Ett år sedan Orlando, ett år med Orlando

För ett år sedan gick en person in på en gayklubb i Orlando för att hänsyslöst mörda 49 oskyldiga människor.

Bara dagar senare kontrasterades sorgen med lycka när jag och min dåvarande man Fabian till sist, efter att ha pratat om det i närmare ett år, fick hem en underbar leonbergervalp. I en tribute till de som så nyligen förlorat hela sin framtid, när vi precis vunnit vår, valde vi att ge hen namnet Orlando. (Läs vad jag skrev om det då här.)

Det känns skrattretande att ens börja hävda att just min hund är någon slags levande symbol för viljan att stå på sig och kämpa vidare, för något slags hopp i en värld som ibland känns hopplös, men det är vad hen är för mig.

Varje dag en påminnelse om det oskuldsfulla, om den som bara vill leva och som aldrig vill någon illa. En påminnelse om att ibland släppa allt och bara gå ut och gå i den vackra naturen. En påminnelse om att allt kanske inte behöver tas med allvar, att allt kanske inte alltid är så jävla viktigt.

En påminnelse om att det kommer något nytt. Och att det finns något värt att leva vidare för.

Related posts:

Bookmark the permalink.