Filmrecension – Jurassic World (2015)

Jag hade precis kommit hem efter en lång jobbdag när Sarah knackar på och frågar om jag vill med och se premiären av Jurassic World. Jag var trött, sur, seg, och ville mest sitta och spela Diablo III med en påse chips. Men Jurassic World? Klart jag sade ja. Här kommer recensionen!

Självklart fylld med spoilers – se filmen först!

Grymt snygg fan made poster av Jurassic World (2015).

Grymt snygg fan made poster.

Som många andra i min generation växte jag upp med att se Jurassic Park, och när jag var liten älskade jag dinosaurier än mer än jag gör nu, vilket säger en hel del. Även i efterhand är första filmen, och för den delen uppföljaren The Lost World, riktigt grymma filmer, med en bra blandning av skräck, science fiction, och äventyr. Och det är för den delen fantastiskt härligt att se enorma dinosaurier stampa runt och käka hjälplösa människor. (Jurassic World III kan vi glömma på ungefär samma sätt som vi glömmer Star Wars I-III, okej?)

I korta drag är Jurassic World en utomordentlig fortsättning på berättelsen, och den verkar dessutom fungera bra stand alone för den nya generation som inte sett de tidigare filmerna. Den har kvar de element av skräck och vördnad för naturen som gjorde de två första filmerna så bra, och den tar utöver det en helt ny spin på berättelsen så att det inte bara är samma sak på nytt – att för första gången se en fullt fungerande park känns otroligt tillfredsställande.

Ett tema jag ständigt älskat är idén om karaktärer som kan sitt jobb och gör allt de kan för att lyckas, men ändå besegras av starkare krafter. Jag älskar H. P. Lovecraft, som ständigt använder det temat – när du väl möter en Old One kommer du att dödas eller drivas till galenskap, det är bara en fråga om tid. Och när dinosaurierna i Jurassic Park-serien vill bryta sig fria, då kommer de att lyckas. Scenerna i Jurassic World där Indominus rex besegrar grupp efter grupp av personal som försöker stoppa hen är helt enkelt gudomliga, och skräcken när en inser att varelsen rör sig allt närmare entrén med tiotusentals försvarslösa besökare är fenomenal. Scenen där Indominus rex kraschar in i fågelobservatoriet och diverse flygande dinosaurier började flyga ut är mind blowing, för att inte tala om scenerna när de dyker ned på det massiva folkhavet vid entrén. Omg.

De flesta i filmen är ungefär lika dödsdömda som den här hajen.

De flesta i filmen är ungefär lika dödsdömda som den här hajen.

Några saker hade jag däremot hoppats skulle ha blivit bättre med åren, och en sak irriterade jag mig nog mycket på tidigare, men det kändes som att det bara blev värre nu.

Först av allt – jag kan förlåta originalets könsroller som en produkt av sin tid (1993), och tycka att den lyckades få fram ovanligt bra kvinnliga karaktärer för sin tid. I 2015 års Jurassic World känns detta helt bortblåst snarare än utvecklat. Tittarnas (och speciellt barnens) representation i filmen är två bröder, en tonåring och en yngre (spelade av Nich Robinson och Ty Simpkins), alltså bägge pojkar. I Jurassic World spelades i princip samma roller av en pojke och en flicka, vilket öppnade upp för både pojkar och flickor att representeras på ett sätt som försvåras här. Tråkigt.

De två andra huvudrollerna är en man (Chris Pratt som en velociraptortränare) och en kvinna (Bryce Dallas Howard som en av parkens högsta chefer), och trots att det är snyggt att ha en kvinna i rollen som högt uppsatt och någorlunda dominant chef, hamnar hon ändå snabbt i en väldigt typiskt kvinnlig roll. Hon försöker rädda sig själv, men blir ständigt räddad av Chris Pratt, den sexiga mannen på en vit velociraptorhingst. Det känns helt enkelt förutsägbart och väldigt trist. Och utöver det finns det egentligen inga riktiga kvinnliga karaktärer som har någon större roll annat än comic relief.

Varför inte satsa på en kvinna som faktiskt inte ständigt behöver en sexig man för att klara sig?

Varför inte satsa på en kvinna som faktiskt inte ständigt behöver en sexig man för att klara sig?

En annan grej som jag kan förlåta Jurassic Park för – var är alla fjädrade dinosaurier?! Forskningen kring dinosaurier har utvecklats en hel del sedan 1993, och en av de mest intressanta fynden är hur många, om inte alla, dinosaurier antagligen hade färgade fjädrar. De hade lätt kunnat ändra utseendet på dinosaurier här, och ursäktat hur de såg ut 1993 med att de genmanipulerade dinos de tog fram då inte var helt kompletta – eller för den delen något om grod-DNA. Att de inte brydde sig om att fixa det här känns bara lat, och det ger tyvärr allt fler en felaktig uppfattning av hur dinosaurier såg ut.

Sist men inte minst, och det är det här jag tycker blivit värre sedan de första filmerna – snälla, gör symboliken lite mer subtil! Jag fattar att ni vill göra ytterligare en ”vi ska inte leka Gud”-film, men seriöst, det är så uttjatat. Jag vill så mycket hellre se en film om att det är fine att leka Gud, men att man ska vara lite försiktig och inte låta militären ha komplett kontroll över proceduren. Det hade faktiskt gjort allt så mycket mer intressant.

Kom igen, en T-rex kan faktiskt ha fjädrar och färger och fortfarande vara sjukt läskig.

Kom igen, en T-rex kan faktiskt ha fjädrar och färger och fortfarande vara sjukt läskig.

Så sammanfattningsvis – en grym film. Det är jättekul att se massiva dinosaurier käka soldater och oskyldiga. Indominus rex gjorde dinosaurier läskigare än de varit sedan Jurassic Park. Ögonblicket när originaltemat kickar in fick mig att vilja skrika som en tioåring. Den nya tekniken såg fantastisk ut. Skådespelarna var fantastiska. Och ja, några grejor störde jag mig på, men filmen är definitivt sevärd. Se den!

Filmrecension: ”The Counselor” (2013)

Spoilerfri recension.

The-Counselor_JMThe Counselor är ett bedrövligt försök till en djup actionthriller som mest faller samman i en pöl av halvtaskig, meningslös, upprepande, känslolös, misogyn idioti.

IMDbs beskrivning av filmen täcker upp ungefär så mycket som du behöver veta om den – en advokat finner sig själv över huvudet med problem efter att hamnat mitt i en stor drogaffär. Det är ungefär det filmen handlar om.

Jag har de senaste två åren börjat förstå mig bättre på actionfilmgenren, och har lärt mig att acceptera och ibland till och med uppskatta actionfilmer som bara gjorts för kortsiktiga thrills snarare än djupare insikter och originella idéer – tänk Die Hard, Mission Impossible, eller kanske till och med James Bond.

Med Inception fick vi den första filmen på ett bra tag som faktiskt lyckades ta actiongenren ett steg längre och binda den samman med en djupare tankegång, mycket tack vare ett briljant manus tillsammans med snygga scener och bra bakgrundsmusik.

The Counselor kändes som ett nytt försök att få till något djupare, något snyggare, något mer poetiskt. Vi har halvtaskiga poesireferenser, en semiteologisk diskussion, och kraftfull musik med lite tårar och uppgivna sorgevrål framåt slutet. Men det går aldrig hela vägen – allt försök till att nå lite djupare är upprepande dravel som alla redan förstår, ingenting är nytt, och allt varvas av alldeles för mycket med sex- och våldsscener som utan tvekan bara är där för att hålla publiken vaken.

Karaktärerna är ensidiga och tråkiga, manuset har inte en enda minnesvärd rad, och kvinnorna presenteras som manipulativa sexmonster alternativt ögongodis alternativt i ett par fall en något finare roll som männens servitriser. Ett försök görs att uppfinna en intressant maskin att få berättelsen lite fastare, men den faller platt och blir helt funktionslös och ooriginell.

Jag brukar leta efter bra saker i filmer, men The Counselor har ärligt talat ingenting bra med sig. Musiken är urtråkig. Skådespelarna är alla submediokra. Manuset är kasst. Filmandet och klippandet ooriginellt.

Förlåt, men verkligen ingenting är bra.

Pioneer One på DVD och BluRay

Nu finns den fantastiska drama/thriller/sci-fi-serien Pioneer Ones första säsong på DVD och BluRay. Beställ idag! Den släpps med undertext på engelska, franska, spanska, italienska och svenska, och ja – det är jag som gjort den svenska. Nu är jag nästan världskändis.

Pioneer One är unikt i att det är otroligt välgjort självständigt projekt som släpptes helt gratis genom internet, och överlevde på att uppmuntra donationer, samt nu genom att sälja DVD och BluRay. Utöver det som redan finns på nätet följer det med alternativa scener, kommentarer från tillverkarna, bakom scenerna-material, och annat. Om du inte sett serien, köp den eller se den online, den är värd det.

My RSS feeds


Having gone off from traditional newspapers and TV reports more and more in the last few years, I’m now getting almost all of my news from RSS feeds (what is RSS?), anything from private blogs such as mine, to larger science blogs, news outlets and organisations such as NASA, and – let’s face it – a bunch of other stuff just for fun. I decided to make this post to go through all English language feeds I follow. Count all these feeds as recommended. In no specific order.

  • xkcd: One of the best web series out there, with good nerd and science humour.
  • Morito Ergo Sum: A promising, up and coming doom metal band.
  • Richard Wiseman: A British psychologist, with lots of great visual illusions (like the one to the right), puzzles and interesting thoughts.
  • SMBC Comics: Funny, skeptical comics from the SMBC team, which I’ve linked to several times in the past.
  • To Posterity – and Beyond!: The blog of Cori Samuels, an audio book recorder I totally fell in love with after hearing her LibriVox rendition of William Morris’ ”The Wood Beyond the World” (which I reviewed here). Her blog is extremely slow on updates, but still of interest.
  • TorrentFreak: The best news source I’ve found concerning internet piracy and filesharing. Although extremely subjective (pro-piracy), they report a great deal on the recent news concerning police busts, laws, new technology, interviews and studies.
  • Wuffmorgenthaler: Another web series, of much lower quality than SMBC and xkcd, but still fun sometimes.
  • Dinosaur Comics: Yet another web series, much wordier than the other, but (most of the time) a lot of fun. Plus, it has dinosaurs.
  • Just Bento: Cool pictures of and recipes for Japanese box lunches (like the one to the right).
  • The Big Picture: With the tagline ”News stories in photographs”, this is a news source which sort of focuses on the tragic events (such as the Japanese nuclear incident last March), and has a lot of excellent, provocative pictures to go along with them.
  • WebUrbanist: Cool architecture. Sort of.
  • Anton Nordenfur: My own blog. Just to see if the RSS feed is working properly.
  • Ars Technica: The latest news in computer technology – computers, operative systems, smart phones, smart TV, tablets, et cetera.
  • Astro-photo.nl: The astronomy blog of André van der Hoeven, the dude who took the Moon picture that I wrote about yesterday. Lots of cool space photos.
  • Brainstorm Headquarters: The blog of Fredrik Bränström, rarely updated but excellent when it is.
  • Discover Blogs: This feed includes multiple blogs under Discover Magazine, including the awesome Phil Plait’s Bad Astronomy. A great way to keep up with science news from many different fields, some interesting and some less interesting.
  • Explore. Dream. Discover. (and bring a parrot): The rarely updated blog of the fantastic Kaylee, a skeptic parrot owner. Sometimes in Swedish, sometimes in English.
  • Hacking Chinese: A blog by Olle Linge on learning Chinese, which I’ve referenced a couple of times before.
  • LROC News: News released from the Lunar Reconnaissance Orbiter Camera, which produced the Apollo 11 photo I wrote about a couple days ago.
  • NASA Breaking News: Constant updates about the work of the American Air and Space Administration.
  • Neurologica: The blog of Dr. Steven Novella, probably most famous as the host of the podcast The Skeptic’s Guide to the Universe, which I follow avidly since a year past or so. A practicing neuroscientist giving a ”daily fix of neuroscience, skepticism, and critical thinking”.
  • Olle Linge: The personal blog of Olle Linge behind Hacking Chinese. Sometimes in Swedish, sometimes in English.
  • Science-Based Medicine: A blog on scientific medicine, combating nonscientific medicine, basically. With editors and contributors like Steve Novella (who also runs Neurologica), Mark Krislip, David Gorsky and others.
  • Skepchick: The skeptic women organisation Skepchick’s blog, with multiple contributors headed by Rebecca Watson (also of the Skeptic’s Guide, by the way).
  • Universe Today: The best outlet for astronomy news, which is also the reason I’ve referenced them several times in the past. Headed by Fraser Cain of the podcast Astronomy Cast.
  • VODO: VODO is a great source for films and TV series released online under a Creative Commons license. The feed gives a constant update on new projects.
  • Pioneer One: The source for news about the VODO TV series Pioneer One.
  • Quantum Diaries: News updates on particle physics and quantum theory.
  • Astroblog: Astronomy news from Australian Ian Musgrave.
  • Tom’s Astronomy Blog: Astronomy news from… well, Tom.
  • Astronomy Blog: Another astronomy blog, this time British – okay, I consume a lot of astronomy news, so sue me. Following many different sources make evaluating and making sure not to miss anything much easier.
  • Quantum blog: The personal blog of Jev Kuznetsov, a physicist and Matlab programmer.
  • China Space News: News on the Chinese space programme, which is sadly rarely reported on on other astronomy news sources such as Universe Today, in spite of it being one of the most interesting programmes out there, definitely competing with NASA and the ESA.
  • Reuters’ Top News: A good feed for staying up to date with the most important headlines out there. I also have a separate feed for Reuters’ science news, but couldn’t find a link.

I also follow a bunch of Swedish language blogs, mostly on Swedish politics. Yay.

Life, part I: 2012

The professionalism of my photographic skills, a testament to my egocentric, materialist, atheist values, and (I believe) the first self-portrait uploaded to this blog in its five-year lifespan.

2012. It always feels weird when facing a new number, every year the same number. I’m enticed to say that the years feel more and more science fiction and futuristic in the 21st century, but I’m sure it felt exactly the same when predicting the near future or facing new years in the 1900s, or for that matter long before that.

It feels weird as always, but I’m sure it’ll be fantastic. 2012 is the year of the first new Hobbit release. It is the year of the end of the world (and while I don’t care for these folks who haven’t even checked their original sources, it’ll be interesting to see what happens – not that I think a megavulcano or a Planet X will strike, but in that I’m scared of a second Heaven’s Gate). It is the year (hopefully) of my first academic graduation, and the year (hopefully) of my first academic studies in engineering and sciences. It is the year, if all goes as planned, that I finally check through the final edition of my completed 500-page novel The Tempest and send it off to some publishers for evaluation. It is the year, if all goes as planned, that I get a part-time job and get my own apartment after 20 years of living with my mom.

All in all, it is the year I grow up. Let’s hope I don’t crash and burn while escaping Earth orbit.

Aki

Battlestar Galactica

I have started watching the 2003 reimagining of Battlestar Galactica. Ten episodes into it (and beyond the two-part pilot mini-series), I really enjoy it. The feeling is much alike that of when I first discovered Firefly.

The series is set in a distant solar system, decades after a war between humans and robot Cylons. When all seems fine and dandy again, the robots suddenly attack the twelve human colonies, almost destroying the human civilisation and forcing the 50 000 humans left to flee the solar system into deep space. The Cylons continue to seek the remains of humanity, and someone speaks of the legendary 13th colony, planet Earth, a possible sanctuary from the Cylons.

Now, is the 1978 original version worth watching as well?

Undersökning om fildelning och “traditionell” upptagning av film och TV – resultat

För en dryg vecka sedan, 17 mars, påbörjade jag en undersökning om fildelning av film och TV-program, och hur det påverkar lagligt inköp, fokuserat på köp av DVD:er, biobesök, TV-tittande och tittande på Internet-TV (ex. SVT Play). Idag, 25 mars, har jag avslutat undersökningen, och jag vill tacka alla 147 som deltagit. Jag vill också tacka alla som hjälpt till att sprida undersökningen genom länkning, Twitter och Facebook, samt nyhetssiten Fildelning.se som skrev om den. Jag blev glatt överraskad av allt mottagande.

Resultat

147 deltog i undersökningen. Av dessa tittade den absoluta majoriteten – 99 % – på en film eller TV flera gånger i månaden, och 89 % flera gånger i veckan. Observera att detta berör allt tittande, oavsett om det inkräktar på någon upphovsrätt eller ej.

1. "Hur ofta ser du på en film eller ett TV-program?"

Den del av detta som är TV-tittande är mycket låg, jämförelsevis. Endast 69 % tittar på TV flera gånger i månaden (andelen som tittar på film eller TV totalt lika mycket var 99 %), och endast 56 % tittar flera gånger i veckan.

2. "Hur ofta tittar du på TV?"

Fler (83 % mot 69 %) tittar på Internet-TV mer än en gång per månad än vanlig TV, men detta görs ändå mer sällan generellt – medan 56 % tittar på TV flera gånger i veckan tittar endast 49 % på Internet-TV lika ofta, och medan 38 % tittar på TV varje dag tittar endast 19 % på Internet-TV varje dag.

3. "Hur ofta tittar du på Internet-TV?"

Varannan skriver att de köper minst två filmer per år, och 14 % köper minst tio per år. Siffran att 48 % köper 1 per år ”eller färre” är dock svårtolkad, eftersom jag inte kan veta om alla dessa inte köper några filmer alls, eller om alla köper just en film. För rätt trovärdighetsmarginal bör detta tolkas med försiktighet.

4. "Hur många filmer köper du per året?"

Det är intressant att notera att fler går på bio oftare än köper film, och här besöker tre av fyra biografen minst två gånger om året, och 11 % besöker den minst tio gånger per år. Även här liksom i fråga 4 bör siffran för de som valt ”1 eller färre” tolkas med försiktighet.

5. "Hur ofta går du på bio?"

25 % av de som svarade enkäten ansåg sig aldrig ladda ned film eller TV-program, medan 24 % ansåg sig gör det flera gånger i veckan, och 10 % flera gånger per dag. Notera att definitionen av nedladdning är varierande från person till person – exempelvis är det rent tekniskt nedladdning att se en film på YouTube, och det kallas nedladdning även om det görs med tillåtelse. Undersökningen bevakar alltså inte bara olaglig nedladdning. Definitionen jag gav i enkäten var ”all nedladdning som inte är streaming (streaming är när du tittar på det i webbläsaren, exempelvis SVT Play), exempelvis nedladdning från The Pirate Bay eller liknande sidor”.

6. "Hur ofta laddar du ned film eller TV-program?"

Endast 31 % är rädd för att bli anklagade för fildelning, och endast 4 % är ”ganska” eller ”mycket rädda”, jämfört med 69 % som inte anser sig rädda alls. Denna fråga besvarades inte av de som på fråga 6 valde ”Aldrig” – de skickades direkt till fråga 9.

7. "Hur rädd är du för att Polisen ska anklaga dig för nedladdning?"

De som laddade ned film eller TV-program frågades vad som var de största skälen till att de gjorde detta, och kunde välja en eller flera alternativ. Fem färdiga alternativ fanns, samt alternativet ”Other” (som skulle ha varit ”annat”, men det blev fel i skapandet av enkäten).

Den absolut populäraste anledningen var att ”Det jag vill se finns inte att köpa eller se i mitt hemland”, som 74 % valde, följt av ”Det går snabbare att ladda ned än att köpa” (57 %),”Det kostar för mycket att köpa” (50 %), ”Jag föredrar formatet jag får när jag laddar ned” (47 %) och ”Jag vill inte stödja företagen bakom tillverkning av film och / eller TV” (21 %). Det förekommer med andra ord till viss del en bojkott av dessa företag, men den motsvarar bara var femte nedladdning.

Denna fråga besvarades inte av de som på fråga 6 valde ”Aldrig” – de skickades direkt till fråga 9.

8. "Vad är de största skälen till att du laddar ned film och / eller TV-program?"

65 % anser att det borde bli lagligt att fildela upphovsrättsskyddat material för privat bruk, jämfört med 21 % som inte anser det och 14 % som inte vet. Det bör noteras att 66 % av de som senare i enkäten säger att de tillhör ett parti kännetecknar sig med ett av de fildelarvänliga partierna – Miljöpartiet, Vänsterpartiet och Piratpartiet, men andelen som kännetecknar sig med ett parti är 85 %. Det finns alltså ett rum med människor som antingen inte är politiska engagerade, eller är engagerade i ett av de partier som är emot fildelning men personligen är för det.

9. "Anser du att det borde bli lagligt att fildela upphovsrättsskyddat material för privat bruk?"

Följande sista två frågor lades till för att göra det lättare att märka en stor övervikt av en politisk riktning, vilket skulle visa hur pass undersökningsresultatet reflekterar den faktiska allmänhetens åsikter. De bör definitivt tas i beaktning vid analys av resultatet.

41 % säger sig inte vara engagerade i fildelningsfrågan politiskt, medan 38 % är det genom medlemskap och / eller aktivism inom ett politiskt parti. 16 % är engagerade på ”annat sätt” och 4 % är engagerade inom en lobbyorganisation eller intresseorganisation.

10. "Är du på något vis politiskt engagerad i fildelningsfrågan?"

Det var frivilligt att svara på om undersökningsobjektet hade ett ställningstagande i ett politiskt parti, och det påpekades också speciellt att detta ställningstagande var allmänt, och inte behövde vara relaterat till fildelningsfrågan. 85 % svarade att de hade något ställningstagande, och det bör noteras att övriga 15 % inte nödvändigtvis inte har ett ställningstagande, utan kan också ha låtit bli att svara för att undvika spårning av politiska åsikter (trots att ingen resultat sparats till en speciell IP-adress eller namn). De partier som togs med som alternativ var de tio partier som fick flest röster i riksdagsvalet 2010, och de placerades i den ordningen, med Socialdemokraterna först och Feministiskt initiativ sist.

De som svarat är av en stor övervikt (37 %) från Piratpartiet, antagligen eftersom det är det av de tio partierna som lägger störst vikt på fildelningsfrågan, och därför antagligen har flest engagerade medlemmar på området. De partier som minst antal svarade ifrån var Kristdemokraterna (0 %) och Folkpartiet (1 %), och de största förutom Piratpartiet var Vänsterpartiet (10 %), Socialdemokraterna och Moderaterna (bägge 9 %).

11. "Har du ett politiskt ställningstagande för ett speciellt parti?"

Metod

Jag spred undersökningen på flera olika sätt, alla fokuserade på Internet (läs mer om det under Felkällor). Det allra viktigaste instrumentet var Twitter, där jag flera gånger, nästan varje dag länkade till undersökningen och bad om retweets, samt inkludera hashtaggen #svpol (den allmänna hashtaggen för svensk politik), #fildelning och olika hashtaggar för de tio största svenska partierna. Jag annonserade också om undersökningen i min Facebookstatus, skickade ut e-mail till min kontaktlista, och skrev om det på min blogg.

Jag kommer att skapa en separat post med feedback på undersökningen. Jag har redan en hel del samlat. Om du har mer, hör av dig antingen via mail, Twitter eller kommentarsfältet nedan. Hör också gärna av dig om du har några frågor om undersökningen.

Delta i undersökning om fildelning och ”traditionell” upptagning av film och TV

Idag börjar jag min undersökning om fildelning av upphovsrättsskyddade filmer och TV-program, och hur det påverkar till vilken grad människor köper filmer, ser Internet-TV och går på bio.

Undersökningen görs på Internet genom denna adress och är enkät på 3-4 sidor, som totalt inte borde ta över fem minuter att fylla i. Allt är anonymt och ingen information om din IP-adress sparas av mig. Min förhoppning är att få så många som möjligt som gör undersökningen, så fyll i det idag! 🙂

Självklart kan detta inte ses som en otroligt säker undersökning och det är inte heller min mening. Jag är själv fläckad av mina åsikter, och de som fyller i den är förmodligen fler som är engagerade, och av min erfarenhet är de som är för friare fildelning mer högljudda än de som är emot, vilket skapar en tung bias i resultatet. Jag har dock försökt att inte vinkla några frågor, och jag har med en fråga om politisk tillhörighet och engagemang i frågan, för att se tydligare hur många exempelvis piratpartister som svarar.

Om undersökningen går som jag hoppas, med tillräckligt många som svarar, kommer resultat att publiceras här på bloggen.

Hjälp till att sprida undersökningen!

Jag uppmuntrar verkligen alla som vill att sprida undersökningen så mycket som möjligt. Skriv om den på Twitter eller Facebook (retweet- och like-knappar syns nedan), Flattra, skriv om den på bloggar och e-maila till vänner. Undersökningen är säkrare ju fler som ser den.

Ni kan också lägga in en liten banner på er blogg eller hemsida (som den som syns till höger på min). Skriv in följande HTML-text där ni vill ha den:

<center><a href=’https://spreadsheets.google.com/viewform?formkey=dFV0X0h1Y2JTWGdzbWg2bS1BTHQwY0E6MQ&ifq’><img src=’http://anton.nordenfur.se/wp-content/uploads/fildelning.png’ /></a></center>

edit 2011-03-18: Tack till fildelning.se för omnämning!

edit 2011-03-25: Undersökningen har avslutats. Tack till alla som deltagit.

edit 2011-03-26: Se resultatet här.