Etikettarkiv: 2015

Låt oss bygga ett piratparti, del 1 – har Piratpartiet somnat in?

Det är mycket som händer i Piratpartiet, och det är ännu mer som planeras. Det här är därför första delen i en serie där jag kommer att gå igenom vad som händer, och vad mina tankar och idéer är. Låt oss bygga ett piratparti.

Häromdagen skrev Hax ett blogginlägg, där han i förbifarten nämnde att ”Piratpartiet tycks ha somnat in”. Det är inte första gången det nämns, och det kommer inte heller att vara den sista, och det är en väldigt naturlig tanke från någon som bevakar partiet lite utanför – och tyvärr även till viss del för många av våra medlemmar.

Så varför ser vi döda ut? Varför verkar vi ha somnat in? Är det för att folk tröttnat, för att ingen arbetar längre? Eller är det, som jag skulle vilja påstå, att vi är fullt upptagna med det där grundarbetet som tyvärr är väldigt svårt att visa upp utåt?

2015 planerades tydligt att vara ett ganska introvert år, där vi skulle bygga om grunden i partiet och fixa mycket av det vi inte haft tid med innan supervalåret, som legat och stört och varit i vägen. Efter att ledningen avgick med så kort varsel blev det här ännu tydligare, och vi fick utöver allt vi redan hade stå utan en tydlig extern person, och dessutom internt behöva diskutera lösningen av de problemen.

Som följd tvingas vi lägga enorma resurser på internt arbete, som tyvärr syns väldigt lite dels till våra egna medlemmar men ännu mindre utåt. För den som bevakar partiet utifrån (eller ännu värre, den som inte alls bevakar oss utan bara rycker till när hen ser oss nämnas) ser vi verkligen döda ut just nu. Det är tråkigt, men det är i alla fall till en viss grad en naturlig följd av hur vi planerat att strukturera upp vårt arbete. Jag märker själv personligen hur jag till exempel verkligen inte har någon tid att kampanja eller skriva debattartiklar eftersom all min tid går till administration och internt arbete.

Så har vi somnat in? Nej. Men vad händer då? Var är transparensen? Här är transparensen.

Det i stort sett osynliga arbete som både partistyrelsen och jag som partiorganisatör jobbat på under året och fortsätter att jobba på skulle jag dela in i tre delar:

1. Hålla igång allt det administrativa

Det här är den tråkigaste punkten, men den är också sjukt viktig. Vi håller igång ekonomin, har medlemsmöten, hanterar medlemsservice, svarar på mail, uppdaterar partiets sidor i sociala media, sköter all IT, och så vidare och så vidare. Allt annat än sexigt, men väldigt viktigt.

2. Uppdatera det som börjat bugga

En hel del har börjat bugga de senaste åren, och det har skjutits upp eftersom vi inte alls hade tid för det precis innan och under det stora supervalåret 2014. Nu tar vi tag i det. Vårt ekonomisystem har buggat länge, vilket skapar en massa manuellt extraarbete – nu fixar vi ett nytt ekonomisystem. Hanteringen av möten har buggat ett bra tag – nu planeras nytt mötessystem.  Vi har stabiliserat ekonomin för att ha råd både med årets verksamhet och för framtiden. Vi har byggt upp ett nytt aktivistnätverk

3. Planera inför framtiden

Den mest spännande delen – det är nu vi bygger ett nytt piratparti. Piratpartiet efter valen 2014 är ett förändrat parti, inte för att vi bytt åsikter eller politik utan för att det krävs organisatorisk förändring. Vi står sedan januari utan partiledning för första gången sedan… ja, någonsin. Vi har väldigt tydliga tryck mot förändringar. Sättet vi arbetar på har inte fungerat. Det behövs förändring.

Nyckeln i en enorm del av detta är stadgerevisionen, som styrelsen beslutar om på sitt möte den 14 juni, och som kommer att läggas fram på medlemsmöte i höst. Bland de många saker som stadgerevisionsgruppen föreslagit vill de ta bort ledningen och istället införa en medlemsvald partiledare, vice och partisekreterare att sitta i ett arbetsutskott som en del av styrelsen. Den föreslår teknikneutrala möten, så att vi kan ha möten både online, afk, och i hybridform. Den föreslår ett mycket enklare regelverk kring lokala föreningar.  Och mycket, mycket annat. Enligt styrelsens tidsplan väljer vi nya stadgar i höst, och en medlemsvald partiledare innan året är slut.

2015 är ett år med många förändringar. Och ja, det gör att vi lägger krafterna inåt under en period och inte satsar fullt lika mycket på att synas externt. Man måste prioritera helt enkelt, och som jag ser det är det en bättre prioritering att säkerställa partiets framtid än att sikta kortsiktigt och sabotera framtiden.

Och när det är klart är jag helt otroligt sugen att dra mig ur och dela ut flyers, sätta upp affischer, skriva debattartiklar och prata piratpolitik.

Jag älskar nyår del 1 – 2014

Med delar av Pirate Times-gänget på min födelsedag. Koen De Voegt, Josef Ohlsson Collentine, Justus Römeth, Matthijs Po, Patrick Schiffer, Luis Cuerdo, Gefion Thuermer, Tomas Kronvall, Στάθης Λειβαδίτης, och en person jag inte kan namnet på. Bild av Mab.
Koen De Voegt, Josef Ohlsson Collentine, Justus Römeth, Matthijs Po, Patrick Schiffer, Luis Cuerdo, Gefion Thuermer, Tomas Kronvall, Στάθης Λειβαδίτης. Bild av Mab.

Av alla konstiga helgdagar finns det två som sticker ut för mig – jul och nyår. Så ja, jag älskar december ganska rejält. Jul blir för mig speciellt vacker när jag tänker på varför det började firas – att runt vintersolståndet samlas och umgås när natten är som längst, mörkast och kallast. Nyår är lite mer komplicerat.

Nyåret är ju en hundra procent godtycklig helg i när det är, helt frånkopplat någonting faktiskt och istället helt kulturellt, men på något vis gör det det bättre. För mig har nyår alltid varit stunden när vi en gång om året satsar på nytt. Inte att börja om, utan köra ett varv till, och jag älskar det. Ett ögonblick där jag kan tänka igenom det senaste året, fundera på vad som gick bra och vad som gick dåligt, och tänka efter vad jag kan göra annorlunda nästa varv.

Så här kommer nu en total egopost om vad som varit några av mina highlights 2014.

Med Maša Čorak, co-chairperson PPI. Bild av Anders Kleppe, tror jag?
Med Maša Čorak, Paris.

För 2014 hade jag ett nyårslöfte – att bli vegan. Jag var tidigare lakto-ovo-vegetarian runt 2007-2012 och gick sedan tillbaka till att äta kött. Efter mycket övertalning från Kajsa Larsson, Paula Roth, Niklas Dahl, Sarah Hage, Hampus Berg och andra coola människor bestämde jag mig för att satsa på att bli vegan 2014, och efter ett par krackliga månader har jag nu inte ätit kött sedan runt februari, och bara ätit någon enstaka annan animalisk produkt sedan dess, av misstag. Att vara vegan tänker jag såklart fortsätta med 2015. Tack till alla som övertalade mig!

2014 har jag dessutom gjort många av de saker saker som jag ville satsa på, utan att de var löften.

Jag har rest runt mycket – flera rundor till Paris med fantastiska Cécile Bardout, en resa till London, en rad till Stockholm, och massor med andra häftiga städer.

I mars var jag Sverige-representant med Josef Collentinegrundandet av det Europeiska Piratpartiet i Bryssel, och fick även passa på att fira min födelsedag där tillsammans med både Pirate Times-gänget och en massa fantastiska pirater från hela världen.

Med Alexander Spies (delstatsparlamentariker Berlin) på grundandet av PPEU, Bryssel.
Med Alexander Spies (delstatsparlamentariker Berlin) på grundandet av PPEU. Bild av Mathias Heinel.
Jag, Anders Kleppe, Koen de Voegt.
Jag, Anders Kleppe, Koen de Voegt.

Jag åkte ned på Pirate Parties Internationals årsstämma i Paris i april där jag var mötesordförande, och fick passa på att hänga med nya och gamla vänner, bland dem Maša Čorak och Koen de Voegt som på samma möte valdes till co-chairpersons för PPI.

Och valrörelse. Herregud, denna valrörelse. Den här bloggposten är redan fylld med bilder, och jag har så många fler jag gärna skulle dela. Jag kanske borde börja använda min Flickr trots allt, så för den som vill se mer så kommer det komma upp fler bilder där de kommande dagarna. Tre album ligger där redan – bilder från London (jag träffade en såpbubblande Sherlock Holmes och en dodo!), Versaille med Cécile (den coolaste byggnaden med den coolaste människan) och Disneyland Paris (inklusive en sönderslagen dörr på Buzz hamburgerhak och en massa bilder på Merida).

Fast i en hiss i Västerås med Johan Andreasson och Erik Einarsson.
Fast i en hiss i Västerås med Johan Andreasson och Erik Einarsson.

Det har varit två valrörelser jag satsat helt i – EU-valrörelsen på våren och kommunrörelsen på hösten. Trots att de gick som de gick var det otroligt kul och lärorikt, och jag träffade mängder av häftiga människor. Och så satt jag fast i en hiss i Västerås också, vilket var mindre kul.

Det här har varit ett otroligt roligt år, och jag har bara pratat om några få highlights. Jag ville egentligen passa på att skriva om bussresan till Bryssel, spontanresan till London, Stockholm Pride, West Pride i Göteborg och en massa andra saker. Alla diskussioner i Elins soffa med vin och chips. Alla sena spelkvällar med Niklas, Erik och Elin, med Europa Universalis IV och Borderlands 2.

På någon plan ville jag skriva om alla hemskheter. Grannungdomsgården som brändes ned. Ihjälskjutningen mindre än en kilometer hemifrån. Sveken. 26 december, när jag låg förstörd och grät hela dagen på tioårsdagen av Freddys död. När en god vän fick plötslig cancer och jag aldrig ens hann säga farväl. Allt det där som suger. Men jag vill också bara gå vidare.

Oavsett vad kommer 2015 att bli ännu häftigare än 2014, och börjar med ett inlägg imorgon om mina planer för det kommande året!

Pride Stockholm med Henry Winckle, Gustav Tällberg, Calandrella Rudberg, Elin Andersson, Fabian Rosdalen och David Midhage.
Med Henry Winckle, Gustav Tällberg, Calandrella Rudberg, Elin Andersson, Fabian Rosdalen, David Midhage.

Tyskland öppnar upp för det fria ordet – Mein Kampf släpps till sist

Mein Kampf (”Min kamp”), Adolf Hitlers självbiografiska bok som han skrev när han satt fängslad 1923, har inte släppts i Tyskland sedan strax efter andra världskrigets slut. Den vanligaste myten (som jag själv trodde på tills nyligen) är att boken är förbjuden, men anledningen är snarare att delstaten Bayern äger upphovsrätten, och att de helt enkelt vägrat trycka upp den för att undvika att den används av nynazister (läs mer). Boken finns dock sedan länge tillgänglig i de flesta länder (inklusive Sverige) samt förstås på nätet.

2015 slutar upphovsrätten att gälla, vilket helt klart leder till att den börjar släppas av alla möjliga förlag, och därför går Bayern nu steget före och låter släppa sin egna version, som tydligen ska vara kritiskt för att samtidigt upplysa om hur fel Hitler hade i vad han skrev.

Det är fantastiskt att de äntligen inser hur idiotpropaganda som antisemitism och nazism egentligen ska behandlas. Oavsett hur fruktansvärt fel en person har, oavsett hur galen eller korkad en person är, ska han eller hon aldrig stoppas från att uttrycka sina åsikter. Och även i döden ska ingenting göras för att stoppa dessa åsikter. Vad som istället ska göras är att låta dem komma ut, och konstant vara noga med att berätta varför de är fel till att börja med.

En bok som Mein Kampf kan aldrig allena användas för att övertyga en vanlig person till nazismens människosyn. Den som skulle övertygas är en person med en redan mycket sned människosyn, en person som redan är förlorad. Det boken däremot kan användas till är att förstå hur galen en människa kan bli, hur fel en människa kan vara, och därför borde Mein Kampf vara en rekommenderad läsning för alla människor, oavsett bakgrund eller politiska åsikter.

Faktoider · SvD

China is taking over the space market

Tiangong-1, launched in September 2011.

China’s space programme has been increasing at incredible velocities in the past decade or so, and by all accounts it will continue to increase in the foreseeable future. They recently became number two concerning satellite launches, launching a total of 19 satellites in 2011, beating the US which launched a total of 18, but still behind Russia with 36 launches. As USA’s space program continue to drop both when it comes to budget and launches, China will likely stay in the very top, possible even beating Russia in the upcoming years.

The Chinese now estimate launching 30 satellites with 21 rockets in 2012, and staying at an average of 20 launches per year until 2015. At the same time, their Tiangong-1 space module was launched in 2011, hopefully to be followed up by larger Tiangong-2 and Tiangong-3 modules in the next few years. The real trials of Chinese manned space docking will start in 2012, and if successful the Tiangong programme will be in the size of the ISS within a decade.

The dragon is rising.

BBC (image source) · Space Daily