Sverige och gud – Birros två enorma klavertramp

När Marcus Birro skriver att Sverige behöver hans kristna gud verkar han missa två ganska enorma punkter. För det första gör han det enorma misstaget vi ser om och om igen i religiösa argument – han antar att gud existerar. Kan vi inte komma överens om grunden innan vi går vidare till steg två – vad vi ska göra av saken? Eller ska vi bara lita blint på att Birro känner på sig att han har rätt? Även om vi vänder på steken och gör något så absurt som att ha en global folkomröstning om huruvida hans gud existerar, har han fel. Majoriteten av världens sex miljarder människor tror inte på den kristna guden. Än färre håller med om hans konservativa, böghatande, sexistiska vita man till en gud. Ge mig en anledning att tro på gud som är baserad i logik, och sen kan vi börja diskutera vad vi ska göra åt saken.

Birros andra fel är minst lika stort. Även om vi accepterar guds existens och allsmäktighet (vilket vi inte gör, men play along), antar Birro att vi ska följa honom och göra vad han (gud) säger, oavsett om vi håller med. Birro vill göra oss alla till trogna följare av en tyrann. Birro baserar moraliska argument om homosexualitet och abort, på vad en tyrann säger åt honom. Varför låter vi honom, och många andra religiösa, komma undan med detta? Skulle vi säga detsamma om argumentet istället löd ”presidenten med fingret på kärnvapenknappen säger att vi ska förbjuda homosexualitet och abort”? Eller är det någonting speciellt med att denna tyrann får epiteten ”Gud”?

Jag säger inte att homosexualitet och abort per definition är rätt. Eller, ja, det gör jag också. Men även om vi antar att det inte är det, måste vi diskutera det rationellt. ”Jag tycker att homosexualitet känns omoraliskt” är ett okej argument. Jag håller inte med det, men det är i alla fall ett argument där personen i fråga står för vad han säger. ”Jag tycker att homosexualitet är fel för att Kalle/presidenten/mamma/läraren/Gud sade till mig att det är fel” är däremot inte ett argument som bär någon grund i ett demokratiskt samhälle.

Se också Pekka S (Orsakverkan) i Humanistbloggen.

Related posts:

Bookmark the permalink.