Gå hem

Gå hem.

Du skriker från bron, och bilarnas dånande dränker din röst så att ingen hör förutom du. Men du vill att jag ska höra.

Gå hem.

Du spottar på mig, där jag med min blotta existens inkräktar på ditt land, din värld, din kultur, din stad. Och du vill att jag ska träffas.

Gå hem.

Du vet att min vandring är lång, men säger att det inte är skäl att förstöra för dig. Du skriker igen, bilarna tystnar för en sekund och jag hör dig och jag ser dig, med kalla, trötta, uppgivna ögon ser jag dig och för en sekund ser du ut att brista. Sedan skriker du igen.

Gå hem.

Men jag fortsätter vandra. Jag försvinner bort i horisonten, och sedan ses vi aldrig mer. Det blir kallt, du går hem, du duschar, du äter, och du lägger dig i din säng. Du läser nyheterna i mobilen och du viskar det igen.

Gå hem.

Jag lägger mig ned, frusen och ensam, hungrig och utmattad, och hoppas att jag får sova inomhus imorgon. Hoppas att jag kommer fram. I mina drömmar står du på bron igen och skriker samma ord, om och om igen.

Gå hem.

Och jag förstår inte varför du är så arg. Jag förstår inte varför du envisas så. Jag förstår inte varför du tror att du är min fiende när vi båda har precis samma drömmar, precis samma mål.

Att gå hem är det enda jag vill. Och precis det jag gör.

Bild: Darko Vojinovic / TT / NTB Scanpix

Related posts:

Bookmark the permalink.