Förslag på Piratpartiets nya drogpolitik

Med en och en halv timme tillgodo på vårmötet presenterar jag ett komplett förslag till vår nya drogpolitik. Det är en sammanställning av en rad andra yrkanden som här presenteras som en komplett text att rösta om, inklusive argumentation för saken. Det är sammanskrivit med extremt mycket hjälp från dels diskussioner på nätet, dels en fysisk träff i Stockholm där Ward Albaroudi, Carl Johan Rehbinder, Isabelle Kokkalis, Daniel Zheng och Daniel Ström deltog.

Här drar jag allt vidare från vad vi kom fram till, så jag kan inte garantera att de håller med om allt, men jag vill ändå verkligen tacka dem för att jag fick crowdsourca och remixa det här med dem, det var hur kul som helst.

Hoppas det här leder till riktigt bra beslut!

(Motionen där man kan läsa förslaget och diskutera det ligger här.)

Jag föreslår att Piratpartiet antar följande sakpolitik inom området drogpolitik:

Dagens restriktiva narkotikapolitik är baserad på en evidensfientlig syn på droger, missbrukare och brukare. Piratpartiet vill istället se en narkotikapolitik där vi hjälper de som behöver hjälp, och med vissa regleringar låter de som vill bruka droger göra det under förutsättningen att deras bruk inte skadar andra.

Fokuset i en piratpartistisk drogpolitik är – i linje med Piratpartiets syn på människans värde – att hjälpa, minimera lidande, och ge så goda chanser som möjligt till ett rikt och lyckligt liv. Vi vill därför lägga om fokus från förbud till skademinimering. Välfärdssystemet måste ta på sig ansvaret att hjälpa de missbrukare som behöver hjälp att komma ur sitt helvete, istället för att kriminalisera dem och därmed tvinga ned dem djupare i både missbruket och den kriminella världen.

Det är näst intill omöjligt att hindra den som vill ta en drog att göra så, och det som krävs för att så ska ske står inte i proportion till brottets allvarlighetsgrad. Vi vill därför se en mer öppen drogpolitik, där drogbruk tolereras i en reglerad marknad att jämföra med dagens alkoholmarknad. Genom en reglerad marknad blir det lättare att hjälpa de som lider av sitt eller andras bruk, och inkomster från försäljningen kan tillgå en vit marknad snarare än en svart. Regleringen minskar även radikalt risken för orena, farliga substanser samt risken för farliga sammandrabbningar mellan kriminella gäng.

En sådan reglerad marknad ska i första hand öppnas upp för droger som bedöms vara betydligt mindre farliga än de droger som redan är lagliga, såsom alkohol och tobak. En given sådan kandidat är cannabis, som redan bevisats kunna legaliseras eller avkriminaliseras med stora framgångar i olika delar av världen. Cannabis ska därför legaliseras för personligt bruk av myndiga personer på privat plats eller i licenserad lokal, och för försäljning av licenserade återförsäljare till myndiga, nyktra personer. Odling av cannabis ska, likt produktion av hemmagjord alkohol eller odling av tobak, legaliseras för privat bruk. Kommersiell odling legaliseras men kräver licens från statlig myndighet.

Alla droger är olika och bör inte dras över en kam, men det är samtidigt viktigt att harmonisera olika droglagar. Vi vill därför harmonisera lagar om offentlig berusning och fordonskörning under berusning för samtliga substanser, och harmonisera reklamlagar för samtliga lagliga droger. Beskattning av rekreationella droger ska allra minst genomföras på en nivå där en svart marknad inte är lönsam.

En närstående fråga är det medicinska bruket av olika droger. Sverige liksom flera andra länder har exempelvis nyligen öppnat upp ytterligare för medicinsk cannabis, och det görs allt fler positiva studier på hur idag olagliga droger som LSD, psilocybin, MDMA och ketamin kan användas medicinskt mot exempelvis alkoholism, depression och posttraumatiskt stressyndrom. Det bör inte finnas orimligt höga statliga hinder för denna forskning, utan befolkningens mentala och fysiska hälsa ska prioriteras över den stigmatiserande syn som idag finns på dessa droger. Droger som brukas medicinskt ska följa samma regler som alla substanser som brukas medicinskt, utan särbehandling.

Samhällets institutioner, främst inom skola och sjukvård, har ett stort ansvar för att korrekt, evidensbaserad droginformation sprids. Det är viktigt att både alla potentiella brukare och alla som kan komma i kontakt med brukare förstår hur droger fungerar, oavsett om det är lagligt att bruka dem eller ej. Den information som finansieras med skattemedel eller får utrymme i exempelvis skolor och på sjukhus måste vara grundad i fakta och vetenskap. Detta innebär även att förståelse för psykoaktiva droger måste finnas inom flera yrkesgrupper, speciellt inom sjukvården.

Knarktupén

I diverse samtal om drogpolitik stöter jag ständigt på en fruktansvärt stark nidbild av vem en drogbrukare är och hur hen beter sig. Nästan lika illa är nidbilden av missbrukare, och sedan kommer dessutom det ständiga likhetstecknet som sätts mellan ”brukare” och ”missbrukare”. Den stereotypa bilden av en brukare är att hen är arbetslös, potentiellt hemlös, saknar vänner, saknar drömmar. Är farlig. Ser helt utsliten ut. Har inte duschat på månader. Och så vidare, och så vidare.

Nidbilden uppstår i hög grad på grund av något som på engelska brukar kallas ”toupée fallacy”. Detta är ett logiskt felslut som exempelvis visar sig i när någon påstår att ”alla tupéer ser så dåliga ut – jag kan alltid se när någon har tupé på sig”. Problemet här är att personen som gör påståendet ju inte alls kan veta att alla tupéer ser dåliga ut – hen ser bara de som är dåliga och märker inte de som är så bra att de inte märks. Felslutet kan också kallas ”fake boobs fallacy”, där exemplet är påståendet ”jag kan alltid se när någon har silikonbröst”.

Det finns väldigt många drogbrukare i Sverige, även om det uppfattade antal skiftar något enormt beroende på vem man frågar. Jag umgås i kretsar där jag vet en hel del som brukar illegala droger, och det spännande är att en enorm majoritet av dessa inte alls syns som drogbrukare utåt. De lever helt enkelt vanliga liv som vilken nykterist som helst, och är så pass diskreta med sitt bruk att få känner till det.1

Det som är värt att notera här är att de flesta av dessa mer diskreta personer som inte syns utåt är brukare, inte missbrukare. På grund av denna toupée fallacy är det väldigt lätt att få bilden att alla som brukar droger lever i missbruk – det är ju de enda man ser – och som följd har väldigt många den felaktiga föreställningen att alla som tar droger är missbrukare. Det är helt falskt, av samma anledning som inte alla som dricker alkohol är alkoholister. Om någonting är det senare mer av en sanning, eftersom alkohol är en av de mest missbrukade drogerna per brukare som finns, och dessutom är den drog som orsakar mest skada.

Säger jag att det inte finns brukare som uppfyller denna nidbild? Nej, självklart inte. Men att använda dem som exempel på vad drogbruk gör ger helt enkelt en onyanserad, orättvis bild som inte bidrar till debatten. Syftet med det här inlägget är inte ens att påstå att fler brukare lever ett sunt än osunt liv – det postas snarare med en förhoppning om att fler breddar sina vyer och accepterar att det som kan tyckas stämma kanske inte alltid stämmer.

Debatt 101 – cannabis, veganism och rasbiologi

Det är få saker jag stör mig lika mycket på som när någon helhjärtat stödjer min åsikt, men argumenterar för den med helt felaktiga argument.

Inte att de inte håller med mig om varenda steg mot argumentet, alltså. Jag kan komma överens med kommunister om vilka företag vi ska bojkotta trots att vi inte är överens om exakt varför vi ska bojkotta dem. Nej, det jag stör mig på är när någon håller med mig ideologiskt hela vägen men tvunget ska ta fram ett logiskt felaktigt argument på vägen dit.

veganism-out-of-hereDet finns två riktigt bra exempel – cannabis och veganism. Jag är en stolt förespråkare av både cannabislegalisering och av veganism – men många ur de grupper som håller med mig tenderar också att presentera urbota korkade argument, speciellt när de ska börja dra in medicin i det hela.

Låt oss göra det enkelt, och låt oss för en kort stund helt förbise vad du som läser själv tycker om dessa två ämnen. Det enda som, enligt min ideologiska kompass, krävs för att argumentera för cannabislegalisering är att det inte skadar någon annan än brukaren, och att det därför bör vara upp till var och en att stoppa precis vad hen vill i sin egen kropp.1 Och det enda som, i min mening, krävs för att argumentera för veganism är att det är fel att skada andra varelser mer än vad som behövs för att själv leva ett drägligt liv.

Problemet uppstår när diverse cannabis- och veganismförespråkare går bortom dessa argument, som i grunden är baserade i moral och filosofi, och istället drar in betydligt mer komplexa frågor. Det är vanligt att som del av en debatt om cannabis höra påståenden om hur växten kan bota cancer,2 och det är precis lika vanligt att i en debatt om veganism höra påståenden om hur veganer lever längre och bättre liv och att människan ”egentligen inte är till för att äta kött”.

rasbiologi-bushkvinna-apaMan kan tänka att argumentationsfelet uppstår när förespråkaren väljer att ta till ett argument som de inte själva studerat klart utan bara förutsätter stämmer för att de hörde det någonstans, men det är faktiskt inte ens så enkelt. Argumentationsfelet uppstår när förespråkaren väljer att gå bortom de principer med vilka hen började, och väljer att ta till någonting mer.

Ibland är det väldigt lockande att, som del av en argumentation, presentera en väldigt lång rad olika argument. Tyvärr blir resultatet i princip alltid att kvantitet väljs framför kvalitet, och att de argument som är någorlunda starka försvagas av de som går att slå hål på. Du öppnar också upp för att tvingas utvärdera din ståndpunkt om argumenten motbevisas, någonting de flesta inte är beredda att göra. Vad händer när det står helt klart att cannabis inte alls botar cancer? Slutar du förespråka det då? Eller går du vidare till nästa argument? Om du gör det senare, så har du gjort fel hela tiden.

Ett avslutande exempel presenterades av Steven Novella på podcasten The Skeptic’s Guide to the Universe, och tog upp hur vissa antirasister argumenterade för lika värde genom att arbeta för att motbevisa de rasbiologiska semistudierna som i sin tur försökte vissa att svarta var dummare eller mindre moraliska än vita.

Så låt oss öppna Pandoras ask. Om det visar sig, trots all nuvarande forskning, att mörkhyade människor är något mindre intelligenta än ljushyade – betyder det att rasism blir okej?

Nej, alkohol orsakar inte våldtäkt, och ja, kvinnor gillar sex

Jag har verkligen tröttnat på skuldkastningen nu. På ursäkterna, på den grova omänsklighet som leder till skuldförflyttning när du gjort någonting så extremt, någonting så fruktansvärt, något så – ja, omänskligt.

Våldtäkt har historiskt alltid haft två primära ursäkter – droger och offer. Någon liten naiv del av mig trodde att det var på väg att förändras, att vi för en gångs skull skulle börja anklaga den faktiska orsaken.

Nykterhetsförbundet IOGT-NTO har nyligen påbörjat en ny kampanj kallad Fyll livet, med syftet att belysa hur alkoholnormen påverkar våra liv. Snarare kämpar den på ganska rejält med att belysa sexistiska och antisexuella stereotyper, där kvinnor utan alkohol är asexuella, pryda robotar och alkoholen gör dem kåta, vilket självklart är någonting förkastligt och osnyggt.

IOGT-NTO har haft ett antal tveksamma kampanjer genom tiderna, vilket är olyckligt när de faktiskt kämpar för en god sak – minskad drogkonsumption. Jag växte själv upp i en familj med alkoholmissbruk, något som förbundet själva säger att runt 385 000 svenska barn gör idag. Tolka mig rätt – jag avskyr droger, skulle aldrig vilja vara full, och klarar knappt av att vara med onyktra människor. Men vi måste sluta skylla på alkoholen för precis allt, och börja se de faktiska orsakerna istället.

I seriestripparna som kampanjen består av ser vi kvinnor som först när de får alkohol i kroppen vågar visa någon som helst sexuell lust, men som dessförinnan självklart inte ägnar sig åt sådant larv. De tappar alla inhibitioner och vill gå hem med farliga typer, som de självklart avråds för – för den man som har piercingar och skinnjacka ska ju inte en spröd flicka ha sex med.

Det är en svart och vit värld där kvinnor är känsliga varelser som inte kan ta hand om sig själva, och alkoholen får dem att försöka göra någonting åt plötsligt uppkomna luster. Män är kåta varelser som efter en öl lätt ger sig på vem som helst, inklusive (och ja, det är faktiskt med i serien) en soffa.

Självklart lättar alkohol på inhibitionerna. Det är knappast en hemlighet. Men serien förstärker två enorma myter, som är extremt skadliga för jämställdheten:

  1. Alkohol gör den snällaste man till ett kåt missfoster som slutar bry sig om sin mänsklighet och med glädje våldtar utan att bry sig om sitt offer.
  2. Kvinnor utan alkohol tycker inte om sex, och en kvinna som har sex gör ett misstag. Den kvinna som gud förbjude gillar sex är en syndande hora.

Jag är ledsen om jag spräcker några bubblor, men dessa är myter. Alkohol sänker självklart inhibitioner och luddar till hjärnan, men den som våldtar en annan människa var med största sannolikhet inte en speciellt moralisk person till att börja med.

Och sex är en ganska fantastisk sak som bägge kön evolutionärt utvecklats till att älska. Med små undantag i bägge kön – alla gillar sex, och vi måste arbeta bort den sexistiska stereotypen att kvinnor är knulldockor utan egna känslor och luster.

De intressantaste motionerna till Ung Pirats förbundskongress 2012

Nu har jag gått igenom samtliga motioner till Ung Pirats förbundskongress 2012, och jag slänger in mina två cent om de intressantaste motionerna. Kommentera gärna egna åsikter, vare sig de är med eller mot mig – anledningen till denna post är både att influera andra och att få höra kritik!

05. Medborgarskap till alla!

Motionen vill att PP ska ”driva att Sverige blir ett samhälle där man gör det lättare för personer på flykt att stanna i Sverige, samtidigt som man utreder hur snabbt gränserna kan öppnas helt så att det är öppet för alla att erhålla ett svenskt medborgskap”, någonting jag länge varit en proponent av. Tyvärr tror jag att denna motion får svårt att passera. Den stora fördelen med den är att den är vag nog att inte kunna göra någon större skillnad, men den är ändå tydlig nog för att bestämma vad vi ska diskutera framöver.

06. En progressiv rymdpolitik

Jag skrev mer om detta igår, och håller fast vid att det är en av de intressantaste frågorna för mig. I grunden söker motionen att utöka EU:s koncentration av pengar och ansträngning på sitt rymdprojekt, någonting som i min mening är en av de allra viktigaste forskningsområden de närmsta århundraden. Jag ska inte gå in för mycket på det här eftersom jag redan diskuterat det, men jag håller fast vid att det är ett bra förslag.

14. Regelbundna kuratorkallelser i grundskolan

Motionären ger exemplet på hur Sveriges fantastiska tandvård är ett resultat av regelbundna kollar från ung ålder, vilket var unikt när det genomfördes. Tänk om vi införde ett liknande system vad gäller barn och besök hos kurator? Då kan vi mycket lättare upptäcka och motverka problem som depression, anorexia, och andra problem som idag allt för ofta upptäcks för sent. Samtidigt skulle detta hjälpa att ta bort den stigma som finns kring psykologisk ohälsa, men som inte finns inom bland annat tandvård.

19. Informationsneutral narkotikaproblematik

Denna motion vill att PP tillkännager och arbetar emot problematiken bakom den nolltolerans mot narkotika som idag färgas Sverige. Medan jag är emot nolltoleranssystemet (och för en liberalare drogpolitik) håller jag fast vid min tidigare slutsats, att detta inte är någonting som PP ska ge sig in på – dels för att det inte skulle vara strategiskt, och dels för att vi har viktigare saker att arbeta för. Medan motionären är tydlig med att detta inte skulle betyda att PP vill legalisera narkotika, är det onekligen så det kommer att tolkas. Detta är ett problem som kan lösas utan PP:s inblandning.

25. Staten skyldig att följa folkomröstningar

Jag har hört prat om detta förut, och det är kul att höra att det kommer en motion om det nu. Motionären vill som rubriken säger att staten ska bli skyldig att följa genomförda folkomröstningar, samt ett par extra detaljer. Jag är för motionen, förutom att den är en aning oklar. Jag tycker om något att staten ska tvingas avgöra i förväg om de tänker följa en omröstning eller om den bara ska vara en rådgivning, och sedan tvingas de göra vad de bestämde från början. Jag kan se poängen med folkomröstningar för det rådgivande syftet, och tycker inte att dessa ska behöva utraderas helt – det viktiga är att det är klart för folket till att börja med.

26. Motion om bostadspolitik

Motionen vill att PP ger sig in i att skapa en bostadspolitik, främst för att förhindra de stora bostadsköerna för studenterna just nu. Jag vet själv det jobbiga problemet – min plan var att flytta hemifrån när jag började studera i augusti, och hittills har jag inte kunnat få tag på någonting – men jag är osäker på om politiskt tryck är lösningen. Liberalen inom mig anser att bostadsbygge ska komma av en kapitalistisk vinning från företagens sida, inte ett politiskt tryck som bara kostar pengar. Jag är dock osäker.