På plats i Visby – lite tidigt

Nu är jag i Visby och blickar ut över Almedalen! Och innan ni hinner säga något, ja, jag vet att Almedalsveckan börjar först på söndag. Men jag är lite tidig!

Från idag (torsdag) fram till på söndag kommer jag att tälta med Ung Pirat Friluftsliv, som efter att en efter en fick förhinder eller ändrade planer blev till jag, Fabian och Johannes. Jag och Fabian drog hit i morse och sitter nu på Almedalsbiblioteket och jobbar innan vi drar vidare ut i den groteskt gotländska vildmarken (eller stranden, vad vet jag), Johannes kommer senare ikväll och framåt lördag-söndag börjar allt fler pirater ansluta.

Från och med söndag är det en helvecka av representation som gäller, men representation som mest av allt handlar om att prata med dels andra pirater, dels random makthavare och annat trevligt folk. Dussintals seminarier, mingel, och andra evenemang, och när jag försökt välja har fokuset legat på evengemang om infrastruktur, integritet, kultur, forskning, och större samhällsutveckling. Säga vad man vill om Almedalen, men det finns många människor att träffa och mycket att lära sig.

Under veckan kommer jag både försöka blogga, och försöka spela in lite videoklipp. Men vi får se hur det går. Nu ska jag sitta i ett tält i några dagar. Vi hörs, internet!

Motion: Ta bort lagen om pliktexemplar

Här kommer en motion jag skickat in till Piratpartiets höstmöte 2013.

Vi har i Sverige Lagen om pliktexemplar (1993:1392) som kräver att du varje gång du skapar någonting för allmän publikation måste leverera en kopia på det till det Kungliga biblioteket och till sex av Sveriges universitetsbibliotek. Detta ska ske helt på din bekostnad och fritid. Ett vanligt missförstånd är att det bara rör böcker, men det inkluderar även radioprogram, TV-program, filmer, och elektroniska dokument (skivor, USB-stickor, hårddiskar, moln, et cetera).

Från början var syftet med detta att kunna kontrollera och censurera den information som privata aktörer spred, men nu för tiden handlar det snarare om att dokumentera vad som trycks, av rent historiska anledningar.

Det finns minst tre anledningar till att Lagen om pliktexemplar borde tas bort:

1. Ekonomi och krångel

När lagen först dök upp 1661 var den publikation som skedde utanför staten ganska begränsad, och den skyddades inte av någon grundlagsstiftad yttranderätt. Då var det rätt självklart att den som tryckte upp en text i tiotusentals exemplar också var en rik person som hade råd och möjlighet att dessutom skicka några exemplar till staten.

År 2013 har vi en helt annan situation, där dessa verk tillverkas av varenda svensk medborgare nästan varje dag. Lagen täcker nu upp en bloggpost du skriver, en affisch du trycker upp för en rockkonsert, en kattvideo du spelar in och lägger upp på YouTube, en artikel du skriver för Wikipedia, en facebookuppdatering du skriver, en webbsida du skapar. Vi har alla brutit mot den här lagen tusentals gånger, och jag bryter mot den bara genom att skriva denna motion utan att skicka in det. Vi har inte råd eller tid att varje gång vi gör detta trycka upp sju exemplar och posta dem till sju olika bibliotek.

2. Ingen följer lagen i alla fall

Det är överlag dåligt att ha lagar som ingen följer, av två anledningar. För det första underminerar det respekten för lagen (”varför ska jag bry mig om den här lagen när jag ändå inte bryr mig om den där?”). För det andra ger det möjligheten att särskilja mellan person och person – om en åklagare har agg för en individ av annan anledning kan hen fälla hen för brott mot Lagen om pliktexemplar, bara för att.

3. Staten borde inte ges möjligheten att övervaka eller censurera

Här kommer den mest piratrelaterade poängen in – medan detta i nuläget är en lag som ingen fälls för kan en regering eller en polis när som helst välja att börja använda den. En person som skriver politiska inlägg som går emot staten kan exempelvis fällas i domstol för att hen inte lämnade in tryckexemplar, vilket är ett utmärkt sätt att censurera en politisk motståndare.

Och när lagen efterföljs, då har vi helt plötsligt ett samhälle där staten har ett register över alla politiska inlägg alla landets medborgare någonsin skrivit. Vad sägs om den vackra åsiktsregistreringen?

Så vad är alternativet?

Anledningen bakom den moderna lagen, att dokumentera vad som i framtiden kommer ses som historiska dokument, är mycket fin och hedersvärd. Men låt staten ta hand om detta, inte upphovspersonerna – tillsätt istället fler att arbeta med att gå igenom de texter och andra verk som skapas i Sverige, och spara det de tror kan vara av historiskt värde.

Och se, det tycker redan Piratpartiet. Vi har bara glömt ta bort den gamla kvarlevan. Det här står i vårt bibliotekspolitiska program: ”Ett nationellt digitalt bibliotek ska skapas, som digitaliserar vårt kulturarv och tillhandahåller detta för fildelning. Det ska bland annat gälla så mycket som möjligt av de texter, musikinspelningar, filmer, TV-produktioner och andra delar av det nationella kulturarvet som finns på bland annat de stora biblioteken, riksarkivet, olika muséer och public services arkiv.”

I det här fallet gäller alltså inte ens att behöva komma med ett alternativ, vi behöver bara ta bort den hemska kvarlevan.

Jag yrkar därför:

  • att Piratpartiet ska arbeta politiskt för att ta bort Lag (1993:1392) om pliktexemplar av dokument.

Appendix

Du kan läsa mer om pliktexemplar hos KB: http://www.kb.se/plikt/tryck/pliktexemplar/

Lagen kan läsas här: http://www.riksdagen.se/sv/Dokument-Lagar/Lagar/Svenskforfattningssamling/Lag-19931392-om-pliktexempl_sfs-1993-1392/?bet=1993:1392

Bilden är CC BY-SA Phing.

Bok och bibliotek med Piratpartiet

Jag kom precis hem från en långhelg med Piratpartiet på Bok- och biblioteksmässan i Göteborg. Mässan är riktigt kul i sig, men det som är desto roligare är att se vilket bemötande vi får där. Under hela helgen var det bara ett par som dök upp för att säga att de verkligen ogillade oss, men extremt många kom fram för att säga att de älskade oss eller var nyfikna på oss. I många fall kände de till oss och var glada när de fick veta mer om vår politik och hur det går för oss. I andra fall var det människor som aldrig hört talas om oss, men som blev förälskade direkt när de fick veta mer.

För ungefär ett år sedan fick partiet ett komplett bibliotekspolitiskt program, och det har nu tryckts upp i en snygg folder som delades ut på mässan. Många verkade uppskatta att vi hade ett syfte bakom att vara på mässan och att vi faktiskt hade politik i relevanta områden. De två andra partierna som var där, Sverigedemokraterna och Miljöpartiet, hade inte med sig det utan diskuterade istället helt andra frågor som inte hade med kultur att göra.

Under lördagen pratade jag med sångaren i hårdrocksbandet Brimstone, som skällde ut oss för vår syn på upphovsrätt. Efter en lång diskussion kom vi dock överens om att vi ändå höll med varandra om mycket och hade ungefär samma syn på skapande, även om vi skiljde oss på slutpunkten om hur lagarna skulle se ut.

Under söndagen – sista dagen – kom det fram en kvinna som var helt förbluffad över vår existens. Efter att ha fått höra att vi funnits sedan 2006 och har två mandat i EU-parlamentet  frågade hon flera gånger om, ”men var har jag hållit hus som missat det?” Då vi gått igenom politiken var hon såld, och frågade om hur hon kunde börja bli aktiv.

Det allra viktigaste med att vara med på events som Bokmässan är att vi når ut till de som röstade på oss i EU-valet 2009. Om de som gjorde det inte hör talas om oss mellan att de röstade och nästa val, kommer de självklart att anta att vi dog och inte är värda ännu en röst. Om vi däremot låter dem veta att ja, vi finns och ja, vi gör skillnad – då kan vi få ytterligare en möjlighet att fortsätta med just detta. Bara en ”hej, vi lever” gör en enorm skillnad.

Självklart är det också viktigt att synas hos de som aldrig hört talas om oss, och att göra ett så gott första intryck som möjligt. Dessa kommer antagligen inte att rösta på oss bara för att de såg oss en gång, men det ökar chanserna att de lägger större märke till oss nästa gång de ser oss, oavsett om det är på ännu en mässa, på ett torgmöte, på internet, eller på en valsedel i vallokalen.

Flattr Report, October 2012

What I flattrd throughout September, a total of 87 things. Flattr is a system of microdonations, where you give a fixed sum every month (for example €2 or €25), and you choose throughout the month what to ”flattr”. The more things you flattr, the more your fixed sum evens out between these, but you always give out the same sum. Flattr is excellent for supporting bloggers, entrepeneurs, news sites, et cetera, without having to donate large amounts of money.

Pirate Lost Mayoral Election in Saarlouis, Germany
Anna Troberg
Flattr – Wikipedia, the free encyclopedia
Donera till Piratpartiet
Subscriptions made easier
WikimediaFoundation on Flattr
Wikipedia
Diaspora Pod Diasp.org
Magnihasa
ktetch on Flattr
[LIVE] 2012 Dutch Parliamentary Elections
PiratePartyCZ on Flattr
Portugal Declares File-Sharing for Personal Use Legal
Bok och bibliotek – a pirate love story
urbansundstrom on Flattr
PRQ Police Raid Takes Down Dozens of File-Sharing Sites
Efterskalvet av sexintygshistorien
Open Source Textbooks: Learning Was Meant to be Free
Polisrazzian mot PRQ: Internet är ett kafferep
English
Pirate Bay Will Be Back “Soon”
Anna Troberg « Anna Troberg (#152739)
It’s time to kick ass, download warez and chew bubblegum… and I’m all out of gum.
Du är nu en del av rörelsen framåt!
Swedish Pirate Party Surges After File-Sharing Host Facility Raided
PRQ Raid Targets Revealed, Pirate Party Gets Boost, Plot Thickens….
The Pirate Bay Returns After 2 Days Downtime
Falkvinge on Infopolicy
Nyhetsbrev 2009-11-28
Sargoth on Flattr
imFlattrd.com – Sargoth
PPI blocked from becoming observer members of WIPO
AB Debatt: “Anonymous får oss andra nätaktivister att greppa skämskudden”
Anna Troberg « Anna Troberg (#154534)
Anna Troberg « Daniel (#153631)
Court Positively Scolds Embassy For Revoking Pirate Bay Founder’s Passport
Den här gången är piraterna redo, är antipiraterna det?
Anna Troberg « Anna Troberg (#153697)
Nu outar jag mitt bisarra dubbelliv
Det är ett gott tecken när folk börjar förutspå ens nedgång och fall
Beatrice Ask tar tacksamt emot Anonymous present
Nu är det dags att börja lära känna varandra lite bättre
Made of Dreams
Flattr Appreciation During August
About Us
The Team
The Pirate Movement on Facebook and Twitter – August 2012
PPEU Conference Barcelona
Czech Pirates Prepare for National Elections
Flattr Appreciation During September Euro 20.49
Pirate Party Sweden Sees Major Member Surge
Regional and municipal elections in Belgium
Czech Pirate Party Election Results
Belgian Pirate Party Election Results, 14 votes short
Alex Arnold Becomes the First Elected Pirate Mayor!
Introduction of The Pirate Party of Slovenia
Pirate Party in ACT Australia Elections
Skolfoton
Efter sig själv dömmer man andra
Greek Pirates Reach 1% In Polls And Are Ready For Their 1st Congress
The Life and Death of ACTA
Anton Nordenfur « Urban Sundström (#37395)
Serverflytt
Czech PP Celebrates First Pirate Senator
First time elections for the Galician Pirates
Pirate Parties Win First Senator’s Seat, Czech Win International Race
opassande « emma (#31487)
Måste dumpa de här länkarna nånstans, som nån slags historik
Stallman Endorses Pirate Party Position on Trademarks, Patent and Copyright Monopolies
Results From the First ‘Piratas de Galicia’ Election!
Tänker ni på cupcakes medan jag sitter och är morbid?
Breath
A World Without Poop
Parasiten CopySwede
Upphovsrättsextremisterna tvingar dig att betala för saker du inte bett om att få
GIMP is the GNU Image Manipulation Program
Sunday Elections Look Promising for Piraten Basel
Anton Nordenfur « Christer (#38566)
Rodrigo Jorquera: “Participation of everyone will lead to a better government”
Austrian General Convention Made Clear Ship For Upcoming Elections
European Pirate Parties Protest Against INDECT
Varför är det så många förslag och omröstningar på mötet?
#exile6e – a Pirate Docuseries
You Can’t Win Them All – Election Results from Finland and the ACT
How Sweden Found an Effective Way of Broadening their Politics
Pirates Ready for Municipal Elections on Sunday in Finland

Ahlinders förvirrade bibbelbubbla

Biblioteksbladet har idag med en intervju med Svenska förläggarföreningens VD Kristina Ahlinder, där hon först försöker smutskasta Piratpartiet med guilt by association och sedan försöker argumentera mot e-böcker i biblioteken, med argument lika gamla som e-böcker.

Det finns ingen kommersiell marknad idag och det måste förlagen få en chans att bygga. Varför skulle du som lånar gratis e-böcker på biblioteket överhuvudtaget vilja klicka in dig på nätbokhandeln för att köpa en e-bok?

Exakt samma argument kan föras mot bibliotek i allmänhet, och exakt samma argument användes av bokbranschen när bibliotek började dyka upp. Varför skulle någon vilja gå och handla böcker om de finns gratis på biblioteken? Jag skulle kunna sitta här och berätta varför, men svaret är egentligen irrelevant – huvudsaken är att folk gör det.

Bild är CC BY-NC-SA av Jenn Calder.

Corren Debatt: ”Linköpings bibliotek måste ta bort sin censur och massövervakning”

Idag skriver jag i Corren om Linköpings biblioteks Internetregler. Kommentarerna är stängda här, men gå gärna dit och kommentera.

Någon som skriver ett arbete om rasismens historia får inte undersöka direktkällor på internet på biblioteket. Det skriver Anton Nordenfur, Piratpartiet, som har reagerat på bibliotekets regler för att använda internet.

Sedan bibliotekens gryning har de varit kända som platser för fri efterforskning, kritiskt tänkande och ocensurerat informationsflöde. De har alltid varit sedda som den plats dit vem som helst kan gå och ta reda på riktiga fakta, oavsett sin bakgrund eller sina förutfattade meningar. Ingen ska kunna ifrågasätta vad du läser om och varför, för vi alla söker samma sak – en djupare förståelse av världen.

Linköpings stadsbibliotek bryter väldigt obehagligt mot denna fina kultur. Biblioteket erbjuder (som det borde) fri internetanslutning för informationssökning, men den som kopplar upp sig på nätet måste först godkänna en serie regler.

Enligt dessa regler är det förbjudet att söka ”extrempolitiska” eller ”rasistiska” texter och bilder. Detta kan låta som sunda restriktioner, men låt oss tänka på vad det faktiskt betyder. Det innebär att någon som skriver ett arbete om rasismens historia inte får undersöka direktkällor från Ku Klux Klan-medlemmar. Det betyder att den som är intresserad av svensk politik och vilka valmöjligheter de har inte får läsa om det nationalsocialistiska Svenskarnas parti.

Det finns en anledning till att alla åsikter, även de vi inte gillar, är fullt lagliga i Sverige. Det är inget brott att vara rasist, sexist eller nazist även om vi må se ned på det – yttrandefriheten omfattar alla åsikter, även de avskyvärda. Varför har stadsbiblioteket tagit på sig att sträcka dessa lagar längre än våra folkvalda politiker har, och skapa speciella regler i en biblioteksbyggnad som borde stå för det fria ordet?

Biblioteksreglerna förbjuder också användare från att ”försöka dölja sin användaridentitet”. Detta har betydligt värre konsekvenser. Det innebär att den som lever med skyddad identitet kan glömma att nyttja det skattefinansierade nätet. Det betyder att en whistleblower som vill rapportera oegentligheter kan råka extremt illa ut.

Biblioteket tar lagen i sina egna händer, och avslutar reglerna med att meddela att all nätaktivitet övervakas. Att undersöka brott, misstänka och eventuellt gripa en misstänkt brottsling bör rimligtvis hamna på polisens bord. Det är inte någonting som en bibliotekarie ska tvingas ta hand om, när denne har tillräckligt underuppskattade arbetsuppgifter som det är.

Det finns inga fel i att biblioteket påminner internetanvändare om de lagar vi har i samhället, men det ska inte vara bibliotekets uppgift att agera polis. Lika lite ska det vara en kaféägares uppgift att spela in alla samtal i kaféet för att kunna anmäla brottsliga diskussioner till polisen.

Vi skulle aldrig låta biblioteket spela in alla privata samtal som sker vid de fysiska borden. Vi skulle aldrig låta någon bestämma att man inte får låna extrempolitiska verk som Karl Marx Das Kapital eller Ayn Rands Och världen skälvde. Låt oss bevara det ocensurerade informationsflödet i biblioteken, inte bara i de fysiska rummen utan även på internet, och låt polisen göra sitt eget jobb.

Anton Nordenfur
Styrelseledamot i Piratpartiet
Ordförande för Piratpartiet Linköping

Bild är CC BY-NC-SA av Jenn Calder.

När bibliotek tar Polisens roll

Jag var på Linköpings stadsbibliotek idag för första gången på länge. Jag upptäckte att de inte hade bara en utan tre osäkrade WIFI-nätverk, och tänkte att det ju var väldigt trevligt för de många studenter och liknande som sitter där om dagarna. När jag gick in på google.com efter att ha anslutat till nätverket på min telefon möttes jag dock av denna sida.

Det finns i sig ingenting fel med att ett bibliotek påminner om Sveriges lagar. Jag skulle aldrig protestera mot någonting som ”Kom ihåg att det är olagligt att sprida upphovsrättsskyddat material, om du är osäker på lagarna klicka här för att läsa mer.” Det biblioteket däremot har gjort här är att ta på sig Polisens roll i att övervaka all aktivitet och kommunikation, utifall att någon en gång gör något olagligt. Detta ska inte vara en bibliotekaries jobb, det ska vara en polis.

För att inte tala om att det sabbar enormt för de som vill surfa under skyddad identitet – texten förbjuder specifikt att ”försöka dölja sin användaridentitet”. De förstör också för det fullt lagliga fria ordet som behövs i kritik mot ideologier och politiska system, när de förbjuder att ”söka i extrempolitiska […] texter” och att ”förolämpa eller förnedra andra”. Det borde aldrig vara förbjudet att söka i extrempolitiska texter – det är av en anledning som både nazism och rasism är lagligt hur mycket vi än må avsky det. När slutade bibliotek vara arenor för alla åsikter och tankar, både populära och avskydda?

Det här måste vi ändra på.

uppdatering: PP Linköping har skickat ett öppet brev till biblioteket om frågan, läs mer här.

”Open sesame” – The Economist om open access

En läsvärd ledare om open access släpptes nyss i amerikanska The Economist, där de argumenterar för vad jag argumenterade för i min motion till Piratpartiets vårmöte – ett krav att släppa all statligt sponsrad forskning fri till medborgarna. Privata företag ska inte få tjäna pengar på forskningen om det som resultat gör att universitetsbibliotek blir fattiga och att medborgarna inte får chansen att ens läsa arbetet.

There is a simple way both to increase access to publicly funded research and to level the playing field for new journals. Government bodies that fund academic research should require that the results be made available free to the public. So should charities that fund research. This would both broaden access to research and strengthen the hand of “open access” journals, since many researchers would then be unable to publish results in closed ones.

Det akademiska publiceringssystemet är trasigt

Michael P. Taylor på The Scientist skriver en läsvärd opinion piece om hur slösaktigt och ologiskt det nuvarande systemet som akademiska texter publiceras på är.

När vetenskaplig publicering började på den norm den har idag, för omkring 200 år sedan, var kostnaden bara ett resultat av att det var dyrt att trycka tidningar. Idag läses majoriteten av alla vetenskapliga artiklar på internet, och resultatet blir naturligtvis att det är extremt mycket billigare att släppa kvalitetstidsskrifter. Ändå steg kostnaderna under 1990-talet, och nu kostar de flesta artiklar uppemot 20-30 kronor per sida, vilket är absurt med tanke på att en bra forskare läser flera hundra sidor i veckan.

Det blir än absurdare när vi också räknar med att en majoritet av forskning sponsras av välgörare eller statliga myndigheter, men att de som vinner på de höga priserna är de kommersiella storförlagen, inte forskarna eller institutionerna. Även institutionerna som själva bekostat forskningen måste betala hutlösa summor för att kunna läsa artikeln.

I den kommande veckan kommer jag med en rapport och en motion till Piratpartiets vårmöte, där jag argumenterar för att Piratpartiet måste ta ställning i frågan. De nuvarande restriktionerna hindrar forskningen och allmänbildningen samtidigt som det får universitet och forskare att lägga sina pengar på helt fel prioriteringar. Vi behöver ett nytt system, anpassat till det nya årtusendet, och vi behöver det nu.