Industrin som stoppar språket

Språk är spännande. Språk utvecklas. Ord byter betydelse, ibland som följd av planerat, statligt arbete (som svenska stavningsreformen 1906 i Sverige eller fjärde-maj-rörelsen i Kina) och ibland som följd av mer eller mindre kaos – ett mem fastnar och sprider sig i befolkningen, ibland som följd av ett missförstånd, och språket ändras. Ord byter stavning, grammatiken morfas, och nya ord bildas samtidigt som gamla ord byter betydelse. Det är i mina ögon bisarrt intressant och spännande.

Skyddad falukorv.

Skyddad falukorv. Bild av Hemma hos Andrea.

Och så har vi de som stoppar allting.

Europeiska unionen har en spännande grej som heter ”skyddad ursprungsbeteckning”, som skyddar en del livsmedelsnamn som inte täcks av varumärkeslagar, men där namnet indikerar vart det är tillverkat. Reglerna säger mer eller mindre att välkända livsmedel vars namn kommer från dess region inte får bära samma namn om de tillverkas annorstädes. Det här täcker bland annat falukorv (måste tillverkas i Falun) och champagne (det historiska Champagne-distriktet i Champagne-Ardenne i norra Frankrike).

Problemen uppstår när det faktiskt inte är regionen som definierar livsmedlet. Falukorv har sitt ursprung i Falun, men det är absolut ingenting annat än tradition som skapar något som helst unikt i att det fortsätter tillverkas där. Det som är unikt är receptet och metoden – något som hade sitt ursprung i Falun men som lätt kan replikeras precis var som helst. Champagne får sin egna smak som särskiljer den från andra typer av mousserande vin inte av att den tillverkas just i Champagne, utan för att det tillverkas med ”méthode champenoise”, en speciell metod.

Châlons-en-Champagne har mer än champagne. Nästan.

Châlons-en-Champagne har mer än champagne. Nästan.

Sättet som språket utvecklas på gör att dessa benämningar ständigt ändrar sig och utvidgas bortom den ursprungliga, smala definitionen. Sättet som EU idag hindrar andra tillverkare av mousserande vin som använder sig av méthode champenoise, är någonting som bara skyddar en sak – det fåtal som vill tjäna multum bara för att de redan lyckats etablera ett monopol i en region som inte kan eller vill ta emot konkurrerande företag. Vilket i sig inte bara hindrar språkets utveckling, utan även utveckling av sagda livsmedel.

Det som händer nu är att EU tar de första stegen för att utvidga skyddet till att även gälla andra produkter än de som det gäller idag (jordbruksprodukter, livsmedel, vinprodukter, och spritdrycker). Framöver riskerar med andra ord skyddet täcka föremål som råkade uppfinnas eller utvecklas i en specifik region, men som utöver denna tradition inte har mycket med regionen att göra – som moraknivar. Bland argumenten i EU-parlamentets resolution tar de upp hur en lagändring kan stödja lokalt företagande, vilket såklart stämmer – om EU ger mitt kvarter ensamrätt på att tillverka datorer kommer det också att stödja lokalt företagande. Frågan är till vilket pris, och om det finns något som helst legitimt argument för att just mitt kvarter ska tillverka datorer.

Det som skrämmer mig, både i de existerande lagarna och de som nu föreslås, är inte att produkter skyddas – det gör de inte. Vem som helst får tillverka falukorv eller champagne. Det som skyddas är vilka ord vi använder. Lagen ger dig all rätt att tillverka falukorv, champagne, fetaost, moraknivar eller vad som helst – så länge du hittar på ett nytt namn. Det ger EU en enorm möjlighet astt kontrollera språket och själva bestämma hur dess invånare och företagare får uttrycka sig och vad de får kalla sina produkter – helt utan något som helst vettigt resonemang.

Att fly

2014 var året jag bodde mitt i Paris, i en liten lägenhet med min dåvarande flickvän mittemot Le Bon Marche, och att bo i denna vackra stad var bland det bästa jag varit med om.

2015 var året skräcken kom till Paris, och jag vet inte längre om jag vill åka tillbaka till den stad jag en gång kallat mitt andra hem. Och jag vet fortfarande inte om mina gamla vänner i Paris lever eller är döda.

Varje gång detta händer, var gång terrorn greppar tag om oss, känner jag att jag borde gråta. Men jag orkar inte. Jag kan inte. Samtidigt är jag inte uppgiven – jag är arg. Så jävla arg att jag skakar av ilska över de vidriga varelser som slaktar oskyldiga medmänniskor för att de tycker olika. För att de är olika. För att de inte är överens.

Att döda en människa är sällan försvarbart. Att döda en människa för vad hen tycker – inte vad hen gör – är aldrig försvarbart. Att försätta en människa på flykt, att försätta hen i total skräck, är aldrig försvarbart.

I samband med tragedin i Paris har två tankar lyfts. För det första, att det här är Europas straff för den massinvandring vi själva tagit på oss. För det andra, att det är fånigt att gråta så över händelserna i Paris när detsamma händer på daglig basis i bland annat Syrien. Men den tredje, viktigare tanken har också lyfts – att det är just dessa attacker som miljoner människor flyr bland annat Syrien för att slippa, och att vi naiva europeer nu till sist själva får se vad de genomlider och varför de väljer att släppa allt och göra allt för att ta sig hit.

Emanuel Karlsten har skrivit ett väldigt läsvärt inlägg på sin facebooksida där han beskriver sina egna känslor efter att ha varit i Paris på smekmånad just när detta hände. Känslan av att tvingas fly, att vilja ta sig hem så fort som det bara går. Och känslan av att faktiskt kunna göra det. Emanuel kan ta sig hem, på ”gräddfil” som han själv beskriver det, och priset han betalar är en förkortad smekmånad. För han är europeisk medborgare.

De syrier som får uppleva samma terror i sina hem, antingen direkt eller indirekt, har inte samma alternativ. De kan bara slänga mängder av pengar på smugglare, hoppa på en båt, och hoppas att de släpps in i ett fredligare land, hoppas att de får bo där, hoppas att de får försöka bygga upp sina liv där.

För det här är precis de attacker de flyr från. Det här är precis de vidriga varelser de flyr från.

SVT stänger ute Piratpartiet från EU-debatt ikväll

Ikväll håller SVT en partiledardebatt inför EU-valet. Och nej, kom inte och säg att det är en budgetdebatt – det var precis de orden som en SVT-reporter använde när hen pratade om debatten på TV tidigare idag.

Det är jättekul. Förtidsröstningen inför EU-valet öppnar nu på onsdag, så det är ju perfekt timing. Det som är desto tristare är SVTs idé om att utesluta Piratpartiet, som sitter i EU med två mandat, och att istället inkludera Sverigdemokraterna, som inte sitter i EU. Hur tankegången gått där är fortfarande extremt oklart, när SVT levererar oklara svar på sin blogg och sedan stänger kommentarsfältet när de får frågor.

Piratpartiets partiledare Anna Troberg kommer istället för att vara med där att prata direkt med väljarna. Idag har hen stått i valstugan i Stockholm, och ikväll kommer hen att prata med väljare över nätet. Ta tillfället i akt och prata med en mycket trevligare partiledare än de åtta andra tillsammans!

Själv kommer jag att dissa SVTs debatt och istället sitta och jobba lite efter att ha stått en hel dag i PPs valstuga i Linköping. Jag kan ju inte kolla på SVT, jag betalar ju inte TV-licens.

Svar på intervjufrågor om fildelning

10-ways-journalism-schools-are-teaching-social-media-780449f4f5Jag fick lite frågor om fildelning, här är mina svar.

  • Hur legitimerar ni som parti fildelning? Varför ska det vara en frihet?
    • Fildelning är idag ett brott trots att det enligt alla studier som gjorts inte påverkar industrin negativt över huvud taget. Samtidigt är det i dagens globaliserade och digitaliserade samhälle väldigt naturligt att dela med sig av kultur och kunskap – det är någonting alla gör, oavsett om det är att sprida en rolig bild, att dela med sig av en TV-serie, eller släppa en ny forskningsrapport öppet över nätet.
  • Tror ni fildelning gynnar samhället?
    • Definitivt. Fildelningen har lett till en enorm ökad spridning av både kultur och kunskap, och det har hjälpt att forma den pågående kunskapsrevolution där det blir allt lättare att ta till sig av både nya kulturella trender och stora framsteg i forskning. På en rent kommersiell nivå har det visat sig att de som fildelar film och musik också lägger mer pengar på det.
  • Vilka rättigheter anser ni krockar med fildelning? (Dvs ex Yttrandefrihet, Integritet…)
    • Frågan är snarare vilka rättigheter som krockar med jakten på fildelarjakten. I försök att stoppa fildelare har man introducerat människorättsvidriga lagar som FRA-lagen och IPRED, som fångar upp vad alla människor gör på nätet och behandlar alla medborgare som brottslingar. I samma jakt har polisrazzior stängt ned många fullt lagliga webbsidor, både i Sverige och internationellt, och flera lagförslag vill ge enskilda företag rätten att stänga ned fildelningssidor utan rättegång.
  • Hur bedömer ni statens insats kring fildelning? Är det OK med FRA? Vilka problem anser ni finns med detta? (Offentlighet på internet vs personlig integritet?).
    • Polisens insatser har de senaste åren fokuserat på att få tag på enskilda personer som hade otur, och göra exempel av dem för att skrämma resten. De som blir tagna är individer som aldrig tidigare begått några brott, som lever helt vanliga liv och som inte tjänat ett öre på att fildela. Samtidigt läggs miljarder kronor på FRA, som avlyssnar hela befolkningen i hittills förgäves försök att få tag på några små bovar. Vi vill att polisen istället lägger sina resurser på de riktiga brotten på nätet, och att FRA omedelbart avbryter sin massavlyssning för att istället fokusera på de faktiska brottslingarna.
  • Hur tycker ni massmedia sköter fildelningsdebatten?
    • Tyvärr fruktansvärt. Varje år fälls flera svenskar för fildelningsbrott, och det är sällan man ser media täcka det över huvud taget. Sverige var speciellt i början av interneteran revolutionärer på fildelningstekniken som gjort massor för vår värld – trots detta porträtteras exempelvis skaparna bakom The Pirate Bay som tjuvar snarare än hjältar, och varje gång polisens kamp mot fildelning tas upp ses det som ett självklart ädelt mål. Media sätter väldigt tydligt fast i en debatt som för de riktiga debattörerna dog för ett decennium sedan.
  • Ska inte samma lagar upprätthållas även på internet , eller är detta en s.k. ”frizon” och en demokratisk rättighet?
    • Självklart, och det är det vi slåss för. I köttvärlden ser man aldrig företag stänga ned butiker med dåliga argument, men det sker ständigt på nätet. Om jag slår upp en olaglig notis på ICAs anslagstavla är det aldrig ICA som åker dit, men det sker ständigt på nätet. Om jag lånar ut en bok till en kompis får jag inte fängelsestraff, men det sker ständigt på nätet. Internet måste för en gångs skull få demokratiska lagar, och sluta bli en frizon för företag och polisen att göra vad de vill utan att bry sig om rättigheter.
  • Vems frihet är viktigast att värna om? (ex. individens vs storföretaget/artisten/patentet?
    • Bägges – speciellt i vår globaliserade, digitala värld där det är vi vanliga människor som sprider kultur och kunskap. En reform av upphovsrätt och patent kommer att hjälpa både individer att leva sitt liv, men även företag att arbeta utan att behöva lägga enorma pengar på patent och licenser, och det kommer att göra det mycket lättare för artister att framföra sin och andras musik utan att oroa sig för att råka bryta mot komplexa lagar.
  • Hur har ni som parti framfört er politik i EU-parlamentet?
    • Piratpartiet har utan tvekan varit det mest produktiva partiet i EU-parlamentet sedan vi valdes in med två mandat 2009. Vi har övertygat en hel politisk grupp, den gröna gruppen, att anta vår politik kring fildelning. Vi har stoppat ACTA, som hade förvandlat internet till en terrorzon hängiven åt storföretag. Vi har skapat många kontaktpunkter och en bred dialog kring upphovsrättsreform, som kommer bli en stor fråga under nästa mandatperiod.

Datalagringsdirektivet rivs upp, och ja, vi ska klandra svenska politiker

1469816_10201086210258509_2087012480_nIdag blev det klart att EU-domstolen finner att EUs datalagringsdirektiv strider mot mänskliga rättigheter – precis det vi sade när direktivet först gick igenom, och när det blev svensk lag 2012. Anna Troberg utvecklar det hela väldigt fint i en debattartikel på Nyheter24.

Riksdagsledamoten Maria Abrahamsson (m) skriver på sin blogg om hur den här domen inte river upp den svenska datalagringen. Nej, det stämmer mycket väl, och det är istället någonting vi måste göra omedelbart. Abrahamsson faller dock lite platt när hen samtidigt försöker föra ett argument för att vi inte ska klandra de svenska politikerna – det var ju EU som gjorde fel, inte riksdagen. Så enkelt är det inte riktigt.

Ja, det var EU som började bråka, men svenska riksdagen fortsatte. Att svenska riksdagen tvingades införa Datalagringsdirektivet är ett nonsensargument, och Datalagringsdirektivet hade snarare varit ett gyllene ögonblick för svenska politiker att säga ett bestämt nej till jättarna i EU.

Abrahamsson tar även upp de böter Sverige fick betala för att vi var sena med att göra något av direktivet i svensk lag. Även det fungerar helt enkelt inte – våra böter till EU är ingenting jämfört med den kostnad som vi faktiskt lagt på att implementera Datalagringsdirektivet.

Nej, EU-medlemskapet är inte en öppen buffé där vi kan välja vad vi ska göra av det de beslutar, men det är inte heller medborgarskap. Om svenska staten skulle tvinga mig att samla in information om mina oskyldiga grannar, skulle jag protestera och vägra.

Det är kanske dags för den svenska riksdagen att samla sig lite mod och göra detsamma?

Det trappas upp

ppselfie

Det börjar kännas att det är dags. Idag har jag varit på Piratpartiets EU-valupptakt i Europahuset i Stockholm, och det är verkligen en fantastisk valtakt. Vi har redan förberett oss otroligt länge, men det är nu vi börjar köra på allvar.

Schemat börjar redan fyllas. På onsdag tar jag flyget till Paris för att delta för Sverige på Pirate Parties Internationals årliga konferens. I andra halvan av april är det helt överfyllt med lokala träffar, husvagnsmålning, styrelsemöten, och någon slags aktivistturné i Skåne som inte är helt klar.

I maj blir det värre. Den 7 maj är jag redan dubbelbokad med en debatt hos MST Linköping samt att Anna Troberg ska besöka oss. Den 11-13 maj ska jag till Helsingfors och hålla ett föredrag om nya krafter i den nordiska politiken. Överallt börjar det bokas in sak efter sak, och jag börjar sakta men säkert inse att juni månad kommer bli den lugnaste i mitt liv.

SVT anordnar EU-debatt med riksdagspartierna

partiledardebatt_992Äntligen börjar media ta tag i att faktiskt diskutera EU, nu när det är en och en halv månad kvar till valet. Men tyvärr fortsätter det bli så fel, så fel. Nu har SVT meddelat att de håller en debatt tre veckor innan valet… med partierna som sitter i riksdagen. De tar alltså med SD, som inte fick ett enda mandat i förra EU-valet, men de skippar Piratpartiet som fick två mandat – tio procent av Sveriges totala andel mandat.

Här är det brev jag precis skickade till SVT. Alla som är arga borde även de maila och klaga (men skriv ditt eget brev). Maila till agenda@svt.se, Anna.Hedenmo@svt.se, Mats.Knutson@svt.se, orjan.magnusson@svt.se.

Hej,

Jag blev jätteglad att se att det skulle bli debatt inför EU-valet (http://www.svt.se/nyh…/val2014/partiledardebatt-i-agenda-2) – media drar tyvärr alldeles för lite i frågan. Men sen märkte jag till min förvåning att de ni bjudit in var riksdagspartierna. Varför inte partierna som sitter i EU-parlamentet istället?

Det torde väl vara mycket intressantare att se hur det går för dem istället, och ge dem chansen att försvara vad de gjort under sina fem år på plats? Piratpartiet tog i förra valet 2 mandat, tio procent av Sveriges totala, medan Sverigedemokraterna inte tog en enda – trots det är SD inbjudna, men inte PP. Alternativet vore att bjuda in både riksdags- och EU-partierna, men att helt skippa partier som sitter i EU känns riktigt underligt.

Anton Nordenfur

Sommartiden, en av de små men dumma frågorna

summerNu på söndag är det dags för sommartid igen. Tyvärr. Sommartiden infördes under en tid när vi fortfarande levde i ett jordbrukssamhälle, där sommartiden faktiskt gjorde skillnad – idag lever vi under helt andra förhållanden, och de studier som gjorts har visat att ökningen i produktivitet knappt är märkbar.

Samtidigt finns det faktiskt faror man inte tänker på – dels många som kommer sent till skola och arbete, dels stress och sömnbrist som lett till hjärtattacker. Det vore fel att påstå att det är stora kostnader, men det är ändå kostnader som är helt onödiga och som vi själva drar på oss genom att ha sommartid.

EU bestämmer över oerhört många frågor, stora som små, och sommartid är en av dem.

Bilden är CC BY Moyan Brenn.

Så ska EU spåra din bil

iStock_000001647108Medium1I veckan fattade Europaparlamentet ett beslut om att kräva så kallat e-call. Det innebär att alla bilar i unionen, redan från och med nästa år, ska utrustas med sensorer och mobiltelefoner som automatiskt ringer upp 112 om bilen är med om en olycka.

Det kan låta jättebra, men det finns en del ganska horribla problem, och det var därför Piratpartiets parlamentariker röstade emot förslaget. Först och främst har vi ett enormt integritetsproblem i att myndigheterna ska spåra var alla bilar befinner sig, i samma union som brukar hyllas för sin fria rörlighet. Självklart är inte tanken att spåra av ”elaka syften”, men regleringen kring all spårningsdata är högst tveksam. Register tenderar att läcka, och det är därför väldigt viktigt att se till att alla system av dessa slag är otroligt välreglerade.

Vi har också ett problem i kostnadseffektivitet. Det här systemet hjälper ju faktiskt bara när bilen väl varit med om en olycka – varför inte istället lägga de många miljarder som det kostar på att göra Europas vägar säkrare, så att olyckorna inte sker till att börja med?

Det här är ett typexempel på ett förslag som kan låta bra, men som när man tittar närmare på det har flera stora problem. Det behövs fler i EU-parlamentet som faktiskt kollar på förslagen istället för att bara erbjuda valfläsk.

1.5 % för Piratpartiet enligt SvD/Sifo

Screenshot 2014-02-13 21.33.01Jag skrev i förrgår om den första opinionsundersökningen inför EU-valet, och nu har nästa släppts, denna gång av SvD och Sifo. De två undersökningarna täcker nästan exakt samma period och är ungefär lika vetenskapliga, men i denna får vi en smula bättre resultat, 1.5 %. Det är alltså inte en ökning utan snarare brus i statistiken, men det är ju kul ändå.

Det som är ännu mer kul är två saker:

  1. Att SvD bryr sig om att förklara vår sänkning från förra valresultatet snarare än att, som övriga media gjort, se oss som en döende fluga. De tog upp just det jag pratade om i min artikel häromdagen, att valrörelsen inte börjat på allvar förrän nu, och att vi kommer öka ordentligt när vi börjar synas mer.
  2. Att SvD tog med härligt pedagogisk grafik där man kan jämföra hur vi låg till vid den här tiden 2009 med hur vi ligger till nu. I januari 2009 syntes vi inte ens i grafen. I februari 2014 har vi 1.5 %. Det ger faktiskt lite hopp.