Framtidens skola

Inom Piratpartiet har det ett tag nu varit diskussion om utvecklingen av partiprogrammet baserat på våra grundläggande idéer och på medlemmarnas idéer, och ett område som varit speciellt naturligt för utveckling är skolpolitiken. Jag har egentligen hållt mig utanför all diskussion men tänkte att jag både som piratpartist och som intresserad i ämnet skulle tillföra mina åsikter. Detta ska alltså inte tas som pirata åsikter, utan är helt mina egna, uppe för diskussion om inarbetning i programmet.

Inblick i min bakgrund

För att ge en direkt inblick i mitt tankesätt: Jag går just nu tredje året på naturlinjen i Klara Gymnasium i Linköping. Det är en skola som jag ofta ser som symbolen för framtidens studier. Det är en skola där vi har (bokstavligt) glasväggar till klassrummen, en kafeteria med gratis kaffe och te och kylskåp för förvaring av elevens mat om den inte vill äta i lunchrestaurangen. En skola där dörrarna till lärarna alltid är öppna och där eleven anses stå precis lika högt som lärarna. Vi har ett ganska softistikerat datasystem med tre dataområden och laptops till låns, trådlöst nätverk och så vidare. Dessutom har ett växande antal elever börjat ha med egna laptops för anteckning och arbete under lektioner (jag själv har tagit med min dator sen ettan). Det är en mycket öppen miljö helt enkelt.

Datorn i studierna

En predikan som körts ganska hårt av många inom PP är att det ska finnas en dator för varje elev. Sedan när är debatterat (många säger redan i första klass i grundskolan), men jag utgår här ifrån just gymnasiet eftersom det är en bra grund. Med detta menas helt enkelt att varje elev ska ha direkt tillgång till en dator med uppkoppling under alla (icke praktiska) lektioner. En dator ger stora fördelar i skolväsendet, och öppnar dörrar för en lysande framtida utveckling, men här listas några vinnande argument.

  1. Faktakoll. Eleven ska i realtid ha möjligheten att dubbelkolla lärarens information. Detta handlar inte om en brist på tillit (eller jo, det också, men vänta) utan det handlar om dubbelcheck för att vara säker. Tiden när en allvetande människa hyllades som ägaren av kunskap är länge förbi, förutom i just skolan. I skolan ska läraren idag hyllas som den som vet bäst, medan vi alla vet att det inte nödvändigtvis stämmer. Visst ska en lärare ha kunskap om sitt område, men huvudsaken med en lärare är att den ska kunna lära ut. Lärare ska inte längre anställas efter sin vetskap utan efter deras pedagogiska förmåga. Idag kan var elev mycket enkelt kolla upp världens samlade kunskap genom att bara googla det.
  2. Organisering. Jag använder personligen Google Docs till alla anteckningar jag för i skolan. Denna tjänst är i princip en bättre version av Microsoft Office, på nätet, som jag kan nå från vilken dator som helst med rätt lösenord. Det finns även andra alternativ, inklusive att spara information på datorn. Det jag ser bland många i min skola är däremot att de släpar runt på tiotals papper med slarvig handstil de knappt kan läsa. Ofta hör jag dem gnälla ”behöver jag detta eller kan jag slänga det?” eller ”var har jag nu religionsuppgiften från förra veckan?”. Jag själv behöver aldrig slänga någonting utan kan sortera bort dem och plocka tillbaka när jag behöver den igen, utan att slösa utrymme – Google Docs har idag 2 GB gratis, och jag täcker just nu 0.01 % av detta. Och att snabbt hitta information är enkelt med sökfunktioner och mapporganisering. För att inte tala om att jag aldrig kan glömma någonting hemma – även om jag skulle glömma min dator når jag det på kompisens dator bara jag kommer ihåg mitt lösenord.
  3. Digitala studieböcker. Att vi idag fortfarande lägger ner mängder av pengar och energi på fysiska studieböcker är sorgligt. Det finns mängder av både gratis och billiga studieböcker online. Inom många ämnen ser jag dessutom att det inte behövs en studiebok om eleven har tillgång till Internet, utan att eleven istället ska uppmuntras att söka och granska fakta själv. Det finns idag mängder av debattartiklar, nyheter, klassiska texter och vetenskapliga studier som är grund för miljontals essäer och arbeten. Ja – att ge gratis datorer till alla elever kostar pengar. Men jämför priserna med hur mycket alla dessa böcker kostar och skillnaden är inte längre så stor.

Skolan ska lära applicering, inte kunskap

Något av det viktigaste att förändra i skolväsendet är hur det ser på utbildning. Jag såg nyligen en föreläsning på YouTube med  Fredrik Härén, där han berättar om hur vi ser på kunskap och vad som faktiskt är poängen med att lära sig fakta i en värld där allt detta kan hittas med Google på sekunder. Han berättar bland annat om hur Sverige aldrig kommer bli ett stort innovationsland igen utan just idéer – företag som bara letar ren kunskap kan lätt få tag på en högutbildad kines för 18 kronor i timmen.

Saker och ting har förändrats. Idag har inte jag en anledning att memorera August Strindbergs födelsedag inför arbetslivet – om jag nu någonsin behöver veta kan jag lätt googla det. Skolväsendet behöver anpassas efter detta och fokusera på det viktiga, som hur vi faktiskt applicerar kunskapen. I fysiken behöver vi inte memorera alla formler och konstanter, utan vi får istället ha med detta i en formelsamling, och huvudsaken på exempelvis ett prov är att kunna applicera det. Andra delar av skolan är dock fortfarande beroende av rent minne, och det ultimata exemplet på detta är historia. Jag läser inte längre ämnet, men jag vet hur det är, och jag minns att kravet för både G och VG var främst att memorera vem som var släkt med vem, vilket år som vem blev dödad och vad snubben som grundade Rom hette. Jag säger inte att det är fel att memorera dessa saker, men det finns viktigare saker att lägga krut på. MVG-kriterier i sagda kurs är att kunna göra samband och se kopplingarna sinsemellan, frågor som ”kan du se en likhet mellan Romarriket och en nutida nation?” eller ”hur skulle världen ha sett ut idag om Hitler inte blev besegrad 1945?” Detta är de intressanta frågorna och det är här krutet i skolväsendet ska ligga. En historiakurs ska vara en kortfattad undervisning om t ex Andra världskriget, och sedan diskussion om vad olika steg innebar, hur det relaterar, et cetera.

Jag vill påpeka direkt att det självklart ligger en vikt i grundläggande kunskap. Om jag till exempel ska anse mig proffs på svensk litteratur bör jag nog veta att Strindberg föddes under första halvan av 1800-talet, och om jag ska plugga matematik kanske det inte räcker med att jag googlar lite snabbt hur jag räknar ut en sinuskurva. Min poäng är att vad som förr ansågs som vital kunskap vi var tvungna att memorera eller skriva ner nu går att få tag på utan detta.

Fri programvara


Skolan ska aldrig tvingas in i en viss standard när det gäller IT-relaterat. Precis som det är idag. Däremot bör skolor rekommenderas vissa standarder när det gäller operativsystem, ordbehandlare, webbläsare med mera. Idag är standarden runtom i världen Windows (ofta XP eller Vista), ett operativsystem som visserligen är helt okej när det gäller enklare sysslor, men samtidigt är mycket hotat av virusattacker samt verkligen kostar skjortan.

Linux (speciellt Edubuntu som är specialbyggt just för skolor) är både gratis och mycket säkert för skolmiljöer. Ubuntu / Edubuntu är dessutom speciellt användarvänligt, någonting som flera andra Linuxsystem fått kritik för att inte vara, och en omställning till detta är inte alls komplicerat. Det är dessutom otroligt enkelt att ställa om efter egna önskemål, och erbjuder mängder av program för allt från ord- och bildbehandling till gbrainy – självklart kan även delar av detta stängas av om skolan önskar det. Fri programvara i skolmiljöer skulle årligen spara många miljoner som idag går till storföretag till Microsoft, detta till trots att det ideella Edubuntu erbjuder betydligt bättre material gratis. Även på webbläsarfronten finns både Mozilla Firefox och Google Chrome som bättre alternativ till det klassiska Internet Explorer, och båda dessa följer fler standarder och kör snabbare.

Kommentera gärna om du har egna idéer eller vill framföra kritik mot mina tankar.

Related posts:

  • Hej Anton

    Kul att se KLARA-elever som både tar ställning och som aktivt gör sin röst hörd. Utan att värdera din åsikt ovan, som för övrigt är väldigt välskriven, undrar jag hur du ställer dig till Frank Furedis utlåtande att ”fokusering på inlärningstekniker utgör ett hot mot ämneskunskaperna”? Citatet är saxat från Inger Enkvist, 2010-10-11, http://www.svd.se/kulturnoje/understrecket/utbildning-som-urholkar-kunskaperna_5484977.svd.

    Frank Furedis egna ord hittar du i Wasted: why education isn’t educating (Continuum International Pub Group, 2009).

    /Kim

  • Hej Kim,

    Jag känner att Furedi till stor del missat hur vårt samhäll förändras, och med det förändras hur vi ser på skolan. Det känns för mig som om han ser konservatism som överstående just för att det är konservatism, och utan vidare skäl. Han säger att utbildning ska vara ett samtal mellan generationer, ledd av de äldre, men jag har svårt att se det så. En lärares mål är inte nödvändigtvis att _lära ut_, utan snarare att hjälpa eleven att lära sig själv – i alla fall till viss mån. Detta varierar förstås beroende på ämnen. Jag anser att lärarens auktoritetsroll måste rivas ned betydligt mer (nu talar jag gymnasiet), för att möjliggöra att eleven ska kunna undervisas fullt ut från alla vinklar. Tidigare var läraren faktiskt en mycket smart person som var tvungen att lära ut, för hur skulle eleven annars lära sig? Idag är det istället eleven som kan hitta information på många andra sätt, allt från att gå till biblioteket till att googla eller fråga en professor i Kina via nätet. Läraren behöver fokusera på att hjälpa eleven att hjälpa sig själv mer än den gör idag.

    Samtidigt förstår jag mycket väl Furedis rädsla för att skolan blir allt mer inriktad på olika val och bestämmelser och att själva utbildningen glöms bort. Det är ett problem, ja, men inte ett så stort problem som han pekar ut det som. Vi måste vara säkra på att precis alla skolor fungerar och ger en vettig utbildning, men det är heller inget fel i att bygga alternativ som är ännu bättre – medan det uppenbara valet till en början är en okej skola ska ett annat val kunna vara en utmärkt skola. Eleven och föräldern ska inte behöva bry sig om detta om de inte vill. Precis som att jag antingen kan köpa en tandborste på Apoteket eller en för tio gånger mer online – både ger helt okej kvalitet, och jag behöver inte forska mer på området för att förstå det, men om jag verkligen är intresserad ska jag ändå ha rätten att kolla upp det.

    Ännu ett problem med valsystemet är förstås att elever ibland kan välja en skola som känns bekväm men inte nödvändigtvis ger bättre resultat – de kanske har trevliga lärare, bekväma stolar osv. Allra värst är förstås om en skola väljs för att den är mycket öppen och läraren inte bryr sig om eleverna är på lektionerna – det kan mycket väl resultera i att eleven skiter fullständigt i skolan just för att den är så bekvämt slapp, och vi fastnar i en ond spiral där eleven får sämre resultat ju bekvämare hen har det. Lösningen på detta? Alla skolor ska förstås ha bestämda regler de måste anpassa sig efter (precis som idag), och en skola ska kunna tvingas stänga igen om de har alldeles för dåliga resultat. Utöver detta tycker jag faktiskt att det ska vara upp till eleven om den vill utsätta sig för detta.

  • Pingback: En naturlig breddning av Piratpartiets politik – Anton Nordenfur()

  • Albert Frykman

    Riktigt bra skrivet, att skolan inte använder Linux tycker jag är skumt eftersom jag själv lärt mig så extremt mycket av att designa och bygga ett linux från grunden. Både om datorer och UNIX system, men också mycket om att hitta flera källor, söka faktan, kreativitet, nytänkande design.

    Personligen tycker jag att ALLA elever borde köra linux, och få möjligheten att från grunden bygga upp SITT linux.
    Jag går i nuläget på en skolan som har datorer för alla men med Mac, vilket visserligen är en bra början men saknar friheten som en elev behöver för att utvecklas. Ingen kan växa i kedjor.