Ska PP rota i cannabisfrågan?

Jag är för en legalisering av cannabis. Huruvida jag är för att Piratpartiet ska vara för en legalisering av cannabis är en helt annan fråga.

Det har diskuterats förr och har nu börjat komma upp på bordet igen. Våra motparter i Tyskland, Piratenpartei som onekligen lyckats bättre än oss röstmässigt, är drogliberala. Sherif Mangal tog upp frågan till breddningsbloggen, där han förespråkar en legalisering, och det ledde till en kommentarsstorm – i skrivandets stund 101 kommentarer, och de fortsätter att komma. Bara ett fåtal är negativa, och en förvånande majoritet är överväldigande positiva till Mangals förslag. En hel del verkar missförstå breddningsbloggens syfte – att det är förslag och inte beslut – och flera har redan lovat bort sin röst till oss 2014 nu när vi ”tagit upp” frågan.

Nicholas Miles svarade först med en kommentar och sedan med en bloggpost, i vilken han uttrycker att han själv är för en legalisering, men att det är bäst för Piratpartiet att låta frågan vila och inte bestämma ett håll eller ett annat, för att undvika att fokus lämnar våra hjärtefrågor – integritet, kultur och kunskap.

Jag höll först med Miles, men efter att ha sett alla positiva kommentarer börjar jag att tveka. Ska Piratpartiet kanske ta an denna fråga i alla fall, både för de skäl som Mangal redan tagit upp (jag ska inte upprepa varför jag är för en legalisering, när han redan beskrev det så väl) och för en chans att vinna väljare? En chans att vinna tid hos media och tid i medborgarnas hjärnor, för att kunna smyga in de viktigare frågorna om upphovsrätt och integritet?

Är detta smutsigt tänkt? Har jag fel? Och viktigast av allt: vad tycker våra medlemmar? Är det ett sätt att vinna medlemmar och röster, eller är det Piratpartiets dödsdom?

Om vi låter kommentarerna på Mangals inlägg vara ett lämpligt urval, vinner vi en definitiv majoritet i valet 2014. Nu tror jag knappast att detta är ett lämpligt urval, men jag tycker att det tåls att tänkas på. Jag anser därför att det finns en enda vettig lösning – låt medlemmarna rösta på nästa möte, och låt medlemmarna bestämma om vi är för en legalisering, mot, eller om vi ska bestå neutrala.

Jag är otroligt nyfiken på resultatet, och jag är otroligt nyfiken på var min egna röst landar.

Related posts:

Bookmark the permalink.
  • Pontus

    Huruvida Cannabis ska vara lagligt eller inte bör inte vara en partipolitisk fråga alls, huruvida vissa droger ska vara lagliga eller bör vara en bedömningsfråga genomförd av experter som tar hänsyn till de sociologiska och hälso-aspekterna som omgärdar preparatet.

    För ett exempel om hur fel ute världen är så läs boken Kokain, där lyfter man fram en mörkad FN-rapport (ledd av en svensk läkare som varit delaktig i en hel del antidrogrelaterade beslut) som påtalar att riskerna med kokain är lägre än riskerna hos tobak, cannabis och alkohol gemensamt!

    Själv är jag varken för eller emot men jag tycker att beslutet om vad som ska vara legaliserat ska ligga hos expertis och vara föremål för återkommande granskningar. Största anledningen till att vara för är dock Portugal som legaliserat och säljer en hel del droger statligt, och det har gått mycket bra. Största anledningen till att vara emot är vissa stater i Usa där man ser hela generationer gå förlorade till crack (kokain kokat med bakpulver som röks)…

  • Per Ekström

    Jag tycker inte vi ska vara för en legalisering av Cannabis av den enkla anledningen att det är en för infekterad fråga. Däremot tycker jag att PP bör vara för att ta bort förbudet på brukande och även undersöka huruvida innehav i små doser ej skall beivras.

    Problemet med dagens lagar är att de slår helt fel – de slår mot de som är missbrukarna, de svaga och beroende. Dessa människor behöver hjälp, inte bli inlåsta i bur i två år. De man vill komma åt är langarna och den organiserade brottsligheten. Att slå på de som redan ligger är poänglöst och gör ingen till negativ nytta.

    • Anton Nordenfur

      (y)

    • Vilka som ”skall” drabbas av lagarna hänger samman med vilket syfte man har med dem, och eftersom det politiska syftet ofta är väldigt oklart (och ibland växlar med tiden) blir lagens träffverkan därefter. Jag håller med; den intressanta frågan är inte vilka droger som är ofarliga nog att legalisera, utan vilket slags hantering av dem som skall legaliseras respektive kriminaliseras.

      Jämför med vanlig receptbelagd medicin; det är olagligt att sälja sådan medicin utan recept men det är inte olagligt att köpa eller inta den. Anledningen är att receptkravet är ett sätt att skydda konsumenten mot potentiellt farliga substanser, och det förefaller orimligt att man skall bestraffa konsumenter för att de riskerar att skada sig själva.

      I drogdebatten har dock ett helt annat motiv anförts, nämligen att man vill förbjuda konsumtionen för att få ned efterfrågan och därmed reducera intäkterna i producentledet, vilket i sin tur förväntas leda till minskad brottslighet i den sektorn. Maffians verksamhet i Latinamerika är ett exempel.

      Men varför är just drogproduktionen så förknippad med brottslighet att man måste bestraffa de konsumenter som finansierar verksamheten, när man inte resonerar likadant inom hela näringslivet? Borde vi då inte förbjuda också köp av bananer, med hänvisning till olagligheter (inklusive beställningsmord) som begås på grund av konflikter mellan plantageägarna och deras anställda, fackföreningar och myndigheter?

      När man sedan konstaterar att brottsligheten vanligen är en följd av just de förbud mot försäljning som en gång införts under förevändning att skydda konsumenterna, då förefaller det bakvänt värre att sedan bestraffa samma konsumenter för att de, otacksamt nog, genom fortsatt efterfrågan finansierar den verksamhet som kriminaliserats för deras skull…

      Vi ser exakt samma fenomen inom varumärkesrätten: De ensamrätter som en gång gavs till producenterna för att de skulle kunna hindra sina konkurrenter från att lura på konsumenterna felmärkta produkter har genom att driva upp priserna på ”märkesvaror” bidragit till mer olaglig verksamhet i producentledet, och nu anklagas konsumenterna för att genom sin ”illojala” efterfrågan finansiera också denna brottslighet. Oetiskt är bara förnamnet.

      Om vi kan vrida debatten därhän att den handlar om legalisering av konsumtionen snarare än om legalisering av vissa substanser, så är jag för att detta tas upp på programmet. Jag är dock pessimist vad gäller våra chanser att förklara den här distinktionen offentligt, när till och med lagtexterna är hopplöst intrasslade i varandra utan att man ser skymten av något entydigt syfte i dessa.

  • Anon

    Jag kan säga att jag har tänkt på det ända sen det kom upp på breddningsbloggen.
    Å ena sidan kan det finnas ett stort mörkertal av folk som vill ha en legalisering av cannabis och bara skulle rösta PP för det, och jag tror att vi skulle kunna tjäna på det.
    Samtidigt så har jag den där obehagliga känslan av att alla fördomar om droger och cannabis, och medias skvallerfest, så kan det även vara ett totalt politiskt självmord för PP att ens försöka ta upp det i Sverige.
    Tänk dig aftonblaskan och expressen tapetserar löpsedeln med KNARKAREPARTIET eller liknande så ser du vad jag menar.
    Tyskarna har en helt annan allmän uppfattning och ämnet är inte alls lika laddat där verkar det som, Svårt att säga ja eller nej med andra ord, men kanske betyder inte nej…

  • Daniel

    Jag tycker det vore en intressant fråga att driva. Som det är nu i Sverige så är alla som sysslar med droger så extremt stämplade. Och förutom det så måste de som nu väljer att göra det på fritiden umgås med yrkeskriminella, för att det inte finns andra alternativ. Om vi skulle välja att försöka föreslå en liberalisering så skulle vi samtidigt slå bort benen från den största kassakon som den organiserade kriminaliteten har. Beskatta skiten! Det är inte i närheten lika tufft om man ska gå till apoteket för att få sin receptbelagda fix istället för att gå till den hårda snubben i mc-väst… Dvs, färre nyrektryteringar.

    Som det nu ser ut i Portugal så har ju både droganvändande och drogrelaterad kriminalitet gått ner. Det är dags att inse att så länge människor har existerat så har vi alltid försökt hitta sätt att bli höga. Låt vara ett jäst äpple, eller en lustig svamp du hittar i skogen. Vi vinner ingenting på att kriminalisera mänskligt beteende.

    Sen den största fördelen med en avkriminalisering (motsatt de bisarra lagar vi har nu): Om man nu är i behov av en drog, så är det idag straffbart att ens söka hjälp. För att du tar ju drogen, dvs du sysslar med kriminalitet. Om vi överhuvudtaget ska kunna få ett samhälle med mindre droganvändning så måste vi ju HJÄLPA de som sitter fast i det, inte skuldbelägga.

  • Jörgen L

    Vi har ju redan röstat i frågan på ett par medlemsmöten, och det har alltid blivit en förkrossande majoritet mot.

    Jag skulle kunna tänka mig att avkriminalisera eget bruk, dels för att jag ser drogbruk i allmänhet som ett personligt problem man bör kunna söka hjälp för utan att vara rädd för juridiska repressalier, dels för att den nuvarande situationen skapar rättssäkerhetsproblem.

    Problemet med det är att de som driver sådan förslag som regel gör det med en tydlig baktanke att legalisera helt och hållet och bara ser avkriminalisering som ett taktiskt förstasteg, och i den kontexten kan jag inte rösta för eftersom jag vet att de som driver den linjen kommer att ta det som intäkt för att gå ut och säga att ”Piratpartiet är för legalisering av cannabis”, och då kommer vi att vara ”knarkpartiet” för svenska folket…

    Den dan är jag inte längre intresserad av jobba med PP, mitt motiv att engagera mig handlar om informationsfrihet och försvar av öppna kommunikationsstrukturer.

  • Harlekin33

    Dom som förespråkar att cannabis ska vara lagligt brukar hänvisa till att alkoholens följder kostar samhället mycket mera pengar!

    DEN diskussionen är ju i alla fall värd att ta i PP!

  • Don Kongo

    Det är inte riktigt samma situation i Sverige som i Tyskland, även om bruket är betydligt vanligare än vad vissa med skygglappar vill tro så är det inte på alls samma sätt lika utbrett. Dessutom tror jag det kan vara en dålig idé att bli legaliseringspartiet… jag kan ha fel, men det känns som att det bara kommer bli ytterligare en upprepning av ”gratis”-debatten där man istället för att prata om den faktiska politiken är ”för knarket” och därmed får svårare (igen) med att nå fram med de viktiga sakerna. Cannabisdebatten är, jämfört med alla centrala frågor, faktiskt inte så viktig!

    Mitt konstruktiva förslag istället är att ta klart ställning för att polisens resurser inte ska användas i mängder för razzior på reggaefestivaler och liknande, där syftet endast är att få fredliga rökare att kissa i burkar för att få en bättre brottsbekämpningsstatistik. Det är ett jätteslöseri med resurser som borde gå till att bekämpa riktiga brott och just nu görs sådana insatser bara för att det är lätt att se ut som man gör något och få positiva tidningsrubriker. Polisens arbete ska inte vara populistiskt och det ska inte vara styrt av internpolitik där cheferna tävlar om ”uppklarade brott” genom att trakassera fredliga människor som bara sitter ner och har det mysigt. Formulera det rätt och säg att vi vill att polisen ska använda sina resurser till riktiga brott som skadar andra människor så har vi något. Till legaliseringsförespråkarna så kan man ju med gott samvete påpeka att en sån svängning innebär en de facto legalisering då ingen jagar dem längre. Slår det väl ut kan man lyfta en äkta legalisering senare.