Ett dilemma

Min vän Torbjörn Wester har hamnat i ett väldigt intressant dilemma. Det är häftigt hur snabbt debatten kring ”det enda rätta svaret” blivit extremt polariserad, med starka anhängare på bägge sidor. Efter vad jag sett har den sida en argumentör hamnat på inte heller haft någonting att göra med ens religiösa bakgrund.

Jag skrev ett svar till Torbjörn som jag ser det, och tänkte återposta det här. Jag är fortfarande extremt osäker.

Angående exfrusituationen, jobbig sits. Jag läste blogginlägget och de flesta kommentarerna på Facebook. Kommentarerna gjorde mig knappast klokare.

Jag försöker tänka vad jag själv skulle gjort, och är helt vilse. Det beror förstås till viss del hur du känner för henne, men även om du känner stor respekt och/eller vänskap till henne (vilket jag förstår det som att du gör) är det en extremt svår fråga.

Jag tror det enda jag vet med säkerhet är att du inte på något vis ska känna dig skyldig oavsett hur du gör. Någon i kommentarerna skrev (parafraserat) att det handlar om huruvida du vill förstöra någons liv. Så enkelt är det inte. Till en viss grad har du trots allt frivilligt lämnat JV, och du ska inte känna dig skyldig för några regler de har, oavsett om de påverkar dig direkt eller inte. De borde ha full respekt för att du inte vill lägga ut ditt privatliv på det viset.

Om det var upp till mig skulle jag antagligen ha skrivit intyget, tror jag. Men jag är verkligen osäker. Det handlar inte om att bry sig om en annan människa mot personliga principer, som någon antydde – det handlar om en annan människas känslor mot dina egna känslor.

Just den avvägningen är den svåraste en människa någonsin kan göra. Älska dina fiender. Älska dina vänner. Älska dig själv.

Bild är CC BY-ND av Rupert Ganzer.

Related posts:

Bookmark the permalink.