Datalagringsdirektivet rivs upp, och ja, vi ska klandra svenska politiker

1469816_10201086210258509_2087012480_nIdag blev det klart att EU-domstolen finner att EUs datalagringsdirektiv strider mot mänskliga rättigheter – precis det vi sade när direktivet först gick igenom, och när det blev svensk lag 2012. Anna Troberg utvecklar det hela väldigt fint i en debattartikel på Nyheter24.

Riksdagsledamoten Maria Abrahamsson (m) skriver på sin blogg om hur den här domen inte river upp den svenska datalagringen. Nej, det stämmer mycket väl, och det är istället någonting vi måste göra omedelbart. Abrahamsson faller dock lite platt när hen samtidigt försöker föra ett argument för att vi inte ska klandra de svenska politikerna – det var ju EU som gjorde fel, inte riksdagen. Så enkelt är det inte riktigt.

Ja, det var EU som började bråka, men svenska riksdagen fortsatte. Att svenska riksdagen tvingades införa Datalagringsdirektivet är ett nonsensargument, och Datalagringsdirektivet hade snarare varit ett gyllene ögonblick för svenska politiker att säga ett bestämt nej till jättarna i EU.

Abrahamsson tar även upp de böter Sverige fick betala för att vi var sena med att göra något av direktivet i svensk lag. Även det fungerar helt enkelt inte – våra böter till EU är ingenting jämfört med den kostnad som vi faktiskt lagt på att implementera Datalagringsdirektivet.

Nej, EU-medlemskapet är inte en öppen buffé där vi kan välja vad vi ska göra av det de beslutar, men det är inte heller medborgarskap. Om svenska staten skulle tvinga mig att samla in information om mina oskyldiga grannar, skulle jag protestera och vägra.

Det är kanske dags för den svenska riksdagen att samla sig lite mod och göra detsamma?

Related posts: