These are the books read in June. As with May, it’s been kind of slow due to school and work.
- Patrick Rothfuss: “The Name of the Wind: The Kingkiller Chronicle Day One” (2007)
- “The Kingkiller Chronicle” quickly became one of the best fantasy series I have ever read. The first book is an excellent beginning, sharing the story of a legendary life as told much after the hero’s haydays are over. Rothfuss manages to make a very believable, almost biographical fantasy story, with believable magic and true characters, while simultaneously creating an exciting and beautiful story.
- Harry Harrison: “The K-Factor” (1960) [audio book]
- The book quite honestly was extremely boring and almost non-existant. I barely remember it at all. Maybe it just wasn’t for me, but I didn’t enjoy it at all.
These are the books read in February.
- Andrew B. Kipnis: “Producing Guanxi: Sentiment, Self, and Subculture in a North China Village” (1997)
- Except for some excellent examples of real life guanxi production, sadly not all that enlightening as I hoped it would be. Then again the real life examples may well be enough to ask for.
- Kathleen McMillan, Jonathan Weyers: “How to Write Dissertations and Projects” (2007) [in Swedish translation]
- A good summary of the most important things to remember, especially the somewhat short sections on scientific research and scientific conduct.
- Richard Dawkins: “The Greatest Show on Earth: the Evidence for Evolution” (2009)
- If someone has to read just one book on science in a lifetime, this is the book to read. Dawkins goes back to the beginning and produces the plain evidence for evolutionary theory, including magnificent examples and combating many misunderstandings and critical questions. A great book to read both if you have no clue about evolution but are open minded to understand it, and if you – like me – find it interesting and want to learn a lot more, both about what we know and why we know it.
Ett av de mest fundamentala koncepten i global juridik, rätten att ses som oskyldig till motsatsen bevisats, har de senaste åren försvunnit allt mer. Sedan FRA-lagen infördes 2007 finns nu ett antagande om att alla medborgare är potentiella brottslingar, och att bara genom att spåra alla precis hela tiden kan vi motverka brott. Detta var ett steg i helt fel riktning, ett steg som togs trots enorma protester från det svenska folket. Den 21 mars 2012, om bara två veckors tid, kan nästa steg in i mörkret tas.
Den 21 mars röstar riksdagen om datalagringsdirektivet (DLD), som är FRA-lagen på steroider. Om DLD införs, blir din telefon till en spårare, och all information lagras undan. All information om var du rör dig, vem du pratar med, vem du sms:ar, vem du e-mailar sparas undan i ett arkiv, för att sedan kunna granskas och avlyssnas av statliga myndigheter.
Anledningen till att detta införs är att lagförarna tror att det ska stoppa terrorism. Men de allvarligare brottslingarna är antingen för skickliga för att luras av tekniken, eller för desperata för att bry sig om de åker dit. Den som ska iväg och begå ett brott kan kringgå detta mycket enkelt – lämna mobiltelefonen hemma. De som kommer att åka dit är småtjuvar, men om vi vill få dit dem kan vi istället lägga pengarna på gatupoliser än på datalagring.
Det är lätt att säga att den som är laglig inte har någonting att dölja. Men den information som sparas undan avslöjar inte bara brott – den kan visa vilken läkare du besöker, vilket politiskt parti du röstar på, vilken trosuppfattning du har – dessa är uppgifter som en demokratisk regering inte ska ha om sina medborgare.
I ett demokratiskt land som Sverige ska inte staten ha kontrollen över folket. Folket ska ha kontrollen över staten. Kontakta dina riksdagsledamöter – idag är alla riksdagspartier för DLD, men genom folkets protester kan mycket ändra.
Datalagringsdirektivet fick en minoritetsbordläggning i dagens omröstning, vilket innebär att vi får en ny röstning 2012. Detta är till enorm fördel för direktivets motståndare – vi får se om EU-domstolen anser att den strider mot mänskliga rättigheter, vi får se tydligare hur ineffektivt det är i andra länder, och vi får hjälpa Sveriges medborgare att förstå hur viktig frågan är. Jag hoppas att vi inför nästa röstning kan hålla lika stora demonstrationer och bloggbävningar som inför FRA-röstningen 2007.
Jag vill tacka Miljöpartiet, Vänsterpartiet och Sverigedemokraterna som alla röstade för en bordläggning (trots att SD:s skäl var att de ville ändra DLD innan det gick igenom, inte ta bort det helt som MP och V). Jag vill också tacka Piratpartiet, som trots att de står utanför riksdagen lyckats skriva många bra debattartiklar, blogginlägg och vidare opinionsbilda och undervisa.
Vad händer nu?
Ja, vi får inte inbilla oss att vi har vunnit. Detta är ett riktigt stort steg mot ökad demokrati och integritet, men vi kan bli av med det lika fort igen. Nästa gång detta dyker upp måste vi vara bättre beredda, och vi måste börja tidigt med att få folk att inse vad Datalagringsdirektivet innebär. Demonstrationer låter radikalt, men jag tror också att det är det som bäst hjälper.
Fast nu får vi vila några dagar tycker jag.
Heaven opened before me
Swallowed me into its shell and spat me out
I barely saw the world turn away
I barely felt the burning biteThey told me I am not alone no longer.
They told me that finally, I am at rest,
Not dead nor alive,
With my heart pounding in the pace of my family.
They told me to walk with them.
I was given raven wings,
Crimson, sharpened teeth,
and a new heart in this life after death.Feeling scared, lonesome and hated
I couldn’t bare not seeing my reflection
Cracking my mirror with my very pawn
Watching the blood run through the drainThey told me the secret of paradise is sin
They told me that whatever I do, at least I’m better than them.
They told me the only key to the gate of golden ember
Is the one in my very throat.
They told me to carry on my life work or everything is lost,
That while sins not last forever so does life.They told me hope will always be the only way to heaven.
Stab me
In this darkness
Cure me
Before I avenge myself
Kill me
Only illumination can
Cure me
To become myself againOh, this is the end
I will never be myself again
Oh, this is the end
Of human kind, and it’s all my fault- Sometimes paradise is closer than heaven -
Is it true what someone once said
That reality sometimes is stranger than fiction?
Who actually believes the fairy tales?
But then again
How many people does not check under their bed
Before they go to sleep?
How many people can walk the woods
Without having to resist calling for the Fair Maiden?
How many does not really believe in us?
How many are really scared of us?
A quote from a poem of my own, Them Crimson Bites, written in 2007 or 2008 I believe.



