Sverige förlorade i natt

Det finns mycket att säga om valnatten. Jag satt själv tillsammans med fantastiska vänner i PP Linköpings valvaka på The Champ, med lila balonger och flaggor runt om i rummet, med sex TV-skärmar med Twitter och valresultat. Vi alla såg på hur Piratpartiet sjönk och Sverigedemokraterna höjdes. Vi alla såg hur Nazistpartiet 2.0 reste sig upp som det gäng snoriga skitungar det är, och hejade ramsor om vårt lands pinsammaste val någonsin. Men jag är inte helt orolig över Sverigedemokraterna. De är för små. De andra vill inte samarbeta med dem, och de flesta av dem är helt enkelt för blåsta för att göra en skillnad.

Men vi alla såg också hur Piratpartiet föll och brann. Jag var nära att gråta när valresultaten kommit halvvägs igenom och vår högsta prognos var 0.7 %. Jag skrev ett par timmar tidigare på Twitter att jag trodde – inte hoppades – på 2.49 %. Jag var verkligen helt övertygad om att vi skulle hamna en bra bit över 1 %, jag var övertygad om att vi skulle komma långt. Men det gjorde vi inte. Men det var också då som (jag tror) Marit sade, ”jaha, dags för nästa val”.

Hon har rätt. Precis som Anna Troberg har rätt. Vi är en Fågel Fenix som nu reser sig ur askorna. Vi har lärt oss mycket av denna bästa valrörelse hittills, och vi vet vad vi behöver ändra. Jag blev oerhört lycklig av stämningen när valresultatet var framme i går, för det vi pratade om var inte förlust – det var hur vi skulle ta oss vidare. Yan pratade om hur mycket han kunde göra för sina frågor i kommunen även utan mandat. Henry började prata samhällsinformation om FRA och IPRED, att släppa den information som regeringen och EU-parlamentet ständigt kämpar för att komplicera som en statsbudget.

Vi börjar vår mobilisering nu. The Pirate Bay-rättegången börjar om åtta dagar och då kommer vi inte vara tysta. Jag vet att vi kommer få mer stöd väldigt plötsligt. Jag vet att jag kommer ha lust att säga Vad var det jag sade?, men det kommer jag inte. Jag måste ständigt påminna mig om att jag röstade Vänsterpartiet i skolvalet 2006, med argumentet Jag stödjer PP i sina frågor men det är inte tillräckligt viktiga frågor. Det var inte förrän 2008 jag blev aktiv pirat. Men våra frågor är viktiga.

Vi måste kämpa vidare. Inte för att vi annars lagt ned fyra år av våra liv på ingenting (och det har vi inte – vi har nu flera kommunmandat och förstås Christian Engström i EUP), utan för att vi behövs. Vi behövs i riksdagen oavsett vad de andra partierna försöker påstå, och det kommer vi snart att märka ytterligare. Tyvärr.


Anton Nordenfur

Related posts: