Datalagringsdirektivet

Jag har medvetet låtit bli att prata om Datalagringsdirektivet på den här bloggen, i grund eftersom jag själv inte direkt haft någonting att tillägga alla de som redan kritiserat idén, människor främst av Piratpartiet, Liberaldemokraterna och Miljöpartiet (alla tre har en historia av att vara för frihet), men även Sverigedemokraterna. Nu ska jag ändå slå igenom och ge min sammanfattade tolkning av det hela.

I grunden går Datalagringsdirektivet ut på att din position, vem du ringer och vem du sms:ar med, ständigt lagras flera år framöver, och Polisen kommer att få rätten att begära ut denna information när du är misstänkt för ett grövre brott. Det kan låta ofarligt, men i länder där direktivet redan gått igenom (Frankrike, Polen med flera) är det tydligt att Polisen inte bara hämtar ut information vid grova brott, utan även mindre brott och inga brott alls.

Det klassiska argumentet men jag har ingenting att dölja har blivit nedslagen gång ut och gång in. Exempel: Nästan varje natt innan jag går och lägger mig går jag en promenad förbi samma område, nästan exakt samma tid varje gång. Vad händer om Polisen gör en räd och upptäcker att detta område är en stor knarkaffär eller en bordell? Självklart blir jag genast misstänkt, med mina ständiga besök. Detta är bara ett av många exempel på hur det kan bli fel trots att Polisen kanske vill väl. För att inte tala om hur det är när de inte vill väl.

Nästa bekymmer är självcensur. Försök inte lura dig själv att det inte förekommer. Om du vet att någon tittar på dig beter du dig inte likadant som om du är ensam. På samma sätt undviker du säkert att gå förbi ett ställe som är helt lagligt – en porrbutik, en krog eller till och med McDonalds – för att du vet att någon kanske kan se tillbaka på hur du rörde dig.

Och någonting allt för få diskuterar är kostnaden. Nya pengar dyker inte upp varifrån som helst! Kostnaderna att lagra och ta ut denna information för Polisen överstiger kraftigt de eventuella brott som skulle kunna förhindras.

”Han som offrar frihet för tillfällig säkerhet förtjänar ingetdera”, ska en vis man, enligt vissa Benjamin Franklin, ha sagt. Jag tycker att det är dags att vi på allvar börjar tänka på vad det betyder.

Missa inte Anna Trobergs (pp) videoserie i sex delar om Datalagringsdirektivet och varför vi måste stå för det. Första delen syns här under.

Related posts:

CC0 1.0 To the extent possible under law, the creator has waived all copyright and related or neighboring rights to this work. Terms and conditions beyond the scope of this waiver may be available at this page.

About Anton Nordenfur

33 thoughts on “Datalagringsdirektivet

    1. Tack!

      Källskyddet är tyvärr ett problem som alldeles för sällan tas upp, men det finns också en anledning (vilken också är anledningen till att jag inte nämnt den här): folk har svårt att ta den till sig. Vikten av källskydd är svår att förstå om man inte själv direkt hamnat i positionen där den verkligen behövs.

      1. Nej, du har en poäng. Men jag brukar ha ungefär lika lätt att få folk att förstå viken av källskydd som vikten av personlig integritet generellt.

        Och fördelen med att prata om Källskydd är att det är betydligt lättare att engagera journalister, även om de just nu inte verkar vara SÅ engagerade, med några få undantag.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *