Och pizzerian slog igen

The Pirate Bay har fallit. Kanske i några dagar. Kanske för alltid. Jag skulle vilja säga att jag inte bryr mig, men det stämmer inte – jag vill med hela mitt hjärta att TPB kommer igång igen. Men det betyder inte att jag faktiskt använder sidan, eller tycker att den är speciellt användbar längre.

Johnny Olsson skrev på Twitter: ”TPB har blivit den där bron i Den gode, den onde, den fule. För länge sedan irrelevant men av prestige fortsätter slaget om den.” Jag kan inte göra annat än att hålla med. De flesta kommentarorer verkar ha en liknande bild, att det egentligen inte spelar någon roll om TPB är uppe eller ej, men att fan, vi måste ju ändå hålla den uppe, för annars har vi förlorat striden.

När jag växte upp låg det en pizzeria precis runt hörnet. De serverade usel mat, godiset var gammalt och mögligt, och när en ny, fräsch pizzeria öppnade upp ett kvarter bort slog de igen. Jag saknar den än idag, inte för den äckliga pizzan och den mögliga godisen, utan för att det var där jag alltid gick och hämtade pizza åt familjen så länge som jag kan minnas. Det var där jag träffade kompisar, det var till och med där jag hade min första dejt. Vi var ensamma på pizzerian, för vem ville egentligen ha den där äckliga pizzan?

The Pirate Bay är den där pizzerian. När jag lärde mig något annat än FTP-överföring var det här jag tankade Nightwish-skivor och lärde mig älska The Twilight Zone. Det var här jag upptäckte indieartister jag inte visste om fanns, det var här jag upptäckte Devil Doll och Agalloch och det var här jag tankade min första porr som en nervös femtonåring. Idag har jag inte använt TPB på hur länge som helst, och en del av mig sörjer att jag kanske aldrig får göra det igen, även om det är en väldigt liten del.

Men det är inte det det handlar om. Det får inte bli någon nostalgitripp av en torrentsite, lika lite som man ska fortsätta äta äcklig pizza bara för sakens skull. Det här handlar inte om rätten att tanka på Pirate Bay. Det här handlar om rätten till ett fritt internet. När Pirate Bay slås ned, så stoppas kulturens vägar. När Pirate Bay slås ned, så kan vad som helst slås ned. Om TPB i den här långrandiga metaforen är pizzerian runt hörnet, så har jag absolut ingenting emot om de gör som Brokep föreslår, inser att det finns bättre pizzerior ett kvarter bort och slår igen. Men jag tänker inte stå och se på när polisen bankar på dörren och slår igen det åt dem för att den andra pizzerian ska slippa konkurrens.

Det är därför vi slåss. Och det gör vi den 20 december, Mynttorget, Stockholm.

Related posts:

Bookmark the permalink.
  • Lysande, även om graden av sunkighet ligger i betraktarens öga och inte är något som man kan lasta trackern för. Något som Upphovsrättsindustrin och därmed ledande politiker anser och därför fixat lagarna därefter.