Ett skrik

Ibland vill jag bara springa iväg från skolarbetet. Nej, jag är inte skoltrött, faktiskt inte… men jag känner mig helt patetisk. Jag bryr mig otroligt mycket om skolan just nu, och jag älskar den. När jag började ettan började det till sist gå bra – som en ny start, en ny chans att faktiskt uppnå bra betyg och inte mediokra. I de flesta ämnen fick jag MVG, i övriga VG. Sedan började G komma. Nu kommer IG.

Jag anstränger mig inte mindre, jag anstränger mig mer. Jag har fortfarande MVG på de kurser jag bryr mig mindre om, de jag läser för att jag måste eller för att få poängen; jag har MVG i engelska, pedagogiskt ledarskap, svenska. Men sedan kommer de ämnen jag bryr mig om. Matten. Fysiken. Kemin. Biologin. De jag är intresserade av. De jag faktiskt går i skolan för att läsa. De jag tänker plugga vidare på universitetet. Utöver skolan läser jag runt tre timmar fysik och matte per dag hemma. Men jag förstår inte vad som blir så fel hela tiden. Jag har haft ett IG i biologi, ett i fysik, två i matematik. Jag läser helt otroligt mycket, och jag förstår det, i alla fall på lektionerna… så sitter jag ensam och läser, och inser att jag inte kan ett dugg. Just nu läser jag Matematik C, så jag kan förstå att det är nu det börjar bli kämpigt… men i fysiken är jag bara inne på A. A! Är inte det det absolut grundläggande, som förbereder för så mycket mer? Hur kan jag misslyckas redan? Hur blir det då senare? Nästa termin, när jag börjar läsa B-kursen?

Det som skrämmer mig är att jag verkligen försöker. Jag skjuter inte upp det eller någonting, utan jag gör mitt bästa hela tiden, jag pluggar mycket mer än de flesta andra jag känner, på lektionerna, på håltimman, hemma. Ändå misslyckas jag. Är jag helt enkelt korkad? Är jag helt enkelt för dum för naturvetenskap, och borde hålla mig till det jag får högt betyg i? Jag fick MVG i samhällskunskap, historia, engelska A, svenska A. Jag har MVG i engelska B, svenska B, pedagogiskt ledarskap och arbetssätt och lärande. Borde jag hålla mig till dem? Jag vill inte det. Detta är de ämnen som är slappa, enkla, tråkiga. Men vad är det för kul med de lätta ämnen, utan minsta utmaning? Och det oförnekliga: Jag är fascinerad av naturvetenskap. Speciellt sedan jag började läsa matte B och fysik A har jag varit helt otroligt fascinerad, och jag vill veta mer. Ändå måste jag kanske släppa kurser som fysik B, biologi B och kemi B, matte C,D,E, bara för att få godkänt i gymnasiet.

Jag vill bara skrika, skrika och gråta. Det här är så otroligt fruktansvärt jobbigt så att jag inte kan beskriva det i ord… och jag har aldrig varit såhär personlig på en blogg förut, jag trodde aldrig att jag skulle vara det. Men jag behöver bara skrika någonstans.

–Aki

Related posts:

Bookmark the permalink.
  • Jag tycker inte att du ska släppa det du brinner för och är intresserad av för det ångrar man alltid i slutändan. Men jag förstår din frustration.
    Du borde nog försöka sätta in dina lärare i hur det är, att du försöker och anstränger dig. Det kanske finns nåt de kan göra så det funkar bättre, andra sätt att examinera till exempel. Jag förstår Matte B på lektionerna och hänger med på genomgångar och jobbar bra på lektionerna men sen går det inte och på proven kan jag inte prestera. Nån slags matteprovs-blackout.
    Hoppas det ordnar sig<3

  • Tror du inte detta är en fas man kan komma över? Det kanske är nåt som måste kläckas i huvud på dig. Om du är intresserad av ämnena och har varit duktig i dem hitills kan det ju orimligt vara så att du är dömd att bli helt efterbliven nu. Jag börjar tro att många kommer till en fas där de vill gråta och skrika för att man inser att man inte längre är ”bäst” på någonting, man har inte längre sin givna plats. Men jag tror inte man bara ska ge upp då, jag skulle i alla fall inte kunna det för vad är man utan det där som är ens ”specialite”?