Den fria marknaden och offentliga utrymmen

Ett andra inlägg med lite ändrade åsikter finns att beundra här.


 

Det vrålas en hel del om Sverigedemokraternas senaste reklamutspel i Stockholms tunnelbana nu. Tyvärr blir debatten snabbt högst polariserad, och det som hörs är främst två åsikter – att just SD inte ska få ha reklam i tunnelbanan eftersom de har vidrig politik, och att alla ska få ha reklam utan att befolkningen i stort kan göra något åt det.

Det som lätt missas, även om det börjat få visst utrymme nu av bland andra Oisín Cantwell, är att inte alls tillåta politisk reklam i tunnelbanan.

Jag är en stark förespråkare av den fria marknaden, och anser också att företag ska få föra reklam i princip hur de vill på sin egen mark. I fallet SL har vi däremot en helt annan situation då det faktiskt är Stockholms invånare som, genom landstinget, kan sätta krav på hur verksamheten bedrivs. Jag ser inga som helst problem med att sätta krav på vilken reklam som tolereras, så länge det hela görs konsekvent.

Att helt förbjuda reklam i tunnelbanan är i min mening inte görbart, helt enkelt för att reklamen är en enorm inkomstbringare som sänker SLs kostnader och som i tur sänker kostnaden på resor i tunnelbanan.1 Att däremot förbjuda politisk reklam är däremot fullt görbart. Vi måste dock också förstå vad det faktiskt innebär – politisk reklam är inte bara reklam från politiska partier, utan även en hel del annat som syftar till politisk förändring. Det är fackförbund, djurrättsorganisationer, hbtq-organisationer, och mycket mer.

Är det det vi vill, och i så fall varför? Jag skulle argumentera att det är rätt väg att gå, helt enkelt för att tunnelbanan är ett offentligt utrymme där hundratusentals människor varje dag i princip måste resa för att ta sig fram i Stockholm, och de bör då inte heller tvingas på politisk propaganda när de reser – i alla fall inte av ett företag som finansieras av deras egna skattepengar.

Det går att föra samma argument för att stoppa även kommersiell propaganda, men jag skulle säga att det inte alls är lika allvarligt när det handlar om enkla, kommersiella budskap som när det gäller något så viktigt som att bestämma vilka som leder vårt land. Jag ogillar även tanken att ha kommersiell reklam i offentliga utrymmen som finansieras med skattemedel, men ser inte alls lika stora problem med det – i alla fall inte stora nog för att det ska vara värt den ekonomiska förlusten.

Inte görbart? Som Cantwell påpekar, fram till 1988 tillät inte SL över huvud taget politisk eller religiös reklam. Så, mja, görbart. Gör det.

Related posts:

  1. Efter att jag skrev detta inlägg har jag insett att så inte är fallet – reklamintäkter är bara en liten del av SLs inkomster, och kan lätt tas bort. Jag skriver mer om det i ett senare inlägg.

Bookmark the permalink.