Industrin som stoppar språket

Språk är spännande. Språk utvecklas. Ord byter betydelse, ibland som följd av planerat, statligt arbete (som svenska stavningsreformen 1906 i Sverige eller fjärde-maj-rörelsen i Kina) och ibland som följd av mer eller mindre kaos – ett mem fastnar och sprider sig i befolkningen, ibland som följd av ett missförstånd, och språket ändras. Ord byter stavning, grammatiken morfas, och nya ord bildas samtidigt som gamla ord byter betydelse. Det är i mina ögon bisarrt intressant och spännande.

Skyddad falukorv.

Skyddad falukorv. Bild av Hemma hos Andrea.

Och så har vi de som stoppar allting.

Europeiska unionen har en spännande grej som heter ”skyddad ursprungsbeteckning”, som skyddar en del livsmedelsnamn som inte täcks av varumärkeslagar, men där namnet indikerar vart det är tillverkat. Reglerna säger mer eller mindre att välkända livsmedel vars namn kommer från dess region inte får bära samma namn om de tillverkas annorstädes. Det här täcker bland annat falukorv (måste tillverkas i Falun) och champagne (det historiska Champagne-distriktet i Champagne-Ardenne i norra Frankrike).

Problemen uppstår när det faktiskt inte är regionen som definierar livsmedlet. Falukorv har sitt ursprung i Falun, men det är absolut ingenting annat än tradition som skapar något som helst unikt i att det fortsätter tillverkas där. Det som är unikt är receptet och metoden – något som hade sitt ursprung i Falun men som lätt kan replikeras precis var som helst. Champagne får sin egna smak som särskiljer den från andra typer av mousserande vin inte av att den tillverkas just i Champagne, utan för att det tillverkas med ”méthode champenoise”, en speciell metod.

Châlons-en-Champagne har mer än champagne. Nästan.

Châlons-en-Champagne har mer än champagne. Nästan.

Sättet som språket utvecklas på gör att dessa benämningar ständigt ändrar sig och utvidgas bortom den ursprungliga, smala definitionen. Sättet som EU idag hindrar andra tillverkare av mousserande vin som använder sig av méthode champenoise, är någonting som bara skyddar en sak – det fåtal som vill tjäna multum bara för att de redan lyckats etablera ett monopol i en region som inte kan eller vill ta emot konkurrerande företag. Vilket i sig inte bara hindrar språkets utveckling, utan även utveckling av sagda livsmedel.

Det som händer nu är att EU tar de första stegen för att utvidga skyddet till att även gälla andra produkter än de som det gäller idag (jordbruksprodukter, livsmedel, vinprodukter, och spritdrycker). Framöver riskerar med andra ord skyddet täcka föremål som råkade uppfinnas eller utvecklas i en specifik region, men som utöver denna tradition inte har mycket med regionen att göra – som moraknivar. Bland argumenten i EU-parlamentets resolution tar de upp hur en lagändring kan stödja lokalt företagande, vilket såklart stämmer – om EU ger mitt kvarter ensamrätt på att tillverka datorer kommer det också att stödja lokalt företagande. Frågan är till vilket pris, och om det finns något som helst legitimt argument för att just mitt kvarter ska tillverka datorer.

Det som skrämmer mig, både i de existerande lagarna och de som nu föreslås, är inte att produkter skyddas – det gör de inte. Vem som helst får tillverka falukorv eller champagne. Det som skyddas är vilka ord vi använder. Lagen ger dig all rätt att tillverka falukorv, champagne, fetaost, moraknivar eller vad som helst – så länge du hittar på ett nytt namn. Det ger EU en enorm möjlighet astt kontrollera språket och själva bestämma hur dess invånare och företagare får uttrycka sig och vad de får kalla sina produkter – helt utan något som helst vettigt resonemang.

Related posts:

  • Fredrik Larsson

    Falukorv är ”bara” GTS, så den måste inte vara tillverkad i Falun.

    • Fredrik Edentoft

      En annan ”lustig” detalj kring just falukorv är att traditionellt
      tillverkad falukorv utan tillsatser inte får kallas falukorv eftersom
      industrin lyckats utveckla definitionen att kräva konserveringsmedlet
      natriumnitrit (E250).
      http://www.aktavara.org/News.aspx?r_id=157883