Det fantastiska övervakningssamhället

Jag lever enorma delar av mitt liv i en Sony-telefon med Android. Jag skriver det här blogginlägget inloggad i Google Chrome. Hade inte min Chromebook varit på lagning hade jag antagligen skrivit det i den. Jag handlade nyss mat med mitt Ica-kort. Alla dessa saker låter företag som Sony, Google och Ica övervaka vartenda steg jag tar. Och jag gör det helt frivilligt.

Någonting jag ofta brukar ta upp när jag diskuterar övervakning är hur det finns en väsentlig skillnad mellan att låta någon (Google, Facebook, Ica, Espresso House, vad som helst) spåra dig efter att du skrivit ett avtal med dem1 och att påtvingas övervakning vad du än säger – som fallet är med exempelvis svenska FRA eller amerikanska NSA, som spårar dig vare sig du vill det eller ej, utan att du egentligen kan göra någonting åt det. Men att säga att det är en väsentlig skillnad där det ena är okej men det andra inte är det är också en extrem förenkling.

De riktiga problemen uppstår när dessa system – även när de började som helt frivilliga – börjar bli normen till den grad att du sticker ut när du inte hänger med. Har du inte Facebook? Trist, då kan du inte delta i skolan på samma sätt. Vill du inte registrera dig hos Google? Trist, då kan du inte få någon jobbmail, vi använder Gmail. Har du inte ett konto på en fysisk bank, utan använder dig helt av kontanter eller en kryptovaluta, trots att du följer alla lagar och betalar skatt? Jobbigt, då får du inte lön och du utreds nästan omedelbart för misstänkt skattebrott. Och det är du, bara du, som ska bevisa att du inte är galen eller kriminell. Det är ju du som sticker ut.

Det finns många saker som får dig att sticka ut som en suspekt medborgare, bara för att du lever lite annorlunda än oss andra. Bara för att du inte följer normen. Och med allt det här som listats pratar vi inte ens om alla de enorma fördelar som används för att få folk att registrera sig och låta sig bli spårade – allt det som får de flesta som i början vägrar att förr eller senare ge med sig. Alla kundbonussystem och allt annat som underlättar min vardag varje dag, där det enda jag betalar med är min egen själ och mitt eget privatliv.

I Kina har det nyligen lanserats ett helt nytt övervakningssystem – ett system där olika uppgifter om dig samlas in och låter skapa en kreditvärdighet som sedan kan användas av olika företag. I grunden är det samma system som används över i stort sett hela världen, inklusive Sverige, för att se en individs kreditvärdighet. Men det är så mycket snabbare, och så mycket mer effektivt. Det kinesiska systemet är otroligt effektivt och otroligt praktiskt, i alla fall om du råkar vara rätt person. Om du däremot sticker ut lite – om du hänger med fel människor, om du inte följer normen och flyttar runt mycket eller om du har ovanliga projektanställningar snarare än en fast anställning – då är det allt annat än smidigt. Då har du grävt dig in i ett djupt hål, vad du än tycker om det. Och det finns ingen utväg.

Tyvärr.

Du sticker ut.

Hejdå.

Related posts:

  1. Innan du påstår att du inte skrivit på ett avtal, jo, det har du. Det gjorde du när du registrerade dig på Facebook eller Google, när du laddade ned Espresso House-appen för att få en gratis kaffe eller när du skaffade ett konto på Ica-banken. Mängden avtal vi omgärdas av 2015 gör dem lätta att glömmas bort helt.