Debatt 101 – cannabis, veganism och rasbiologi

Det är få saker jag stör mig lika mycket på som när någon helhjärtat stödjer min åsikt, men argumenterar för den med helt felaktiga argument.

Inte att de inte håller med mig om varenda steg mot argumentet, alltså. Jag kan komma överens med kommunister om vilka företag vi ska bojkotta trots att vi inte är överens om exakt varför vi ska bojkotta dem. Nej, det jag stör mig på är när någon håller med mig ideologiskt hela vägen men tvunget ska ta fram ett logiskt felaktigt argument på vägen dit.

veganism-out-of-hereDet finns två riktigt bra exempel – cannabis och veganism. Jag är en stolt förespråkare av både cannabislegalisering och av veganism – men många ur de grupper som håller med mig tenderar också att presentera urbota korkade argument, speciellt när de ska börja dra in medicin i det hela.

Låt oss göra det enkelt, och låt oss för en kort stund helt förbise vad du som läser själv tycker om dessa två ämnen. Det enda som, enligt min ideologiska kompass, krävs för att argumentera för cannabislegalisering är att det inte skadar någon annan än brukaren, och att det därför bör vara upp till var och en att stoppa precis vad hen vill i sin egen kropp.1 Och det enda som, i min mening, krävs för att argumentera för veganism är att det är fel att skada andra varelser mer än vad som behövs för att själv leva ett drägligt liv.

Problemet uppstår när diverse cannabis- och veganismförespråkare går bortom dessa argument, som i grunden är baserade i moral och filosofi, och istället drar in betydligt mer komplexa frågor. Det är vanligt att som del av en debatt om cannabis höra påståenden om hur växten kan bota cancer,2 och det är precis lika vanligt att i en debatt om veganism höra påståenden om hur veganer lever längre och bättre liv och att människan ”egentligen inte är till för att äta kött”.

rasbiologi-bushkvinna-apaMan kan tänka att argumentationsfelet uppstår när förespråkaren väljer att ta till ett argument som de inte själva studerat klart utan bara förutsätter stämmer för att de hörde det någonstans, men det är faktiskt inte ens så enkelt. Argumentationsfelet uppstår när förespråkaren väljer att gå bortom de principer med vilka hen började, och väljer att ta till någonting mer.

Ibland är det väldigt lockande att, som del av en argumentation, presentera en väldigt lång rad olika argument. Tyvärr blir resultatet i princip alltid att kvantitet väljs framför kvalitet, och att de argument som är någorlunda starka försvagas av de som går att slå hål på. Du öppnar också upp för att tvingas utvärdera din ståndpunkt om argumenten motbevisas, någonting de flesta inte är beredda att göra. Vad händer när det står helt klart att cannabis inte alls botar cancer? Slutar du förespråka det då? Eller går du vidare till nästa argument? Om du gör det senare, så har du gjort fel hela tiden.

Ett avslutande exempel presenterades av Steven Novella på podcasten The Skeptic’s Guide to the Universe, och tog upp hur vissa antirasister argumenterade för lika värde genom att arbeta för att motbevisa de rasbiologiska semistudierna som i sin tur försökte vissa att svarta var dummare eller mindre moraliska än vita.

Så låt oss öppna Pandoras ask. Om det visar sig, trots all nuvarande forskning, att mörkhyade människor är något mindre intelligenta än ljushyade – betyder det att rasism blir okej?

Philae har landat!

European Space Agency har precis landat med en rymdsond på en komet för första gången någonsin.

Här finns det några bilder som rymdsonden Rosetta tog innan landaren Philae slog ned på kometen 67P/Churyumov–Gerasimenkos yta. De sista bilderna togs bara 10 km från kometens yta.

Philae kommer att analysera kometens yta och gräva ned 10 cm i den, och analysen kommer därefter att bli den bästa vi någonsin fått från en komet.

Det coolaste med hela alltet är processen. Rosetta lämnade jorden tidigt 2004, och har lagt alla dessa år på att flyga runt i solsystemet. När den är som närmast är komet 67P bara 186 miljoner km från solen, men för att komma dit behövde Rosetta flyga hela 6.4 miljarder km. De vetenskapliga beräkningarna som ligger bakom det här är på skalan av att slå omkull en dominobit i London och sen tio år senare se den sista falla i Canberra.

Det här är forskning och teknik när det är som bäst.

Bilden är CC BY-SA European Space Agency, fler finns på Flickr.

Chelyabinsk var inte en väckarklocka, det var snoozeknappen

I februari i år sprängdes en asteroid över den ryska staden Chelyabinsk. Massvis filmer spreds över internet på den tjugo meter breda rymdstenen som kraschade genom jordens atmosfär. Det var bara ren tur att ingen dödades i katastrofen som skadade tusentals byggnader och uppemot ett och ett halvt tusen människor. En ny rapport som publicerats i den vetenskapliga tidskriften Nature har nu undersökt händelsen närmare och kommit fram till den skrämmande slutsatsen att vi löper större risk att träffas av denna typ av meteoriter än vi tidigare trott.

Forskare har tidigare främst fokuserat på större asteroider, den typ som sprängdes över ryska Tunguska i början av 1900-talet. I det fallet hade vi tur att det handlade om ett befolkningslöst område – skulle samma asteroid slå ned mot Stockholm skulle Stockholm försvinna på sekunder, befolkningen utplånad och byggnaderna jämnade med marken. Och det är någonting som hänt i modern tid, vi har bara haft turen att det inte hänt på några städer.

Asteroiden över Chelyabinsk.

Asteroiden över Chelyabinsk.

Rymdstenar som utplånar städer är sällsynta, och vi har idag med hjälp av globala rymdprogram en ganska god bild av var de befinner sig i förhållande till jorden. Vi kan därför upptäcka dem i förväg, och då i alla fall delvis förbereda oss eller vidta åtgärder genom utrymning. Ett större problem som upptäckts efter meteoriten över Chelyabinsk och som nu beskrivs i Nature är dessa mindre kollisioner, som inte skulle utplåna en stad men som definitivt kan orsaka både mänskliga dödsfall och skador på byggnader och infrastruktur. I Chelyanbinsk uppskattas skadorna ha kostat uppemot 220 miljoner kronor.

Sverige har historiskt varit otroligt framåtblickande vad gäller innovationer och forskning, både i de områden som underlättar vår vardag utan att vara livsavgörande, och de områden som finns till just för vår egen säkerhet och överlevnad som civilisation – till det senare hör i modern fredstid bland annat matsäkerhet, energiproduktion och rymdforskning. Sverige har länge varit världsledande inom dessa forskningsområden, men vi har fortfarande lång väg att gå – av det lilla som spenderas på rymdforskning går otroligt lite till forskning om de asteroider som rör sig runt jorden.

Chelyabinsk vanligare än vi trodde

Bild public domain av NASA Goddard’s Visualization Studio.

Vi har en geografisk och geopolitisk placering på jorden som vi borde vara rätt tacksamma för – vi löper ingen risk för större naturkatastrofer som jordbävningar, översvämningar, vulkanutbrott, tsunamis, eller för den delen rent människoskapade katastrofer som krig. Vi lever ett ganska säkert liv. Den enda katastrof som vi löper lika stor risk för per kvadratmeter som de andra länderna är hot från rymden. Asteroider känner inga landsgränser, och det område som idag heter Sverige har historiskt träffas av oräkneliga asteroider. Förr eller senare kommer en att träffa oss i modern tid, och vi har inte lagt en krona på förberedelser inför det.

Nöd har alltid varit innovationens moder – eld, vapen, bostäder, och många fler uppfinningar har alla kommit ur vår civilisations ständiga vilja att överleva. Men när världen blir allt mer komplex gäller det också våra hot. Det är lätt att se hotet en natt i snön gör, och därför argumentera för att slå upp ett tält. Det är svårare att se risken av meteoritnedslag, och därför långsiktigt planera för ett utbyggt rymdprogram. Det gäller för oss som land och som civilisation att växa upp och tänka efter, utvärdera våra risker och försvara oss därefter.

Att vi förr eller senare kommer att råka ut för ett nedslag från rymdens håll är otvivelaktigt. Frågan är vad vi kommer att göra för att försvara oss.

178 dagar kvar till EU-valet

28 november 2013, 178 dagar kvar till EU-valet. Vad gjorde jag för Piratpartiet idag?

I dag har jag skrivit om en gammal debattartikel som inte kom in sist, och skickat in den till en ny tidning som kanske är intresserade. Handlar om meteoritnedslaget i Ryssland i februari, och ny forskning om hur denna typ av nedslag kan vara mer sannolik än man tidigare trott. Riktigt viktig diskussion i min mening, tyvärr svårt att få mediaintresse.

 

Curiosity draws massive penis on Mars

As reported by I Fucking Love Science on Facebook, the rover Curiosity has drawn out a huge penis in the regolith on the surface of Mars.

Apparently NASA claims it was an accident. I chose to believe it was not.

Med i Östnytt om asteroidsatsningar

I fredags såg vi det största asteroidnedslaget på över hundra år, med över tusen skadade och enorma ekonomiska skador. Liknande katastrofer kan inträffa när som helst, och nästa gång kanske vi inte har lika stor tur.

Ung Pirats förbundsordförande Gustav Nipe har skrivit en debattartikel på Newsmill om hur vi borde satsa om pengar från internationell krigsföring och försvar till skydd mot yttre rymdens hot.

SVT Östnytt hade ett reportage om förslaget, där de tog med en kort intervju med mig. Det är inte varje dag man får använda ”annars kommer mänskligheten att utrotas” som argument för sitt politiska ställningstagande.

(Det står att jag är ordförande UP Öst, vilket är lite gammalt, slutade som det för ett par veckor sedan. Fortsätter traditionen att varje nyhet alltid har minst ett fel i sig.)

Uwingu – A New Way to Fund Space Exploration, Research, and Education

Uwingu is an amazing new concept for funding space exploration, research and education. They’re currenty in their final few days on Indiegogo, where individuals can sponsor their needed start-up of $75 000. Check it out!

Uwingu is a small start-up company, a for profit LLC, consisting of prominent astronomers, planetary scientists, former space program executives, and educators who passionately want to create new ways for space exploration, research, and education to be funded.

We are planning a series of projects that will earn revenue to generate a new, private sector funding stream of millions or even tens of millions of dollars annually for space projects of all kinds, which we call The Uwingu Fund. The Uwingu Fund will provide grants to those that propose meritorious projects to us in space exploration, space research, or space education.

A solar eclipse as seen from Mars

I’m sure no-one’s missed the Curiosity rover’s legendary landing on our planet neighbour Mars. Since it’s landing on August 6 it has taken thousands of pictures, many of which are available for download through NASA’s website. For a good overview, check out Phil Plait’s picture summary of the first week.

The picture above is taken on September 13, as Mars’ moon Phobos passed by the Sun. That is indeed something awesome, that is indeed a partial solar eclipse, as seen from Mars. That helps reminding me in a very strange way that that is indeed a different planet in our solar system, one not all too different from our world.

Picture credit to NASA.

Can the moon landing site become the first extraterrestrial UNESCO World Heritage site?

Apparently NASA is now trying to get the moon landing site, known as Tranquility Base, registered in the National Register of Historic Places. If this succeeds, it might in turn be nominated to the UNESCO World Heritage List, which lists properties ”forming part of the cultural and natural heritage which the World Heritage Committee considers as having outstanding universal value.” In short, it would keep the site safe from human destruction.

The problem with the landing sites on the moon is that while all items left behind (like spacecrafts and the American flag) are the property of the state that sent them there, the sites themselves are not. NASA mentions as an example the famous first foot steps on the moon, and the concept of future tourists wanting to try them out themselves.

As many journalists point out, we are a far way away from tourism on the moon (tourism to space isn’t quite as far away), but why not start planning now? We’re getting there.

The Mary SueGeeks Are Sexy – Washington Post
Picture of Buzz Aldrin at Tranquility Base, by Neil Armstrong. In the public domain.

Experiment of the week #1: The randomness of Swedish krona coin toss

Background

A coin toss is generally regarded as giving a 50 % probability of either outcome – heads or tails. But to what degree does it really work? The sides of the Swedish 1 krona coin differ from eachother, and I would think the head side (featuring a portrait of the king) is heavier. Would this cause this side to land on the ground more often (similar to a buttered toast more often landing with the buttered side)? And to what degree would such an effect be detectable? Would this seriously affect the practice of tossing a coin in Sweden?

Methodology

I use a regular Swedish 1 krona coin, flipping it 200 times in as similar a fashion as possible, noting down the results on a notepad. I estimate a statistical margin of 10 %, so results within 40 – 60 % would be expected if the coin toss really is a good predicter of pure chance. Any results within 100 – 60 % or 0 – 40 % would warrant some further investigation with a larger number of coin tosses.

Results

My results were 102 coin tosses showing heads and 98 showing tails, or in other words exactly 51 % heads and 49 % tails. This is well within the statistical margin (40 – 60 %) and so my results confirm the common idea that a coin toss is a good determiner of 50 / 50 % probability.