Men lite skärpning, för helvete

Ibland vill jag bara skrika.

Jag ville skrika när terrorister attackerade Charlie Hebdos kontor och skjöt ihjäl satiriker. Och där verkade världen (tack gud) hålla med mig. Men jag vill också skrika när politiker, både svenska, europeiska och amerikanska, vill stoppa dessa hot mot yttrandefriheten genom att, ja, begränsa yttrandefriheten.

Det finns något gammalt adage om att inte förhandla med terrorister. Så varför i helvete går vi gång på gång och förhandlar med terrorister? Varför blir svaret på ”har ni frihet bombar vi” ett vänligt ”alright, då slutar vi med det där med frihet”? När blev det här över huvud taget okej? Exakt när började alla tänka att det var vettigt att flytta resurser från misstänkta till icke misstänktamed så många dödsfall som följd?

Hur kan ett parti som Miljöpartiet gå till val på att stå upp för rätten till privatliv, gå till val på att stå emot massövervakningen, och sen ha en IT-minister som Mehmet Kaplan som vågar påstå att Sverige har ”en tydlig lagstiftning som bygger på att inte censurera internet”? Hur kan vi ha en inrikesminister som Anders Ygeman (s) som vågar påstå att vi inte ska införa några fler filter på internet i Sverige, samtidigt som han är helt överens med resten av EUs inrikesministrar om att införa just sådana filter?

Jag är på allvar inte ens säker på om vår regering är så inkapabel och korkad att den inte ens förstår vad den gör, eller om den bara ljuger sig blå för att slippa säga sanningen. Men oavsett vad – lite skärpning, för helvete.

Bild CC BY-SA Dan Mihai Pitea.

Related posts:

  • Johan___X

    Inga partier som sitter i riksdagen just nu verkar bry sig som dessa frågor, dom verkar var för upptagna med att skapa ett ”stabilt system”.

  • Satirikern

    Jag tror plural på satiriker är just satiriker.

  • Fredrik Eriksson

    ”(tack gud)”
    Är inte inte lite olämpligt att blanda in hennom i det här?