Etikettarkiv: Datalagringsdirektivet

Övervaka, men övervaka rätt

Ibland, och speciellt efter så fruktansvärda händelser som terrordåden i Paris, får jag frågan hur vi verkligen kan stå för minskad övervakning. Svaret är enkelt – det gör vi inte. Piratpartiet vill inte sluta övervaka. Vi vill bara övervaka på rätt sätt.

De som genomförde dådet i Paris var inte vanliga människor som en dag bestämde sig för att döda människor de inte tyckte om. De som genomförde dådet var terrorister, och de var redan kända av polisen innan dådet ägde rum. Det var också en av anledningarna till att de kunde identifieras så snabbt.

En dag som denna, när över ett dussin oskyldiga personer aldrig mer kommer att vakna, när tusentals tecknare och journalister världen över fruktar för sina liv, och flera fortfarande kämpar för sina liv i sjukhuset, har jag en enda fråga.

Varför har Frankrike fokuserat allt mer på att massövervaka de oskyldiga, de som idag står upp för friheten på Paris gator, och inte terroristerna?

Varför satsar allt fler EU-regleringar på att övervaka din och min mobiltelefon, istället för att följa människor som Saïd Kouachi och Chérif Kouachi? Människor som tränat med Al-Qaeda i Yemen och dömts efter att ha skicka jihadister till kriget i Irak?

Övervakning är en grundläggande och otroligt viktig aspekt av polisarbetet. Vi måste följa misstänkta, spåra misstänkta, och gripa misstänkta. Och vi måste sluta slösa miljarder på massövervakningen av oskyldiga.

Läs även Hax, Anna Troberg.

Bilden: Det franska, massövervakade, oskyldiga folket samlas på Place de la République i Paris för att hedra de döda. CC BY-SA JeSuisGodefroyTroude.

Datalagringsdirektivet rivs upp, och ja, vi ska klandra svenska politiker

1469816_10201086210258509_2087012480_nIdag blev det klart att EU-domstolen finner att EUs datalagringsdirektiv strider mot mänskliga rättigheter – precis det vi sade när direktivet först gick igenom, och när det blev svensk lag 2012. Anna Troberg utvecklar det hela väldigt fint i en debattartikel på Nyheter24.

Riksdagsledamoten Maria Abrahamsson (m) skriver på sin blogg om hur den här domen inte river upp den svenska datalagringen. Nej, det stämmer mycket väl, och det är istället någonting vi måste göra omedelbart. Abrahamsson faller dock lite platt när hen samtidigt försöker föra ett argument för att vi inte ska klandra de svenska politikerna – det var ju EU som gjorde fel, inte riksdagen. Så enkelt är det inte riktigt.

Ja, det var EU som började bråka, men svenska riksdagen fortsatte. Att svenska riksdagen tvingades införa Datalagringsdirektivet är ett nonsensargument, och Datalagringsdirektivet hade snarare varit ett gyllene ögonblick för svenska politiker att säga ett bestämt nej till jättarna i EU.

Abrahamsson tar även upp de böter Sverige fick betala för att vi var sena med att göra något av direktivet i svensk lag. Även det fungerar helt enkelt inte – våra böter till EU är ingenting jämfört med den kostnad som vi faktiskt lagt på att implementera Datalagringsdirektivet.

Nej, EU-medlemskapet är inte en öppen buffé där vi kan välja vad vi ska göra av det de beslutar, men det är inte heller medborgarskap. Om svenska staten skulle tvinga mig att samla in information om mina oskyldiga grannar, skulle jag protestera och vägra.

Det är kanske dags för den svenska riksdagen att samla sig lite mod och göra detsamma?

Debatt: Låt den utan synd kasta första stenen på Ring P1

Följande debattartikel publicerades aldrig, så jag postar den här istället.

Sedan det i fredags kom fram att Sveriges Radios program Ring P1 systematiskt åsiktsregistrerat de som ringt in, har media slagit kalabalik, och många uttrycker både ilska och förvåning över hur detta fått äga rum.

Jag är inte alls förvånad. Detta stämmer väldigt fint överens med de senaste årens förändrade syn på människors privatliv. De senaste åren har vi sett integritetskränkande lagar som FRA-lagen, som gör att Försvarets radioanstalt samlar in och analyserar bland annat alla e-mail du skickar. Tidigare i år såg vi Datalagringsdirektivet, som gör att din telefon ständigt spåras, utan att du har misstänkts för ett brott i förväg. Dessa lagar genomför redan statlig åsiktsregistrering, till tusentals gånger större utsträckning än Sveriges Radio.

I ett samhälle där staten tillåts spåra och åsiktsregistrera sina medborgare, blir det allt svårare att kritisera ett privat företag som gör detsamma. Det stora problem med åsiktsregistrering av Ring P1:s typ är tvefaldig: för det första är det integritetskränkande att hamna i register efter sin politiska åsikt eller religiösa tillhörighet, och för det andra löper registret risk att hamna i fel händer.

Exakt dessa problem finns även med den statliga åsiktsregistreringen, men på en betydligt större skala. Om denna typ av register läcker och hamnar i fel händer, innehar dessa händer information om alla svenska medborgares politiska åsikt, sexuella läggning, religiösa tillhörighet, och många andra känsliga uppgifter. Medan vår nuvarande regering kanske inte skulle missbruka denna information, så finns det gott om organisationer och personer som skulle göra det om de fick tag på den.

Skillnaden mellan dessa lagar och skandalen runt Ring P1, är att det plötsligt ligger rakt framför oss. Det finns konkreta uppgifter insamlade av Sveriges Radio, allt är svart på vitt och det går inte att förneka. Exakt samma typ av uppgifter samlas varje minut in av FRA, men det görs i det tysta, och utan en konkret upplistning. Det är precis samma åsiktsregistrering, men inte lika lättupptäckt och inte lika svart på vitt.

Vi har ofta väldigt svårt att acceptera någontings seriositet förrän det slängs i vårt ansikte. Ett samhälle med hög brottslighet verkar plötsligt mycket farligare när du själv väl blivit rånad utanför ditt hem. Ett samhälle där konstant åsiktsregistrering accepteras verkar plötsligt mycket verkligare när du själv inser att din politiska tillhörighet registrerats av ett radioprogram.

I ett samhälle där staten tillåts spåra och åsiktsregistrera sina medborgare, blir det allt svårare att kritisera ett privat företag som gör detsamma. Det vi ser idag är en kultur som förändras framför våra ögon, en kultur där åsiktsregistrering och massövervakning av oskyldiga medborgare är okej. Skulden kan läggas på många olika enheter som alla gjort sitt, men den främsta skulden för implementeringen av övervakningslagarna ligger på svenska riksdagen.

Som det, något parafraserat, stod i Bibeln: låt den utan synd kasta den första stenen på Ring P1. Vilka är utan synd i ett demokratiskt övervakningssamhälle? Inte de folkvalda som införde lagarna. Inte de medborgare som fortsatte att rösta in partierna efter att de gjorde detta, och lät dem fortsätta.

De utan synd är de som stod ute i kylan och protesterade. De män och kvinnor som stod i riksdagen och slogs för att bevara det fria samhället. De som vägrade att rösta på partierna igen efter vad de hade gjort.

Det är vi som kastar den första stenen.

Tobias Jernér: ”Nya reglerna för datalagring är fel”

Rubriken är lika dålig som de flesta av Extra Östergötlands rubriker, men insändaren är bra, av Tobias Jernér, ordförande UP Linköping (och UP Öst i allmänhet, men who counts?).

Sharing is caring!

 

Osänkbara gummiankor i antipiratismens tecken

När han pratar om vikten att besegra vidskepelse och pseudovetenskap i vårt samhälle, brukar illusionisten James Randi prata om vad han kallar för ”unsinkable rubber ducks” – osänkbara gummiankor. Det är de fenomen som nästan alltid har funnits, och som antagligen alltid kommer att finnas kvar. Det är fenomen och idéer som vi kan visa inte stämmer om och om igen, men som alltid kommer att finnas kvar. De kanske går i perioder, där de sjunker och sedan stiger igen, precis som en gummianka i ett badkar, men de kommer onekligen alltid att stiga igen.

Randi använder detta just när han pratar om vidskepliga fenomen som astrologi eller homeopati, men osänkbara gummiankor förekommer inom i princip alla områden i världen, inklusive politik och inklusive piratism.

Osänkbara gummiankor grundar sig i okunskap. Anledningen till att miljoner människor tror att dagen de föddes gör en skillnad för deras beteende (astrologi) är grundat i en bristande kunskap i hur biologi och fysik fungerar, samt en otillräcklig förståelse av psykologiska fenomen som konfirmeringsbias. På samma sätt tror jag att anledningen till att så många är emot piratismen, är brist på kunskap om vad den faktiskt går ut på, och brist på kunskap i vad det innebär.

Som rörelse kommer vi aldrig att bli av med de frågor som vi har besvarat hundratusentals gånger förut. Varje gång jag pratar om att förändra upphovsrätten eller att gå emot övervakningslagarna, får jag exakt samma frågor, och mycket sällan får jag en helt ny fråga. Det är till att inse att folk alltid kommer att fråga saker som ”hur ska då musikerna få betalt?” och ”men den som har rent mjöl i påsen har väl ingenting att dölja?” Och det är vår skyldighet att lära oss att svara dessa frågor rättvist.

Mina svar har börjat bli automatiska, och det gäller nu att lära sig att svara dem ärligt och korrekt utan att låta oförskämd eller uttråkad. Den som är på den andra sidan, den som inte är det minsta insatt i piratismen eller Piratpartiet, är inte en idiot. Det här är ärliga, intresserade, ofta intelligenta och utbildade människor, som helt enkelt inte vet vad det går ut på, och som inte tänkt tillräckligt mycket på saken eller gjort tillräckligt mycket efterforskningar för att inse att det finns en poäng bakom det vi säger. I många fall har jag upptäckt att den som i början är mycket kritisk mot Piratpartiets mål totaländrar sig när jag faktiskt förklarar varför vi vill vad vi vill. I relativt få fall håller personen på andra sidan fast vid sin kritik efter att ha lämnat lite utrymme att få svar på sina frågor.

Det finns någonting mycket viktigt att ta med sig om detta. Det är väldigt lätt att börja se hela den icke-piratiska populationen som en gemensam grupp, men det är naturligtvis inte fallet. Om du spenderar en halvtimme med att förklara för antipiraten Adam att Datalagringsdirektivet är dåligt, betyder detta absolut ingenting när du pratar med antipiraten Ingrid tio minuter senare. Det är fortfarande en helt ny person, med en helt annan uppfattning av vår politik. Med precis samma missförstånd.

Det räcker inte med att vi förklarade allt det här under förra valrörelsen. Klockan tickar och snart är det val igen, och 2014 får vi förvänta oss att återigen besvara potentiella väljare om vad vi vill göra och varför.

Och det är extremt fördelaktigt för oss om vi har några svar när det gäller.

Nyspråk efter nyspråk i riksdagen om DLD

Idag sker debatten och omröstningen om Datalagringsdirektivet i riksdagen, och det kan följas direkt eller i efterhand genom SVT.

Förespråkarna kämpar med svåra frågor från kritikerna (främst MP och V), och de allra flesta inom M och S argumenterar för att ”vi måste införa det” eftersom EU kräver det. Sanningen är mycket mer komplicerad än så, men slutpunkten är att vi inte alls måste, utan vi har ett val. Den böter som kommer av att vägra är ingenting i jämförelse med vad det skulle kosta att införa det.

Johan Pehrson (FP) är en man som av någon bisarr anledning jag ännu inte förstått kallar sig för liberal, och han är antagligen den värsta motståndaren till integritet och frihet i DLD-frågan. Efter att bland annat sagt att det är en ”effektiv teknik” trots att undersökningarna tyder på att den inte är det, och efter att han sagt att det ”är viktigt” att vi inte får säga vad som helst på internet, kastar han ut sig nyspråk efter nyspråk i sann orwellisk anda.

För det första är det tydligen inte en politisk åsikt att stå för integritet, utan ”det är väl alla?”. I nästa andetag bevisar Pehrson däremot att han själv uppenbarligen avskyr integritet.

När sedan Maria Ferm (MP) gör allt för att pusha honom att inse hur integritetskränkande extrem övervakning är, utbrister han riktigt argsint ”övervakning? Vi pratar inte om övervakning.” Enligt Pehrsons förvirrade tunga är övervakning vad det kallas när man har kameror, men när det handlar om ren information – då säger man ”datalagring”. I slutändan är de exakt samma sak, men vad spelar det för roll? Det viktiga är ju att folket inte hör ”övervakning” nu när det börjat bli ett skrämmande ord.

”Säg inte övervakning, Maria Ferm!”, ropar Johan Pehrson i riksdagens salar, och skrämmer vettet ur mig.

Lyckad ACTA-demonstration i Norrköping

Bild från Folkbladet, av Andreas Skogh. Torbjörn Wester talar, jag håller flaggan i bakgrunden.

Piratpartiet och Ung Pirat var med och anordnade en mycket lyckad demonstration mot ACTA och Datalagringsdirektivet i Norrköping idag. Demonstrationen var politiskt obunden, och förutom piratpartister fanns även Folkpartiet, Vänsterpartiet och partipolitiskt obundna Anonymous. Det var kul att se så många grupper med olika ideologier samlas inför en gemensam fiende, och det var häftigt att se Piratpartiets och Vänsterns flaggor flyga för vinden medan en folkpartist höll tal nedanför och maskerade Anonymous applåderade.

Talade gjorde Torbjörn Wester (pp), Mathias Sundin (fp), jag (pp), Gustav Nipe (pp) och Lucas de Vivo (v). Ett 70-tal trotsade det kassa vädret och de flesta verkade uppskatta det en hel del. Det var också rätt varierad målgrupp, och jag blev förvånad över hur många som inte var tillhörande något politiskt parti utan bara var engagerade i frågan för att den berör dem. Det är super – fler måste inse att frågor som ACTA är relevanta för hela befolkningen, inte bara de som är politiskt engagerade.

Bild från Folkbladet, av Andreas Skogh. Piratflaggan hänger från rådshuset.

Norrköpings Tidningar var där och skrev en lång och bra artikel samt ett kortare inslag till sin tv-kanal (nät och kabel), där de fokuserade på att intervjua Torbjörn Wester från PP:s partistyrelse.

– ACTA är en del av ett mönster av demokrati- och internetfientliga lagar, fortsatte Torbjörn Wester. Det är ett internationellt handelsavtal som förhandlats fram bakom stängda dörrar, utan demokratisk insyn.

– Från början skulle det handla om piratkopierade väskor, skor och mediciner. Men upphovsrättslobbyn har myglat in skrivningar i avtalet om internet och digitala piratkopior. I vår vision ska tekniken vara i människornas tjänst, inte användas för att öka den statliga kontrollen av medborgarna. Staten måste lita på medborgarna och inte se dem som brottslingar eller terrorister.

Folkbladet var också där och fotade, och fick till en artikel som i min mening lade lite väl mycket fokus på Folkpartiets medverkan. De hade med en intervju med Mathias Sundin från FP, men brydde sig inte om att ens nämna att andra partier varit med, eller att ge creds till de fantastiska människor som anordnat och lett demonstrationen. No offense till Mathias Sundin, som uttryckte sig mycket bra i både sitt tal och i intervjun, men det var dålig journalistik av Folkbladet att säga att han var ”i täten” när han var en fem olika talare från tre olika partier, inte ledde demonstrationståget, och inte hade varit med och anordnat.

Debattartikel i Corren

Min debattartikel om datalagringsdirektivet kom med i Correns debattsidor. I den korta artikeln fokuserar jag på hur datalagringsdirektivet strider mot den grundläggande rätten att ses som oskyldig tills motsatsen bevisas, samt hur denna typ av informationsinsamling om sina invånare inte hör hemma i ett demokratisk land som Sverige. Läs, kommentera och dela med dig av artikeln!

Det är alltid kul när en artikel kommer med i gammelmedia, eftersom man genast ser att folk faktiskt läser det. Varje gång det händer är det flera stycken som hör av sig och berättar att de såg att jag var tryckt (vilket också är enda sättet jag själv märker det på, eftersom jag inte själv läser tidningen).

Edit: Tack för all respons! Också kul att se artikeln länkas från Piratpartiets förstasida.

Oskyldig till motsatsen bevisats, ett allt mer försvinnande koncept av vårt samhälle

Ett av de mest fundamentala koncepten i global juridik, rätten att ses som oskyldig till motsatsen bevisats, har de senaste åren försvunnit allt mer. Sedan FRA-lagen infördes 2007 finns nu ett antagande om att alla medborgare är potentiella brottslingar, och att bara genom att spåra alla precis hela tiden kan vi motverka brott. Detta var ett steg i helt fel riktning, ett steg som togs trots enorma protester från det svenska folket. Den 21 mars 2012, om bara två veckors tid, kan nästa steg in i mörkret tas.

Denna typ av spårning av vanliga medborgare görs bokstavligt talat möjlig om DLD går igenom.

Den 21 mars röstar riksdagen om datalagringsdirektivet (DLD), som är FRA-lagen på steroider. Om DLD införs, blir din telefon till en spårare, och all information lagras undan. All information om var du rör dig, vem du pratar med, vem du sms:ar, vem du e-mailar sparas undan i ett arkiv, för att sedan kunna granskas och avlyssnas av statliga myndigheter.

Anledningen till att detta införs är att lagförarna tror att det ska stoppa terrorism. Men de allvarligare brottslingarna är antingen för skickliga för att luras av tekniken, eller för desperata för att bry sig om de åker dit. Den som ska iväg och begå ett brott kan kringgå detta mycket enkelt – lämna mobiltelefonen hemma. De som kommer att åka dit är småtjuvar, men om vi vill få dit dem kan vi istället lägga pengarna på gatupoliser än på datalagring.

Det är lätt att säga att den som är laglig inte har någonting att dölja. Men den information som sparas undan avslöjar inte bara brott – den kan visa vilken läkare du besöker, vilket politiskt parti du röstar på, vilken trosuppfattning du har – dessa är uppgifter som en demokratisk regering inte ska ha om sina medborgare.

I ett demokratiskt land som Sverige ska inte staten ha kontrollen över folket. Folket ska ha kontrollen över staten. Kontakta dina riksdagsledamöter – idag är alla riksdagspartier för DLD, men genom folkets protester kan mycket ändra.