälpte mig få hjälp med mina skolastiska problem – en studievägledare.

I: Grundläggande studieteknik

Genom studievägledaren fick jag lära mig väldigt mycket jag numera använder dagligen, till exempel var det han som bokstavligt talat tvingade mig att börja använda ett anteckningsblock | en skoldagbok till att anteckna varenda läxa, speciell skoldag, prov etcetera, hur obetydlig den än kändes och hur mycket jag än var övertygad att jag mindes det utan hjälp i alla fall. Det var också han som fick mig att börja anteckna allt. På lektionerna numera har jag alltid ett öppet papper, och när läraren har genomgång antecknar jag (antingen genom stödord eller hela alltet ord för ord) precis allt som gås igenom, viktigt såsom oviktigt. En vanlig konfrontation gentemot antecknande elever är ofta ”men det där står ju i boken”. Detta är ett barnsligt och naivt argument. För det första är det betydligt bättre att anteckna allt som sägs och få med lärarens syn på saken, liksom detaljer. Även om det kanske står i boken också nämns alltid någonting nytt. Dessutom är det enklare att anteckna allt som om det inte står i boken, istället för att vid varje punkt kontrollera om det finns med där eller inte, och förlora värdefull anteckningstid. Och så det självklaraste, liksom det viktigaste: Du lär dig mer när du skriver än när du läser / lyssnar. Så är hursomhelst fallet för mig. Jag lär mig betydligt snabbare av att anteckna samtidigt som jag lyssnar eller läser, då jag inte bara tänker på annat samtidigt utan kan koncentrera mig fullständigt på tinget i fråga.

II: Instuderingsfrågor

En mer ovanlig sak jag lärde mig av min studievägledare var att arbeta igenom frågor inför prov många gånger. De saker jag nu nämnt (se punkt I) har varit otroligt grundläggande, och väldigt många tänker som jag angående dessa. Men jag har nog aldrig träffat någon som tänkt exakt som jag på det område jag nu ska ta upp, nämligen instudering av frågor till ett prov.                      När jag får instuderingsfrågor inför prov brukar jag börja med att gå igenom dem lite snabbt, pricka för dem jag märker att jag redan kan helt ordentligt och vet att jag inte behöver plugga på. Jag tar sedan de frågor jag verkligen inte kan, till exempel om jag aldrig  hört talas om vad frågan behandlar, eller om jag vet att jag har problem på området. Jag sätter mig då med dessa frågor, går igenom boken och anteckningar, söker efter svaren, tänker igenom, arbetar tills jag tycker att jag kan dem helt okej. Efter detta steg går jag åter igenom alla frågor, men nu mer utförligt. I det första steget läser jag igenom dem, skriver några stödord osv. Nu skriver jag precis som jag skulle skrivit på ett vanligt prov, allt inräknat, inklusive reflektioner, formellt språk, exakta namn med mera. Jag försöker då undvika att läsa i min bok eller i mina anteckningar, eller andra källor – allt för att simulera ett prov. Om jag får problem med en fråga, vilket ofta händer i det steget, använder jag mig självklart av källor. Efter att det simulerade provet är avklarat går jag igenom frågorna, en för en, och kontrollerar om jag haft rätt. Om det behövs skriver jag om svaren till frågor jag haft fel på, rättar dem.                      Jag går sedan igenom frågorna igen, nu lite snabbare och med stödord istället för hela texten, men jag ska ändå ha koll på allting i huvudet och veta vad jag istället skulle ha skrivit om det varit på allvar. Även om vissa frågor är otroligt lätta ser jag till att ändå svara någonting på alla frågor, för att se till att jag inte bara hoppar över de jag från början räknade som enkla, för att sedan sitta på provdagen och inse att de kanske var lite svårare än jag trodde.                      Väldigt många gör en avsevärd skillnad då de går igenom instuderingsfrågor. Jag skulle tro (baserat på vad jag sett och hört av klasskamrater) att det vanligaste sättet är att gå igenom frågorna som om det varit ett prov, men med boken och eventuella anteckningar framme, och ständigt i princip skriva av svaren från boken. När så de skrivit klart alla svaren, slappnar de av och lugnar sig inför provet, för de ”kan ju alla svaren”. DETTA FUNGERAR INTE!

III: Vikten av psykiska påfrestningar

I mitt studerande är vikten av psykiska påfrestningar enorm. Jag har vid det här laget lärt mig att skala bort stress när jag måste (det fungerar inte alltid men för det mesta att tänka ”jag kanske inte hinner bli klart, men det hjälper inte att stressa, jag gör så gott jag kan istället”), men det finns värre punkter. Om jag sovit dåligt, vilket är ett vanligt problem för mig, kan jag inte koncentrera mig. Likaså om jag känner mig förkyld eller febrig, eller har huvudvärk. Då jag personligen har återkommande depression kan det störa mitt studerande mycket, och när jag planerar ett arbete (se punkt V) måste jag ta i beaktning att jag kanske inte kan studera eller skriva alla dagar jag först tänkt. Jag måste planera in att det finns risk att jag tar bort en dag helt ur planeringen, och istället fördubblar dagen efter. Detta är självklart inte vanligt för mellan-Svensson, men i vissa fall måste sådant tas i beaktning. Psykiska påfrestningar är förmodligen den värsta faktorn att räkna in i mitt studerande, och det är den största anledningen till att jag inte alltid kan bestämma i förväg vilka dagar jag ska arbeta, utan tar det som det kommer. Detta är någonting jag kämpar för att släta ut eller förinta helt, i förberedelse för arbetslivet. Det går inte på samma sätt att säga till sin arbetsgivare att ”jag kan inte arbeta idag, jag känner mig deprimerad”.

IV: Lokalisering av studieplatsen och störningar utifrån

Allt inom ämnet studieteknik skiljer sig mellan personer, men denna punkt skiljer sig förmodligen mest. Jag är personligen ytterst tvärsliten på punkten, och det beror ofta på vilket ämne eller område ja
g ska studera. Vid friare arbeten såsom uppsatser inom svenska, engelska, historia, samhällskunskap etcetera (”diskussionsämnen” som handlar mycket om ren argumentation och logisk tankegång), har jag oftast ingenting emot att ha buller och ljud runt omkring mig. Jag bryr mig inte om huruvida folk pratar i bakgrunden, eller egentligen var jag är (just nu sitter jag på en busshållplats i Alvesta mitt emellan tre femtonåringar som bråkar om vem som ska låna vem cigaretter, och ett äldre par som ska med samma buss som jag till Växjö för att hämta en bil och sedan köra till sin son – allt detta plockar jag upp samtidigt som jag skriver en uppsats, utan störningar). När jag sitter hemma vid skrivbordet, vilket jag oftast gör när jag studerar i allmänhet, brukar jag ha låg musik på i bakgrunden, ofta instrumentalt, och ibland har jag även på någon film som jag småtittar men främst lyssnar på (i så fall måste det dock vara en film jag redan sett flera gånger, för att jag ska kunna handlingen i princip utantill och därmed slipper tänka mycket på det, men sådana finns det gott om). Jag dricker ofta samtidigt som jag arbetar, gärna kaffe, te eller energidryck såsom Powerking eller Burn.                      När jag arbetar med instuderingsfrågor till prov (se punkt II) arbetar jag liknande, men då spelar det större roll var jag är. Jag föredrar att sitta i skolan, helst med andra med samma uppgifter som jag kan diskutera med eller fråga, eller hemma vid mitt skrivbord. Jag kollar mer sällan på film samtidigt, då jag måste tänka igenom mina svar mer och svara mer formellt än i uppsatser, och musiken är nästan uteslutande instrumental (instrumentala versioner av ”vanliga” låtar, klassisk musik, neo-klassisk, piano- eller violinkonserter m.m.). När jag får en svårare fråga stänger jag ibland av musiken tillfälligt för att få komplett tystnad och kunna koncentrera mig. Ungefär likadant gäller när jag arbetar med matematik eller matematisk fysik, då jag måste tänka igenom alla tal utan att tappa tråden. Det händer ofta att jag inte har någon musik alls då, eller i alla fall väldigt neutral musik utan för stora svängningar.                      Min arbetsplats måste helst vara ljus; jag använder lysrörslampa för att kunna lysa upp hela mitt skrivbord nästan oavsett vad jag gör utöver uppsatser (vilka som jag sagt förut är mycket friare och där spelar det ingen större roll). Ljuset hjälper mig inte bara att se utan håller mig även vaken och fokuserad.

V: Planering av ett bra arbete

Studieplanering var någonting jag förut hade enorma problem med, men som jag nu behärskar relativt väl, borträknat anledningen jag nämnde i punkt III.                      Så fort som jag får veta om ett nytt prov, läxförhör, eller en ny inlämnsuppgift antecknar jag det genast i min kalender, som jag normalt sett kollar igenom flera gånger om dagen. Jag håller därmed väldigt bra koll på vad jag har att göra. Jag har väldigt svårt för att planera in speciella dagar jag ska arbeta (återigen: se punkt III), men kan ändå hålla rätt bra koll på hur pass bra tid jag har på mig med en uppgift, och hur mycket tid jag egentligen behöver. Inför prov då vi inte har någon lektionstid, eller då jag känner att jag behöver tid utöver denna (vilket händer i nio fall av tio), brukar jag försöka arbeta lite med frågor på fritiden, antingen på håltimmor eller hemma efter skolan, ungefär var eller varannan dag. Detta beror självklart även på hur pass mycket andra läxor, inlämningsuppgifter eller prov det är parallellt, och även på hur mycket tid jag behöver till att studera. Det är personligt huruvida man föredrar att arbeta enbart med en uppgift en hel kväll, och sen ägna nästa kväll helt åt en annan uppgift, eller om man vill blanda ut det och arbeta med lite av varje av kanske tre uppgifter på en kväll. Jag brukar föredra det sistnämnda, och tar ofta hem minst två ämnen varje dag. Det ger en trevlig diversitet vilket är bra, då jag ofta blir trött av att arbeta med en enda uppgift i flera timmar.                      Som jag nämnde i punkt IV anser jag uppsatser vara ytterst fria arbeten, och därför har jag sällan avancerade riktlinjer när jag skriver dem. Det enda brukar vara att börja skriva (antingen skriva själva rena texten eller bara anteckna dess grund, helt beroende på vad det är för slags uppsats) så snart som möjligt, oftast senast 2-3 dagar efter det att jag fått uppgiften. I detta fall fick jag uppgiften en torsdag och började en fredageftermiddag. Denna riktlinje är självklart för att se till att jag inte sitter med uppsatsen ofärdig kvällen innan. När jag väl börjat skriva har jag också ofta svårt att sluta.

VI: Förknippandet av god hälsa och studier

Den enda faktor som påverkat mina studier mer eller mindre allvarligt vad gäller min hälsa är mina sömnvanor. Jag har den sedan mellanstadiet haft sömnproblem och även då jag inte känner att jag behöver åtta timmars sömn har jag med åren fallit under fem timmar per natt, vilket är för lite, och det påverkar enkelt mitt liv både skolastiskt och socialt. Jag sover i regel mellan ungefär två eller tre och sju (cirka fem eller fyra timmar). Detta påverkar till den grad att jag ofta är trött på lektioner och har svårt att koncentrera mig, samt att det enkelt sänker mitt immunförsvar och jag har därmed väldigt lätt för att bli sjuk. Detta är någonting jag om jag fick välja själv skulle ändra, men jag har försökt länge och försöker fortfarande, men trots att jag går och lägger mig runt 22-23 somnar jag sällan eller aldrig före två.                      Den näst mest påverkande faktorn är förmodligen min motion. Jag motionerar inte mycket, men försöker hålla mig i någorlunda trim. Jag simmar minst en gång i veckan, och utöver det handlar det mest om enkel vardagsmotion, såsom att ta trapporna istället för hissen, och att cykla till skolan.                      När det gäller mat äter jag fullt normalt mycket, ibland för mycket. Någonting som enligt de flesta hälsoforskarna är onyttigt är obestämda måltider. Jag äter nästan aldrig frukost, någonting jag inte känner att jag behöver, och utöver skollunchen äter jag sällan samma tid flera dagar i rad. Jag brukar helt enkelt äta när jag blir hungrig, vilket kan vara allt mellan det att jag kommer hem från skolan och fram till mitt i natten. För det mesta är det dock någonstans mellan 19 och 22.

VII: Grupparbete

Jag har aldrig varit så bra på grupparbete som jag skulle ha önskat; jag är mer av en ensamvarg när det kommer till studi
er och arbete, och jag föredrar för det mesta att sitta själv. Den främsta anledning till detta är enkel: Jag kan arbeta i vilken takt jag vill, hur jag vill, och när jag vill. Och jag slipper påverkas av andras eventuella inkompetens, någonting som förstört mycket för mig tidigare i mitt liv.                      Ibland blir man dock tvungen att arbeta i grupp, och då är det bara att hoppas på att de andra i gruppen är lika fokuserade på resultatet, och anstränger sig lika mycket för arbetet. I grupper vill jag ofta bestämma mycket, och jag blir därmed enkelt ledaren. Jag tycker om att ha översikt över det alla skriver, så att ingenting blir fel. Jag gillar att bestämma, så att jag får bestämma vad allas speciella uppdrag skall vara, och även om jag är för gruppdemokrati är det enkelt att jag blir den som bestämmer allt och styr över alla – någonting jag ständigt kämpar för att jämna ut. Jag tror dock att detta även är en fördel, speciellt i arbetslivet. Det ligger förmodligen i blodet, och i min uppfostran, då min mor och morfar är verkställande direktörer i ett tveledarsystem för ett rikstäckande företag, och min far själv grundat sitt eget företag (som dock numera är nedlagt).

Post scriptum: Mina framtidsplaner och dess påverkan på min studieteknik

Mina framtidsplaner har ändrats gång på gång i många år, men jag har ständigt varit i alla fall till viss grad haft en dröm om att få leda vidare min familjs företag i nästa generation. Jag har detta i åtanke när jag koncentrerar ganska kraftigt på studierna, och tänker ofta igenom, ”har jag nytta av detta om tio år?”. Jag läser naturinriktad linje då det är djupare koncentrerat på matematik och naturkunskapsämnen, vilket jag skulle ha stor nytta av. Jag läser också italienska då företaget handlar mycket med Italien, och ska börja läsa mandarin i tvåan dels för att företaget handlar mycket med Kina men också för att det är ett väldigt stort språk som behövs allt mer när Kina öppnar upp sig internationellt.                      En annan framtidsplan är läraryrket, vilket också ligger i släkten, då min morfar har varit fysiklärare och min mor italienskalärare. Precis som de gjorde ser jag detta som något att göra ett tag, helt enkelt för att jag vill och för att lära mig mycket genom. Jag arbetar därför mycket med att öppna upp mig socialt och kunna prata inför folkmassor, samt att kunna använda ett formellt och effektivt språk.

Allt detta kan jag redigera och planera hur jag vill, allt tack vare min studieteknik – någonting jag varje dag behöver, och som gjort otroligt mycket för mig och för min utveckling.

U. Anton Johansson1 oktober 2008

Related posts:

Bookmark the permalink.