Sömn

Jag har alltid haft problem med sömn.

Nähä, tänker du, vem fan har inte problem med sömn?

Men mina problem är lite konstiga. Och fördelaktiga. Och ja, det här är ännu ett inlägg i den serie inlägg där jag i alla fall försöker belysa och uppmärksamma mentala problem som relativt få egentligen känner till eller tänker på.

Young beautiful woman sleeping in bed close-up

Jag har alltid haft ett betydligt mindre sömnbehov än i princip alla andra jag känner, någonting som jag det senaste året insett beror på bipolär sjukdom, som kraftigt påverkar sömnmönster. Under uppeperioder av sjukdomen tenderar kroppen att hantera allt med mycket mer energi, vilket i många fall resulterar i att inte behöva sova alls lika länge som under friska eller depressiva perioder.

I mitt fall sover jag under en uppeperiod ungefär 3-4 gånger så lite som under en nereperiod, och då behöver jag inte sova speciellt mycket under en nereperiod, kanske främst för att mina sådana inte är alls lika tunga som uppeperioder . I en depression sover jag runt 7-9 timmar, när jag är frisk sover jag runt 7-8.

I en uppeperiod – alltså inte en full fledged mani utan snarare hypomana episoder, det vill säga perioder där jag är mer speedad och energisk men det inte påverkar mitt liv avsevärt negativt – sover jag i genomsnitt 3-6 timmar, extremt sällan över sex och relativt sällan över fyra. I djupare manier sover jag sällan över tre timmar, och ofta inte mer än en och en halv eller två timmar.

Det spännande med de sömnmönster som bipolär sjukdom ofta resulterar i är att de sällan orsakar några större problem. Det är inte så att jag sover ett fåtal timmar för att jag inte kan somna, och sen går jag trött hela dagen. Jag sover ett fåtal timmar för att jag inte behöver mer. För att jag vaknar utvilad efter bara ett par timmar, redo att sätta mig och jobba. Det här är alltså den typ av sömnproblem som är rätt cool och riktigt praktisk. Ännu ett exempel på hur priviligerad jag är.

Så vad gör jag med tiden? Mestadels är jag bara uppe sent och går upp när andra med jobb går upp. Jag och min pojkvän går och lägger oss ungefär samtidigt, de flesta dagar runt 2-4. Jag går sedan upp 7 och jobbar, medan han sover vidare och börjar jobba 10-12. Han ligger och sover just nu, liggandes bredvid mig i sängen medan jag bloggar. Det är kul att det kan öppna upp nya sociala möjligheter som att bjuda hem till en fest oberoende av huruvida jag ska jobba dagen efter.

Men periodvis har jag gjort vad jag generellt känner är snäppet mer produktivt – att gå och lägga mig vid normal tid och gå upp skrämmande tidigt. Jag hade en period när jag var runt nitton år, där jag gick upp 4 varje morgon. I en annan brukade jag gå upp vid sextiden när jag sov hos min dåvarande flickvän, och satte mig att programmera eller läsa i några timmar innan hon gick upp.

Så jag vet inte, jag kanske borde prova samma sak igen. Somna någon gång mellan midnatt och två på natten. Gå upp runt 4-6 och gå ut och jogga, börja jobba tidigare, umgås med vår hund. Det kanske skulle fungera.

Så nu börjar jag. Klockan är 23:13. Godnatt.

Related posts: