Sexualmoralismens brittiska segran

BBC berättar att Storbrittaniens premiärminister David Cameron förklarar ett fullt ut krig mot pornografi. Alla brittiska hem kommer automatiskt att få ett antiporrfilter, och endast de som väljer att inte ha det slipper. Samtidigt förbjuds vissa typer av porr helt, och söktjänster som Google tvingas sätta upp filter som blacklistar vissa termer.

Målet tycks vara tudelat – dels vill Cameron skydda barn från hemsk porr, och dels vill han stoppa redan olagliga sexbrott som våldtäkt, människohandel och pedofila övergrepp. Därför vill han förbjuda porr som ”gestaltar våldtäkt”.

Det Cameron missar är att den breda majoriteten av porren som gör detta idag är helt vanlig porr med vanliga skådespelare, som bara råkar fokusera på denna genre. Porr som faktiskt är filmad våldtäkt  finns, men är otroligt sällsynt av en enkel anledning – när du släpper film på när du begår ett hemskt brott så ökar riskerna att åka dit ganska katastrofalt. Det en sådan lag skulle göra vore alltså om något att mörka ned de våldtäkter som faktiskt sker, istället för att göra dem synliga för polisen så de kan hitta gärningspersonen och slå till. Jag kunde vid en sökning inte heller hitta några evidens för att våldtäktsporr gör tittare mer angelägna att våldta. Vill Cameron också förbjuda film som gestaltar mord eller andra våldsbrott i ett försök att slå till mot snuff?

Så skydda barnen då, är det ett ädelt motiv? Njae, inte riktigt. Det finns egentligen två saker som Cameron verkar vilja rädda barn från, och det är frivillig porråtkomst och ofrivillig porråtkomst. Det är alltså de fall där ett barn med flit söker på ”sexy boobs xxx” för att hen vill se sexiga bröst. Och det är de fall där ett barn sitter och surfar på trivia om Hermione Granger och stöter på en hårdporrparodirulle av typen ”Hardy Porner and the Sexy Centaur”.

Jag kollade upp porr första gången när jag var kanske tio år, alltså innan min pubertet, som en följd av att jag hört talas om denna underliga sak vuxna sysslar med. Min reaktion då var att det var en väldigt underlig typ av underhållning som jag inte riktigt förstod poängen med, och sen gick jag vidare och fortsatte spela Pokémon. (Detta var inte heller på internet, eftersom jag lo and behold inte kände till att det fanns porr på internet.) Jag började sedan se på porr för nöjes skull efter puberteten, och självklart fanns då (liksom finns nu) typer av porr som jag inte ville se utan mest mådde illa av (BDSM, våldtäkter, et cetera). Från de vänner jag diskuterat porr med verkar deras erfarenhet vara densamma eller liknande. Dessa skadar inte barnen – barnen väljer medvetet att inte se dem .

Så den ofrivilliga porråtkomsten? Ja, idag har Google redan ett säkerhetsfilter, som är påslaget som standard men relativt lätt att slå av, och som i min mening fungerar riktigt riktigt bra. Jag brukar ha det avstängt som standard, men ibland när jag söker på saker som kan vara ens en smula sexuella (exempelvis melon- och bananplantage) slår jag på det för att undvika alla porrsidor som dyker upp. Är det filtret påslaget är det mycket svårt att stöta på saker som, ja, ”Hardy Porner and the Sexy Centaur”. Du kan stöta på semisexuella bilder, men få av dem utan underkläder och få av dem mer sexuella än omslaget till senaste modetidningen på ICA.

Med andra ord, i bägge av dessa fall är Camerons åtgärder helt värdelösa. Det enda resultatet är ett moraliserande av sexualitet och en större censur av internet.

Se även The Daily Mail och Aftonbladet.

Related posts:

  • Henrik Brändén

    Jag håller inte med: Det är föräldrarna väljer skola åt sina barn och ungdomar, och det är svårare för ett barn att värja sig mot föräldrars krav på vilken skola man ska gå i, än förälderns krav på vilka kläder man ska ha när man är där. Det är enklare att mot förälderns vilja sätta på sig en keps eller ta av sig en huvudduk under vistelsen i skolan, än att mot förälderns vilja börja gå i en skola med klädfrihet.

    Jag stöder iofs tanken att barn ska vara omyndiga upp till en viss ålder (men om den ska vara 18, 17 eller 16 är jag inte längre säker på …), men det är inte orimligt att samhället hjälper barn att få ha vissa frihetsgrader även före myndighetsåldern.

  • Henrik Brändén

    Ojsan, kommentaren ovan hamnade på fel inlägg. Snälla Anton, ta bort den …

  • Pingback: Enligt Min Humla » Nikki Lee är inte riktigt den ni tror()