Ett år senare

angelicaHösten 2013 träffade jag Angelica Algdal. En ung tjej som nyligen aktiverat sig i Piratpartiet och som på kort tid börjat göra väsen av sig i form av debattartiklar, intervjuer i lokaltidningar och mycket mer.

Vi träffades på den EU-valupptakt Piratpartiet anordnade i Stockholm, och jag såg henne första gången när hon stod och pratade med Erik Einarsson. Jag kommer ihåg att jag tittade på hennes häftiga tatuering strax över bröstet, varpå hon tittade upp och jag insåg att jag stod och stirrade på en kvinnlig aktivists bröst i ett redan mansdominerat parti. Snyggt jobbat.

frieriVi började prata över nätet. Kom bra överens. Blev vänner. Sommaren 2014 var vi bägge i Almedalen, där Fabian, före detta Angelica, kom ut för mig som transkille. Något jag sedan råkade outa inför en grupp pirater. Oops.

Månaderna som följde kom vi varandra allt närmare. Inför kommunvalet i Linköping kom han ned från sin hemstad Göteborg för att hjälpa till med att sätta upp affischer, och i december frågade han om han fick fira jul med mig och min familj efter att delar av hans allt mer börjat uppvisa sina både homo- och transfoba tendenser.

WARSNågonstans här började vår vänskap växa in i något romantiskt och något sexuellt. Under månaderna som kom hittade jag allt fler ursäkter att råka hamna i Göteborg, och när hans föräldrar plötsligt vägrade låta mig sova hos hans familj och han stod på sig blev han med ens hemlös. Vi fick stöd av en mängd vänner som erbjöd boende i Göteborg, och sov över hos både Anastasia Storm och Göran Widham innan vi hittade ett månadslångt boende.

Det var i Görans kök jag friade till Fabian, med svepskälet att hans familj då aldrig skulle få röra hans ägodelar om han skulle dö. Kort därpå flyttade Fabian in hos mig i Uppsala, och på Ung Pirats grillning i Almedalen 2015 – den 2 juli 2015 – gifte vi oss i en inofficiell ceremoni (den ska följas över ett borgerligt bröllop snart, jag lovar), lett av samma Erik Einarsson som en gång pratade med Angelica när jag råkade stirra på hennes bröst.

I december flyttade vi tillsammans till Stockholm, och för ett par veckor sedan skaffade vi tillsammans en hund, Orlando.

Och för ett par dagar sedan hade det gått ett år sedan det där vackra bröllopet.

brollopFabian är inte en lätt person att leva med. En narcissistisk, depressiv autist (och jag säger inte det skämtsamt eller subjektivt, utan det är bokstavligen vad hans psykiatriker säger), nästan uteslutande känslokall och utan någon förståelse för andra människors tankar och (speciellt) känslor, utan något som helst filter i alldeles för många sammanhang. Det är svårt nog för de flesta, och det gör det inte lättare att jag är otroligt känslostyrd som lider av en sjukdom som kan göra mig sjukt ologisk.

Men han är otrolig. Och jag älskar honom så jävla mycket. Fabian har lärt mig så mycket, har fått mig att upptäcka så mycket, har fått mig att växa mer än någon annan. Han har funnits där för mig, och fullständigt skitit i hur jobbigt det är för honom, hur fruktansvärt ologiskt det är att jag ska må dåligt när jag gör det.

fabiOch han har växt så mycket, fått mig att vara stolt över honom utan att ha någon som helst rätt att vara det. Han har lyckats ta sig genom så tunga depressioner, lärt sig allt mer om människor, lärt sig hur fantastisk han själv är, och lärt sig att fejka de mänskliga egenskaper han inte besitter (det låter negativt, men är allt annat än). Och för några dagar sedan började han ta testosteron, det han – och jag – väntat på alldeles för länge (följ processen!).

Jag vet att du hatar sådana här känslofyllda, romantiska statements, Fabian. Men jag älskar dig. Och jag tänker fan visa det på mitt eget sätt.

(Bild 4 av Iman Mirbioki, bild 5 av Fabian Rosdalen)

Almedalen dag 6

Sista dagen. Tanken var egentligen att åka på lördagen, för att sedan dra vidare till Warszawa på söndagen, men den sena  färjan vid 03:30 i natt visade sig mycket billigare än en imorgon. Oh well.

Började dagen med att sova alldeles för länge, i en riktig säng i UP-huset för en gångs skull. Drog till tältet och plockade ihop allt, låste in vid färjeterminalen. Satt på ett fik och jobbade. Drog ned till Almedalen, såg Anna Kinberg Batras tal och blev ganska så positivt överraskad (separat analys on its way?). Åt supergod veganmacka (!!!) vid Strandporten och var social ett tag, drog till tältet och plockade ihop det sista. Försvann i väg till UPs hus och fixade med piratgrejor och jobbade.

Hej då, Almedalen! 😀

Almedalen dag 5

Så min telefon har dött helt, och manipulerad av Troed och Fabian gick jag och köpte en Sony Xperia Z3 som hittills verkar fungera riktigt bra. Nu är jag på banan igen.

Jag var och kollade på Elin Andersson när hon ägde Per Strömbäck i en upphovsrättsdebatt hos SVT, sen drog jag och gjorde lite PP-jobb på distans. På kvällen följde fest – Fabians och mitt bröllop följt av Ung Pirats grillning, både trevligt och långdraget, oklart hur sent jag ens lade mig. Men kul var det!

Almedalen dag 4

Idag var en seg dag. Det märks att Almedalsveckan tar på krafterna, för att inte tala om att sova i tält. Jag hade en del viktigt jobb kvar och satte mig direkt på ett café vid Österport för att fixa klart det. Drog sedan iväg till Mångfaldsparaden där Piratpartiet lyckades synas en hel del. Gick runt och gjorde lite random saker. Badade i havet, solade med några andra pirater.

Köpte mat,  kollade lite på Jimmie Åkessons tal. Skickade debattartikeln som VLT inte svarat på till Frihetssmedjan, blev fotad för det. Jobbade.

Almedalen dag 3

Idag var halvledig dag, mycket eget jobb utanför PP och en del PP-grejor på distans. Blev intervjuad av den trevliga piraten Gustav Hagqvist om vad Piratpartiet gör i Almedalen och hur det gått hittills. Bloggade om Annie Lööfs tal. Skrev debattartikel till Corren om detsamma, som de ska ta med de närmsta dagarna.

På kvällen satt jag i möte med revisor Markus Berglund och gick igenom lite räkenskaper, sen drog jag ut och minglade och umgicks. Värvade en ny medlem. Drog hem och sov. Rätt lugn dag.

Någonting saknades i Annie Lööfs tal

Annie Lööfs (c) tal i Almedalen har hyllats av många, både centerpartister och utomstående såsom analytiker,  som lagt fokus på att hon för varje tal blir allt tydligare i den klassiskt liberala ideologin. 

Jag har full förståelse för många liberalers tankar om talet – det var onekligen ganska hardcoreliberalt på sina ställen, med prat om hur skatten inte är statens ägodel som en uppenbar highlight. Men att Centerpartiet siktar på att utgöra en liberal kraft i ett vänstervridet politiskt klimat får mig samtidigt att sätta hårdare krav, någonting jag betonade när jag igår var med i Frihetspodden och diskuterade ur ett både piratpartistiskt och liberalt perspektiv.

Någonting saknades, Annie Lööf, och det som saknades var den allra största liberala frågan i modern tid, en fråga som människorättskämpar ur både den liberala och socialistiska falangen bör kunna enas om. Du missade integritetsfrågan. Det faktum att en ny generation växer upp under en stat som övervakat alla deras digitala rörelser sedan 2008 är skrämmande ur ett generellt perspektiv, men speciellt ur ett frihetligt och liberalt perspektiv. Hur kan ett parti som står för ”närodlad politik” och individens frihet från staten samtidigt tala utan att ens nämna FRA-lagen? Eller för den delen binda starkare relationer till den amerikanska staten samtidigt som de avslöjas spionera på flera europeiska statschefer?

Centerpartiet har historiskt ställt sig emot bland annat FRA-lagen, baserat på just deras liberala värdegrund – att låta staten spionera på sin egen befolkning innan det ens finns en misstanke går helt enkelt inte ihop med grundläggande liberala principer om individens frihet från majoritetens förtryck. Under FRA-omröstningen 2008 fick de uppleva ett enormt tryck från Alliansens partipiska, en piska som fortfarande hänger i luften trots att Annie Lööf och Centerpartiet vinner allt mer makt och i stort sett närmar sig att ta över som ledande alliansparti.

Men ursäkten att Centerpartiet måste anpassa sig efter Moderaterna håller helt enkelt inte längre, speciellt inte under ett mellanvalsår. När Centerpartiet satsar allt hårdare på klassiskt liberala värderingar och att stå ut som det enda ickeauktoritära allianspartiet har de också chansen att vara mer kontroversiella i områden som integritet och övervakning, vilket kan låta dem vinna väljare och öka sitt förtroende i god tid innan de måste börja kompromissa med övriga allianspartier inför valåret 2018. Ursäkten håller inte, och det finns bara en kvar.

Centerpartiet bryr sig inte, för att integritetsfrågorna inte ger några röster. Det är den sorgliga, enkla, frustrerande sanningen. Och med den insikten är jag beredd att högaktningsfullt förkasta Lööfs prat om liberala värderingar som struntprat. Jag känner inte ett uns av tillit. Jag förstår kompromisser. Jag förstår prioriteringar. Men att prioritera bort en så grundläggande liberal fråga är oförlåtligt.

Ni har era chanser att visa att ni bryr er, Centerpartiet. Börja ta dem.

Bilden: Annie Lööf talar i Almedalen 2015. Bild av Per Pettersson, Frihetssmedjan.

Almedalen dag 2

Fabian väckte mig ohemult tidigt. Följde med till ett expresstryckeri så att han kunde få visitkort. Drog på ett seminarium om mångfald i datorspelsbranschen. Letade veganmat, misslyckades.

Drog och kollade på bröllopsringar. Just ja, jag gifter mig på torsdag. Hurra!

Åt pommes. Gick på seminarium om digitalisering i skolan, gick vidare till debatt om cannabislegalisering mellan Centern och ett nykterhetsförbund. Stötte på Jacob Dexe, kollade på ett seminarium om utbildning i ett digitaliserat samhälle.

Blev uppringd av en rysk reporter som ville prata om tvåårsjubiléet av Snowdens avslöjande – jag beskrev min pessimism över att avslöjanden får några reella konsekvenser annat än att NSA blir mer diskreta i sitt spionerande, och lyfte vikten av att dels skydda sin information själv, dels arbeta politiskt för ändrade lagar och för att slänga ut de partier som väljer att spionera på sitt folk och sina allierade.

Gick vidare och hängde med CUFare under Stefan Löfvéns tal.

Och så tatuerade jag mig!

Almedalen dag 1

Första dagen på Almedalen  närmar sig sitt slut, Annie Lööf drönar på i bakgrunden och jag har nästan helt slutat lyssna. Nu väntar kvällen och vad den nu innebär.

Första halvan av dagen gick åt att flytta tältplatsen  närmare Almedalen, nu är vi runt tjugo minuter ifrån centrala Visby. Sedan drog vi ned till Almedalsdammen, där alla pirater i Visby träffades över en trevlig fika, följt av ett seminarium om rasism där jag stötte på Sebastian Krantz och Per Pettersson, följt av ett gäng olika hoppskuttningar som slutade på Donners Brunn och sedan en snabb visit på Ung Pirats hem. Och nu är jag snart på väg tillbaka till tältet. Livet är rätt okej.

På plats i Visby – lite tidigt

Nu är jag i Visby och blickar ut över Almedalen! Och innan ni hinner säga något, ja, jag vet att Almedalsveckan börjar först på söndag. Men jag är lite tidig!

Från idag (torsdag) fram till på söndag kommer jag att tälta med Ung Pirat Friluftsliv, som efter att en efter en fick förhinder eller ändrade planer blev till jag, Fabian och Johannes. Jag och Fabian drog hit i morse och sitter nu på Almedalsbiblioteket och jobbar innan vi drar vidare ut i den groteskt gotländska vildmarken (eller stranden, vad vet jag), Johannes kommer senare ikväll och framåt lördag-söndag börjar allt fler pirater ansluta.

Från och med söndag är det en helvecka av representation som gäller, men representation som mest av allt handlar om att prata med dels andra pirater, dels random makthavare och annat trevligt folk. Dussintals seminarier, mingel, och andra evenemang, och när jag försökt välja har fokuset legat på evengemang om infrastruktur, integritet, kultur, forskning, och större samhällsutveckling. Säga vad man vill om Almedalen, men det finns många människor att träffa och mycket att lära sig.

Under veckan kommer jag både försöka blogga, och försöka spela in lite videoklipp. Men vi får se hur det går. Nu ska jag sitta i ett tält i några dagar. Vi hörs, internet!