Hur ska skapare få betalt om fildelning legaliseras?

Jag fick ett mail av Jan Bertil Widmark (kd), som undrar hur en kulturskapare ska kunna få betalt om Piratpartiet får sin politik igenom, nämligen att all fildelning för privat bruk legaliseras. Det här är mitt svar till honom.

Hej Jan,

Det finns väldigt många sätt, och det vi i Piratpartiet ska göra är egentligen inte att hitta ett sätt för det att utvecklas, utan att sluta förstöra för de som vill att det ska utvecklas. Om du är ens lite insatt i ekonomi vet du att varje marknadsekonomi är uppbyggd efter utbud och efterfråga – om jag har hundra chokladbitar och bara tio vill ha en kan priset sänkas ganska rejält, medan jag kan höja priset om det finns tusentals som desperat vill ha en av mina hundra chokladbitar.

Detsamma gäller egentligen här, och problemet är att bland annat KD istället föreslår att det bildas nya lagar som tvingar utbudet att sänkas medan efterfrågan förblir densamma, en omöjlighet utan en autokratisk planekonomi. Självklart är ett argument emot att det ju inte handlar om att utbud ökat i och med IT-revolutionen, utan att vi skapat ett fiktivt utbud som originalförsäljaren inte tjänar på. Problemet är, dock, att utbudet aldrig skulle kunna minskas igen oavsett taktik. Ingen kommer kunna stoppa Internet och vidhålla ett demokratiskt samhälle, eftersom det då skulle krävas en kontroll av precis allt som förs mellan alla användare av Internet (ett antal som räknas i miljarder). En sådan kontroll – som bland annat ert parti just nu försöker bygga upp – är högst odemokratiskt oavsett vad.

Men låt oss föra tillbaka det hela till din fråga. Du undrar hur skapare av kultur kan tjäna pengar när deras material ges bort på annan väg. För det första kommer folk alltid att vilja betala för kultur. När jag köper en ny stol blir jag sällan exalterad och överlycklig och tänker att jag nu vill skänka pengar till tillverkaren, men som du kanske vet har kulturen ofta just denna effekt på oss. Många artister tar aldrig betalt för sina tjänster utan accepterar bara frivilliga donationer, ett exempel på detta är gatumusiker. Ett annat exempel är tidningar som lägger upp sina nyheter både på webben och i tidningen, och där är det rent av bättre på webben eftersom det finns interaktiva kommentarsfält och nyheterna uppdateras och läggs till konstant, till skillnad från tidningen som bara görs periodiskt (en gång om dagen, om veckan et cetera). Ändå köper folk tidningar. Ännu ett exempel är bibliotek, som när de kom ansågs vara bokförsäljarens död – vem skulle vilja köpa böcker om de finns att låna gratis? Och när köpfilmen kom, ja, då var det biografens död, för vem skulle vilja se på film i biograf när man kan göra det i hemmets bekvämlighet? Just det sistnämnda är en perfekt analog, eftersom räddningen för bio var just extra saker. Före detta var biografer ofta bara en filmvisning, medan de nu började inarbeta att sälja läsk och godis, ha bättre ljudanläggning, bekväma stolar, och allra senast 3D-effekter, som kommer dröja innan de finns billigt tillgängligt hemma. Och biograferna 2009 besöktes mer än på sextio år, trots att det dessutom var större nedladdning av filmer illegalt än någonsin förut – minst 2.2 miljoner svenskar fildelar. Så varför? För att folk gillar biografer, och folk kommer alltid vilja betala för kultur.

Emma ”Opassande” skriver i en blogg om olika exempel på artister som istället för att kämpa emot teknologin accepterar den och nyttjar den, och tjänar stora summor på det. Självklart är detta bara ett urval, och självklart är de som tjänar mest på det mindre artister, och de som förlorar på det är de som vägrar ta emot framtiden och istället gör allt för att hållas kvar. Jag tycker jag ser en rätt tydlig koppling till övriga fall där staten går emot den naturliga marknadsekonomin och försöker uppbygga en planekonomi utan grundläggande argument – ett direkt exempel är självklart det forna Sovjetunionen.

Och nej, detta är inte kultursamhällets död. Om vi förutsätter att 2.2 miljoner svenskar fildelar varje vecka (statistik från The Pirate Bay, som bara är en av tusentals liknande fildelarsidor) är det ungefär 25 % eller en fjärdedel av Sveriges befolkning. Enligt övriga undersökningar är det just dessa som dessutom handlar mest kultur och nyttjar den. Varför? Är det inte uppenbart?

Det är en sann kulturälskare som konsumerar enorma mängder kultur, på laglig eller olaglig väg.

Statistik som denna visar tydligt hur fildelning verkligen inte förstör för branschen, utan gynnar den. Det ger reklam och sprider information om verket, gratis.

Med vänliga hälsningar,
Anton Nordenfur (pp)

Related posts:

Bookmark the permalink.