Politik 2.0

Jag gick med i Piratpartiet i november 2008, för nio år sedan i år. Men under min tid i partiet – först som medlem, sedan som styrelseledamot, och sist som partisekreterare – har jag allt mer kommit fram till den insikt jag nu försöker formulera.

Med tiden har vi växt ur partiuniformen, och vi har blivit så sjukt mycket större. För varje dag som gått har jag allt mer insett att trots att det vi skapat varit ett parti har partiet i sig aldrig varit målet. Det det lett till och fortsätter leda till är bortom ett parti, bortom en rörelse – det är en ideologi och en ny politisk världssyn.

Jag är piratpartist, men framförallt är jag pirat. Partiet i sig är i det stora hela oviktigt, precis som att Centerpartiet i det stora hela är oviktigt för den liberala rörelsen. Och precis som att en centerpartist kan kalla sig liberal utan att antas ha gått över till Liberalerna, måste samma centerpartist kunna kalla sig pirat utan att antas ha gått över till Piratpartiet.

Det finns många pirater där ute, men betydligt färre piratpartister. Vi har varit dåliga på att fånga upp alla de horder som kunde ha givit oss sitt stöd. Teknikintresserade så väl som kulturintresserade och människorättskämpar och dussintals andra givna målgrupper.

Jag har länge argumenterat för att precis som 1800-talet kom med tydliga ideologiska rörelser såsom liberalismen och socialismen, kommer nu ett 2000-tal med helt nya sådana, anpassade för den nya värld vi träder in i. Den värld som skapats av vår kunskapstörst, av internet, av globalisering och av ständigt informationsutbyte. En helt annan dimension där det gamla tänkandet faller som ett korthus.

Piratpartiet har från början tagit en tydlig roll som pionjärer, som de som vågar tro på framtiden och som väljer att förkasta traditionalistiska, konservativa idéer utan riktig bäring för vår nutid. Men framförallt tror jag att vi pirater lagt den grund som nya rörelser kommer att stå på. Vi är inte ett av flera kommande partier, vi är istället i all abstraktion såväl som arrogans ett nytt tankesätt på vilket dussintals nya ideologier och partier kan grundas.

Denna grund är svår att skapa utan en öppning av begreppet pirat, som tillåter fler att anamma det utan att känna att de binder sig till ett parti. Vi måste låta alla ta till sig både begreppet och de tankar och idéer som medföljer, och kombinera dessa med sina unika tillvägagångssätt och bakgrunder. Därigenom kan vi diskutera mer öppet, utveckla vidare det vi har gemensamt och utforska våra olikheter. Exakt det som kallas politik, men i en tappning för det nya milleniet – politik 2.0.

Jag har sedan jag valde att avgå som partisekreterare fått frågan om jag fortfarande är piratpartist, och svaret är att det inte är speciellt relevant. Nej, jag har inte lämnat partiet. Ja, jag tror fortfarande på våra frågor. Men i första hand är jag inte piratpartist utan pirat. Mitt partimedlemskap är betydligt mindre viktigt än vilka frågor jag kämpar för, och vilken ideologi jag ställer mig bakom.

Mitt politiska arbete är inte över, utan det har precis börjat. Men en fas är avslutad, och det är den fas under vilken jag i första hand och framför allt annat var piratpartist.

Nu börjar den betydligt viktigare matchen. Att förtydliga, stärka, utveckla och sprida den ideologi på vilken Piratpartiet står.

Related posts: