Etikettarkiv: Anna Troberg

Elden som räddade London

För nästan 350 år sedan drabbades London av en massiv brand som förstörde stora delar av innerstaden. Trots sorgen och skadorna den orsakade, ledde brandens uppbyggnad till ett stort arbete där arkitekter och politiker slogs om att få bygga upp staden på nytt, och kämpa vidare i att skapa en av världens mest framgångsrika storstäder. Resultatet blev en stad med moderna hus och strukturen, med betydligt högre brandsäkerhet och större skydd mot sjukdomar och andra katastrofer.

För nästan tre dagar sedan drabbades Piratpartiet av en serie avhopp som försatte partiet i intern panik och förvirring. Trots sorgen och skadorna det orsakade, ledde avhoppen till ett stort arbete där medlemmar och aktivister slogs om att få bygga upp partiet på nytt, och kämpa vidare i att skapa en av världens mest framgångsrika politiska rörelser. Resultatet blir ett starkare parti med en förnyad intern struktur, med en spännande utveckling som säkrar en valseger 2018.

Att partiledningen lämnar sina poster går genom partiet som en eld. Men det är en eld som ger oss en chans. När askan svalnat är det vi medlemmar och aktivister, vi människorättskämpar, vi internetälskare och framtidsvisionärer som ser ut över fältet och bygger upp en bättre stad, ett bättre parti. Ett parti där alla hör hemma, ett parti där det som spelar roll inte är hur du ser ut eller vem du är, utan om du bryr dig om dina medmänniskor och är beredd att arbeta för dem.

Avhopp är sällan kul, och detsamma gäller med kritik, ens konstruktiv sådan. Men det behövs, speciellt i ett parti som står inför förnyelse och har framtidstro som en av sina absoluta grundpelare. Nu på söndag beslutar partistyrelsen om hur vi arbetar framåt, och jag har ingen tvekan om att vårt parti efter detta blir starkare än någonsin förut. Vi har mycket jobb framför oss, och jag har omedelbart blivit pepp att på nytt engagera mig som aldrig förr.

Fire is catching. Nu kör vi.

Det låga valdeltagandet gör det dubbelt så viktigt att rösta

pp-legoIdag presenterar Aftonbladet en undersökning som visar fortsatt lågt valdeltagande. Ungefär hälften av de som kan rösta i EU-valet den 25 maj planerar att faktiskt göra det.

Det låga valdeltagandet är väldigt sorgligt ur ett demokratiskt perspektiv – alldeles för många känner sig inte tillräckligt informerade om vad EU gör, och väljer då att låta bli att rösta i vad som känns som ett oviktigt val.

De som faktiskt planerar att rösta förstår i många fall hur viktigt valet faktiskt är. EU får en allt större makt över vår vardag, och en majoritet av besluten som fattas på kommunal nivå kommer från Bryssel. Det låga valdeltagandet gör era informerade röster otroligt viktiga. I ett val med hälften så många som röstar har också de faktiska rösterna mycket lättare att bryta igenom bruset, och din enda röst räknas allt mer för varenda väljare som stannar hemma på soffan.

Det är lätt att se sin röst som värdelös. Det är lätt att låtsas som att man inte spelar roll. Problemet är att dina motståndare inte håller med. De som har precis de åsikterna du avskyr är också ofta de som brinner tillräckligt för dem för att gå till vallokalen och visa det för världen. Och för varje val du sitter hemma på soffan och inte drar dig ut och röstar, växer de sig en smula starkare.

Som en sann ledare en gång sade: i soffan kan ingen höra dig skrika, men i vallokalen är du en superhjälte.

SVT stänger ute Piratpartiet från EU-debatt ikväll

Ikväll håller SVT en partiledardebatt inför EU-valet. Och nej, kom inte och säg att det är en budgetdebatt – det var precis de orden som en SVT-reporter använde när hen pratade om debatten på TV tidigare idag.

Det är jättekul. Förtidsröstningen inför EU-valet öppnar nu på onsdag, så det är ju perfekt timing. Det som är desto tristare är SVTs idé om att utesluta Piratpartiet, som sitter i EU med två mandat, och att istället inkludera Sverigdemokraterna, som inte sitter i EU. Hur tankegången gått där är fortfarande extremt oklart, när SVT levererar oklara svar på sin blogg och sedan stänger kommentarsfältet när de får frågor.

Piratpartiets partiledare Anna Troberg kommer istället för att vara med där att prata direkt med väljarna. Idag har hen stått i valstugan i Stockholm, och ikväll kommer hen att prata med väljare över nätet. Ta tillfället i akt och prata med en mycket trevligare partiledare än de åtta andra tillsammans!

Själv kommer jag att dissa SVTs debatt och istället sitta och jobba lite efter att ha stått en hel dag i PPs valstuga i Linköping. Jag kan ju inte kolla på SVT, jag betalar ju inte TV-licens.

Det trappas upp

ppselfie

Det börjar kännas att det är dags. Idag har jag varit på Piratpartiets EU-valupptakt i Europahuset i Stockholm, och det är verkligen en fantastisk valtakt. Vi har redan förberett oss otroligt länge, men det är nu vi börjar köra på allvar.

Schemat börjar redan fyllas. På onsdag tar jag flyget till Paris för att delta för Sverige på Pirate Parties Internationals årliga konferens. I andra halvan av april är det helt överfyllt med lokala träffar, husvagnsmålning, styrelsemöten, och någon slags aktivistturné i Skåne som inte är helt klar.

I maj blir det värre. Den 7 maj är jag redan dubbelbokad med en debatt hos MST Linköping samt att Anna Troberg ska besöka oss. Den 11-13 maj ska jag till Helsingfors och hålla ett föredrag om nya krafter i den nordiska politiken. Överallt börjar det bokas in sak efter sak, och jag börjar sakta men säkert inse att juni månad kommer bli den lugnaste i mitt liv.

Cirkus Bard

AlexanderBardAlexander Bard har lämnat Centern och gått med i Piratpartiet. Jag tycker att det är jättekul att vi fått en ny sympatisör, och att vi dessutom då också fick massor med gratis media för det – TT skickade ut en artikel som plockades upp av i stort sett alla mediakanaler i Sverige. Och nu är det dags för mig att sätta mig på en hög stol och lite high and mighty skälla ut både Bard och några kritiker.

Det finns mycket att säga om Bard, och det finns många som säger det också. Det stämmer att han ofta uttryckt sig på ett sätt som många, inklusive jag, skulle kalla för jävligt oförskämt. Men ärligt talat har en del kommentarer jag sett från piratpartister varit bra mycket mer oförskämda än allt Bard sagt.

I en Skypekanal om Piratpartiet skrev en sympatisör att vi skulle vandra med Bard före i ett stridsdrabbat Ukraina. I ett mail jag fick privat frågade en medlem nervöst om vi verkligen skulle ”släppa in” honom i partiet. På Facebook var det ett gäng medlemmar som skrev om att Bard var en ”obekväm” medlem. I en privat chatt snackade en arg medlem om hur han borde gå och dö. Jag kan räkna till ett halvdussin gånger jag läst ett skämt om ”vad har Piratpartiet gjort för ont?”

Okej, jag förstår att folk ogillar Bard. Det tolererar jag lätt. Det tyckte jag Anna Troberg uttryckte väldigt fint. Men att ge sig på personangrepp? Att kalla enskilda partimedlemmar obekväma? Att säga att de borde dö? Att ge sig på hela partiets demokratiska ryggrad i att säga att vi inte borde ”släppa in” nya medlemmar? Lite skärpning, snälla.

Och det mest spännande av allt detta är hur en del pirater tycks hålla med Bard om det värsta jag tycker att han sagt:

”Jag har all rätt att hata dem för de hatade först. Det har man alltid rätt att göra. Den som hatar först är den som är ansvarig.”

Ja, du har all rätt att hata vem du vill. Men att hata någon för att den hatade dig först, eller att kalla en annan människa ansvarig för hatet? Lägg ned med det, både Bard och ni som hatar Bard för att han hatade först. Väx upp, och lär er att älska istället.

Piratpartiet får 1.3 %, vad betyder det?

Idag kom då till sist den första mätningen inför EU-valet om drygt tre månader, och Piratpartiet svushar in på 1.3 %. Men vad betyder det?

Screenshot 2014-02-11 16.16.03De flesta medier som diskuterar det ser det som en stor förlust från de 7.1 % som vi fick i valet 2009, men det känns allt annat än realistiskt att jämföra siffrorna på det viset. Jag skulle snarare vilja säga att 1.3 % är över förväntningarna bra för den första opinionsmätningen, speciellt om vi jämför med hur vi såg ut vid den här tidpunkten 2009.

Vid undersökningen den 10 februari 2009 hade vi 0.3 %, och på bara några månader steg vi till att kulminera med 7.1 % vid valet i början av juni. Det betyder förstås inte att samma sak händer i år igen, men den här gången har vi dessutom flera starka fördelar vi saknade helt 2009 – Anna Troberg sammanfattar dem väldigt fint på sin blogg, men all in all har vi nu en enorm fördel i att vi har en mycket starkare aktivistbas, högre budget, är bättre förberedda, och blir direkt inbjudna i nästan samtliga debatter inför EU-valet.

Speciellt det senare är viktigt. Bara det faktum att vi nämns i nyheterna inför valet, och att vi bjuds in till debatterna (både mindre i skolor och större på bästa sändningstid) ger oss en fantastisk chans vi faktiskt aldrig tidigare haft. Jag märker ständigt att vårt stora problem inte är de som inte håller med oss, utan de som inte vet att vi finns. Varje gång vi är ute och kampanjar stöter vi på ett flertal som säger ”åh, finns ni fortfarande? Då får ni min röst!”

Det tåls också att känna till att att de som ställde upp i den här undersökningen inte fick höra några alternativ, utan det var 1.3 % som själva tog initiativet att säga vårt namn. Utöver det var det enorma mängder som var helt osäkra på vad de skulle välja – hur många av dem kommer att välja oss på valdagen när de ser en snygg valsedel med vårt partinamn?

Piratpartiet på Linköpings Regnbågsvecka

1.7 % för Piratpartiet i opinionsundersökning

Nu i veckan var jag på möte med RFSL, som bjöd in de politiska partierna i Linköping för att diskutera planeringen av Regnbågsveckan, som i stort sett är Linköpings Pride. Tidigare år har det i stort sett varit en parad, men i år är planen både att ha aktiviteter under en vecka, samt ha en kortare Pride Park precis innan paraden.

Självklart kommer Piratpartiet då också att vara med. Dels ska vi förstås ställa upp på själva paraden, men vi ska även fixa ett tält för Pride Park samma förmiddag. Bägge dessa är helt gratis, till skillnad från exempelvis Pride i Stockholm. Veckan äger rum den 1-7 september, så lagom i tid innan riksdagsvalet.

Utöver det borde vi fundera på att ta del av något av marknadsföringspaketen som finns – antingen ett för 1 000 kronor där vi syns i foldern, eller ett för 3 000 kronor där vi dessutom får vår logga upphängd på den centrala Regnbågsbilen.

Vi borde dessutom sikta på att dra in några fler att komma och hälsa på oss så vi syns lite mer. Anna Troberg kanske är intresserad?

Det är jättekul att Regnbågsveckan växer och blir så stor, och det är förstås också kul att det ger Piratpartiet en chans att synas med sin HBTQ-politik.

Det där med att inte synas

2013-11-29 16.03.44Nästan varje gång Piratpartiet tas upp i en diskussion hörs en av två saker – ”Piratpartiet? Vad är det?” eller ”Jaha, man hör ju aldrig om er längre.”

Det är både trist och intressant, men sanningen är att de allra flesta inte ser oss tillräckligt. Det här är helt okej – det är upp till oss att ändra på. Vad som är mer trist och lite mer intressant är att vissa (alltså sympatisörer eller aktiva) blir riktigt arga på att ”vi är dåliga på att synas”.

Jag tänker på det här samtidigt som jag lägger in något nytt inlägg på Nyhetsbloggen, där vi tar med precis alla mediaframträdanden vi kan hitta. Det är flera gånger varje vecka, ofta varje dag, som vi har med artiklar eller omnämns i stora tidningar som Expressen och SvD eller syns i TV med SVT eller TV4.

Och ändå syns vi inte.

Idag skriver partiledare Anna Troberg om att hon bjudits in till TV4s partiledardebatt i maj. Förutom det listar hon fem andra framträdanden i nationell TV och radio som redan är inbokad mellan 19 och 25 maj.

2013-11-26 18.20.45Och ändå syns vi inte.

Det är spännande att vi kan synas så mycket och ändå så lite. Det finns en hållhake, någonting som går snett, någonting som hindrar oss.

Nästan alla framträdanden, nästan alla debattartiklar, nästan alla gånger vi syns, så är det antingen Anna eller våra två europaparlamentariker. Tre enstaka människor med lika många timmar på dygnet som du och jag.

Sättet att synas är att sprida ut arbetet i massorna. Om bara var tionde av partiets medlemmar skrev en insändare i veckan, och om bara var tionde insändare faktiskt kom in i en tidning (lite mer pessimistiskt än sanningen) skulle vi ha tio insändare per dag.

Om bara var tionde av partiets medlemmar hörde av sig till lokal-TV och berättade om någonting spännande som hände, och om bara var hundrade sådant tillfälle uppmärksammades och kom med på TV, då skulle vi synas i lokal-TV en gång om dagen.

Det handlar inte om att saker är omöjliga. Det handlar om att de kräver tid och energi. Lägger vi den tid och den energi som krävs, då kommer vi också att lyckas. Jag är beredd att lägga den tiden och den energin. Är du?

181 dagar kvar till EU-valet – vad har jag gjort för Piratpartiet idag?

Idag är det ett halvår till EU-valet. Det firar Piratpartiets partiledare Anna Troberg med en podcast / bloggpost där hon uppmuntrar aktivister att från och med nu vakna varje morgon och tänka ”Vad kan jag göra för att Piratpartiet ska höras och synas idag?”

Hon påbörjar också ett ambitiöst projekt med en video varje dag från och med nu och fram till valet, där hon besvarar frågan.

Jag orkar inte med video och vill köra på lite mer retcon, men jag gillar idén. Så från och med idag kör jag med ett inlägg varje dag fram till valet, om vad jag gjort för Piratpartiet idag.

25 november 2013, 181 dagar kvar till EU-valet.

Idag vaknade jag efter alldeles för få timmars sömn och cyklade i tråkig morgonkyla till Linköpings universitet. Tillsammans med Pontus och Hans delade jag ut quiz med frågor om övervakning. Pratade med en del intresserade och en del mindre intresserade, och ett par som verkade vilja aktivera sig mer inom partiet.

Väl hemma hade partiledningen till sist kommit med info om en del förändringar, så jag passade på att uppdatera partiets wikipediasida om det. Att vi har en uppdaterad sida på Wikipedia är knappast direkt marknadsföring, men det är ett bra sätt för den som är nyfiken på partiet att lära sig mer, och en sida som berättar om att vi är aktiva visar att vi faktiskt fortfarande existerar.

Bild av mig, public domain.

Bortom public service

Piratpartiets partiledare Anna Troberg bloggar i dagarna om partiets ställning om public service.

Vår ställning i frågan är väldigt minimalistisk, någonting som jag gladeligen tar skulden för då jag satt och röstade ned nästan alla potentiella ställningstaganden i frågan när partistyrelsen föreslog en proposition om det till partiets höstmöte 2012. Jag lade motyrkandet att partiet ska vilja att public service gradvis avskaffas, vilket även det röstades ned.

Piratpartiet är idag internt överens om att public service ska finansieras av en avgift ”som tas upp samtidigt som skatt men går direkt till verksamheten, utan att ta vägen genom regeringen och dess årliga budgetprocess” (läs mer). Det är en bra lösning så länge vi har public service – som det ser ut idag är alla som ens har en smartphone eller dator skyldiga att betala TV-avgift, men en stor andel gör det inte. Det finns ingen anledning att inte ha det som en obligatorisk avgift för alla.

Min ställning är att public service borde avskaffas. Min kompromiss är att reformera public service ganska radikalt.

images

Vi behöver inte auktoritär media som inte är oberoende


I korta drag tjänar public service inte längre ett syfte i en tid då mediamarknaden är så bred som den är idag – både på TV, men också i exempelvis fysiska tidningar och på internet. Troberg begränsar på sin blogg detta argument aningen simplistiskt till ”De fyller ingen funktion när nätet finns”, och bemöter det med att vi på nätet utsätts för en stor andel riktad marknadsföring, någonting som mycket väl kan ske med ideologiska frågor:

Det är inte hela världen när det handlar om ett mysigt sitta vid datorn-plagg. Det skulle vara lite mer oroväckande om det handlade om ideologiska frågor, om politik, om val. Hur fria val har vi om den tankevärld som presenteras för oss är en specialdesignad chimär just för oss?

Det stämmer mycket väl, men lösningen är allt annat än att skapa / låta existera en auktoritär kanal som vi förutsätter alltid tala sanning för oss, för vårt eget bästa. Som Troberg själv erkänner i samma artikel är det en myt att vi någonsin kommer att få helt objektiv media. SVT kommer alltid att riskera att vara lite tillböjd, någonting vi har gott om exempel på. Journalister är människor med egna åsikter, och hur mycket de än försöker att inte låta det påverka deras journalistik kommer det alltid att göra det.

Det vi borde göra för att kombatera riskerna att luras på internet, är att undervisa bättre i kritiskt tänkande, och helt enkelt utvärdera allt vi läser. Det sista vi bör göra är att peka på public service och säga att vi ska lita på dem.


1001

Public service kan fortsätta vara noggrann om det privatiseras

Det bästa argumentet Troberg framför är att public service-media överlag är mer seriösa med sin journalistik:

I de kontakter jag har med media upplever jag dock att public service lägger ner mer tid på att kolla bakgrundsfakta, intervjua fler inblandade, etc. De gör helt enkelt ett tämligen gediget arbete som jag ibland upplever att de privata aktörerna inte ger sina medarbetare möjlighet att göra även om de skulle vilja. Jag tolkar det som att det faktum att man inte är beroende av annonsintäkter skapar bättre möjligheter för fördjupning.

Jag tror dock inte att detta behöver vara ett direkt resultat av att det är just public service. Snarare har exempelvis SVT ett gott rykte som en seriös kanal som är noggranna och gör sitt jobb. Om de vore på den fria marknaden, skulle det vara det starka argumentet för att locka t
ill sig kunder som ville ha just seriös och noggrann journalistik. Det är just avsaknad av detta som gör att jag väldigt sällan läser exempelvis Expressen och Aftonbladet – de erbjuder inte den seriösa journalistik jag är ute efter, och då svarar jag med att inte köpa deras produkt.

Detta är en marknadsföringsstrategi som SVT gott skulle kunna behålla om de privatiserades, och många skulle säkert fortsätta att köpa deras produkt och därigenom ge dem råd och möjlighet att sälja den. Om det är dyrare att tillverka en seriösa produkt skulle de kunna ha ett dyrare pris, eller så skulle de kunna arbeta mer med att skaffa en större publik som alla betalar lite mindre – exakt det de gör idag genom att göra sig tillgängliga i fler medier med SVT Play. Det jag beskriver här är precis så de skulle kunna göra som en kommersiell kanal i en fri marknad – det finns ingen anledning för dem att vara statligt finansierade.

Public service är inte en samhällstjänst att likställas med sjukvård eller skola

Trobergs argument mot just det ovanstående stycke handlar om är:

Om man betraktar public service som ren underhållning, så förstår jag det här argumentet. Men, jag betraktar public service mer som en samhällstjänst, jämställd med skola och sjukvård. Det är något vi alla tjänar på att ha.

Det är ett svårt argument just för att det faller tillbaka på ren prioritering. Jag stödjer skola och sjukvård som skattefinansierade samhällstjänster för att de krävs för att kunna ge medborgare stabila liv, för att dessa ska leva och vara lyckliga och dessutom bidra till samhället. Både skola och sjukvård uppfyller dock väldigt specifika syften – skola är till för att undervisa en person tillräckligt för att hen ska kunna leva och bidra när hen växer upp, och sjukvård är till för att hålla personer vid liv och välmående, mentalt och fysiskt.

Vad är syftet med public service? Syftet med public service, som jag förstår det och som jag tror att Troberg håller med mig om, är att delge information och underhållning. Att informera om aktuella nyheter, samhällsinformation, allmänkunskap och, till en del eller en annan, ren och skär underhållning.

Det som skiljer denna samhällstjänst från sådana som sjukvård och skola är att syftet redan uppfylls till stor del av andra källor. Den samhällsutbildning du får genom att se på SVT eller lyssna på SR borde du få i skolan. Den underhållning du får (t ex Melodifestivalen eller filmer) är redan mycket tillgängligt, antingen gratis eller billigt, genom exempelvis TV, internet eller böcker. De nyheter du får genom public service kan du få genom mängder av andra kanaler. Självklart kan det vara av varierande kvalitet eller seriositet, men du får grunden.

Om vi ska fortsätta jämföra med andra samhällstjänster – allt public service ger dig kan du redan få billigt genom andra vägar, men det som du får genom sjukvård eller skola är mycket unikt för just dessa samhällstjänster. Ingen kommer att ge dig ens halvkvalitativ vård eller halvdagar i skola utan att ta saftigt betalt för det, eller utan att förvänta någonting i retur. När det gäller det public service ger oss, kan vi få just det genom andra källor som redan finns tillgängliga, utan användning av public service.

Public service har uttjänat sitt syfte. Släpp det, och låt den fria marknaden ta över.