Kommersiell digitalmusik som den ska vara

Kommersiell digitalmusik – affären bakom att sälja musik i sin digitala form och inte som fysisk CD – har ett otroligt dåligt rykte. Det förtjänar det. Vi är just nu i en övergångsfas när digital teknik används allt mer, och allt fler lyssnar på musik genom datorer, mobiltelefoner, musikspelare, och så vidare. Jag äger själv sedan flera år tillbaka ingen stereo, utan lyssnar på all musik genom min dator eller min iPod, både nedladdad och med skivor i datorns CD-spelare. Stereon är en döende form, liksom är antagligen CD-skivan. Vi behöver se nya vägar.

Anledningen till att det går så långsam är i mångt och mycket baserat på en rädsla för tekniken. Det finns en underliggande rädsla för att ge lyssnarna för mycket kontroll över det de köper, en rädsla som försäljarna av digital musik måste släppa om de någonsin ska kunna tjäna tillräckligt för att överleva. Musik som köps genom alla större tjänster är idag förstörd av DRM-skydd och är omöjlig att använda som man vill. Jag vill kunna få de filer jag köper, och vill kunna göra en backup på min externa hårddisk, vill kunna föra över dem till min iPod för att lyssna när jag åker inlines till skolan. När jag köpt den är det min musik.

Idag köpte jag en digital skiva av Symphony of Science, i en process som förbluffade mig eftersom den upfyllde precis alla mål en bra modell för kommersiel digitalmusik ska uppfylla. Låt oss gå igenom dem.

  1. Jag klickar mig in på en nedladdningssida på deras webbsida. Där kan jag lyssna på all musik online, eller klicka ”Buy Now”.
  2. Jag får skriva hur mycket jag vill betala, från ingenting alls till hur mycket jag känner för. Jag betalar direkt genom bankkort eller Paypal.
  3. Jag kommer till en nedladdningssida där jag får välja mitt favoritformat – allt från MP3 320 till FLAC, Ogg, ACC och mer.
  4. Jag får välja ännu ett format. Jag laddar ner både FLAC och MP3, eftersom min iPod inte klarar FLAC. Jag kan välja fler, men det räcker.

Jag köpte inte musiken för att jag ville ha musiken egentligen. Det är det som är poängen. Jag kunde få den hur som helst. Precis som att jag kan få tag på Katy Perrys senaste album gratis om jag vill – skillnaden är att hon inte vill det. Anledningen till att jag köpte musiken var för att jag ville sponsra skaparen, och för att jag ville att det skulle gå enkelt. En torrentnedladdning hade inte gått alls lika snabbt, jag hade inte kunnat vara säker på kvalitén, och jag hade inte helt säkert kunnat hitta FLAC, som trots allt är relativt ovanligt, speciellt för mindre kända skivor.

Symphony of Science kan erbjuda gratis musik för att de vet att folk vill betala, och att de som inte vill betala ändå inte skadar dem ekonomiskt. Att sälja över internet i digital form är helt gratis, och det finns inget som helst förlustvärde när någon låter bli att betala. Detsamma gäller inte i fysisk form, där det faktiskt kostar att trycka upp varje CD-skiva. När ska detta inses, och när ska varje försäljare av digital musik inse dessa enkla grunder?

Related posts:

Bookmark the permalink.