Förslag på Piratpartiets nya drogpolitik

Med en och en halv timme tillgodo på vårmötet presenterar jag ett komplett förslag till vår nya drogpolitik. Det är en sammanställning av en rad andra yrkanden som här presenteras som en komplett text att rösta om, inklusive argumentation för saken. Det är sammanskrivit med extremt mycket hjälp från dels diskussioner på nätet, dels en fysisk träff i Stockholm där Ward Albaroudi, Carl Johan Rehbinder, Isabelle Kokkalis, Daniel Zheng och Daniel Ström deltog.

Här drar jag allt vidare från vad vi kom fram till, så jag kan inte garantera att de håller med om allt, men jag vill ändå verkligen tacka dem för att jag fick crowdsourca och remixa det här med dem, det var hur kul som helst.

Hoppas det här leder till riktigt bra beslut!

(Motionen där man kan läsa förslaget och diskutera det ligger här.)

Jag föreslår att Piratpartiet antar följande sakpolitik inom området drogpolitik:

Dagens restriktiva narkotikapolitik är baserad på en evidensfientlig syn på droger, missbrukare och brukare. Piratpartiet vill istället se en narkotikapolitik där vi hjälper de som behöver hjälp, och med vissa regleringar låter de som vill bruka droger göra det under förutsättningen att deras bruk inte skadar andra.

Fokuset i en piratpartistisk drogpolitik är – i linje med Piratpartiets syn på människans värde – att hjälpa, minimera lidande, och ge så goda chanser som möjligt till ett rikt och lyckligt liv. Vi vill därför lägga om fokus från förbud till skademinimering. Välfärdssystemet måste ta på sig ansvaret att hjälpa de missbrukare som behöver hjälp att komma ur sitt helvete, istället för att kriminalisera dem och därmed tvinga ned dem djupare i både missbruket och den kriminella världen.

Det är näst intill omöjligt att hindra den som vill ta en drog att göra så, och det som krävs för att så ska ske står inte i proportion till brottets allvarlighetsgrad. Vi vill därför se en mer öppen drogpolitik, där drogbruk tolereras i en reglerad marknad att jämföra med dagens alkoholmarknad. Genom en reglerad marknad blir det lättare att hjälpa de som lider av sitt eller andras bruk, och inkomster från försäljningen kan tillgå en vit marknad snarare än en svart. Regleringen minskar även radikalt risken för orena, farliga substanser samt risken för farliga sammandrabbningar mellan kriminella gäng.

En sådan reglerad marknad ska i första hand öppnas upp för droger som bedöms vara betydligt mindre farliga än de droger som redan är lagliga, såsom alkohol och tobak. En given sådan kandidat är cannabis, som redan bevisats kunna legaliseras eller avkriminaliseras med stora framgångar i olika delar av världen. Cannabis ska därför legaliseras för personligt bruk av myndiga personer på privat plats eller i licenserad lokal, och för försäljning av licenserade återförsäljare till myndiga, nyktra personer. Odling av cannabis ska, likt produktion av hemmagjord alkohol eller odling av tobak, legaliseras för privat bruk. Kommersiell odling legaliseras men kräver licens från statlig myndighet.

Alla droger är olika och bör inte dras över en kam, men det är samtidigt viktigt att harmonisera olika droglagar. Vi vill därför harmonisera lagar om offentlig berusning och fordonskörning under berusning för samtliga substanser, och harmonisera reklamlagar för samtliga lagliga droger. Beskattning av rekreationella droger ska allra minst genomföras på en nivå där en svart marknad inte är lönsam.

En närstående fråga är det medicinska bruket av olika droger. Sverige liksom flera andra länder har exempelvis nyligen öppnat upp ytterligare för medicinsk cannabis, och det görs allt fler positiva studier på hur idag olagliga droger som LSD, psilocybin, MDMA och ketamin kan användas medicinskt mot exempelvis alkoholism, depression och posttraumatiskt stressyndrom. Det bör inte finnas orimligt höga statliga hinder för denna forskning, utan befolkningens mentala och fysiska hälsa ska prioriteras över den stigmatiserande syn som idag finns på dessa droger. Droger som brukas medicinskt ska följa samma regler som alla substanser som brukas medicinskt, utan särbehandling.

Samhällets institutioner, främst inom skola och sjukvård, har ett stort ansvar för att korrekt, evidensbaserad droginformation sprids. Det är viktigt att både alla potentiella brukare och alla som kan komma i kontakt med brukare förstår hur droger fungerar, oavsett om det är lagligt att bruka dem eller ej. Den information som finansieras med skattemedel eller får utrymme i exempelvis skolor och på sjukhus måste vara grundad i fakta och vetenskap. Detta innebär även att förståelse för psykoaktiva droger måste finnas inom flera yrkesgrupper, speciellt inom sjukvården.

Related posts:

Bookmark the permalink.