Etikettarkiv: demokrati

Cirkus Bard

AlexanderBardAlexander Bard har lämnat Centern och gått med i Piratpartiet. Jag tycker att det är jättekul att vi fått en ny sympatisör, och att vi dessutom då också fick massor med gratis media för det – TT skickade ut en artikel som plockades upp av i stort sett alla mediakanaler i Sverige. Och nu är det dags för mig att sätta mig på en hög stol och lite high and mighty skälla ut både Bard och några kritiker.

Det finns mycket att säga om Bard, och det finns många som säger det också. Det stämmer att han ofta uttryckt sig på ett sätt som många, inklusive jag, skulle kalla för jävligt oförskämt. Men ärligt talat har en del kommentarer jag sett från piratpartister varit bra mycket mer oförskämda än allt Bard sagt.

I en Skypekanal om Piratpartiet skrev en sympatisör att vi skulle vandra med Bard före i ett stridsdrabbat Ukraina. I ett mail jag fick privat frågade en medlem nervöst om vi verkligen skulle ”släppa in” honom i partiet. På Facebook var det ett gäng medlemmar som skrev om att Bard var en ”obekväm” medlem. I en privat chatt snackade en arg medlem om hur han borde gå och dö. Jag kan räkna till ett halvdussin gånger jag läst ett skämt om ”vad har Piratpartiet gjort för ont?”

Okej, jag förstår att folk ogillar Bard. Det tolererar jag lätt. Det tyckte jag Anna Troberg uttryckte väldigt fint. Men att ge sig på personangrepp? Att kalla enskilda partimedlemmar obekväma? Att säga att de borde dö? Att ge sig på hela partiets demokratiska ryggrad i att säga att vi inte borde ”släppa in” nya medlemmar? Lite skärpning, snälla.

Och det mest spännande av allt detta är hur en del pirater tycks hålla med Bard om det värsta jag tycker att han sagt:

”Jag har all rätt att hata dem för de hatade först. Det har man alltid rätt att göra. Den som hatar först är den som är ansvarig.”

Ja, du har all rätt att hata vem du vill. Men att hata någon för att den hatade dig först, eller att kalla en annan människa ansvarig för hatet? Lägg ned med det, både Bard och ni som hatar Bard för att han hatade först. Väx upp, och lär er att älska istället.

Open access på svenska universitet och institutioner (motion inför PP:s vårmöte)

Detta är originalversionen av den rapport jag skrev om open access-läget i Sverige och vad Piratpartiet jag kan göra för att förbättra det. En förkortad version som tar upp de viktigaste delarna, men utan fördjupning eller källhänvisningar, är en motion vid Piratpartiets vårmöte 2012. Kommentera gärna här eller (om du är medlem) på mötet.

Bakgrund

I forskarvärlden har sedan länge demokrati och transparens varit återkommande teman, och i realiteten kan vem som helst, oavsett utbildning eller position, utföra forskning och komma med resultat som publiceras i prestigefyllda tidskrifter som Science och Nature, och därmed ha en reell påverkan på den vetenskapliga världen.
På samma sätt har det länge varit ett mantra att vem som helst ska kunna läsa vilken vetenskaplig artikel som helst, så länge den har släppts i en refereegranskad tidskrift. Detta ska göra det enkelt för vem som helst, forskare som student som privatperson, att dubbelkolla källor om påståenden som att aspirin fungerar, eller att leta rätt på originalrapporten för att kunna replikera en studie, en grundpelare i forskning.

Detta har sedan länge följts – i teorin. Visserligen är i princip alla tryckta artiklar tillgängliga för alla, oavsett om de är forskare, studenter eller privatpersoner, men de är inte tillgängliga gratis. Den som idag kollar upp en artikel på nätet (där de flesta som tur är läggs upp, ofta till och med snabbare än i den fysiska tidskriften) möts av en kort sammanfattning på mindre än en sida, samt förfrågan om man vill köpa artikeln. Idag kostar en artikel på 5-40 sidor i de flesta tidskrifter ungefär $30-35 US (ungefär 210-250 SEK), och i de flesta fall är det man får möjligheten att läsa artikeln online i ett fåtal dagar. Att prenumerera på papperstidningen varierar, från cirka $100 (700 SEK) per år för de billigaste till över $500 (3 500 SEK) i de dyraste lagen. [1]

Detta är inte allt för mycket om året för de flesta arbetande forskarna, men vi måste också räkna med att en bra forskare inte bara läser en tidskrift, utan håller koll på vad dussintals olika tidskrifter publicerar. Och även en enda tidskrift blir genast för dyr för den privatperson som inte har annat än personligt intresse att vinna på en prenumeration. Samtidigt är det inte så att de utan licens inte är intresserade av forskningen – tidskriftdatabasen JSTOR rapporterar att de årligen nekar tillträde för 150 miljoner försök att nå artiklar utan licens. [7]

Många universitet köper in både papperstidningen och onlinelicenser som kan nås av lokala studenter och forskare, och för de flesta universitet kostar detta årligen en väsentlig del av bibliotekens budget. 2012 budgeterade KTH 21.8 miljoner kronor till tidskrifter, varav merparten gick till e-licenser. [16] LiU lade samma år 19 miljoner kronor, varan “en mycket liten del av den summan” gick till papperstidskrifter. [17]

Framsteg hittills

Allt fler universitet har på senare tid börjat stödja open access, rörelsen för att släppa alla forskningsrapporter och alla paper fritt. Många svenska universitet uppmuntrar idag sina studenter och forskare att förutom vanliga tidskrifter också släppa sina arbeten i universitetens elektroniska verk, vilket gör arbeten tillgängliga åt alla som vill läsa dem utan kostnad. Målet för detta är just att göra det enklare för andra elever och forskare, oavsett läroverk, att läsa arbeten, replikera studier och arbeta vidare på det arbete som påbörjats.

”]Undersökningar har även visat andra fördelar, som att artiklar som släppts i open access citeras betydligt oftare än artiklar som släppts i låsta tidskrifter (se figur 1 nedan).  [4]  [11]  Citeringar är ett simplistiskt sätt att mäta en artikel och en forskares kvalitet, men det är också ett sätt att mäta hur tillgänglig en artikel är, vilket i sin tur resulterar i ökad kunskap och vidare forskning. Det är svårt att förneka att inlåsta artiklar hämmar både forskningen och allmänbildningen.

Redan 1991 grundades arXiv.org, som släpper arbeten under open access. I dagsläget finns nästan 750 000 artiklar registrerade. [2] Institutioner som släpper alla eller vissa artiklar under open access kan även registrera sig på ROARMAP, där allt fler institutioner registrerat sig konstant sedan starten 2003 (se figur 2 nedan). [3a]

I Sverige har 10 institut registrerat sig i ROARMAP. [3b] Detta är imponerande i jämförelse med resten av Europa, där många länder har färre än så och där bara 21 av 50 länder är representerade, [3c] och det är än mer imponerande om vi jämför med USA, där enorma andelar tidskrifter kommer ut, men som bara har 97 registreringar på ROARMAP jämfört med Europas 217. [3d] Men trots att dessa siffror reflekterar gott på Sverige, kan de vara mycket starkare. Finland har nästan tre gånger så många open access-registreringar som vi, trots sin mindre befolkning. Detsamma gäller med Italien, och Storbrittanien (som visserligen är betydligt större på forskningsfronten) har fem gånger så många registreringar som vi. [3c]

”]

Under den senaste tiden har allt fler akademiker börjat protestera mot storproducenter av tidskrifter, speciellt Elsevier, som årligen står bakom tusentals olika tidskrifter. [5] Förutom att ta ut hutlösa priser har Elsevier dessutom stött SOPA, PIPA och RWA (Research Works Act) [14] för att säkerställa kontrollen på sina artiklar. På grund av en massprotest i vilken över 8 000 forskare lovat att bojkotta Elsevier, har de nu valt att låta bli att stödja RWA, men de står fortfarande bakom ett flertal liknande lagar, inklusive SOPA och PIPA, och deras priser har ännu inte sänkts. [6]

Det finns även andra tecken på viljan till en förbättring. Den enorma och ideella tidskriftsdatabasen JSTOR, tog i januari 2012 det första steget mot open access. Besökare kan nu registrera sig gratis och läsa artiklar online, dock bara tre artiklar per 14 dagar, och bara från ett 70-tal utvalda tidskrifter. Det här kan vara ett första steg mot mer open access, men det är ett alldeles för litet steg. [8]

Läget i Sverige

De som främjar open access i Sverige är OpenAccess.se, ett program som drivs av Kungliga biblioteket i samarbete med bland andra Vetenskapsrådet och Kungliga Vetenskapsakademien. Programmet uppmuntrar institutioner till att släppa verk under open access, samt driver en väl uppdaterad blogg med nyheter och tankar om open access i Sverige och internationellt. [9a]

10 svenska institutioner är registrerade i databasen ROARMAP: Blekinge Institute of Technology, Chalmers University of Technology, Karolinska Institutet, Lund University, Malmö University, Swedish National Library, Swedish Research Council Formas, Swedish Research Council Vetenskapsrådet, University College of Borås. [3b] Enligt Kungliga Bibliotekets databas är dessa dock betydligt fler, 46 stycken. Enligt en studie de genomförde i september 2011 hade hälften av läroverken i Sverige en policy där de rekommenderade eller krävde att arbeten släpptes under open access. [12]

Den exakta varianten av open access som används av de olika institutionerna varierar något, men en stor andel använder en Creative Commons-licens som öppnar upp helt för spridning men ej redigering i icke-kommersiellt bruk, så länge författarna ackrediteras. Många av dessa institutioner kräver att arbeten som sponsras av institutionen också släpps open access, medan andra enbart uppmuntrar det. Det finns också en växande grupp finansiärer av forskning som kräver att all forskning de sponsrar måste släppas som open access. Senast anslöt sig Forskningsrådet för Arbetsliv och Socialvetenskap (FAS) till dessa i januari 2012. [10]

Det som hittills har gjorts är främst att helt enkelt uppmuntra institutioner och finansiärer att kräva att arbete de sponsrar släpps under open access. Eftersom denna finansiering i många fall sker genom ren välgörenhet spelar det ingen roll för finansiärerna om slutresultatet kostar eller inte. Många av dessa finansiärer är dessutom ideella föreningar. De som eventuellt förlorar på utökad open access är storproducenterna som Elsevier.

Liksom när det gäller piratkopiering av musik, är det dock möjligt att ingen behöver förlora. Bland andra Kungliga biblioteket har föreslagit att fritt tillgängliga böcker kan ge ökad försäljning, i stil med hur studier visat att illegal nedladdning av musik lett till att fler köper skivan. KB skriver att “[f]ritt tillgängliga vetenskapliga böcker kan leda till ökad försäljning eftersom att många inte vill läsa en hel bok på nätet”, [9b] vilket även hänger samman med de studier som visat att artiklar inom open access får större spridning än inlåsta artiklar. [4] Övertalandet av de kommersiella institutionerna och producenterna är med andra ord mycket likt situationen med skivbolag, medan övertalandet av ideella organisationer snarare handlar om att få ut informationen.

I det politiska rummet tog Miljöpartiet de gröna i oktober 2011 fram motionen “Kunskapsbaserad samhällsutveckling” (motion 2011/12:Ub359), i vilken de bland annat tillägnar en sektion åt Open Access: [13b]

3.5 Vidareutveckling av öppna arkiv

För att kunskap ska kunna spridas och att fler ska kunna ta del av och bidra till den behöver kunskap vara tillgänglig. Öppna arkiv är en förutsättning för att det ska fungera så bra som möjligt. ”Open Access” betecknar en modell för publicering där forskningspublikationerna är fritt tillgängliga på nätet. Den nuvarande modellen med licensavtal för elektroniska resurser innebär att tillgången till forskningsinformationen på nätet är beroende av betalningsförmågan varför många utestängs från möjligheten att ta del av ny kunskap. Det är exempelvis mycket kostsamt för biblioteken, som här kan spela en mycket viktig roll. Med Open Access menas, enligt Berlindeklarationen 2003, att läsaren har fri tillgänglighet till forskningsresultat på internet, det vill säga kostnadsfritt kan läsa, citera, ladda ner och skriva ut vetenskapliga artiklar. I Sverige har Sveriges universitets- och högskoleförbund (SUHF), Vetenskapsrådet och Kungl. biblioteket med flera undertecknat Berlindeklarationen. I oktober 2009 beslutade Vetenskapsrådet att kräva fri tillgång till forskningsresultat som kriterium för att ge ut bidrag. Allmänheten och andra forskare ska ha fri tillgång till forskning som finansierats av allmänna medel.

Regeringen bör i samverkan med högskolebiblioteken och Kungl. biblioteket följa upp de initiativ som tagits för att all offentligt finansierad forskning i Sverige ska vara tillgänglig för allmänheten och återkomma till riksdagen med förslag på en vidare utveckling.

Den sjätte förslagspunkten i motionen sammanfattar detta “Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att regeringen bör följa upp de initiativ som tagits för att offentligt finansierad forskning i Sverige ska vara tillgänglig för allmänheten och återkomma till riksdagen med förslag på en vidare utveckling.” [13a] Förslaget kommer att behandlas 19 april 2012. [13c]

Vad kan Piratpartiet göra?

Jag yrkar att…

  1. Piratpartiet ska ta politisk ställning för införandet av en nationell policy om open access, i vilken Sveriges forskare och forskarinstitutioner rekommenderas gå över till att publicera samtliga vetenskapliga artiklar under en open access-licens som gör artikeln gratis tillgänglig över internet för alla som vill läsa den.
  2. Piratpartiet ska ta politisk ställning för statlig subventionering av forskares publicering hos open access-förlag, för att minska kostnaderna för forskare och forskarinstitutioner under en övergångsfas.
  3. Piratpartiet ska ta politisk ställning för att alla vetenskapliga artiklar som är resultat av statligt finansierad forskning ska släppas under en open access-licens som gör artikeln gratis tillgänglig över internet för alla som vill läsa den.
  4. Piratpartiet ska bilda en arbetsgrupp med uppdrag att förtydliga hur en nationell policy om open access i Sverige skulle se ut, hur den skulle appliceras, och vad det skulle kräva för förändringar.
  5. Piratpartiet ska bilda en arbetsgrupp med uppdrag att analysera open access-läget i EU, och vad Piratpartiets parlamentariker kan göra för att förbättra det.
  6. Piratpartiet ska bilda en arbetsgrupp med uppdrag att
    • förtydliga hur en nationell policy om open access i Sverige skulle se ut, hur den skulle appliceras, och vad det skulle kräva för förändringar,
    • analysera open access-läget i EU, och vad Piratpartiets parlamentariker kan göra för att förbättra det.


Argument för enskilda punkter

1. Att verket ska gå att nå gratis av vem som helst över internet är det allra viktigaste för ett open access-system. Vidare detaljer bör med fördel diskuteras inom partiet i ett senare skede efter att medlemsmötet godkänt denna utgångspunkt.

2. Det stora problemet i nuläget är att det är mer kostsamt för institutioner att publicera under open access, eftersom de större förlagen inom open access ofta kräver publiceringsavgifter på 25 000 – 30 000 kronor. Denna kostnad är till för att förlagen ska kunna bekosta sin verksamhet, vilket är svårt eftersom i princip alla open access-förlag är relativt nystartade. Summan är ofta för hög för en enskild forskargrupp, vilket försvårar open access-publicering. En statlig subventionering skulle kringgå detta tills förlagen kan bekosta det själva. Detta har gjorts lyckat förut, 1998-2002 i samband med övergången från tryckta till elektroniska tidskrifter. 2002 subventionerade Utbildningsdepartementet universitetsbibliotek sammanlagt 10 miljoner kr, en subventionering på 16 %, för att biblioteken skulle övergå till licenser för elektroniska tidskriftsdatabaser istället för papperstidningen. Detta lindrade de stora kostnaderna kring att installera ett helt nytt system på biblioteket, och ledde till att allt fler bibliotek köpte licenser och sade upp sina gamla pappersprenumerationer. [15]

3. Medan det vore odemokratiskt att kräva att all forskning släpps under open access, oavsett finansiär, är det viktigt att all forskning som bekostats helt eller delvis med skattepengar ska släppas under open access. Folket ska ha rätt att se vad deras skattepengar resulterade i, utan att behöva betala för det.

4-6. En grupp behöver analysera hur en open access-policy bäst ser ut och vad den skulle göra för infrastrukturen och läroverken. Ytterligare en grupp behöver gå in på djupet om hur open access-läget är i EU och inte bara i Sverige. Om detta ska vara en och samma grupp (alternativ 6) eller två olika (4 och 5) beslutar medlemsmötet.

Hänvisningar

  1. Sandra Porter, Discovering Biology in a Digital World: “How much does it cost to get a scientific paper?” (2012-01-09, hämtad 2012-03-19)
  2. arXiv.org, Cornell University Library (hämtad 2012-03-19)
  3. ROARMAP (Registry of Open Access Repositories Mandatory Archiving Policies) (hämtad 2012-03-19)
  4. David Hill, Singularity Hub: “8,200+ Strong, Researchers Band Together To Force Science Journals To Open Access” (2012-03-18, hämtad 2012-03-19)
  5. Elsevier: “All Journals” (hämtad 2012-03-19)
  6. The Cost of Knowledge (hämtad 2012-03-19)
  7. Alex Madrigal, The Atlantic: “Every Year, JSTOR Turns Away 150 Million Attempts to Read Journal Articles” (2012-01-13, hämtad 2012-03-19)
  8. Jennifer Howard, The Chronicle of Higher Education: “JSTOR Tests Free, Read-Only Access to Some Articles” (2012-01-13, hämtad 2012-03-19)
  9. Kungliga Biblioteket, OpenAccess.se – Vetenskaplig publicering (hämtad 2012-03-19)
  10. Forskningsrådet för Arbetsliv och Socialvetenskap: “Open access – fri tillgänglighet till forskningsresultat” (hämtad 2012-03-19)
  11. Dr Diane McDonald, JISC: “Value and benefits of text mining” (2012-03-14, hämtad 2012-03-19)
  12. Aina Svensson, OpenAccess.se, Nationell Samverkan, Kungliga biblioteket: “Open access vid svenska lärosäten – en enkätundersökning” (2011-09, hämtad 2012-03-19)
  13. Riksdagen: “Motion 2011/12:Ub359 Kunskapsbaserad samhällsutveckling” (2011-10-04, hämtad 2012-03-19)
  14. RWA är antagligen mer okänt för pirater än SOPA och PIPA. Enligt tidigare godkända amerikanska propositioner måste statligt sponsrad forskning släppas fri, och ett av målen med RWA är att återställa detta. Förslaget är antagligen dött för tillfället, men kommer troligen att komma igen, liksom den gjort flera gånger förut.
  15. Kungliga biblioteket: “Årsredovisning 2002” (hämtad 2012-03-20)
  16. E-postkonversation med Nils Jansson, Kungliga Tekniska Högskolan (2012-03-20).
  17. E-postkonversation med Axel Tiderman, Linköpings universitetsbibliotek (2012-03-21).

Rekommenderad läsning

Mitt tal på ACTA-demonstrationen i Norrköping

Här är talet jag höll på ACTA-demonstrationen i Norrköping igår (lördag 17 mars). Andra som pratade var Torbjörn Wester (pp), Mathias Sundin (fp), Gustav Nipe (pp) och Lucas de Vivo (v).

Jag heter Anton Nordenfur, och jag har varit aktiv piratpartist i snart fyra år. Piratpartiet ses ofta som ett enfrågeparti, ett parti fyllt med snoriga ungjävlar som vill ha allting gratis. Jag vet att många partimedlemmar blir något förolämpade av den här förenklingen, och jag tror att jag speciellt blir det.

Ett av mina första minnen med Piratpartiet stod vi vid ett torg i Linköping och delade ut flyers och pratade med förbipasserande, när en äldre farbror kommer förbi. Han tittar lite i våra broschyrer och efter en stund går jag vänligt fram och frågar om han har några frågor jag kan hjälpa honom med.

Plötsligt ryter han till. Han tittar ilsket upp mot mig och ryter att vi är alla en bunt jävla hippieidioter som inte förstår hur världen fungerar. Jag försöker lugna honom och frågar – medan jag backar undan ett steg – vad exakt i vår politik som han inte gillar. Han fortsätter – “ni vill ha allting gratis och fattar inte hur lyckliga ni är. Varför åker ni inte iväg till Afrika och hjälper svältande barn istället?”

Jag är på väg att svara honom men kommer inte långt innan han avbryter mig och hastigt går vidare längs torget, viftandes med en käpp som i en gammal stumfilm, fortfarande ropandes efter oss. “Jävla hippieungar.”

Att försvara rätten till fri piratkopiering, att ta bort upphovsrätten, är antagligen det mest ointressanta i politiken för mig. Det är viktigt, visst, men det är småpotatis. Det spelar ingen roll om upphovsrätten totalförändras, om vi inte har ett privatliv. Om vi inte har en grundläggande rättssäkerhet.

Att vara emot ACTA handlar inte om att vara för fildelning, eller att vara emot musikbranschen. Att vara emot ACTA handlar om att stå upp för grundläggande mänskliga rättigheter, och försvara allas vår rätt att slippa vara övervakade, och att slippa ständigt vara misstänkta för brott.

Om ACTA går igenom, kommer tullen när du åker till ett annat land ha rätt att kolla igenom alla dina privata hårddiskar – USB-minnen, datorer, din telefon – och leta efter olaglig information. Vad innebär det här för alla journalister som precis avslöjat en tyrannisk regim? Vad innebär det för en författare med en ny, superhemlig bok? Vad innebär det för din dagbok eller alla annan information som inte är olaglig, men som du vill hålla för dig själv?

Om ACTA går igenom, kommer internet att dö. Jag skämtar inte. Internet är den vackraste sak som mänskligheten någonsin skapat. Internet är öppningen. Vägen till både en alternativ verklighet och till ett annat sätt att nyttja världen vi lever i. Internet är det det ultimata vapnet mot autokrati, för demokrati och uttrycksfrihet. Om ACTA går igenom, riskerar internet att dö, och mänsklighetens framtid med den.

I ett demokratiskt land som Sverige, och i en demokratisk union som den Europeiska unionen, ska inte staten ha kontroll över folket. Folket ska ha kontroll över staten.

Oskyldig till motsatsen bevisats, ett allt mer försvinnande koncept av vårt samhälle

Ett av de mest fundamentala koncepten i global juridik, rätten att ses som oskyldig till motsatsen bevisats, har de senaste åren försvunnit allt mer. Sedan FRA-lagen infördes 2007 finns nu ett antagande om att alla medborgare är potentiella brottslingar, och att bara genom att spåra alla precis hela tiden kan vi motverka brott. Detta var ett steg i helt fel riktning, ett steg som togs trots enorma protester från det svenska folket. Den 21 mars 2012, om bara två veckors tid, kan nästa steg in i mörkret tas.

Denna typ av spårning av vanliga medborgare görs bokstavligt talat möjlig om DLD går igenom.

Den 21 mars röstar riksdagen om datalagringsdirektivet (DLD), som är FRA-lagen på steroider. Om DLD införs, blir din telefon till en spårare, och all information lagras undan. All information om var du rör dig, vem du pratar med, vem du sms:ar, vem du e-mailar sparas undan i ett arkiv, för att sedan kunna granskas och avlyssnas av statliga myndigheter.

Anledningen till att detta införs är att lagförarna tror att det ska stoppa terrorism. Men de allvarligare brottslingarna är antingen för skickliga för att luras av tekniken, eller för desperata för att bry sig om de åker dit. Den som ska iväg och begå ett brott kan kringgå detta mycket enkelt – lämna mobiltelefonen hemma. De som kommer att åka dit är småtjuvar, men om vi vill få dit dem kan vi istället lägga pengarna på gatupoliser än på datalagring.

Det är lätt att säga att den som är laglig inte har någonting att dölja. Men den information som sparas undan avslöjar inte bara brott – den kan visa vilken läkare du besöker, vilket politiskt parti du röstar på, vilken trosuppfattning du har – dessa är uppgifter som en demokratisk regering inte ska ha om sina medborgare.

I ett demokratiskt land som Sverige ska inte staten ha kontrollen över folket. Folket ska ha kontrollen över staten. Kontakta dina riksdagsledamöter – idag är alla riksdagspartier för DLD, men genom folkets protester kan mycket ändra.

De intressantaste motionerna till Ung Pirats förbundskongress 2012

Nu har jag gått igenom samtliga motioner till Ung Pirats förbundskongress 2012, och jag slänger in mina två cent om de intressantaste motionerna. Kommentera gärna egna åsikter, vare sig de är med eller mot mig – anledningen till denna post är både att influera andra och att få höra kritik!

05. Medborgarskap till alla!

Motionen vill att PP ska ”driva att Sverige blir ett samhälle där man gör det lättare för personer på flykt att stanna i Sverige, samtidigt som man utreder hur snabbt gränserna kan öppnas helt så att det är öppet för alla att erhålla ett svenskt medborgskap”, någonting jag länge varit en proponent av. Tyvärr tror jag att denna motion får svårt att passera. Den stora fördelen med den är att den är vag nog att inte kunna göra någon större skillnad, men den är ändå tydlig nog för att bestämma vad vi ska diskutera framöver.

06. En progressiv rymdpolitik

Jag skrev mer om detta igår, och håller fast vid att det är en av de intressantaste frågorna för mig. I grunden söker motionen att utöka EU:s koncentration av pengar och ansträngning på sitt rymdprojekt, någonting som i min mening är en av de allra viktigaste forskningsområden de närmsta århundraden. Jag ska inte gå in för mycket på det här eftersom jag redan diskuterat det, men jag håller fast vid att det är ett bra förslag.

14. Regelbundna kuratorkallelser i grundskolan

Motionären ger exemplet på hur Sveriges fantastiska tandvård är ett resultat av regelbundna kollar från ung ålder, vilket var unikt när det genomfördes. Tänk om vi införde ett liknande system vad gäller barn och besök hos kurator? Då kan vi mycket lättare upptäcka och motverka problem som depression, anorexia, och andra problem som idag allt för ofta upptäcks för sent. Samtidigt skulle detta hjälpa att ta bort den stigma som finns kring psykologisk ohälsa, men som inte finns inom bland annat tandvård.

19. Informationsneutral narkotikaproblematik

Denna motion vill att PP tillkännager och arbetar emot problematiken bakom den nolltolerans mot narkotika som idag färgas Sverige. Medan jag är emot nolltoleranssystemet (och för en liberalare drogpolitik) håller jag fast vid min tidigare slutsats, att detta inte är någonting som PP ska ge sig in på – dels för att det inte skulle vara strategiskt, och dels för att vi har viktigare saker att arbeta för. Medan motionären är tydlig med att detta inte skulle betyda att PP vill legalisera narkotika, är det onekligen så det kommer att tolkas. Detta är ett problem som kan lösas utan PP:s inblandning.

25. Staten skyldig att följa folkomröstningar

Jag har hört prat om detta förut, och det är kul att höra att det kommer en motion om det nu. Motionären vill som rubriken säger att staten ska bli skyldig att följa genomförda folkomröstningar, samt ett par extra detaljer. Jag är för motionen, förutom att den är en aning oklar. Jag tycker om något att staten ska tvingas avgöra i förväg om de tänker följa en omröstning eller om den bara ska vara en rådgivning, och sedan tvingas de göra vad de bestämde från början. Jag kan se poängen med folkomröstningar för det rådgivande syftet, och tycker inte att dessa ska behöva utraderas helt – det viktiga är att det är klart för folket till att börja med.

26. Motion om bostadspolitik

Motionen vill att PP ger sig in i att skapa en bostadspolitik, främst för att förhindra de stora bostadsköerna för studenterna just nu. Jag vet själv det jobbiga problemet – min plan var att flytta hemifrån när jag började studera i augusti, och hittills har jag inte kunnat få tag på någonting – men jag är osäker på om politiskt tryck är lösningen. Liberalen inom mig anser att bostadsbygge ska komma av en kapitalistisk vinning från företagens sida, inte ett politiskt tryck som bara kostar pengar. Jag är dock osäker.

Sverige och gud – Birros två enorma klavertramp

När Marcus Birro skriver att Sverige behöver hans kristna gud verkar han missa två ganska enorma punkter. För det första gör han det enorma misstaget vi ser om och om igen i religiösa argument – han antar att gud existerar. Kan vi inte komma överens om grunden innan vi går vidare till steg två – vad vi ska göra av saken? Eller ska vi bara lita blint på att Birro känner på sig att han har rätt? Även om vi vänder på steken och gör något så absurt som att ha en global folkomröstning om huruvida hans gud existerar, har han fel. Majoriteten av världens sex miljarder människor tror inte på den kristna guden. Än färre håller med om hans konservativa, böghatande, sexistiska vita man till en gud. Ge mig en anledning att tro på gud som är baserad i logik, och sen kan vi börja diskutera vad vi ska göra åt saken.

Birros andra fel är minst lika stort. Även om vi accepterar guds existens och allsmäktighet (vilket vi inte gör, men play along), antar Birro att vi ska följa honom och göra vad han (gud) säger, oavsett om vi håller med. Birro vill göra oss alla till trogna följare av en tyrann. Birro baserar moraliska argument om homosexualitet och abort, på vad en tyrann säger åt honom. Varför låter vi honom, och många andra religiösa, komma undan med detta? Skulle vi säga detsamma om argumentet istället löd ”presidenten med fingret på kärnvapenknappen säger att vi ska förbjuda homosexualitet och abort”? Eller är det någonting speciellt med att denna tyrann får epiteten ”Gud”?

Jag säger inte att homosexualitet och abort per definition är rätt. Eller, ja, det gör jag också. Men även om vi antar att det inte är det, måste vi diskutera det rationellt. ”Jag tycker att homosexualitet känns omoraliskt” är ett okej argument. Jag håller inte med det, men det är i alla fall ett argument där personen i fråga står för vad han säger. ”Jag tycker att homosexualitet är fel för att Kalle/presidenten/mamma/läraren/Gud sade till mig att det är fel” är däremot inte ett argument som bär någon grund i ett demokratiskt samhälle.

Se också Pekka S (Orsakverkan) i Humanistbloggen.