Tänk om Breivik har rätt?

Jag vill verkligen inte bli den där bloggaren som alltid ställer mig bakom idioter. Men ibland är det faktiskt väldigt välbehövt att vara den som utgör någon slags djävulens advokat.

För ett tag sedan bloggade jag om hur Sverigedemokraternas Martin Kinnunen friades från skattebrott, och jag lyfte hur en person faktiskt kan vara oskyldig även om personen i fråga har hemska åsikter – det ska inte påverka rättssystemet. Nu har vi plötsligt en liknande situation i Norge, när massmördaren, terroristen och nazisten Anders Behring Breivik stämmer norska staten för att de – enligt honom – behandlat honom på ett människorättsvidrigt sätt.

breivikFirst things first – Anders Behring Breivik är en hemskt människa. Han är en massmördare med horribel människosyn, han kallar sig själv nazist, och han har tydligt uppgett en vilja att skapa ett etniskt krig att jämföra med Nazitysklands förintelse. Han har visserligen under sin fängelsetid sagt att han ångrat sig och vill införa nationalsocialism i Norge med ”demokratiska medel”, i form av ett nytt parti han startat, Nordiske Stat, men förtryck under demokrati är fortfarande förtryck.

Det sagt. Tänk om Breivik har rätt?

Inte i nazismen. Men i det grundläggande faktum att alla människor – även vidriga sådana – har vissa fundamentala mänskliga rättigheter. Dessa rättigheter villkoras inte på hur någon betett sig. De kan inte fråntas, mer än vid nödfall när en person genom att utöva sina rättigheter löper stor risk att frånta andra sina rättigheter. Men det är inte något som fråntas av känsloskäl. Att säga att Breivik för att han kallblodigt mördat barn och planerat en etnisk rensning av de han anser vara orena inte förtjänar dessa rättigheter är att rakt gå emot de principer på vilka vi skrev dem till att börja med.

De rättigheter som fråntas Breivik måste, som med vilken fånge som helst, ha en anledning. Att brev han skickat till kända nazister, med syfte att utveckla det han påbörjade i Utöya, stoppats, är fullt rimligt. Men Breivik säger också att fängelset medvetet ger hans cell dålig luft, att den är mörk, att han får kallt kaffe, att han inte får träffa någon av de 200 personer han velat få besök från, och att han nekats skriva brev i hög utsträckning och inte får lov att publicera en bok.

Min poäng är inte att Breivik har rätt. Min poäng är att det finns en chans – som av många förnekas helt enkelt för att de inte gillar honom – att han har rätt, precis som med fallet Kinnunen.

Juridisk abort är ett lysande förslag

LUF väst har precis kommit med ett nytt förslag om att möjliggöra juridiska aborter, och för första gången på länge känns det som att ett politiskt ungdomsförbund faktiskt kommer med ett nytt, rimligt förslag som inte alls synts i debatten innan.

En juridisk abort vore, i all förenkling, att den ickegravida parten i ett förhållande får chansen att fram till en viss vecka av graviditeten förklara att hen inte alls är intresserad av barnet, varpå hen då säger upp sitt föräldraskap. Den gravida får då en sista chans att bestämma om hen vill föda barnet och ta rollen som ensam förälder, eller om hen vill genomgå en biologisk abort.

Utspelet har bemötts med i mina ögon förståeliga, men samtidigt fullständigt ogenomtänkta invändningar. Det har – inte helt förvånansvärt – tolkats som ännu ett privilegium män får som kvinnor missar, även om det är ett högst heteronormativt sätt att se det på. Tvärtom ser jag det här som en möjlighet att se mer nytänkande på vad ett förhållande och en graviditet är, och det ger större chanser för alla parter inblandade att själva bestämma över sitt liv utan att det sker på någons bekostnad. Och det ger en enorm vinst i att de föräldraskap som sker helt oplanerat, där barnet i många fall får lida för det, avbryts innan det är för sent.

abortlol2I praktiken är det här ett sätt att hantera en problematik som idag finns kring graviditet. De flesta fall av graviditet inkluderar två parter, där en person genomgår allt det biologiska som det innebär att bära på en varelse under nio månader och sedan föda den. Den andra personens part i det hela är (återigen, i de flesta fall) att hen befruktat den förstnämnda personens ägg.

Problemet idag är att den ena personen (den som bär på varelsen) har rätten att genomgå abort eller välja att inte göra det – oavsett vad den andra parten tycker om det hela. Om personen i fråga genomgår en abort har den andra personen förlorat all sin rätt till det potentiella barnet. Det är ingenting fel på det – det är den tråkiga konsekvensen av att varelsen som hade kunnat bli ett barn var biologiskt kopplat till den födande individen. Det finns helt enkelt inte ett sätt för hen att sluta bära på barnet och samtidigt behålla det för den andra parten.

Men dessvärre är det även likadant åt andra hållet. Om två personer har sex och den ena blir gravid finns det inget sätt för den ogravida parten att ta bort barnet ur sitt liv, medan den andra personen har just den möjligheten. Om jag har sex med någon och hen blir gravid (även om det aldrig var tanken, utan bara en tråkig händelse som följde av att exempelvis kondomen brast) kan den andra personen välja att låta bli att genomgå en abort, och på det viset tvinga mig in i någonting jag aldrig ville ha – någonting som utan tvekan är negativt inte bara för mig utan även för barnet.

Juridisk abort löser dessa problem. Det ger alla involverade parter chansen att kliva av det tåg de i de flesta fall aldrig köpte en biljett till.

Jag har sett och hört många argumentera att det enda detta gör är att ge folk en chans att överge någonting de redan gått med på. Rent krasst verkar de flesta ha en väldigt negativ nidbild av de av oss som inte vill ha barn, vilket inte direkt överraskar.

Det finns en konservativ bild av sex som hänger kvar oväntat länge efter att andra stereotyper försvunnit för länge sen – att de som blir gravida får ”skylla sig själv”, och än mer så att de som gör någon gravid får skylla sig själva. Jag tror inte att många av dessa debattörer förstår att det faktiskt går att bli gravid av misstag – även när man använt preventivmedel. Samtidigt tycks samhället se ned på de av oss som gillar sex, som har sex med ett antal olika individer, och som inte vill ha barn. Och utöver dessa negativa bilder finns en lika negativ bild av kvinnan i samhället, en rent förminskande attityd av att kvinnan i ett förhållande inte har något som helst att säga till om vilka preventivmedel som används. Att det är mannens som aldrig tog på sig kondom som är att skylla, inte kvinnan som hade sex med någon utan kondom.

Slutpunkten i allt detta är ganska enkel – så länge ingen direkt ljög eller bedrog den andra, och så länge bägge parter var medvetna, så är det bägge parters fel att preventivmedel inte brukades. Inte personen som råkade ha kuk. Om ni väljer att ha oskyddat sex är det ni bägge två som får stå för det kastet – och du ska helt enkelt inte kräva att den andra parten är med på något som hen aldrig skrev upp sig på. Med juridisk och biologisk abort kan vi säkerställa att bara de som verkligen vill skaffa barn gör det. Hur är det dåligt?

Och var det någon som bedrog dig, ljög för dig, eller utnyttjade dig när du inte var medveten? Då är det det vi kallar en våldtäkt.

Christers skuld

Idag var det trettio år sedan den socialdemokratiska statsministern Olof Palme mördades. Jag har under dagen mest frustrerats gång på gång över hur mycket mediautrymme årsdagen får, hur pass Palme efter dessa decennier upphöjts till en gudalik varelse, någon som räddade Sverige och någon vars död kastade ned landet i total kaos.

palmeDet är ännu mer spännande hur många som har åsikter om lite alla möjliga rent objektiva – inte subjektiva, inte godtyckliga – saker och ting. Hur många som inte vet när de bara ska säga ”ledsen, jag är inte tillräckligt insatt för att kunna uttala mig”. Som när så många är övertygade om att Martin Kinnunen (sd) är skyldig till ekobrott.

Eller som när Sveriges egna statsminister säger sig vara säker på att Christer Pettersson är Palmes mördare. Christer Pettersson, som redan varit misstänkt och sedan förklarats oskyldig till dådet.

Det är spännande hur lätt man tappar verklighetsförankringen när en händelse – kanske speciellt ett brott – blir så pass känt och en så pass stor del av vår gemensamma historia att det blir som en saga. Varför är det okej att – och speciellt som statsminister! – uttala sig om vem man tror är skyldig till ett så pass allvarligt brott? Hur är det okej att basera det på så otroligt svaga grunder som ”Lisbet Palme säger bestämt att hon vet att det var Christer Pettersson”?

Att som politiker, och speciellt folkvald politiker, och speciellt som minister, och speciellt som statsminister, uttala sig om vem man tror är misstänkt i en pågående brottsutredning… är ganska jättekorkat.

Hur tänkte du nu, Stefan?

Kinnunens friande, eller: Antons lag

I veckan blev det klart att Sverigedemokraternas pressekreterare Martin Kinnunen frikänns från de misstankar om ekobrott som lyftes i och med bokföringsfelaktigheter i SD-bolaget Samtid & Framtid, som förutom bristande bokföring även låtit bli att betala nästan en miljon i moms.

Jag har inte följt rättegången tillräckligt väl för att kunna fatta någon åsikt om huruvida jag anser att det fattades rätt beslut – jag har helt enkelt ingen aning om Kinnunen är att betrakta som skyldig eller ej. Det som skrämmer mig är däremot hur många det är som verkar befinna sig i precis samma situation som jag, men som är övertygade om att han är skyldig.

Det är egentligen flera problem som är värda att lyfta i hela debatten. För det första är det underligt hur många som omedelbart blandar in sina politiska åsikter och helt enkelt förutsätter att en person som är aktiv i ett parti de ogillar måste vara skyldig. För det andra, och det här hänger verkligen ihop, lyfter hela fallet på nytt problematiken med att Sverige fortfarande använder ett rent krasst medeltida system med politiskt tillsatta nämndemän, någonting Mårten Schultz kritiserade läsvärt i DN.

Det hela blev speciellt aktuellt i detta fall, där en välkänd politiker stod inför rätten och fick möta nämndemän som uteslutande tillhörde de rödgröna partierna – några som inte sällan klassar sig själva som Sverigedemokraternas fiende. Jag har dessvärre väldigt svårt att tro att dessa nämndemän i de flesta fall lyckas bevara någon som helst objektivitet, även om det är helt omedvetet.

För det tredje lyfter det hela någonting som jag tror ytterst få som inte är engagerade i företagsvärlden egentligen tänker på – bokföring är jävligt komplicerat, och vilken idiot som helst får starta företag.

Poes lag är en idé myntad av Nathan Poe, som mer eller mindre säger att tillräckligt välgjord satir är omöjlig att särskilja från ren idioti. I utmärkta exempel som Flat Earth Society, en grupp som bestämt hävdar att jorden är platt, är det helt omöjligt att avgöra om de skämtar eller bara är dumma.

poeslaw

På samma vis är det i bokföring ofta svårt att avgöra om någon medvetet begår ekobrott, eller om personen i fråga bara är kass på bokföring – någonting jag rent egoistiskt nu myntar som Antons lag. I min mening är de svenska bokföringslagarna snäppet för byråkratiska, utrymmet för rena misstag är för litet, och straffen för dessa misstag (både i form av diverse avgifter men även rättsliga åtgärder), vilket löper stor risk att hämma utveckling och innovation. För rent krasst, vem vill starta företag – speciellt på fritiden och med begränsat tid – väl medveten om de risker som förekommer?

På det viset är det nästan bra att Kinnunen frias. Ju fler som fälls för de ekobrott som ligger i gråzonen mellan slarv och medvetet fusk, ju starkare blir den rättsliga praxis som möjliggör för fler att fällas för rena misstag. Och sen är bollen igång.

I Corren om nätfrihet och #backabbb

Idag skriver jag i Corren om den pågående blockeringsdomen mot Bredbandsbolaget och vad det kan komma att innebära för framtidens nätfrihet. För lite fler perspektiv skrev jag även om det här på bloggen i fredags.

Utdrag från debattartikeln:

När en bredbandsleverantör får denna makt och ansvar så ändras deras roll från att tillhandahålla en tjänst till att leka polis. Det blir privatägda bolag snarare än statliga myndigheter som tvingas bestämma om en sida bryter mot lagen. Inte ens posten har ansvar för de som skickar olagliga varor – men av någon anledning vill vi på internet ge bredbandsleverantörer just det ansvaret.

När internet blir en allt större del av vår närvaro, en allt tydligare kraft i samhället som är i stort sett obligatorisk vid handel, social kontakt, jobb, utbildning och myndighetskontakt, blir de internetrelaterade frågorna också allt viktigare. Trots detta vill ytterst få partier ens röra dessa frågor. Piratpartiet är det enda partiet som tror på framtiden, som tror på tekniken, och tror att vi kan komma längre om vi bara tänker längre.

Ryssland häver redditblockeringen

På internet är sekunder som timmar och timmar som veckor, och allt går något enormt snabbt. Så gick det också med nyheten om att Ryssland blockerade Reddit, som jag bloggade om igår.

Direkt efter att jag publicerat inlägget var det oklart hur långt blockeringen gått, och om den verkligen bara gällde inlägget ifråga eller om det handlade om hela Reddit. Det hela diskuterades bland annat i ett inlägg på ryska Reddit, där vissa användare kunde tillgå hela Reddit medan andra inte kunde komma åt posten i fråga och en tredje grupp inte kunde komma åt Reddit alls utan proxy.

På kvällen stod det klart att Ryssland hävt blockeringen, och i ett uttalande tackade de Reddits administratörer för deras samarbete:

”We thank all who by their activity on the Web has prompted administrators to listen to reddit Roskomnadzor. Aug. 13 on the administration of the resource on the “hot line” of the Federal Service received a letter, which reported on the termination of access to the territory of Russia to the forbidden information. The requirement Roskomnadzor validated inspection. In connection with this page removed from the Register of illegal information. Given that this illegal article two years ago to notify Roskomnadzor has removed one of the pages on reddit, and then appeared on the other hand, we expect that the administration of resources will continue to listen to the demands of regulatory authorities Russia in the interests of large Russian audience.”

Som det ser ut nu är originalposten helt blockerad i Ryssland, men fullt tillgänglig för andra användare. Och som det ser ut nu är det alltså Reddit själva, inte ryska staten, som till sist gått med på att blockera den.

Ryssland, Reddit, Sodom, Gomorra

Uppdatering 17:40: Det är oklart hur pass bannat Reddit är just nu. Flera redditörer i Ryssland uppger att sidan antingen är helt onåbar utan proxy, eller att de bara inte kommer åt posten i fråga. Meduza uppger att sidan inte längre är bannad av staten.


 

I natt togs ett något historiskt beslut då Ryssland valde att banna Reddit – en av världens populäraste webbsidor.

Trots att Ryssland de senaste åren skaffat allt värre lagar mot yttrandefrihet av olika slag, tenderar de att låta bli de större sidorna för att undvika allt för mycket kritik. Nu kom tydligen droppen, efter ett inlägg av en ryss som berättar hur man odlar psykedelisk svamp, vilket är olagligt enligt rysk lag. Personen som postade inlägget, rsocfan, har sedan dess skapat ett utomordentligt roligt inlägg på Reddit med rubriken ”Today I fucked up by getting Reddit banned in Russia”.1

bannedDet är svårt att egentligen göra en vettig jämförelse av vad det innebär att stänga ned någonting så stort som Reddit, eller för den delen, som pågår just nu i Sverige, att stänga ned något som The Pirate Bay. Vissa gör jämförelsen att det är som att slå igen en butik som fällts för att sälja olagliga droger. Men det stämmer ju inte – själva Reddit har inte gjort någonting olagligt, den som brutit mot lagen (även om det är en dum lag) är användaren rsocfan. Så en bättre jämförelse är kanske en klubb, där ägarna inte gör något olagligt men där de tolererar att vissa besökare helt öppet begår diverse brott.

Men det är inte heller en vettig jämförelse. Antalet unika besökare på Reddit förra månaden var närmare 200 miljoner, från 215 olika länder – betydligt fler än vad som är möjligt att ha någon som helst koll på. Så låt oss dra jämförelsen ett steg längre – tänk på Reddit (och för den delen på Facebook, The Pirate Bay, Wikipedia, eller Twitter) som en enorm stad. Enorm som i bra mycket större än någon existerande geografisk stad, ett utomordentligt ekosystem av hundratals miljoner människor som kommunicerar, samarbetar, bråkar, och sprider tankar och idéer.

Precis som i vilken stad som helst kommer en del innehåll vara otroligt godhjärtat – som r/SuicideWatch, där redditors går samman för att hjälpa okända människor som överväger självmord. Ett forum som jag själv sökt och fått hjälp på. Och precis som i vilken stad som helst kommer en del innehåll vara elakt, oförskämt, eller ondskefullt. Det finns de som är rasistiska, sexistiska, homofoba. Det finns de som postar hämndporr, uppmuntrar till våld, förstör andras liv. Reddits moderatorer tar bort det värsta, men lämnar en hel del som anses okej – vilket bland annat inkluderar innehåll om droger (cf r/trees).

Det Ryssland gör just nu är att bomba en storstad för att slå ned en svartklubb.

Självklart finns det farligheter på nätet, självklart finns det hemskheter som vi måste bekämpa – precis som i vilken stad som helst. Men det gäller att få till prioriteringarna. Är det värt att sänka en stad i eld och lågor, Gud-style, för att bekämpa en svartklubb? Och är det värt att sänka en av världens populäraste sidor, en sida som bevisligen används för gott, för att stoppa en ryss från att käka psykedelisk svamp?

När veganer stäms för veganism

Uppdatering: Här finns stämningansökan som tar upp många fler fraser de anklagar Oatly för.

Det finns fall där stämning är ett otroligt välbehövt verktyg för att förhindra rent förtal. Och det finns fall där det är helt bisarrt dåligt. Som nu när havremjölkstillverkarna Oatly stäms av mjölkbranschorganisationen Svensk mjölk.

Svensk mjölk skriver på Facebook att de stämmer Oatly för att ha använt fraser som ”no milk, no badness” och ”like milk but made for humans” i sin marknadsföring. Andra antimjölkfraser som Oatly använt är sin stora slogan ”Wow no cow!”

Ja, antimjölk, och det tror jag inte någon tvekar om. Att de strävar efter att ta fram bra alternativ för de som av olika skäl inte dricker komjölk är inte någonting de hymlar med. Och ja, jag anser att Svensk mjölk faktiskt borde stämma dem, om det var så att de ljög om mjölk. Men gör de det?

De tre fraser som jag sett lyftas som allvarligast är alla bisarrt harmlösa. ”No milk, no badness” belyser bara de sätt som mjölkindustrin är otroligt skadligt för kor. ”Like milk but made for humans” är en rolig twist på det faktum att mjölkko faktiskt är gjort för kalvar – huruvida människor tar av den eller ej, och huruvida man tycker det är fel, gör det inte mer eller mindre korrekt. ”Wow no cow!” är bara ett snabbt och catchigt sätt att synas för de som letar efter mjölkfria alternativ.

Om Svensk mjölk vill argumentera rent moraliskt för att det är rätt att dricka mjölk har de all rätt att göra det. Och Oatly har all rätt att argumentera för att de inte tycker det är moraliskt rätt. Om detta må vi tvista in i döden. Men när en sida börjar stämma den andra för att den belyser sitt alternativ – det är då det börjar gå alldeles för långt.

Edit: En kommentatör på Facebook påpekar att ”no milk, no badness” till och med är en felcitering, och ingenting som står på Oatlys förpackning. Det står däremot ”No milk. No soy. No badness.” Med den avsaknade kommatering tycks det om någonting syfta på att kort och sammanfattat meddela att ingredienserna varken innehåller mjölk, soja, eller dåliga saker, snarare än att försöka påstå att mjölk är dåligt.

Motion: Ta bort lagen om pliktexemplar

Här kommer en motion jag skickat in till Piratpartiets höstmöte 2013.

Vi har i Sverige Lagen om pliktexemplar (1993:1392) som kräver att du varje gång du skapar någonting för allmän publikation måste leverera en kopia på det till det Kungliga biblioteket och till sex av Sveriges universitetsbibliotek. Detta ska ske helt på din bekostnad och fritid. Ett vanligt missförstånd är att det bara rör böcker, men det inkluderar även radioprogram, TV-program, filmer, och elektroniska dokument (skivor, USB-stickor, hårddiskar, moln, et cetera).

Från början var syftet med detta att kunna kontrollera och censurera den information som privata aktörer spred, men nu för tiden handlar det snarare om att dokumentera vad som trycks, av rent historiska anledningar.

Det finns minst tre anledningar till att Lagen om pliktexemplar borde tas bort:

1. Ekonomi och krångel

När lagen först dök upp 1661 var den publikation som skedde utanför staten ganska begränsad, och den skyddades inte av någon grundlagsstiftad yttranderätt. Då var det rätt självklart att den som tryckte upp en text i tiotusentals exemplar också var en rik person som hade råd och möjlighet att dessutom skicka några exemplar till staten.

År 2013 har vi en helt annan situation, där dessa verk tillverkas av varenda svensk medborgare nästan varje dag. Lagen täcker nu upp en bloggpost du skriver, en affisch du trycker upp för en rockkonsert, en kattvideo du spelar in och lägger upp på YouTube, en artikel du skriver för Wikipedia, en facebookuppdatering du skriver, en webbsida du skapar. Vi har alla brutit mot den här lagen tusentals gånger, och jag bryter mot den bara genom att skriva denna motion utan att skicka in det. Vi har inte råd eller tid att varje gång vi gör detta trycka upp sju exemplar och posta dem till sju olika bibliotek.

2. Ingen följer lagen i alla fall

Det är överlag dåligt att ha lagar som ingen följer, av två anledningar. För det första underminerar det respekten för lagen (”varför ska jag bry mig om den här lagen när jag ändå inte bryr mig om den där?”). För det andra ger det möjligheten att särskilja mellan person och person – om en åklagare har agg för en individ av annan anledning kan hen fälla hen för brott mot Lagen om pliktexemplar, bara för att.

3. Staten borde inte ges möjligheten att övervaka eller censurera

Här kommer den mest piratrelaterade poängen in – medan detta i nuläget är en lag som ingen fälls för kan en regering eller en polis när som helst välja att börja använda den. En person som skriver politiska inlägg som går emot staten kan exempelvis fällas i domstol för att hen inte lämnade in tryckexemplar, vilket är ett utmärkt sätt att censurera en politisk motståndare.

Och när lagen efterföljs, då har vi helt plötsligt ett samhälle där staten har ett register över alla politiska inlägg alla landets medborgare någonsin skrivit. Vad sägs om den vackra åsiktsregistreringen?

Så vad är alternativet?

Anledningen bakom den moderna lagen, att dokumentera vad som i framtiden kommer ses som historiska dokument, är mycket fin och hedersvärd. Men låt staten ta hand om detta, inte upphovspersonerna – tillsätt istället fler att arbeta med att gå igenom de texter och andra verk som skapas i Sverige, och spara det de tror kan vara av historiskt värde.

Och se, det tycker redan Piratpartiet. Vi har bara glömt ta bort den gamla kvarlevan. Det här står i vårt bibliotekspolitiska program: ”Ett nationellt digitalt bibliotek ska skapas, som digitaliserar vårt kulturarv och tillhandahåller detta för fildelning. Det ska bland annat gälla så mycket som möjligt av de texter, musikinspelningar, filmer, TV-produktioner och andra delar av det nationella kulturarvet som finns på bland annat de stora biblioteken, riksarkivet, olika muséer och public services arkiv.”

I det här fallet gäller alltså inte ens att behöva komma med ett alternativ, vi behöver bara ta bort den hemska kvarlevan.

Jag yrkar därför:

  • att Piratpartiet ska arbeta politiskt för att ta bort Lag (1993:1392) om pliktexemplar av dokument.

Appendix

Du kan läsa mer om pliktexemplar hos KB: http://www.kb.se/plikt/tryck/pliktexemplar/

Lagen kan läsas här: http://www.riksdagen.se/sv/Dokument-Lagar/Lagar/Svenskforfattningssamling/Lag-19931392-om-pliktexempl_sfs-1993-1392/?bet=1993:1392

Bilden är CC BY-SA Phing.

När snatteri är okej och när det inte är

Nyheter24 skrev i veckan om en 85-årig kvinna som blivit tagen för snatteri, och helvetet bröt ut på internet.

Innan jag skriver längre än så vill jag förtydliga att det jag kritiserar nedan inte är detta enskilda fall, och inte heller tar jag mig in på en diskussion om huruvida pensionen är tillräckligt hög – det är en diskussion som jag gärna ger mig in på, men den är inte relevant för detta inlägg.

Det jag vill kritisera är inkonsekvensen.

Jag vill ta upp det faktum att denna kvinna, som får ut 9 000 kronor i månaden, i kommentarsfält och i sociala media i stort sett stöttas och uppmuntras när hon stjäl mat. Och jag vill göra en liten liknelse.

Jag är en ganska genomsnittlig högskolestudent, vilket betyder att jag tar studiestöd för mina heltidsstudier samt jobbar vid sidan av när jag har tid och möjlighet. Studiestödet ligger nu på 2 796 kronor. Jag har hittills i år tjänat i genomsnitt 4 458 kronor per månad (mer under exempelvis sommaren och nästan ingenting under tentamånaderna). Min totala inkomst per månad, inräknat att jag inte får studiestöd under sommar och jul, är alltså strax under 7 000 kronor.

På detta har jag en månatlig hyra på 2 372, vilket är i lägsta laget för en liten tvåa i Linköping. Jag har en elräkning på som mest 5 000 per år, en försäkring på 1 000 kronor per år, och lägger runt 1 200 kronor per månad på mat. Det är inte glamorös mat, men det räcker till för stundvis lyx och sällsynta restaurantbesök. Jag har råd att utöver detta ha pengar till nöjen. Men anledningen till att jag har råd är just för att jag tänkt efter och valt att inte ha en enorm lägenhet mitt inne i city. Jag har valt att inte äta ute när jag inte måste. Jag har valt att inte röka, dricka eller ha en snygg bil, bland annat för att då skulle pengar inte kunna gå annanstans.

Jag försöker komma på ett scenario där allmänheten skulle acceptera att jag behöll samma inkomst, skaffade nya utgifter och istället började stjäla. Jag kan inte komma på ett. Jag kan däremot komma på många scenarior där alla skulle se ned på mig och spotta på mig, där mina föräldrar skulle gråta av skam.

Men på något vänster är det okej när personen ifråga är 85 år gammal och är pensionär.

Min poäng här är inte att kvinnan ifråga gjorde fel. Min poäng är samhällets inkonsekvens. Kanske borde pensionen vara högre för att tillåta en bättre levnadsstandard. Kanske borde studiestödet vara högre för att tillåta en bättre levnadsstandard. Men vi får aldrig falla tillbaka på att hylla en samhällsklass för någonting som för en annan skulle vara oacceptabelt.